Längtan

 
Kanske är det det för att det är så himla kallt här hemma och våren aldrig verkar komma på riktigt. Men jag längtar verkligen tillbaka till Australien. Blev inte riktigt klar med landet nu i vintras.
 
 

Blue Mountains

Sista heldagen i Australien tog vi tåget till Katoomba och Blue Mountains. Vi hade egentligen tänkt åka dit redan innan nyår, men det gick inte att få tag i en enda hyrbil till rimlig penning i Sydney och de utförde rälsarbete, så att åka kommunalt dit skulle ha varit extremt bökigt och tagit dubbelt så lång tid som det borde.
 
Att ta Blue Mountains sista dagen fungerade dock utmärkt. Jag hade ju varit där 2008 så jag visste vad osm väntade, medans det var första gången för Alex.
 
Blue Mountains är en stor nationalpark, en väldigt bergig sådan. Mest kända turistattraktion där är The Three Sisters, men det är dumt att bara stanna för att se dem på avstånd. Så jag och Alex tog oss nedför den extremt långa och branta trappan, som vindlar längs bergsväggen, till en promenadstig. Tack och lov behöver man inte gå uppför trappan igen, det finns andra alternativ som är betydligt bekvämare. Vi åkte linbana upp.
 
 
 

Sven's Viking Pizza

 
Efter tre dagar i Cairns flög vi tillbaka till Sydney. En och en halv dag hade vi på oss innan det var dags att återigen sätta oss på ett flygplan, och den gången var slutdestinationen Stockholm. Hemma.
 
Men den sista tiden i Australien utnyttjade vi på bästa sätt. Som ett besök på Sven's Viking Pizza i Bondi Junction.
 
Min kusin har under alla sina år i Sydney tjatat och tjatat och tjatat om detta pizzaställe. Det är en svensk kille (ja, det är han som är Sven) som har startat upp det, och konceptet är pizza på svenskt vis. Restaurangen är vikingainspirerad med stora träbord, träbänkar att sitta på och typiska vikingaaccessoarer på väggarna.
 
Jag beställde in en pizza som var hälften oxfilé/ bearnaise och hälften en klassisk kebabpizza. Och jädrar, så smarrigt det var! Kändes dock lite halvlustigt att sitta på andra sidan jordklotet och äta något som jag förknippar så mycket med svenska bakissöndagar.
 
Så om ni befinner er i Sydney kan jag definitivt rekommendera Svens pizza! I synnerhet om ni har lite hemlängtan...
 
 

Snorkla vid Green Island

Min otroligt sega Australien- uppdatering fortsätter här...
 
Vad är väl en tripp till Cairns om man inte beger sig ut och snorklar lite vid Barriärrevet? Nu råkade ju vi förvisso ta en tur till Green Island, som inte låg särskilt långt ut i revet och där det dessutom verkade vara mer fokus på själva ön än på själva revet, men vi fick ändå snorkla och se massa häftigt under vattenytan.
 
Tyvärr var det manetsäsong, och de jäklarna kunde tydligen stickas rejält. Att vi var iklädda heta, skyddande dräkter från topp till tå (ja, även en liten luva för huvudet) hjälpte en hel del, men ansiktet var fortfarande helt oskyddat på de ställen där cyklopet inte täckte. Vilket resulterade i att jag simmade runt och höll händerna för kinderna, så att jag inte skulle bli stucken.
 
Till en början vågade jag knappt gå ner i vattnet. Det var maneter vart man än tittade, och det krävdes en hel del övertalning från Alex sida för att jag överhuvudtaget skulle våga mig ner så att jag stod med vatten i lårrhöjd. Men sedan gick det lite bättre och jag hoppade i helt (hade för sjuttsingen betalat dyra pengar för den där turen, och då måste man ju se till att snorkla ocksp...).
 
Och även om vi inte var långt ut på revet, så var det helt fantastiskt. Vi såg så mycket fiskar i olika färger och former. Vi stötte på ett stort stim med gigantiska fiskar, som jag gled med så nära att jag hade kunnat röra vid dem om jag bara sträckt ut handen. Jag var liksom en i gänget... Men det absolut häftigaste var den stora, röda bläckfisken vi såg. Riktigt läcker!
 
