First Aid Kit
Hur coolt är det inte att First Aid Kit spelade i Operahuset i Sydney ett par dagar efter att vi lämnade staden för att resa vidare uppåt landet? Jo, jädrigt coolt, kan jag tala om! Synd att vi missade det.
Expedition Robinson 2013?
Boom Net
När vi var ute på havet och spanade efter delfiner passade Alex på att bada. Jag fegade ur, eftersom det pratades om att det fanns massa maneter i vattnet som tydligen kunde sticka till rejält. Lite tråkigt i efterhand, eftersom det såg vansinnigt härligt ut att bada, och några maneter sågs inte till alls. Men å andra sidan fick ju jag chansen att stanna på båten och sola mig röd...
Dolphin Cruise
Egentligen hade vi bara tänkt sova en natt i Hervey Bay, men vissa omständigheter gjorde att vi fick utöka det till två nätter och plötsligt hade vi en hel dag utan något att göra. Och med tanke på att staden inte var någon pulserande nöjesmetropol beslutade vi oss för att åka ut på en halvdagsutflykt till sjöss och spana efter delfiner och sköldpaddor.
Till en början var det ganska grått och mulet ute, men efter några timmar sprack det upp och blev fint väder. Vi såg flertalet delfiner, men de var rätt upptagna med att jaga fisk och var inte så sugna på att komma nära. Men så fanns det en liten delfinunge, som ju inte alls behövde jaga mat, och den blev till slut nyfiken på vad vi var för ena och beslutade sig för att simma upp precis bredvid båten några gånger. Fantastiskt!
Greyhound
Efter några dagar i Noosa var det dags att än en gång hoppa på en Greyhound- buss, denna gång mot Hervey Bay. Och eftersom vi har sådan jädra tur med det mesta, så var det väl bara väntat att bussen skulle gå sönder mitt ute på vischan. Inte vad man var sugen på, och inte blev det bättre av att det blev jättevarmt i bussen samtidigt som det började regna utomhus.
Men vi kom fram till slut. Försenade, men vi slapp åtminstone övernatta i de australiensiska ödemarkena.
Men är det inte...?
Träden i Australien är betydligt snuskigare än de vi har här hemma...
Köpa bostad?
I Noosa fanns det många monstervillor av typen jag-kommer-aldrig-ha-råd-att-köpa-det-här-huset-men-I-want-it-so-bad!!! Men om man inte har råd att köpa kan man åtminstone titta. Det var nämligen öppen visning på ett av dessa hus, och jag tvingade med mig Alex in.
Jag har aldrig sett en så stor dörr på en privatbostad tidigare!
Eller ja, även om vi hade haft råd hade det här huset inte varit rätt för oss. Det låg inte tillräckligt nära vattnet...
Noosa National Park
Det ligger en stor nationalpark i Noosa, och en dag gav vi oss ut på en av de många vandringslederna. Vi valde den som gick längs kusten, och det var vansinnigt vackert. Varmt, med tanke på att solen gassade, men så värt det.
Storleken har betydelse
Jag har aldrig sett en så stor paprika förut! Den ensam räcker ju nästan för att göda en medelstor svensk stad under ett års tid. Crazy.
..... jo.... Jag och Alex åt ju i och för sig upp hela under en enda kväll. Men jag skrev att den nästan räcker åt den där medelstora svenska staden...
Alexandria Bay
På den här stranden frågade vi en naken karl efter vägen. Eller ja, helt naken var han ju inte. Han hade hatt på sig.
Kära SL, här kan ni lära er något
När vi var i Noosa hade vi sån jädra tur med kollektivtrafiken. På grund av alla jul- och nyårshelger kostade bussarna gratis, och det var väl för väl eftersom vi hade en bit att promenera om vi skulle ta oss någonstans utanför hotellet. Så vansinnigt bra service! Busschaufförerna var dessutom väldigt trevliga och hjälpsamma när man frågade efter vägen.
Så. Kära SL, detta är något som ni kan lära er något av. Lagom till Lucia kan ni slopa avgiften på kollektivtrafiken fram till någon vecka in i januari. Bästa julklappen.
Noosa Harbour Resort
Efter snabbvisiten i Surfers Paradise hoppade vi på en Greyhound- buss till Noosa.
Eftersom vi inte hade bokat några resor eller boende förrän vi var på plats i Sydney, och det var högsäsong för turismen när vi var där, fick vi boka in oss på ett hotell som kostade lite mer än vad vi kanske hade tänkt oss från början. Men det var det å andra sidan värt, för den där lilla lägenheten var guld värd. Det var otroligt skönt att ha ett riktigt kylskåp och att kunna göra frukost på morgnarna, för att inte tala om att kunna tvätta våra skitiga kläder i tvättmaskinen som fanns i badrummet. Lyx!
