Helena

Vi har städat och fejat här hemma hela kvällen. Det är nästan så att man kan tro att hela kungafamiljen ska komma på besök. Jag tröttnade som vanligt efter fem minuter (fem minuter innan vi ens började, vill säga) men har man lovat att städa så har man.

Jag har dock än en gång blivit utsatt för den hemska påsfascisten som bor här hemma. Vi har en "påspåse" som vi samlar massa plastpåsar i. Påspåsen innehåller en salig blandning av påsar från diverse klädbutiker och teknikbutiker, men också lite finare kassar som jag absolut inte vill göra mig av med.

Men lika mycket som jag älskar mina fina påsar avskyr Alex dem. Och i kväll tvingade han mig att göra en rejäl utrensning med orden "Du får behålla max sexton stycken". WHAT?! Inte ok. Det är som om jag skulle säga till honom att han endast får behålla sexton av sina barn. Ja. Typ.



Det som ska slängas. Ganska bra jobbat av mig, får jag väl säga.



Jag ställer mig dock lite frågande till Alex anklagelser om att det är jag som sparar på alla påsar. Hittade nämligen den här lilla påsen. Och jag kan av hela mitt hjärta lova att det INTE är jag som har sparat en trasig McDonald´s påse.

Efter att ha velat fram och tillbaka inne på Hemköp bestämde vi oss för att göra kycklingsallad till middag. Så vansinnigt enkelt att göra att det nästan inte kan falla under kategorin "laga mat". Och så himla gott! Perfekt sommarmat.

Högst upp på shoppinglistan när vi var i New York stod ett par nya Converse. Det blev två par.

Här i Sverige kostar ett par 700 spänn, i USA fick man två par för samma pengar. Helt galet att det kan vara sån skillnad, men det är bara att vara tacksam när man väl är där. Enda kruxet är väl att jag från och med nu aldrig kommer att kunna köpa Converse i Sverige igen. Fast å andra sidan kanske det betyder att jag får åka till USA lite oftare?

I lördags hörde jag den här låten på radio, och jag blev fast direkt. Satan, så bra den är! Jag är ju som bekant ett fan av musikaliska tjejer med vackra röster och låtar som berör. Elin Sigvardsson, Annika Norlin, Melissa Horn... Vera Vinter får definitivt plats på min favoritlista från och med nu. Jag vill höra mer!

Jag har haft världens härligaste helg, men fy bubblan vad den försvann fort. Och försvinna ska tydligen också det fina vädret göra, om man lyssnar på meteorologerna. Så jag undrar nu vart jag kan skicka mitt klagobrev?

Eftersom mitt missnöje över meteorologernas förutspådda väderomslag inte är så kul att skriva om listar jag istället här några andra viktiga punkter som är aktuella just nu.

 

• I dag ska jag möta upp min karl på stan efter jobbet. Han har nämligen bjudit in mig som smakråd då han ska inhandla ett par nya solglajjer. Jag känner mig mycket hedrad, även om jag misstänker att det är ett projekt som kommer att dra ut på tiden.
• För den musikintresserade kan jag meddela att Jonathan Johansson spelar på Gröna Lunds lilla scen i kväll. Klockan 20 är tiden, för den som är intresserad. Jag kommer dock inte att vara där, då jag förmodligen fortfarande irrar omkring inne på Åhléns solglasögonavdelning.
• Av någon underlig anledning signade jag upp mig för att springa Vårruset med jobbet i morgon. Jag tänker naturligtvis inte springa, men promenera fem kilometer ska jag väl klara av. Inte för att jag känner mig särskilt sugen på hela jippot överhuvudtaget, men med tanke på att jag har fått en sponsortröja kanske jag inte kan dra mig ur. Den efterföljande picknickkorgen kanske kan få mig på andra tankar?
• Läste att Loreen planeras att hyllas i Stockholm antingen i morgon eller på onsdag. Jag kanske ska hålla en tumme för att det blir i morgon, för då kanske jag kan använda det som ursäkt att slippa Vårruset...?
• På onsdag blir jag med katt i några dagar. Jag ser så mycket fram emot att få återse lilla Colfax!
• Något som har gäckat mig under ett par veckors tid är Den stora bikinifrågan. Jag har ett distinkt minne av att jag köpte en ny bikini förra året. Minns så väl hur jag stod i Åhléns provhytt och vred mig fram och tillbaka och provade miljoner olika bikinis. Jag är övertygad om att det även ledde till ett köp, men jag kan för mitt liv inte minnas vilken bikini jag i sådana fall skulle ha köpt. Nu har jag förvisso inte fått arslet ur vagnen och verkligen letat igenom alla lådor efter den påstådda nya bikinin, men efter att ha tittat lite snabbt kan jag inte hitta den. Jag undrar nu: Köpte jag verkligen en ny bikini, och i sådana fall hur ser den ut och var är den?
• I dag har Ingeborg och Borghild namnsdag. Så tråkigt att jag redan har så många fina flicknamn på min lista över namn att ge min framtida dotter (som jag hoppas att jag får). Annars hade kanske Borghild seglat upp som favorit.
• När jag ändå tog mig en titt i almanackan såg jag att det är annandag pingst i dag. Hade det varit för tio år sedan hade vi varit lediga i dag, men nu är den ledigheten flyttad till Nationaldagen istället. Surt. Och jäkligt snålt att man inte kan få vara ledig båda dagarna. Men nu en fråga. Varför firar man pingst egentligen? Fick man verkligen lära sig det i skolan?

