Beslutsångest
Någon gång mellan sju och halv åtta idag kommer Marielle och Therese hem till mig. Det blir drinkar och skvaller, sedan förflyttar vi oss in till stan för lite dans. Marielle följer dock inte med, då hon ska upp tidigt imorgon och golfa. Jag vet inte riktigt vilket ställe det blir än, vi tänkte ta den diskussionen ikväll. Men Trädgården är ju aldrig fel.
Som vanliglt ligger jag lite efter i planeringen. Har precis ätit middag. Har hunnit sminka mig, men håret är blött. Och efter en snabb titt i garderoben är jag itne ett dugg klokare på vad jag ska ha på mig. Det är ju svinvarmt ute, så en klänning är nog inte fel. Men vilken? Det är nästan läge för barbent, men mina ben är ohyggligt vita. Och det lär ju bli kallt när man ska hem inatt. Då kanske jeans är att föredra? Det är nog bäst att jag snabbar på lite nu...
Som vanliglt ligger jag lite efter i planeringen. Har precis ätit middag. Har hunnit sminka mig, men håret är blött. Och efter en snabb titt i garderoben är jag itne ett dugg klokare på vad jag ska ha på mig. Det är ju svinvarmt ute, så en klänning är nog inte fel. Men vilken? Det är nästan läge för barbent, men mina ben är ohyggligt vita. Och det lär ju bli kallt när man ska hem inatt. Då kanske jeans är att föredra? Det är nog bäst att jag snabbar på lite nu...
Bajs på mitt golv
Colfax har nu installerat sig hemma hos mig. Hon sitter och tittar ut genom min öppna franska balkongdörr. Mycket intressant att spana på. Dessvärre har det skett en liten olycka. Det första hon gjorde när hennes husse hade lämnat, var att gå på lådan. Och hon råkade missa lite. Så det kom bajs på mitt badrumsgolv. Inte roligt någonstans. Förra gången spya på mina kläder, den här gången bajs på mitt golv. Jag börjar fundera över om hon tycker att det är så kul hos mig egentligen.
Samboliv igen
När som helst börjar mitt samboliv igen. Då kommer den här lilla sötnosen hem till mig. Hur länge hon blir kvar vet jag dock inte, det har hennes husse glömt att berätta för mig. Om det är medvetet eller inte vet jag inte...
Fix you
Dagens låt: Coldplay "Fix you". Bara för att den i mina ögon är en av de bästa låtarna som någonsin gjorts. Och för att den får hjärtat att känna saker.
Lunch i gröngräset
Lunchade ute idag med Olof. Vi köpte med oss mat från thaistället på hörnet vid Apelbergsgatan/ Malmskillnadsgatan, och gick bort till kyrkan. Där satte vi oss i gräset och njöt av solen. Ett perfekt sätt att spendera lunchen på. Mer sånt får det bli nu när värmen verkar vara här för att stanna, i alla fall tillfälligt.
Giseles vattenklänning
En klänning gjord av vatten?
Foto: All Over Press
Foto: All Over Press
Snart skavsår
Jag har mina nya (ok, jag köpte dem i februari, men aldrig använt dem så jag betraktar dem fortfarande som nya) vita vårskor på mig idag för första gången. Och jag tror tyvärr att jag måste vara lite kritisk nu. De skaver bak på hälen, framför allt den högra skon. Det finns en hög risk för att jag kommer gå hem med skavsår idag. Ett perfekt sätt att starta helgen.
Mardrömmar och dålig sömn
Somnade på soffan igår, och gick inte och la mig förrän kl 03:30. Inte ett så smart drag. Har sovit extremt oroligt de få timmar jag faktiskt fick i min säng och drömt i stort sett hela tiden.
Drömde att jag skulle på Kyliekonserten. Väl där träffade jag EB, som jag hade en liten crush på för många år sedan. Vi stod precis framför scenen, när Kylie kommer och ställer sig bredvid oss och sjunger. Det konstiga var att scenen var på marknivå och inte alls upphöjd. Då lutar sig EB fram och kysser henne, varpå hon börjar skrika och vakter börjar samlas. Jag och EB tar till flykten och låser in oss på en toalett.