Surfers Paradise
1 januari satte vi oss på ett flygplan norrut, och landade till slut i Gold Coast och Surfers Paradise.
Det är lätt att förstå varför Surfers Paradise kallas för Australiens Miami, med alla höga byggnader precis vid strandkanten. En strand som för övrigt var väldigt lång och väldigt fin. Men för min del var det i stort sett enbart stranden som föll mig i smaken med Surfers. Nu var vi ju där inte ens två dagar, och rörde oss inte över hela staden, men i mina ögon hade det kunnat vara vilken charterort som helst. Mallis, Turkiet eller Australien- same same.
Att åka därifrån efter så kort tid var därför inte något jag sörjde. Även om det var kul att faktiskt ha varit där.
Turist i Sydney
Första dagen i Sydney passade vi på att turista lite. Eftersom Alex inte hade varit där tidigare var det ju på sin plats att han fick se de mest kända landmärkena i staden.
Harbour Bridge.
The Opera House.
Botanical Gardens.
Bondi Beach.
Vi besökte även Darling Harbour, men av någon outgrundlig anledning har jag inte någon bild därifrån.
Bar på bakgata
Det var inte mycket festande under semestern, men ett par gånger gick vi ut och tog en drink eller två. Ett av ställena vi gick till var denna mysiga lilla bar i Sydney. Den låg på en bakgata, och om jag inte vetat om att den fanns så hade jag aldrig hittat den. Det var dörrvakten och de röda repen som avslöjade den, och efter att ha gått nerför en anonym trappa och genom en grå källardörr öppnade sig en fantastisk whiskeybar framför oss.
Vi sprang på ett liknande ställe i Brisbane, även om det inte var lika anonymt och undanskymt som detta. Och nu undrar jag: finns det några sådana här pärlor i Stockholm?
Nyår i Sydney
Alla mina nyårsaftnar har jag firat i Sverige. Ätit god mat, umgåtts med familj eller vänner eller båda delarna, och strax innan tolvslaget dragit på mig massa varma kläder och sprungit ut i snön och kylan med ett glas bubbel i handen för att se fyrverkerierna. Och även om jag inte gillar känslan av att nyårsafton ska vara årets höndelse, och man ska befinna sig på den bästa festen, så älskar jag ändå den dagen. Om man skalar bort hela förväntningsbiten vill säga, och tar det för vad det är. Det är oftast då det blir som mest lyckat.
Att fira in det nya året någonannanstans i världen har alltid varit en främmande tanke. Men den här gången blev den tanken verklighet, och var firar man bäst nyår om inte i Sydney?
Nyår i Sydney var inte alls som nyår i Sverige, och jag har fortfarande lite svårt att förstå att det faktiskt var ett nyårsfirande vi var med om. Men det var fantastiskt lyckat!
Först grillade vi hemma hos Gabban. Bara det kändes konstigt, att grilla på årets sista dag. Claire hade genom en vän fått gratis biljetter till Cahill Expressway, en motorväg som går över tågstationen vid Circular Quay. Den ligger med andra ord mittemellan Harbour Bridge och Operahuset, och det är ett av de absolut bästa ställena man kan stå på omm an vill se fyrverkerierna. På nyrsafton stängs vägen av och några tusen personer som har vunnit biljetter i en tävling får g upp på den för att se showen.
Bara att vi fick biljetter dit var helt fantastiskt. Att vi sedan fick plats längst fram vid räcket var galet. Inte en människa som kunde skymma sikten för oss.
Och vilket skådespel! Det var galet mycket fyrverkerier, det ville aldrig ta slut. Vansinnigt vackert.
En kväll på The Opera Bar
En kväll mötte vi upp Gabrielles vänner Claire och Elly för lite drinkar vid The Opera Bar. Senast jag var där (2008) öppnade sig himlen i ett hällregn och blixtarna gjorde vackra mönster i himlen över Harbour Bridge. Även om det hade sin charm är jag glad över att vädret höll sig på mattan den här gången.
Och ja. Det måste väl ändå vara ett av de coolaste ställena i världen att ha en bar på?
Taronga Zoo
Efter en 28 timmar lång flight via Frankfurt och Singapore landade vi i Sydney tidigt på morgonen den 28 december. Där stannade vi till den 1 januari. Min kusin Gabrielle var passande nog ledig nästan varenda dag vi var där, så vi hängde med henne mest hela tiden.
