Helena

Har haft en perfekt avslutning på min första semestervecka. Att åka till Eskilstuna för att se Kent och Håkan Hellström var en av de bästa idéerna som E har haft. Fy satan vad bra det var.

Vi fick ett bra hotellrum, och det första vi gjorde var att slänga in min medhavda skumpaflaska i kylen. Sedan tog vi oss en promenad till konsertområdet, som visade sig ligga inte alls långt från hotellet. Eskilstuna är en fin liten stad. Att ha konserten mitt i staden, vid ån, är mysigt, men jag förvånades över att själva konsertplatsen inte var särskilt stor. Det kändes konstigt att ha en sådan konsert där. Men det fungerade uppenbarligen skitbra. I alla fall för oss som stod långt fram.

Håkan var, som alltid, helt fantastisk. Jag var helt utmattad efter hans konsert. Det är sånt röj hela tiden att det nästan blir kortslutning i hjärnan. Men på ett bra sätt. Sista låt denna gång var "Det är så jag säger det" - en mycket bra avslutning. Och både jag och E är dessutom övertygade om att Labbe siktade på oss när han kastade ut sin trumpinne i publiken (efter lunchen). Han stannade upp, och siktade, men tyvärr blev det lite för löst.




Kent var också bra. Det är kul att ha sett dem på hemmaplan. Betydligt mer röj än vad det var på Zinken. Och annan känsla hos bandmedlemmarna. Jocke Berg mellansnackade väldigt mycket, och publiken fick rösta vilken låt de ville höra - Utan dina andetag eller Klåparen. Jag hade gärna hört Klåparen, men det var den förstnämnda som vann.
Och bäst av allt - de spelade en avskalad version av Beskyddaren. Vackra Beskyddaren, som är en av mina stora Kentfavoriter. Magiskt. Det finns inget annat ord än magiskt.




Åter på hotellet öppnade vi skumpan, och käkade choklad. Det blev en fin kväll med många intryck att smälta.