Senare drömde jag att jag och Marielle var i Australien. Att vi skulle bo där några månader. Och av någon anledning hamnade vi mitt i den påhittade världen i Pans Labyrint (som jag inte ens har sett). Jag minns tydligt att jag sa "Det här är ju inte alls så läskigt".
Vi kom sedan tillbaka till den riktiga världen och skulle promenera längs strandpromenaden. På väg dit träffade vi två norska killar som gjorde oss sällskap. Men istället för att ta oss till stranden gick vi till Skansen, som också fanns i Australien. Precis som IKEA finns över hela världen fanns också konceptet Skansen i flera andra länder, med de svenska djuren, husen och fäbodarna.
Dessvärre visade sig de här två killarna inte vara några trevliga människor, vilket jag och Marielle bittert fick erfara. Det visades även prov på att människor i vår omgivning inte ställer upp för andra människor i nöd, hur mycket dessa än skriker på hjälp.
Tack och lov var det bara en dröm, och de enda effekterna den hade var att jag vaknade alldeles kallsvettig.
Drömde att jag skulle på Kyliekonserten. Väl där träffade jag EB, som jag hade en liten crush på för många år sedan. Vi stod precis framför scenen, när Kylie kommer och ställer sig bredvid oss och sjunger. Det konstiga var att scenen var på marknivå och inte alls upphöjd. Då lutar sig EB fram och kysser henne, varpå hon börjar skrika och vakter börjar samlas. Jag och EB tar till flykten och låser in oss på en toalett.
Senare drömde jag att jag och Marielle var i Australien. Att vi skulle bo där några månader. Och av någon anledning hamnade vi mitt i den påhittade världen i Pans Labyrint (som jag inte ens har sett). Jag minns tydligt att jag sa "Det här är ju inte alls så läskigt".
Vi kom sedan tillbaka till den riktiga världen och skulle promenera längs strandpromenaden. På väg dit träffade vi två norska killar som gjorde oss sällskap. Men istället för att ta oss till stranden gick vi till Skansen, som också fanns i Australien. Precis som IKEA finns över hela världen fanns också konceptet Skansen i flera andra länder, med de svenska djuren, husen och fäbodarna.
Dessvärre visade sig de här två killarna inte vara några trevliga människor, vilket jag och Marielle bittert fick erfara. Det visades även prov på att människor i vår omgivning inte ställer upp för andra människor i nöd, hur mycket dessa än skriker på hjälp.
Tack och lov var det bara en dröm, och de enda effekterna den hade var att jag vaknade alldeles kallsvettig.
Den varma floden i Reykjadalur
Tänkte bjuda på bilder från det häftigaste som jag har varit med om. Det utspelade sig i augusti 2006, och jag var och hälsade på min kusin på Island. Vi tog oss till en liten håla någon timmes bilfärd från Reykjavik, och därifrån till en vandringsled. Sedan vandrade vi i flera timmar i uppförsbacke, tills vi nådde Reykjadalur. Där badade vi i floden som rann genom dalen. Det speciella med detta är att vattnet i floden kom från varma källor högre upp i bergen, och var med andra ord varmt. Det var så varmt att det rök, och man kunde inte ligga i hur länge som helst. Det var ungefär som att ta en riktigt, riktigt varm dusch.
Jeans igen
Sprang tillbaka till JC efter jobbet. Och efter mycket rotande bland jeanshögarna fick jag med mig ett par ljusa hem, likadan modell som de svarta jag köpte på lunchen. Perfekt med halva priset på allt. Så nu är min jeanskvot full. Köpstoppet har nu trätt i kraft igen. Ingen shopping nästa vecka. Det är första delmålet, och det borde ju inte vara omöjligt att uppnå.
Herr och Fru Fet
Sitter och tittar på Du är vad du äter. Och jag kan inte låta bli att förundras över vilka korkade människor det finns där ute. Offren för dagen är ett par som väger 139 kg respektive 140 kg, och de är tokgalna i korv. De äter korv jämt. Och röror av olika slag. Mycket ska det vara, och de beställer ofta gärna lite extra mat när de äter ute. Ingen av dem vill känna hunger någonsin. Det värsta är att de nästan inte själva verkar förstå att allt ätande leder till kraftig viktökning.
När Anna Skipper kom förbi var de övertygade om att hon inte skulle hitta så många saker i deras kylskåp att slänga ut. Men vad händer? Jo, Anna kastar allt. Och där står det här paret som två fånar.