Det känns tyvärr som att jag inte "blev klar" med Cairns och Barriärrevet. Jag skulle så gärna vilja åka lite längre ut och snorkla ännu mer (fast i och för sig säger jag emot mig själv lite nu, för jag är så jädra hajrädd och ju längre ut man är desto mer hajar lär det ju finnas...). Men det är å andra sidan en anledning att återvända.
 
 
 
 

Mossman Gorge

Vi besökte Mossman Gorge när vi var i Cairns. Och badade i det iskalla vattnet. Det ni! Självklart mesade jag en del, har ju lite badkruka i mig och då i synnerhet om vattnet är kallt eller vågigt, men till slut klev jag i.
 
 
 

Krokodilsafari

Vi åkte på en båttur på en flod i Cairns. Tanken var att vi skulle se krokodiler, men tack vare det höga tidvattnet såg vi bara en endaste krokodil. Som dessutom låg och lurade långt, långt in i mangroveträsket. Så jag kan väl inte direkt säga att jag tycker att det räknades.
 
 
Om du tittar riktigt noga kanske du ser krokodilen? Inte det?
 
 

Daintree Rainforest och Cape Tribulation

Jag är lite seg på det här med Australien- uppdateringen. Men jag hoppas ni har lite överseende...
 
I Cairns ägnade vi en dag åt att åka på tur till Daintree Rainforest och Cape Tribulation. Det såg ut lite så här.
 
 
 

Aussie Girl

 
Jag längtar tillbaka. Vill mycket hellre vara där än här.
 
 

Cairns

Efter ett kort dygn i Brisbane satte vi oss på ett flygplan upp till Cairns. Som flygrädd var det inte helt kul att piloten avbröt landningen när vi inte hade många meter kvar till marken, och istället steg igen. Att han inte meddelade passagerarna varför gjorde inte saken bättre, och det må vara idiotiskt men min första tanke var att det var en bomb på planet, alternativt på flygplatsen. Det visade sig senare att det var kontrolltornet som strulat till något, men det löste sig och vi fick landa.
 
Så här bodde vi under vår vistelse i Cairns. Elfte våningen, inte helt fel.
 
 
 

Brisbane

 
Efter Fraser Island blev vi skjutsade tillbaka in till Hervey Bay. Där tillbringade vi åtta timmar mitt i natten på en bänk vid busstationen i väntan på bussen som skulle ta oss till Brisbane. Det var banne mig inga roliga timmar, vi var båda trötta och slitna, och myggen bet oss där de kom åt. Alex lyckades sova lite medans jag vaktade våra väskor. Det var en enorm befrielse när den där bussen till slut dök upp.
 
Väl framme i Brisbane, tidigt på morgonen, lämnade vi väskorna på hotellet. Vi fick däremot inte checka in förrän på eftermiddagen, så dagen tillbringade vi med att promenera runt inne i staden och längta efter en dusch.
 
Vi hade bara den där enda dagen i Brisbane, vilket var lite tråkigt. Jag gillade det lilla vi hann se, och hade gärna stannat åtminstone en dag till. Om det hade funntis tid. Men det får vi ta om vi åker dit igen.
 
Och vad som är konstigt är att jag bara lyckades knäppa en endaste bild i Brisbane. En bild på hotellrummet. Håll till godo.
 
 

Confession

 
Jag har inte berättat det för er, men det är väl lika bra att jag är ärlig om det. Ni lär ju ändå få veta det tids nog.
 
Here it goes.
 
Jag amputerade ena benet när vi var i Australien. Så. Nu vet ni. Tur att det finns bildbevis (se bild), annars hade ni väl aldrig trott mig.
 
 

Eli Creek

Sista stoppet på Fraser Island var Eli Creek. Jag hade så gärna velat bada där, men eftersom vi inte hade tillgång till någon dusch (och skulle åka vidare mot Brisbane den natten) så skippade vi det. Men vi vadade vid de ställen där det var tillräckligt grunt för att kläderna inte skulle bli blöta. Det var kallt men uppfriskande.
 