En av dagarna tog vi färjan över till Taronga Zoo. Jag är ju som bekant en sucker för djur, så ett zoobesök var ett måste. I synnerhet som att Taronga har lite andra djur än vad som finns på Skansen här i Stockholm...
Flygresan hem
Resan hem från Australien var inte alls så behaglig och problemfri som man hade kunnat önska.
- När vi skulle checka in i Sydney visade det sig att en kvinna som checkat in dagen innan i Auckland, Nya Zeeland, och därifrån skulle åka samma väg som oss till Sverige hade registrerats på mitt passnummer, och var därmed incheckad som mig. Hennes namn- Marianne Nilsson. Jag blev därför incheckad under hennes namn.
- Det var värmerekord i Sydney den dagen. 46 grader varmt. Kylanläggningen på planet vi skulle åka med hade gått sönder och det var 43 grader i kabinen. Hälsofarligt, resonerade flygplatspersonalen och försökte kyla ner planet med en extern kylanläggning.
- Vi fick, försenade, kliva på planet som fortfarande var galet varmt. Men så fort vi fick lov att starta skulle de slå på ac:n.
- När alla dörrar var stängda visade det sig att det låg en elektrisk storm över flygplatsen, och vi fick inte åka förrän den passerat.
- Det blev varmare och varmare i planet, och jag är inte förvånad om vi snuddade på de där ursprungliga 43 graderna.
- Nästan två timmar försenade kom vi iväg.
- Eftersom vi var försenade blev stoppet i Singapore väldigt kort. Men jag hann åtminstone gå på toa.
- Väl framme i London hade vi bara 45 minuter innan nästa flyg skulle gå.
- Vi hade inte blivit incheckade hela vägen, och hade inga boardingkort för sträckan London- Sverige. Så vi sprang mot terminal 5 för att fixa detta.
- Vi blev uppfångade av en flygplatsmedarbetare som sa att vi inte skulle hinna medp lanet utan var incheckade på nästa.
- Så istället för att åka kl 7:15 fick vi åka kl 10:35.
- Visade sig dock att vi hade hunnit om de bara hade velat. Tydligen ropade de i högtalarna att det var dags att boarda 7:15- flighten, och om vi hade varit viktiga personer hade de sett till att vi snabbt kommit genom säkerhetskontrollen.
- 10 pund var fick vi att äta och dricka för. Snålt.
- Dags att boarda. Det blir strul eftersom jag inte alls heter Marianne Nilsson.
- Flygplatspersonalen placerar oss på varsin stol och där blev vi sittande medans övriga resenärer får kliva ombord på planet.
- Den riktiga Marianne Nilsson dök upp, och efter lite trixande fick jag ett boardingkort med mitt riktiga namn.
- Jag och Alex fick inte sitta bredvid varandra.
- Det var is på vingarna som behövdes tas bort. Planet blev en timme försenat.
- På Arlanda visar det sig att våra väskor inte kom med planet. Jag undrar hur det är möjligt med tanke på att de hade över tre timmar på sig att transportera väskorna från ett plan till ett annat.
- Vi fick fylla i en blankett om borttappat bagage, och kom inte från Arlanda förrän sent.
- Det enda positiva är att de ringde från Arlanda igår kväll och sa att väskorna dykt upp. De skulle levereras i dag mellan kl 10 och 14.
- Nu är klockan 13:10. Några väskor har ännu inte dykt upp och varken jag eller Alex har något batteri kvar på mobilerna så de kan inte kontakta oss om något skulle gå fel. Grattis.
När väskan aldrig kommer
Den där jädra texten känns som ett hån när man står och väntar på sitt bagage som aldrig kommer.
Det har inte varit en helt problemfri resa hem från Australien, men nu är vi åtminstone hemma i vår alldeles egna lägenhet.
Vi är hemma. Men var våra väskor är, det vet ingen. De försvann någonstans på vägen, och jag hoppas innerligt att de bara blev kvarlämnade i London, för i sådana fall bör vi få hem dem i morgon. Jag har allt i den där väskan. Massa av mina finaste kläder, de bästa underkläderna, hårtork, hygienartiklar, mobil- och kameraladdare, bankdosa och viktigast av allt- alla bilder jag har tagit under semestern.
Vad jag däremot fick med mig hem är en härlig förkylning. Så tror jag sätter punkt här för i dag, så får ni höra om den struliga hemresan i morgon. Och förhoppningsvis har min väska kommit till rätta så att jag kan visa massa bilder också.