De vill inget annat än att få barn. Alla deras vänner börjar yngla av sig, men ingen gravidmage i syne för herr och fru Fet så långt ögat kan nå. Och tanken har inte ens slagit dem att det med största sannolikhet beror på deras vikt och livsstil. Vet inte varenda människa att sånt och fertilitet hänger ihop?
Jag vill inte vara elak, men jag blir bara så rädd över den här extrema okunnigheten. Att människor inte känner till sådana här självklara saker. Det skrämmer mig.
När Anna Skipper kom förbi var de övertygade om att hon inte skulle hitta så många saker i deras kylskåp att slänga ut. Men vad händer? Jo, Anna kastar allt. Och där står det här paret som två fånar.
De vill inget annat än att få barn. Alla deras vänner börjar yngla av sig, men ingen gravidmage i syne för herr och fru Fet så långt ögat kan nå. Och tanken har inte ens slagit dem att det med största sannolikhet beror på deras vikt och livsstil. Vet inte varenda människa att sånt och fertilitet hänger ihop?
Jag vill inte vara elak, men jag blir bara så rädd över den här extrema okunnigheten. Att människor inte känner till sådana här självklara saker. Det skrämmer mig.
Kylie i juni!
3 firar tydligen 5 år, och har därför bjudit in massa människor för att se Kylie Minogue uppträda i Globen den 11 juni. Olof på jobbet är ditbjuden, och han har frågat om jag har lust att följa med. Och det är klart som korvspad att jag har lust med det! Är inte något jättestort fan av Kylie, men jag tycker att hon är en grym artist, och hon har faktiskt många bra låtar som man kan nynna med i (varav versionen av The Locomotion är min favorit sedan barnsben). Så nu ska jag se Kylie i juni! Jippie!
Rea på JC
Jag brukar i stort sett aldrig handla på JC. Tycker inte att de har så mycket roligt, och inget riktigt i min stil heller. Ibland blixtrar de till och jag kan gå därifrån med en påse i handen, men de gångerna inträffar ungefär en gång vart tredje år. Om inte mer sällan än så.
Men nu råkar det vara så att jag hade sådan tur att jag gick förbi en JC- butik på lunchen, och upptäckte att de har halva priset på allt i hela butiken. Sådana skyltar gör mig lycklig, så jag sprang givetvis in "en snabbis". Och det var först när jag väl var inne i butiken som jag insåg att alla jeans var på halva priset också.
Och tro fan om jag inte kom därifrån med ett par nya jeans. Ett par svarta i rak modell. Tidigare pris var 799:-, men de var nedsatta till 499:-. Men tydligen var det då även halva priset på reapriset, så jag fick endast 250:-. Helt perfekt! Speciellt som jag har sagt till mig själv att jag inte får shoppa så mycket som jag gjort tidigare. Och den här veckan får jag egentligen inte shoppa alls. Men det här är ett specialfall. Jag behöver faktiskt nya jeans. Så därför ska jag ta en sväng förbi JC när jag slutat idag, och se om jag inte hittar ett par ljusa också. Shoppingförbudet är hävt för tillfället.
Men nu råkar det vara så att jag hade sådan tur att jag gick förbi en JC- butik på lunchen, och upptäckte att de har halva priset på allt i hela butiken. Sådana skyltar gör mig lycklig, så jag sprang givetvis in "en snabbis". Och det var först när jag väl var inne i butiken som jag insåg att alla jeans var på halva priset också.
Och tro fan om jag inte kom därifrån med ett par nya jeans. Ett par svarta i rak modell. Tidigare pris var 799:-, men de var nedsatta till 499:-. Men tydligen var det då även halva priset på reapriset, så jag fick endast 250:-. Helt perfekt! Speciellt som jag har sagt till mig själv att jag inte får shoppa så mycket som jag gjort tidigare. Och den här veckan får jag egentligen inte shoppa alls. Men det här är ett specialfall. Jag behöver faktiskt nya jeans. Så därför ska jag ta en sväng förbi JC när jag slutat idag, och se om jag inte hittar ett par ljusa också. Shoppingförbudet är hävt för tillfället.
