Helena

The Walking Dead har äntligen börjat igen! Tänkte bara upplysa er om det, mycket viktig händelse. Så att ni inte missar det, menar jag. Och har ni inte sett det tidigare är det banne mig hög tid att göra det nu. Galet bra serie! Speciellt om man gillar zombies, men det är inte ett krav.

Igår såg jag äntligen En dag. Passade på när Alex spelade dataspel, för jag misstänker att han hade blivit missnöjd om jag tvingat på honom den filmen. Jag läste ju boken i höstas, och den blev jag enormt besviken på. Därför var mina förväntningar för filmen extremt lågt ställda och jag hade inga förhoppningar på den alls. Vilket kanske var bra, för då blev jag istället positivt överraskad. Men precis som i boken brydde jag mig inte så mycket om Dexter och Emma förrän på slutet, allt innan det var mest en lång transportsträcka. På det stora hela får filmen godkänt av mig, men inte mer än så.

Filmen vi såg igår var Baksmällan 2. Konstigt egentligen att ingen av oss har sett den tidigare med tanke på att ettan var så bra. Nu är detta dock åtgärdat.

Precis som i första filmen vankas det bröllop, och den här gången är det Stu som ska gifta sig i Thailand. Hela gänget följer med, och då han har avsagt sig allt vad svensexor heter nöjer de sig med att ta en öl vid lägerelden på stranden. Nästa dag vaknar de på ett hotellrum utan att ha någon aning om var de befinner sig eller vad som har hänt. Till råga på allt saknas brudens sextonåriga lillebror, och de ger sig ut på jakt efter honom- och som förra gången har de varit med om de sjukaste saker man kan tänka sig. Vilket de upptäcker allteftersom.

Det bjöds inte på riktigt lika många skratt den här gången, men det är definitivt en värdig uppföljare. Den är galen och rolig och jag förstår inte hur manusförfattarna lyckas komma på sådana sjuka grejer. Vill man se en bra komedi rekommenderar jag den här. Om man redan har sett ettan förstås, annars är det den man bör se.

Då var det dags för utvärdering av den första deltävlingen i årets Melodifestival. Och jag måste säga att jag blev lite besviken. Jag hade förväntat mig mer av startfältet, men det borde jag å andra sidan ha lärt mig vid det här laget att man aldrig ska göra.




Sean Banan

Jag har aldrig varit något stort fan av Sean Banan, men den här gången är det faktiskt hans låt som jag hör på repeat i mitt huvud såhär dagen efter. Den var svängig med en refräng som satte sig direkt. Sean Banan är ju en komiker, vilket gör att jag har lite lättare för att köpa allt trams han har för sig. Men samtidigt vill jag ju att artisterna i Melodifestivalen ska vara seriösa, för det är en viktig tävling. Sean den förste banan är gjord med glimten i ögat, på rätt sätt, och med tanke på det svaga startfältet är det väl helt i sin ordning att den fick gå vidare till andra chansen.



Abalone Dots

Tjejerna i Abalone Dots är duktiga, inget snack om saken. Deras låt var fin, men Melodifestivalen är kanske inte riktigt rätt forum för den. Det blev lite tråkigt.



The Moniker

Jag har aldrig tyckt om Daniel Karlsson, men jag får väl erkänna att låten han deltog med i Melodifestivalen förra året faktiskt har växt i mina ögon. Nu tycker jag att den är bra, även om jag är otroligt glad över att den inte vann. Låten han deltog med i år var ungefär allt det som jag trodde att han skulle komma med förra året. Tråkig skit som jag inte kommer ihåg någonting av dagen efter. Men visst väckte hans nummer lite frågor. VAD hade han på sig???!!! Och vad var det för konstigt klappande han hade för sig?



Afro- Dite

Jag är lite tudelad när det kommer till Afro- Dite. Never Let It Go, som de vann med för en massa år sedan, var bra. Aqua Playa som de deltog med året efter var dålig. Och nu var de tillbaka med en låt som inte var så originell som man hade kunnat önska sig. En liten discodänga som förvisso var svängig, men samtidigt daterad. Att de kan sjunga vet vi, och det var kul att se dem i lite färg. Men vad var det för fladdriga tyger som slängde? Bort med dem! Nej, det här var bara halvroligt och en femteplats var passande.