 

Det är lite skillnad på leksaksaffärer här hemma och leksaksaffärer i New York. Det blev vi varse när vi av en slump gick in på Toys'r'Us vid Times Square.



Förutom ett gigantiskt pariserhjul som alla barn fick åka fanns det en tyrannosaurus rex i sin fulla storlek. Dessutom rörde den på sig och med jämna mellanrum stötte den ur sig ett ilsket vrål.



I Legosektionen hade de byggt upp bland annat Empire State Building. Komplett med King Kong.



Även en miniatyr av Frihetsgudinnan fanns att se.



Karamellkungen?



I taket stoppade Stålmannen lastbilar.

Jag kan inte sluta lyssna på den här låten i dag. Jag får fortfarande små glädjetårar i ögonen när jag tänker på att Loreen tog hem hela skiten. Vem kunde tro det när hon var med i Idol 2004? Fantastiskt. Och så skönt att just det här finalframträdandet satt som det skulle, efter tapp av text, lite lam dans och snöflingor i halsen.

Jag har sett Kent live rätt många gånger nu. Gemensam nämnare för alla dessa konserter har dock varit att det har varit på större scener, de allra flesta utomhuskonserter på sommaren. Att de nu gör en liten turné på några små scener i Sverige, Danmark och Norge var därför något som inte fick missas. Är fortfarande förvånad över att jag faktiskt lyckades få tag på biljetter, ståplats dessutom, med tanke på det enorma tryck det var när de släpptes.

Att se Kent på Cirkus var rätt annorlunda jämfört med hur det brukar vara. Det blev så vansinnigt intimt och hela Cirkus kokade. Det var sådan nerv och sådan glöd att just den här konserten lätt seglar upp på topp 5 av de Kent- konserter jag har sett. Vilket börjar bli en trevlig liten samling.

Kent visade att de nya låtarna funkar alldeles utmärkt live, och då i synnerhet Petroleum och min favorit från nya skivan- 999. Den sistnämnda stod för öppningsnumret, och det kändes som att den var specialskriven för det ändamålet. Annars var även övriga låtlistan glädjande. Kevlarsjäl var längesen jag hörde live, och den är ju en av mina gamla favoriter. Celsius var kul att höra, och även om Musik Non Stop börjar kännas lite trött så var det en trevlig version de spelade. Kärleken Väntar tycker jag dock att de borde skippa, den är så uttjatad att jag inte kan bli glad när de inledande ackorden spelas.
747 är lika självklar som äggen på påskbordet, och Mannen i den vita hatten är den perfekta avslutningslåten. Vinternoll2 gick in som andra låt. Även den är en av mina favoriter, så det var kul. Bäst drag blev det dock under Ingenting. Mest oväntat var dock att istället för att spela Utan dina andetag, som de gjort i Köpenhamn och Oslo, spelade de gamla Halka. Jag kan inte erinra mig om att jag någonsin hört den live, så det var ett kul inslag! I synnerhet som att det är en Kent- låt som jag fortfarande brukar gå runt och nynna på.

För en Kent- nörd som mig var det en magisk kväll, och jag är så oerhört glad över att faktiskt ha fått se dem spela på en så liten scen. Det kan dessutom ha varit årets konsert, även om jag givetvis inte kan uttala mig om det innan 2012 är över. Men potentialen finns där, och alla andra artister har fått någonting att försöka leva upp till. Så sjukt bra.

Jag är halvt i chockstillstånd. Var ju på konsert igår, och var inte hemma förrän runt kl 22:30. Kände inte att jag ville se Eurovision då, eftersom jag missat halva programmet, utan jag såg reprisen i dag istället. Är mäkta förvånad över att jag lyckats avskärma mig så mycket från omvärlden att jag inte hade den blekaste aning om vad som väntade när jag slog på tv:n i morse.

Och herre jäklar i helvete! Redan i början av omröstningen kunde jag känna vartåt det barkade. Loreen fick poäng efter poäng och jag tror knappt hon lämnade ledningen mer än ett par få gånger precis i början. Vis av hur det har varit tidigare år vågade jag ändå inte hoppas förrän hälften av rösterna var utdelade, men det gick ju hela vägen den här gången! Poäng av alla länder utom Italien (vad hände där?) och näst mest poäng i Eurovisionhistorien.