 
 

Indian Head

Efter Champagne Pools åkte vi söderut igen längs Fraser Islands östra kust, till Indian Head. Det var lite knöligt att ta sig upp på höjden, då det inte fanns någon utstakad stig. Man fick hitta sin egen väg över stenblock och uppförsbackar, men det gick rätt bra ändå. Och vilken utsikt när man väl kom upp!
 
 
 

Champagne Pools

Det längsta norrut vi åkte på Fraser Island var till vackra Champagne Pools.
 
Eftersom vår guide hade varnat och skrämt upp oss för maneter (jag vet inte hur många personer som hade fått åka ambulanshelikopter från just Champagne Pools den veckan vi var där, för att de hade råkat i närkamp med de små äckliga havsdjuren), valde vi att att inte bada. Sedan skulle vi ju åka vidare samma eftermiddag, och inte ha tillgång till någon dusch, vilket också spelade in. Och med facit i hand var det lite tråkigt.
 
 
 

Fågelperspektiv

Tro det eller ej, men jag som är flygrädd var faktiskt uppe och flög i världens minsta lilla plan när vi var på Fraser Island. Sju passagerare plus piloten fick plats i det. Och jag var inte ens rädd.
 
Det var Alex som tyckte att vi skulle upp i luften när tillfälle gavs, och eftersom det var ett impulsbeslut hann jag nog inte riktigt skrämma upp mig själv så som jag annars kan göra. Det var bara in i planet, upp i luften, fram emd kameran och fota, fota, fota, och sedan var vi nere på marken igen. Och den där flygrädslan hade inte hunnit att följa med oss upp.
 
 
 

Maheno

Dag två på Fraser Island tillbringade vi på öns östra kust. Första stoppet var skeppsvraket Maheno.
 
 
 

Lake Wabby

Vi hann med att bada i ytterligare en sjö på Fraser Island. Lake Wabby.
 
Att ta sig dit var dock allt annat än en barnlek. Man kan tycka att en promenad på typ 2,3 kilometer är a piece of cake, men fy satan vad jävligt det var. Eftersom Fraser Island är en sandö bestod stigen av sand. Sand som hettats upp i solen och brände mot våra sandalklädda fötter. Att vi gick genom skog var en tröst, även om träden inte skyddade helt mot solen. Det tog oss närmare 45 minuter att ta oss fram till sjön, men väl där var det så värt det.
 
 
 

Promenad i regnskogen

På Fraser Island promenerade vi en bit i regnskogen. Mycket vackert, och de här dåliga bilderna gör verkligen inte naturen rättvisa.
 
 
 

Dingo

En av de bästa sakerna med hela Australien- resna var att vi såg vilda dingos på Fraser Island. Tre stycken vid tre olika tillfällen. Det häftigaste mötet var vid Lake McKenzie. Där kom dingon fram och nosade runt bland folks väskor i jakt på något ätbart. Den var inte ett dugg rädd, trots att man stod bara någon meter bort.
 
 
 

Lake McKenzie

Efter Hervey Bay åkte vi på en tvådagarstur till Fraser Island.
 
Fraser Island är världens största sandö (och betydligt större än vad jag hade tänkt mig), men ovanpå sanden är ön täckt av regnskog. Vi åkte på en guidad tur i buss, och det kan jag verkligen rekommendera! Vår guide var vansinnigt påläst och underhållande, och vi hann med otroligt mycket under dessa två dagar.
 
Det finns inga vägar på ön, utan vart man än åker så åker man på sand. Och sand beter sig ju lite olika beroende på om det har regnat eller om det är torrt ute. Det var galet skumpigt i den där bussen, och säkerhetsbälte var ett absolut måste - annars hade man studsat och slagit huvudet i taket. Stranden längs östra kusten är dock klassad som motorväg. På riktigt. Och där gick det banne mig undan.
 
Första stoppet var Lake McKenzie. Otroligt vackert om än lite väl mycket turister. Men de ingår ju i priset...
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0