Helena

Dagens lunch: Lövbiff med Philadelphia vitlök och örter.

Det har inte blivit så mycket rött kött under mina Dukandagar. Kyckling och lax har legat högst på topplistan, vilket har gjort att jag tröttnat lite. Så när nu Willys säljer lövbiff för 99 kronor/ kilo slog jag till. Perfekt mat när man äter enligt Dukan! Den där Philadelphiaosten är jag dock osäker på om den håller måttet, men det skiter jag i. Den fick hänga med ändå.

Dagens lunch: Rökt lax, kalkon och keso.

Lite tråkigt men mycket Dukanvänligt. Och efter att ha släppt loss på matfronten i Paris och den efterföljande veckan så är det nu dags att återigen ta kontrollen och köra på Dukan. Så. Tyvärr innebär det några dagars attackfas med start i dag. Klättrar nästan på väggarna av bara tanken på flera proteindagar i rad, men jag ska försöka vara lite mer kreativ i matlagandet den här gången.

Har syndat så in i helskotta den senaste tiden, och tryckt i mig mängder av kolhydrater och socker. Men nu får det vara slut på sånt, för jag märker att jag inte mår bra av det. Efter att ha hört och läst mycket positivt om Dukan- dieten har jag bestämt mig för att hoppa på det tåget. Jag vet, jag vet, jag hoppar på nya dieter stup i kvarten och är det inte GI så är det LCHF. Men jag är så trött på att inte få snabba resultat. För om det är något jag behöver för att hålla motivationen uppe så är det just snabba resultat, och det verkar vara något som Dukan- dieten kan garantera.

I snabba drag går Dukan ut på att man ska följa fyra faser. Jag befinner mig just nu i dag 2 av den första, Attackfasen. Det enda som är tillåtet att äta då är kött (ej fläskkött, det är för fett) och lätta mejeriprodukter, men det är samtidigt tillåtet att äta så mycket man vill av detta så man behöver inte gå hungrig. Tanken är att man ska proteinchocka kroppen i 1- 10 dagar, vilket tydligen är väldigt effektivt. Man ska även promenera tjugo minuter varje dag.

Det är kanske inte konstigt att jag känner mig tröttare än vanligt just nu. Det brukar bli så när man plockar bort alla kolhydrater och allt socker ur kosten, men jag räknar med att vara betydligt piggare igen när kroppen har vant sig om några dagar. Då kanske jag kan sluta fantisera om godis och glass och sådant som jag absolut inte ska äta. Men jag ska försöka vara benhård mot mig själv och köra på Dukan fullt ut. Så får vi se vad det kan leda till.

Om Alex inte äter kolhydrater dör han. Det är i alla fall vad han själv påstår, och jag vågar inte riktigt testa det där... I dag fick han dock för sig att han skulle skippa kolhydraterna och äta en lite nyttigare middag. Det resulterade i att jag fick offra en av laxbitarna jag hade tänkt ha i matlåda. Till sina två laxbitar hade han ett Mount Everest av grönsaker, och jag är förvånad över att allt fick plats på tallriken. Men han blev åtminstone mätt, och lyckades till och med trycka i sig en banan efteråt. Ibland undrar jag om hans mage har blivit ersatt av ett svart hål. För det tar liksom aldrig stopp.

Dagens delikata lunch: Kyckling och keso. Det ser för jäkla tråkigt ut, men OJ vad gott det är! Mer sådant lär det bli framöver.

Måndagar är sällan roliga, och efter en tung dag på jobbet kändes det helt rätt att lyxa till det med lite rabarberkesella, kiwi och färska jordgubbar. Nästan så att jag kunde känna doften av sommar, även om vetskapen att det är snorkallt ute förstörde den illusionen. Men gott var det i alla fall.

När man har alla sina ägodelar nedpackade i flyttkartonger får man improvisera lite vad gäller matlagningen. Därför har jag ätit hamburgare tre dagar i rad. Vi har ett hamburgarhak hundra meter från vår port som vi besökte igår och jag har fortfarande inte bestämt mig för om det var en bra eller dålig idé. Det var vansinnigt gott, men man fick så mycket pommes frites att det skulle ha närt ett mindre land i en hel månad. Jag lyckades kanske trycka i mig en femtedel av all pommes frites innnan det tog tvärstopp och jag fick ont i magen.

Äh, vad snackar jag om. Det är väl klart som sjuttsingen att det var en bra idé att käka där! Nu ser jag nsätan fram emot att få vara bakis och gå och äta där dagen efter. Awesome!

Det är inte helt kul när smoothien ser ut som spya. Det är det inte.

För att kompensera att kvällen mest har bestått av tvättande och diskande belönade jag både mig och Alex (han har egentligen inte hjälpt till med någon av de nämnda sakerna, men det hade varit elakt att lämna honom utanför) med varsin smoothie. I morgon är det mer flyttpackande som står på schemat, och då ska jag nog försöka belöna mig med lite färsk ananas. Because I'm worth it.

Jag har slarvat en hel del med kosten de senaste veckorna, och det har blivit lite väl mycket av det goda. Och nu har jag fått en låda med farmors svampstuvning, som är bland det godaste jag vet. Den äts med fördel uppvärmd på en bit rostat bröd, och jag kan inte tänka mig att äta den på något annat sätt. Så. Det fick helt enkelt bli dagens middag. Och så fort svampstuvningen är uppäten ska jag försöka återgå till min nyttiga och kolhydratfattiga kost igen. Försöka vara duktig.

I dag fick Alex bestämma mat. Och när han får bestämma mat är det alltid två saker som händer.