Please remind me
Påminn mig om att jag ska berätta om stackars Mattias, som trodde att han skulle på svensexa igår.
En kväll på Kägelbanan
IT- chefernas Natt var en riktigt lyckad tillställning. Vi bjöds på mousserande, plockmat, öl, vin - med andra ord det som jag och Olof var där för. Men det bjöds, som jag tidigare meddelat, på underhållning.Först ut var komikern Björn Gustafsson, och jäklar i min låda vad jag skrattade. Vi knölade fram oss så att vi stod längst fram vid scenen med en perfekt utsikt. Lite pinsamt blev det dock när min mobil ringde sådär lagom högt att folket i min närhet reagerade. Oops. Men ingen stor skada skedd.
Efter Björn var det dags för bandet ATDC, bestående av folk som jobbar på TDC (därav bandnamnet). De spelade hårdrock, och jag måste säga att jag imponerades av sångarens mod av att, som man, gå ut på scen iförd t-shirt med bandnamnet samt ett par guldglittriga strympbyxor.
Det andra bandet för kvällen var Ethan Xiphias, fyra tjejer från Halmstad. De var bra, och jag gillade speciellt att den näst sista låten de framförde var "Kom igen, Lena". Det blir pluspoäng.
Som sagt, en mycket lyckad kväll. Nu borde jag dyka i säng.
Efter Björn var det dags för bandet ATDC, bestående av folk som jobbar på TDC (därav bandnamnet). De spelade hårdrock, och jag måste säga att jag imponerades av sångarens mod av att, som man, gå ut på scen iförd t-shirt med bandnamnet samt ett par guldglittriga strympbyxor.
Det andra bandet för kvällen var Ethan Xiphias, fyra tjejer från Halmstad. De var bra, och jag gillade speciellt att den näst sista låten de framförde var "Kom igen, Lena". Det blir pluspoäng.
Som sagt, en mycket lyckad kväll. Nu borde jag dyka i säng.
IT- chefernas Natt
Olog har bjudit med mig på IT- chefernas Natt, som går av stapeln idag. För er som inte är invidga är detta "En fest där TDC hyllar yrkeskåren som möjliggör all modern kommunikation", om man ska sno deras egna ord vilket jag tycker att man ska. Det bjuds på mat, dryck och underhållning och jag kan säga att varken jag eller Olof går dit för att mingla. Vi går dit för att det är just mat, dryck och underhållning, och sen kan vi ha roligt själva utan att knyta massa kontakter.
Det där med underhållning har jag klurat över, men har nu äntligen fått se inbjudan. Det är någon musikakt - Ethan Xiphias med hemligt gästband, men honom har jag aldrig hört talas om. Förhoppningsvis är han riktigt duktig. Utlåtande kommer. Den andra underhållningsakten är - till min förvåning- Sveriges nya kelgris Björn Gustafsson. Det är inte helt illa, och jag känner mig extremt nöjd med att jag tackade ja till Olofs inbjudan. Kvällen kommer nog bli riktigt trevlig. Jag önskar dock att jag hade klätt mig i något roligare än den lila klänning jag har på mig nu.
Foto: Lotta Imberg
Det där med underhållning har jag klurat över, men har nu äntligen fått se inbjudan. Det är någon musikakt - Ethan Xiphias med hemligt gästband, men honom har jag aldrig hört talas om. Förhoppningsvis är han riktigt duktig. Utlåtande kommer. Den andra underhållningsakten är - till min förvåning- Sveriges nya kelgris Björn Gustafsson. Det är inte helt illa, och jag känner mig extremt nöjd med att jag tackade ja till Olofs inbjudan. Kvällen kommer nog bli riktigt trevlig. Jag önskar dock att jag hade klätt mig i något roligare än den lila klänning jag har på mig nu.
Foto: Lotta Imberg
Något på gång
Nu händer det saker. Eller det är så det känns i alla fall. Det är såhär det brukar börja, man brukar kunna se ivrigheten bakom deras ord och handlingar. Å andra sidan behöver inte det betyda någonting just nu. Det kanske bara är det där vanliga snacket som alla ska ha. Men jag blir inte ett dugg förvånad om de kommer med någon ny lysande idé som får oss att må dåligt och få psykbryt.
