En ridtur i solnedgången
Alex har länge pratat om att han vill rida. Att vi ska boka en ridtur ut i skog och mark. Det är dock inte någon plan som vi gjort verklighet av, trots att jag hela tiden tyckt att det skulle vara kul. Men när vi var i Egypten gjorde vi äntligen verklighet av det. Jag ville rida något, och eftersom vi redan hade bockat av en snabb kameltur propsade Alex på att vi den här gången skulle rida häst.
Vi blev skjutsade ut i öknen, där det låg ett litet stall. Jag blev tilldelad en skimmel, som hela tiden försökte tugga i sig ena tygeln. Det var en pigg liten sak, som pinnade på utan att man behövde driva. Alex, som aldrig tidigare suttit på en häst, fick ett sto som var mer anpassad för just nybörjare.
Eftersom ridturen började så pass sent fick vi vara med om att rida i solnedgången. Jag ska erkänna att det är en gammal flickdröm att rida en arab i en vacker solnedgång, och att få dela den upplevelsen med Alex betyder jättemycket. Jag är vansinnigt stolt över honom, att han orkade med två timmar på hästryggen. 
