Helena

 

Tänk vad härligt det är att träffa en gammal vän som man inte träffat på väldigt länge. Och att upptäcka att den vännen är samma fina person som förut, och att det bara är att plocka upp vänskapen där man tappade den.

 

I dag fikade jag med Alex. Och nu får det inte gå två år tills vi ses nästa gång.

 

 

 

Att jag är spruträdd är ingen hemlighet. Bara tanken på sprutor får mig att börja kallsvettas, och såvida det inte är en fråga om liv och död så håller jag mig så långt borta från dem som jag bara kan. Därför var det inte helt angenämnt att inse att det kan vara bra att vaccinera sig om man ska åka till Malaysia. Vilket jag och Alex ska göra i vinter.

 

Så i fredags släpade jag mig iväg till vaccinationsmottagningen för att bli stucken. Det var ingen trevlig upplevelse, men jag gjorde det! Ett plåster på armen och 540 kronor senare kunde jag gå därifrån med en blandad känsla av seger och att jag blivit av med pengar som jag hade kunnat gjort något betydligt roligare för. Och jag fick inte ens ett klistermärke för besväret.

 

Men det värsta? Att jag måste dit om en månad igen för spruta nummer två. Och ett halvår senare tillkommer spruta nummer tre, som ger mig livslångt skydd mot Hepatit A och B. Det blir roligt för plånboken.

 

 

 

Den här söndagen har vi hängt i närheten av mina gamla hoods i Gubbängen. Cathrine och Jonas bjöd in till fika med hembakade bullar och kakor, och det tackar man ju definitivt inte nej till. Att dessutom Linnea och Helene och deras karlar var med gjorde det hela ännu trevligare. Det är längesen vi sågs allihopa. Efter att lilla Ingrid glömt bort att vara blyg blev det en hel del lek och bus med henne också. Sån himla härlig unge!

 

Mycket bra söndagsaktivitet.

 

 

 

För första gången sedan farmors begravning besökte jag i dag minneslunden där hon nu vilar. Jag tände ett ljus, grät en skvätt och fick en kram och några tröstande ord av en gammal dam.

 

Tanken på att farmor är borta känns fortfarande främmande, och jag har svårt att förlika mig med tanken att jag aldrig mer kommer att få träffa henne. Det är nog någonting som jag aldrig kommer att komma över, men jag kommer lära mig leva med det. Jag måste bara ge det lite tid.

 

 

 

Den här mannen. Jag älskar honom, men han är inte alltid snäll mot mig.

 

Det här är vad som hände mig i dag.

Jag visste att han var på väg hem, det hade han meddelat, och därför blev jag lite konfunderad över att han inte verkade vara hemma när jag kom upp från tvättstugan. Hans skor och jacka saknades. Efter att ha släpat fram torkställningen gick jag in i vardagsrummet och nappade åt mig mobilen som låg på soffan, för att se vilken tid jag skulle gå ner till tvättstugan igen. Då såg jag att jag hade ett missat samtal från honom, så jag ringde upp medans jag gick ut i hallen och började plocka lite med tvätten. Då ringer det i rummet bredvid, och min karl hoppar fram och skriker "Grattis igen!!!".

 

........................

 

.......................................

 

Grattis till vad? Till att jag nästan fick en hjärtattack? Lägenheten ekar fortfarande av mitt ångestskrik, och det tog ett tag innan mina tårar slutade rinna (borde jag sätta upp en lapp i trapphuset om att ingen blivit överallen eller mördad i vår lägenhet...?). Jag hade uppenbarligen helt missat paketet som stod mitt på vardagsrumsgolvet.

 

Nej. Han är inte alltid helt snäll. Men jag förlåter honom den här gången. Jag fick ju en fin present, som han dessutom åkt runt halva stan för att hitta. Och jag räknar med att nästa gång är det jag som skrämmer honom...

 

 

 

Över fyra timmar denna födelsedag har jag och Alex ägnat åt att planera vår stundande vinterresa. Ingenting är bokat, och jag börjar få panik. Resan börjar dock ta form i våra huvuden, och vi har nu ett schema på platser vi vill besöka, men det är ett jädra pussel som ger mig huvudvärk och ännu mer ångest.

 

Så. Nyår i Kuala Lumpur? Låter bra. Kan vi boka i morgon, tack?

 

 

 

20 oktober. Min födelsedag.

 

Eftersom jag av och till lider av ångest över att åren tickar förbi i allt snabbare takt brukar jag inte fira min födelsedag mer än att bjuda in släkten på fika. Så även detta år. Ägnade gårdagen åt att baka, och i dag åt jag muffins och vit kladdkaka till lunch. Perfekt.

 

Jag antar att det blir annorlunda nästa år. Då lämnar jag 20+- åren bakom mig och fyller jämnt, vilket kanske borde firas med någon slags fest. Men den ångesten vill jag helst slippa tänka på just nu, så vi släpper det för stunden.

 

 

 

Att jag inte skriver här på bloggen betyder inte att det inte händer saker i mitt liv. Eller, ja. Nu har det i och för sig varit rätt tomt på aktivitetsfronten den senaste veckan. Det har med andra ord inte funnits så mycket att dela med sig av.

 

Men igår, då tog jag bussen söderut mot kvarteren där min allra första pojkvän bodde. Nej, jag skulle inte hälsa på honom. Min vän Helene och hennes man har bytt ut sin lilla etta i Hammarby Sjöstad mot ett stort radhus i Vendelsö, och igår hade vi tjejmiddag där. Hög mysfaktor, som bättrades på ännu mer av deras två små kattungar som skulle vara med överallt hela tiden. Hade det inte varit för att jag är övertygad om att Helene omgående skulle upptäcka att de saknades, hade jag snott med mig båda två hem.