En fråga
Ok, är det någon som vill åka till Hultsfred med mig? Jäklar i min låda vad många bra band. Nästan som sommaren 2005. Ingen som vill haka på? Jag har ett tält. Jag har en liten ihopfällbar pall. Jag är ett trevligt sällskap. Jag vill se Markus, Annika, Håkan och Robyn. Och tjejerna i Those Dancing Days. Och The Hives. Finns det inte någon som känner sig manad?
Man kan tycka
Man kan tycka att det är en bra idé att gå och lägga sig när man sitter och gäspar och klockan är över 23:00. När man i sömnen stängde av alarmet imorse, så att man försov sig och vaknade av att man fick ett sms en och en halv timme senare, vilket är ett bevis på att sömnen faktiskt behövs. När det inte finns någon egentlig anledning att sitta uppe och glo - om inte anledningen är att diska, men let´s face it: vem fan gör det vid den här tiden på dygnet? När den enda sidan man surfar runt på är Aftonbladet, vilket man gjort de senaste två timmarna. Det finns knappast något nytt att läsa om där.
Så varför går jag inte och lägger mig? Bra fråga. Kanske för att jag inte vill att dagen ska ta slut?
Heta känslor
Åh, vad jag inte tycker om henne. Hon har egentligen inte gjort mig någonting. Hon bara existerar. Existerar där för någon annan. Och hon är säkert jättetrevlig och gullig om man lär känna henne. Klart att hon är, det är vad alla säger. Men jag vill inte ha henne här. Eller där. Jag vill bara att hon ska lämna och försvinna. Fast egentligen är det kanske mina känslor, att jag känner såhär, som jag vill ska försvinna.
Konfunderad
Min dator piper ibland. Detta är en ovana som den har börjat med relativt nyligen, och jag kan för mitt liv inte förstå var den kommer ifrån. Allt jag vill är att det ska vara en snäll dator som är mig till lags. Det kanske är så att den har kommit in i puberteten och börjar tjafsa emot. Som vilken tonåring som helst (bortsett från mig själv, jag var väldigt snäll i den åldern). Oavsett så stör det mig. Jag tycker inte om det den håller på med, och det är nog dags att sätta ner foten snart.
På promenad genom Gamla Stan
Gamla Stan. Plocka fram lite sol och värme, och du får miljoner människor - främst turister- på köpet. Inte den mest idealiska bilden, men dessvärre inte mycket att göra åt. Jag promenerade där idag, och det här är vad jag såg.
Duett: Kom änglar
Dagens låt får bli Lars Winnerbäcks fantastiska Kom änglar. Den betyder väldigt mycket för mig, och det är en av de låtar som faktiskt kan få mig att gråta tårar som innehåller känslor. Tårar som betyder något. Här framförs den som duett tillsammans med Lisa Ekdahl.
Så mycket att göra, så lite tid
Ibland kan jag känn att jag börjar få saker under kontroll på jobbet. Men jag kan alltid räkna med att det då inom en väldigt snar framtid dyker upp nya saker som är mer brådskande än det jag redan har, och som därför måste prioriteras. Ett sådant stadie har jag hamnar i nu, och det finns inget annat att göra än att lägga allt annat åt sidan och fokusera på information om kommmunerna. Tråkigt är att systemet jag måste arbeta i är bland det segaste jag har stött på. Så detta kommer att ta tid... Tid som jag egentligen inte känner att jag har.
Minnen av en svunnen Kärlek
Har suttit och tittat igenom gamla mail. Och vad upptäcker man då om inte massa mail från 2005 och den dåvarande pojkvännen. Självklart känns det i hjärtat. Det är ju kärleksförklaringar och humormail om vartannat. Men det är så längesedan nu. Så längesedan att många minnen börjar bli lite suddiga i kanten.
Nej, jag kommer inte ihåg alls. Vad är det där för lista? Någon form av levnadsregler? Förmodligen något töntigt som vi kom på när vi fjantade oss. För fjantade oss var något som vi var världsbäst på. Hade det funnits ett Världsmästerskap i fjanterier hade vi garanterat hamnat högst på pallen. Vi blev två töntar när vi var tillsammans.