Dead By April

Jag är inte så bekant med detta band sedan tidigare, allt jag vet är att de gjort Robinson- låten. Och som vanligt när band med otypiskt Mello- sound deltar är jag lite skeptisk (jag gillar ju det klassiska schlagersoundet). Men det här var väl ok. I brist på bra konkurrens var det väl inte alldeles fel att de här killarna gick vidare till finalen, även om jag helst ser dem få en låg placering där.



Marie Serneholt

Jag gillar Marie, och tycker att hon gjorde ett bra jobb som programledare förra året. Men när det kommer till hennes musikaliska solokarriär blir jag alltid lika konfunderad. Det blir liksom aldrig riktigt bra. Och ännu en gång har hon fått en skitlåt i sina händer. Melodin var poppig men texten var fjantig och så pinsam att jag helst hade hållit en kudde framför ögonen. Varför kan hon inte få en bra låt???!!! Eller får hon bra låtar men väljer bort dem till förmån för sådant här skräp? Och nu till det som faktiskt var intressant i det här numret. Kläderna. Vågat! Jag vet inte riktigt om jag gillar det eller inte. Hon är ju skitsnygg och kan bära upp en sådan kroppsstrumpa, och visst är det ju glittrigare desto bättre som gäller i Mello. Men jag tror banne mig att Agnes var snyggare i sin strumpa som hon hade för några år sedan.



Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern

Jag har alltid varit lite rädd för Thorsten Flinck, och jag har ställt mig djupt tvekande till hans deltagande i Melodifestivalen. Och det här var väl inte någon typisk Mello- låt, men å andra sidan var den intressant. Den gjorde i alla fall intryck på mig, till skillnad från typ allt annat, och en biljett till Andra Chansen var välförtjänt. Även om jag helst hade sett honom gå vidare direkt till Globen. Men att han klämde på Ana Ginas rumpa var fan inte ok.



Loreen

Är hon på riktigt? Shit! Hennes nummer var helt magiskt! Låten var bättre än den hon hade förra året, och hennes show kan ha varit det häftigaste som Melodifestivalen någonsin bjudit på. Så avskalat och naket, så uttrycksfullt och vackert. Och snön! Bara den fick mig att vilja ringa och rösta femtio gånger. Helt klart bäst i den första deltävlingen, och den enda som egentligen förtjänade en plats i Globen.



Programledarna

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var tveksam till denna konstellation innan igår. Men nu är jag inte längre orolig. Sarah Dawn Finer skötte sig utmärkt. Helena Bergström fick mig att skratta när hon gjorde det hon är bäst på- gråta. Och Gina Dirwari. Hon är vår nya stora stjärna. Så naturlig och charmig och lätt att tycka om. Helt klart bäst i programledartrion.

Filmen vi såg var Moneyball med Brad Pitt. Nu är ju jag helt ointresserad av baseball, men trots att det är en baseballfilm var den både fängslande och spännande. Att jag inte är insatt i spelets regler förtog visserligen lite av nöjet, men har man koll på det så tror jag definitivt att det här kan vara en höjdarfilm. Den har ju chans på att vinna ett gäng Oscars, men då jag inte sett de konkurrerande filmerna har jag svårt att uttala mig om exakt hur många statyetter den. i mina ögon. bör kamma hem. Jag kan definitivt rekommendera Moneyball, men jag har ändå svårt att se att den skulle vara årets bästa film.

Äntligen har serien Alcatraz börjat visas på amerikansk tv! Efter att ha läst om den redan i höstas har jag hunnit längta halvt ihjäl mig, men nu har jag alltså sett de två första avsnitten.

1963 flyttades alla fångar som satt inspärrade på det ökända fängelset Alcatraz och fängelset stängde. Det är den officiella historien om vad som hände. Sanningen ser annorlunda ut. På något mystiskt vis försvann alla fångar den där dagen på sextiotalet och ingen vet vad som egentligen hände. Men i dagens San Fransisco börjar dessa fångar plötsligt dyka upp- och de har ingen aning om var de har varit de senaste femtio åren.

Nu har jag bara sett två avsnitt än så länge, men det verkar lovande! En liten varningsflagg höjs dock då jag är rädd att det kan bli lite tråkigt om formatet kommer vara att man får följa en ny fånge i varje avsnitt hela säsongen ut. Men hittills är det spännande och jag ser redan fram emot nästa avsnitt.