 

Så, ni ser! Jag gör visst saker! Ibland.

 

 

 

Att fika med Henning i dag var mycket trevligt. Att jag inte kunde låta bli den där förbannade chokladbollen är mindre trevligt, men jag räknar med att den förbränns snabbt när jag väl släpar mig till gymmet. På lördag.

 

 

Jag fyller år på söndag. Mina föräldrar och min pojkvän frågar vad jag önskar mig.

 

Eftersom jag inte kan få det jag önskar mig mest av allt har jag tvingats komma på lite andra saker. Så här, mamma, pappa och Alex, här kommer en dötråkig lista. Och inget jädra klag på att jag önskar mig massa väskor. Det är min födelsedag och jag får önska mig vad jag vill, oavsett hur många väskor jag redan har.

 

 

PT- timmar (Jag har förvisso inte köpt något gymkort ännu, men jag planerar att göra det snart. Och jag vill verkligen träna med en PT, då kan jag inte fuska.)

 

Pengar (Alltid välkommet. Aldrig tråkigt att få.)

 

Presentkort på: Åhléns, Oasis, H&M, Hööks (Gärna en större lägenhet på köpet, så att alla mina kläder kan få plats utan att skrynklas ihop helt. Vi har för få garderober i dagsläget.)

 

 

I detta hus har jag tillbringat större delen av dagen. Mitt barndomshem.

 

Släktträff med den sidan av släkten som jag träffar extremt sällan var det som gällde, och jag har tryckt i mig både kaffe och bullar och middag och efterrätt. Däremellan har jag pratat, skrattat och busat med en sjuåring. Det har med andra ord varit en väldigt mysig dag, och som pricken över i:et fick jag med mig två matlådor hem. Mammalådor är de bästa.

 

 

Igår var jag och min karl på dejt. En rejäl köttbit på Café de Paris vid Skanstull (egentligen hade vi tänkt gå till East, men de hade inte något bord förrän 20:30, och så länge orkade vi inte vänta) och sedan en drink på Clarion Hotel.

 

Mycket lyckat. Trots att min klänning sprack när vi kom hem.

 

 

 

Jag fick en ros av Alex i dag. Anledningen: Han var så glad över att jag var så glad.

 

Innebär det att jag inte är så glad i vanliga fall? Eller är jag bara på ovanligt bra humör i dag? Jag ska nog inte analysera det så mycket, utan bara fortsätta på samma linje. För i såna fall kanske jag får blommor fler gånger...

 

 

 

Låt mig presentera Bacardi.

 

För några år sedan högg han mig så hårt i fingret att jag trodde att det skulle gå av.

 

I kväll lyckades han och jag få till några riktigt fina galoppfattningar, och en galopp som flöt så bra att det kändes som att vi flög fram över ridbanan. Och han skötte sig prickfritt i boxen, värt att nämna.

 

Allt det gamla är förlåtet, och numera tycker jag mycket om honom. Inte bara hans namn.

 

 

 

Dagens stora jobbhändelse: Invigning av det nya centrallagret i Rosersberg.

 

Efter en smått kaotisk dag fick jag ikläda mig rollen som bussansvarig, och se till att alla som anmält sig var med på den inhyrda bussen ut till Rosersberg. Under det senaste året har nästan allting kretsat kring det nya lagerbygget, och i dag var det dags för invigning.

 

Det hölls tal av både fastighetsdirektören och någon kommunpamp, och den senare fick köra en av våra miljölastbilar genom ett rött band. Det bjöds på tårta, och när den var uppäten var det dags att gå guidade turer inomhus. Jag har ju varit där ute förut, men det var en annorlunda känsla att gå omkring inne på lagret när ställagen var fyllda med varor, och frysen nerkyld till minus 26 grader. Snacka om att det kändes som att döden kramade hårt om hjärtat när man steg in i den kylan.

 

Tänk, inte trodde jag att jag skulle tycka att det är så kul med ett lager! Nu vill jag inget hellre än att åka ut dit igen när driften har kommit igång helt, och få se hur det ser ut när det är lite mer liv och rörelse.

 

 

Om sjutton dagar fyller jag tjugonio år. Det är med andra ord ganska längesen den här bilden togs. För visst är det jag som släpar omkring på städhinken. Lite blondare än i dag och med rätt runda kinder.

 

Det är hemma hos farmor och farfar när de bodde i Aspudden. De flyttade därifrån för tjugo år sedan, men jag har många minnen av den lägenheten. Bäst var det när vi gick till den lilla 4H- gården i närheten, där man fick gå in till kaninerna och klappa dem. Drömmen för en liten tjej som inte fick ha någon kanin själv, eftersom hennes mamma påstod sig vara pälsallergiker. Vilket var en lögn. Men det är en helt annan historia.

 

 

 

Jag och min karl planerar att resa till Malaysia efter jul. Det har vi pratat om hela året, men vi har liksom inte kommit så långt i planeringen ännu. Vi har börjat läsa på lite om landet, men jag känner mig fortfarande lite lost när det kommer till vilka platser man definitivt borde besöka och vilka man kan skippa. Har jag förstått det rätt så är det västra delarna av landet som gäller i december- januari, om man inte tycker om att tillbringa semestern i monsunregn förstås.

 

Så om någon har några fantastiska Malaysia- tips är ni mer än välkomna att dela med er. Jag skulle vara evigt tacksam, och i gengäld lova att bjuda på många härliga bilder från resmålet. Vilket jag i och för sig skulle göra oavsett hur många tips som strömmar in, men det tycker jag inte riktigt hör till saken.