Jag minns den där lyckan. Att träffa någon och falla så hårt. Och sedan uppleva hur den här personen, som betyder så mycket, försvinner in i olycka och misär. Att inte kunna göra något annat än att finnas där för honom de få dagar man kunde träffas. De få dagar han var hemma. Men jag tror att jag räddade honom. Att jag gav honom ljus. På samma sätt som han senare gav mig ljus och livsglädje tillbaka. När jag hamnade i en svacka och demonerna från det förflutna började segla upp på min himmel.
Men ytterligare en motgång? Vilken motgång menar han? Den med familjen? Det måste vara så. Jo, det är klart att det är så. Vad dum jag är. Det fanns ju faktiskt en anledning till att han firade jul med min släkt. Den där första julen vi hade.
Det är många känslor som rusar genom mina ådror. Det är klart att det känns. Det är klart att jag älskar. Det är klart att jag hatar. Det är klart att jag inte kan förstå men samtidigt se allting glasklart. Det är klart att jag ångrar, men samtidigt är det klart att jag är glad åt att det blev som det blev. Det är klart att det känns. Men det står även klart att det är tankar, känslor och minnen från en tid som inte längre existerar, det är inte så jag känner nu. Och jag är glad att jag har fått uppleva det. Att jag har fått uppleva den riktiga Kärleken.
hej söt! här är två-gånger-listan vi pratade om i telefon! kommer du ihåg???
2 gånger lista!
två gånger puss
två gånger kyss
två gånger mat
två gånger prat
två gånger sova
två gånger lova
två gånger sex
två gånger till sex
tre gånger till sex
100 gånger kärlek
2 gånger lista!
två gånger puss
två gånger kyss
två gånger mat
två gånger prat
två gånger sova
två gånger lova
två gånger sex
två gånger till sex
tre gånger till sex
100 gånger kärlek
Nej, jag kommer inte ihåg alls. Vad är det där för lista? Någon form av levnadsregler? Förmodligen något töntigt som vi kom på när vi fjantade oss. För fjantade oss var något som vi var världsbäst på. Hade det funnits ett Världsmästerskap i fjanterier hade vi garanterat hamnat högst på pallen. Vi blev två töntar när vi var tillsammans.
det var snart ett år sedan vi träffades, och vilket år det har varit! det har nästan
hänt mer än det har hänt totalt i mitt liv. jag har fått känna på livslycka,
motgång, depression, livsglädje igen, och sen en motgång igen. Men det som
e så bra e att jag tror att både du och jag kommer avsluta det här året
med glädje.
hänt mer än det har hänt totalt i mitt liv. jag har fått känna på livslycka,
motgång, depression, livsglädje igen, och sen en motgång igen. Men det som
e så bra e att jag tror att både du och jag kommer avsluta det här året
med glädje.
Jag minns den där lyckan. Att träffa någon och falla så hårt. Och sedan uppleva hur den här personen, som betyder så mycket, försvinner in i olycka och misär. Att inte kunna göra något annat än att finnas där för honom de få dagar man kunde träffas. De få dagar han var hemma. Men jag tror att jag räddade honom. Att jag gav honom ljus. På samma sätt som han senare gav mig ljus och livsglädje tillbaka. När jag hamnade i en svacka och demonerna från det förflutna började segla upp på min himmel.
Men ytterligare en motgång? Vilken motgång menar han? Den med familjen? Det måste vara så. Jo, det är klart att det är så. Vad dum jag är. Det fanns ju faktiskt en anledning till att han firade jul med min släkt. Den där första julen vi hade.
Det är många känslor som rusar genom mina ådror. Det är klart att det känns. Det är klart att jag älskar. Det är klart att jag hatar. Det är klart att jag inte kan förstå men samtidigt se allting glasklart. Det är klart att jag ångrar, men samtidigt är det klart att jag är glad åt att det blev som det blev. Det är klart att det känns. Men det står även klart att det är tankar, känslor och minnen från en tid som inte längre existerar, det är inte så jag känner nu. Och jag är glad att jag har fått uppleva det. Att jag har fått uppleva den riktiga Kärleken.
Dagens första timmar
Mina första timmar på jobbet idag spenderade jag på att ringa runt till jag vet inte hur många kommuner och fråga vilka som är deras försäkringsgivare när det gäller den kollektiva olycksfallsförsäkringen. Jag avlastade Jessica med detta, då hon och de andra på avdelningen har på tok för mycket just nu. Och tro fan att jag fick bekräftat att de som jobbar på kommunen ofta har långa fikaraster och aldrig går att få tag på. Men man ska inte irritera sig på sådant.