Det är helt galet! Satt och grät av lycka här hemma i soffan. Är så lycklig över att Europa förstod sig på Loreen och hennes fantastiska nummer. Jag har tyckt om nästan utelsutande av Sveriges vinnarlåtar genom åren, men det är någonting speciellt med Euphoria. Den får mig inte bara att vilja dansa och sjunga med, den berör mig ända in i själen. Den är bra på riktigt.

Eurovision Song Contest 2013- i Stockholm. Jag måste få tag på en biljett. Är det någon gång jag ska se Eurovision live så är det nu. För det är inte säkert att chansen kommer igen.

Vad händer om man lägger choklad i solen? Den smälter. Vad händer om man lägger choklad i byxfickan? Den smälter. Vad händer om man håller choklad i en knuten näve? Den smälter.

Vad händer om man lägger choklad på sin laptop medans man surfar runt på internet? Den smälter. Kunde jag inte ha tänkt på det innan jag la den förbannade chokladbiten där?

Vad jag gjorde åt saken? Slickade upp det, så klart.

Igår invigde jag ett av mina klänningsfynd från New York. Det var så himla varmt ute att det inte gick att ha något annat än klänning på sig utan att drunkna i sin egen svett (inte riktigt så jag vill lämna jordelivet).

Jag tycker om att den känns så somrig även fast den är svart. Fast det bästa med klänningen är att den kostade 23 dollar, vilket är ungefär ynka 180 svenska riksdaler.

Jag undrar om det finns någon baktanke med att min arbetsgivare bjuckar på glass nu när det är dags för den där medarbetarenkäten där man ska besvara frågor om hur man trivs på sin arbetsplats...

Men om det är en muta kan de glömma att det funkar på mig! Jag fyllde nämligen i den där enkäten i förmiddags, innan det var tal om någon glass! HAHA, känn er blåsta för glassen snodde jag åt mig ändå!

Jag är inte någon impulsiv människa. Jag tycker om att bläddra i kalendern och planera in saker. Då har man koll, och livet blir så mycket enklare. Och framför allt- jag slipper stressa upp mig över saker, vilket annars är vad jag är absolut bäst på. Alex är precis tvärtom. Han är vansinnigt impulsiv och behöver i stort sett inte någon framförhållning överhuvudtaget innan han hoppar på något. Så ni må tro att det där kan leda till konflikter...

För någon timme sedan ringde han mig och frågade om vi skulle grilla i dag. Jag förstod inte vad han menade, så han upprepade sig, "Ska vi grilla?". Han fortsatte sedan med att han pratat med David, och de hade kommit fram till att i dag är alldeles utmärkt för lite grillning och umgänge. Något som vi i början av veckan kommit fram till att det inte funkade alls, då Alex inte kunde, och att vi ska ta det nästa helg istället.

Så. Efter att jag ringt Marielle och säkerställt att hon också kan, så ska vi i kväll ut till Sollentuna. Jag har fortfarande inte riktigt ställt in mig på de ändrade planerna, men det kommer garanterat bli trevligt ändå.

Men först ska jag ta en sväng förbi Topshop.

Igår hade Kent premiär i Köpenhamn för sin klubbturné. Så här såg låtlistan ut (snodde bilden från Facebook, jag var ju inte där själv). Det ser riktigt lovande ut inför lördag!

Alltså. Inte en enda dag sedan den svenska Melodifestivalfinalen har jag varit nervös över huruvida Loreen skulle ta sig vidare från sin semifinal eller inte. Euphoria är en av de absolut bästa låtarna i Eurovision någonsin. Att det europeiska folket har en synnerligen dålig musiksmak har ju ställt till det tidigare för våra svenska bidrag, men den här gången fanns det inte på världskartan att vi skulle floppa.

Ändå satt jag här i soffan med ett rusande hjärta under hela programmet. Lägg där till stirrande blick, oregelbunden andning och lätt handsvett. Fy fan i helvete vilken vånda.

Nervositet är inte detsamma som tvivel, men det var ändå så vansinnigt skönt när de ropade upp Sverige som nästa land att ta sig vidare. Dags att börja andas normalt igen. Och känna glädjen! Vi är i final i Eurovision Song Contest 2012!


Nu vill jag bara vara tydlig med reglerna inför lördag (och jag kan inte betona detta nog):

På lördag ska jag på Kent- konsert, och missar således finalen. Jag har dock planerat att se hela kalaset på SVT Play det första jag gör på söndag morgon, och jag vill således INTE att någon dummerjöns avslöjar för mig hur det gick.

Alltså. Inga telefonsamtal, inga sms, inga mail, inga Facebook- kommentarer på min wall, inga kommentarer på min Instagram, inga handskrivna lappar som smugglas in i mitt hem, ingen som står och skriker nedanför min balkong eller något av mina fönster, ingen som försöker få min pojkvän att tala om hur det gick, ingen som flyger ett flygplan med en banderoll utanför mitt hus, ingen som ropar i megafon, ingen som klär ut sig till blombud och skriker ut resultatet när jag öppnar dörren... Ingenting. Am I making myself clear?

Efter lunchtid får ni dock gärna diskutera med mig hej vilt! Gärna som det där blombudet...