1. Han väljer Sveriges nationalrätt nummer ett.
2. Jag lägger alltid i för mycket gott i mitt tortillabröd. Men hur mycket Alex än mobbar mig för det så lyckas jag i alla fall få igen brödet. Så tji får han.

Fettisdagen är här (och jag har i smyg fnissat åt en skylt på ett bageri löd Fettis- dag)! På jobbet blev vi bortskämda med semlor modell lite mindre som vår hyresvärd bjussade på. Ett mycket trevligt initiativ, även om jag tycker att det är lite tråkigt att äta en semla rakt upp och ner som den är. Det smakar mest bulle och om den inte är purfärsk är det inte en så himla trevlig upplevelse. Denna semla var dock relativt nygjord, så den var helt ok.

Men jag föredrar ju den klassiska hetväggen. Semlan ska bada i varm mjölk. Därför hade jag tänkt köpa på mig ännu en på väg hem från jobbet. Eftersom det var den sista semlan jag tänkt äta på ett helt år kändes det ok att trycka i sig två stycken på samma dag. Men de planerna gick om intet när jag insåg att det inte fanns en enda semla kvar i hela Västertorp. Slutsålt. Så jädra elakt.

Jag hade egentligen tänkt göra plättar till middag i dag, men eftersom jag ändå var tvungen att fixa matlådor till veckan och det blev en bit över, åt jag lax med fetaosttäcke istället. Och det var ju gott det med.

I lördags kalasades det loss på Marabous nya chokladkaka med saltlakrits i det Nilssonska hushållet. Det var ju trots allt Melodifestivalen, och lördagssnackset hemma i soffan måste ju matcha glittret på tv:n. Och jäklarimej, vad god den var! Det bästa är att Alex inte är så förtjust i lakrits, så jag fick sitta och knapra i mig hela alldeles själv. Då var det fest, må ni tro!

Jag använder mig i stort sett aldrig av fänkål i min matlagning. Men jisses vad det ser ut som ett hjärta.

Dagens middag: Zucchinitagliatelle med kyckling i saffranssås.

Jag fortsätter att laga rätter ur mina kokböcker, och den här gången blev jag tyvärr lite besviken. Inte så att det var äckligt, det var en helt ok rätt, men jag tvivlar på att jag kommer att laga den igen. Eventuellt någon variant på den, men inte så som receptet ser ut.

Zucchinitagliatelle med kyckling i saffranssås
(4 portioner)

2 zucchini
2 msk olivolja
salt och peppar
600 gram kycklingfilé
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 fänkål
1 röd paprika
1 knippe grön sparris
0,5 gram saffran
1 msk kycklingfond
1 dl vatten
2 dl grädde

Hyvla zucchinin till tagliatelle med en potatisskalare och lägg i en skål. Häll över olivolja och strö på salt och peppar. Strimla kycklingfilén. Skala och finhacka lök och vitlök. Dela fänkålen, skär bort roten och skär i skivor. Strimla paprikan. Skär sparrisen i lagom stora bitar. Hetta upp en stekpanna och bryn kycklingen i några minuter. Tillsätt lök, vitlök, fänkål, paprika och sparris och stek i ytterligare några minuter. Strö över saffran och häll på fond och vatten. Låt det koka i någon minut och häll sedan på grädde. Smaka av med salt och peppar. Zucchinitagliatellen la jag i en kastrull, kokade upp vatten i vattenkokaren och hällde det sedan i kastrullen. Men det går lika bra att äta zucchinitagliatellen kall.
Alex, som behöver massa kolhydrater för att inte svälta ihjäl, fick även vanlig fullkornspasta till sin kycklingsås.

Alex smet iväg till affären för att handla och undrade om jag ville ha något. En semla. Han kom tillbaka med den sorgligaste lilla semlan jag någonsin sett. Visst, den höll inte konditoristandard vilket jag kan förstå när den säljs på Hemköp, men några krav borde det väl ändå finnas? Knappt någon mandelmassa var det i den heller. Så jag är tacksam för att Alex köpte den åt mig, men besviken för att den var en flopp. Och det blir ju inga fler billighetssemlor för min del. Nästa semla köper jag på konditori.

Inte ok.

Dagens middag blev broccolisoppa, och det hände ett litet (eller snarare supermegagigantiskt) missöde när jag lagade den. När det var dags att mixa den sprutade det kokhet soppa över halva köket- och mig. Min stackars handled är nu alldeles röd och det gör galet ont. Lär väl få en fräsig blåsa också. Åh, så jäkla onödigt! Tur att jag har en fin pojkvän som hjälpte mig att städa upp eländet. Och soppan blev till slut rätt god.

Note to self: Mixa inte soppa i mixern utan med mixerstav.


Broccolisoppa
(2 portioner)

1/3 purjolök
1 broccolistånd
1 vitlöksklyfta
6 dl grönsaksbuljong
1 dl grädde
salt och vitpeppar

Strimla purjolöken och bryt broccolin i små buketter. Skala och finhacka vitlöken. Lägg broccoli, purjolök och vitlök i en kastrull och fyll på med buljongen. Koka under lock i 15- 20 minuter. Mixa sedan soppan med mixerstav. Tillsätt grädde och låt koka i 5 minuter. Smaka sedan av med salt och peppar.

Melodifestivalen 2012 har kickat igång! Jag är sjuuukt taggad! En utvärdering av kvällens deltävling lär dyka upp här lite senare, men nu tänkte jag presentera kvällens snacks.



Vaniljkesella, skivade jordgubbar, blåbär och chokladdoppade hela jordgubbar. Men är det inte något som saknas...?



Ännu mer choklad! Bara att ösa på! Mmmums!