Helena

Det är DEN dagen i dag. Dagen som jag har väntat på så länge. Dagen som jag har längtat efter. Dagen som jag har varit rädd för. Dagen då allting kommer att förändras. Ingenting kommer någonsin att vara sig likt.

 

Hittills har dagen bjudit på exakt samma saker som de senaste två veckorna. Det vill säga inte särskilt mycket alls, och speciellt inga värkar eller något vatten som forsar ut över möbler och golv. Har till och med tagit mig en ofrivillig powernap i soffan på en och en halv timme. Den gjorde mer skada än nytta, och jag blev alldeles mosig i huvudet efteråt. Kompenserade genom att göra en halv kladdkakssmet som jag tryckte i mig. Stackars bebisen fick sig väl en rejäl sockerchock, för efter det blev det livat i magen.

 

Någon bebis blir det nog inte i dag. Men det är ok. Jag fortsätter hänga här i mitt soffhörn.