Sommartider!
Vi har fått igenom att det ska vara sommartid i receptionen mellan 15 maj - 15 september. Egentligen har det alltid varit det fram till för två somrar sedan. Då ville vår dåvarande vd att vi skulle ha öppet som vanligt (fast övriga kontoret slutade 16:15). Jag satt i receptionen och rullade tummarna hela sommaren, då det var helt dött. Det hände absolut ingenting. Därför sa vi till om det förra sommaren, och då vi för tillfället inte hade någon vd beslutade managementgruppen att det skulle vara sommartid, men att den skulle börja efter midsommar och sluta den 15 augusti.
Nu ser det dock annorlunda ut, och min nya chef för avdelningen har efter att ha tagit upp frågan med ledningen, kommit fram till att receptionen ska ha samma tider som övrig kontorstid. Helt logiskt och rättvist. Så från och med idag får jag börja gå hem 16:15 utan att skämmas! Det tänker jag dock inte göra idag, för jag har lite saker som jag måste jobba undan, men det är definitivt något att klura på senare i veckan. Och veckorna som följer därefter.
Nu ser det dock annorlunda ut, och min nya chef för avdelningen har efter att ha tagit upp frågan med ledningen, kommit fram till att receptionen ska ha samma tider som övrig kontorstid. Helt logiskt och rättvist. Så från och med idag får jag börja gå hem 16:15 utan att skämmas! Det tänker jag dock inte göra idag, för jag har lite saker som jag måste jobba undan, men det är definitivt något att klura på senare i veckan. Och veckorna som följer därefter.
Knark i kakan
Ännu ett klipp från Raj Raj. Mycket underhållande.
Det hade varit gott
Lite choklad hade ju inte suttit helt fel nu. Fast jag kanske egentligen inte borde. Tur då att jag inte har minsta lilla chokladbit hemma. Men det hade ju varit gott. Fan.
Stolthet & Fördom
Kl 21 kommer jag att sitta bänkad framför tv:n, för då visas nämligen filmen Stolthet & Fördom med Keira Knightley som Elizabeth. Ända sedan jag var liten har jag varit ett stort fan av Jane Austens berättelser, och Stolthet & Fördom är min favorit. Jag har den gamla versionen med Colin Firth som Mr Darcy på dvd, och jag kan inte få nog av den.
Jag är dock osäker på om jag har sett den här nyinspelningen. Jag trodde att jag och Marielle hyrde den för längesedan, men hon är övertygad om att vi aldrig gjorde det. Därför ska det bli extra intressant att se den ikväll, och förhoppningsvis förstå hur det faktiskt ligger till.
Jag är dock osäker på om jag har sett den här nyinspelningen. Jag trodde att jag och Marielle hyrde den för längesedan, men hon är övertygad om att vi aldrig gjorde det. Därför ska det bli extra intressant att se den ikväll, och förhoppningsvis förstå hur det faktiskt ligger till.
Den som dör får se
Men det gör inget längre, det gör inget nu.
Inte som i att jag inte bryr mig om dig längre.
Men jag har lärt mig vad som är bättre och vad som är sämre.
Och jag var kär och du var kär, och jag stod här och du stod här.
Hissnande tankar som vi båda tänkte. Jag tänker dom nu men vad tycker du?
Vad hoppas du? Vad önskar du? Vad vill du?
Är du rädd? Är det så? Du är rädd? Du är rädd?
Om du är rädd sluta med det. Om du är bränd och rädd lägg av med det.
Lita på mig, börja med det. Lita på mig, sen får vi se.
Om du är rädd, sluta med det. Om du är bränd och rädd, lägg av med det.
Lita på mig, börja med det. Lita på mig. Testa det. 
Ny bikini
Köpte mig en ny bikini i fredags. Det var välbehövligt då min förra överdel gick sönder när jag var i Australien. Hade knäppt upp den när jag låg på Bondi Beach och solade, så att jag inte skulle få fula märken på ryggen. När jag sedan skulle knäppa igen den hade spännet på något sätt lyckats gå sönder.
Jag resonerade som så att det är smartare att köpa en ny bikini nu när säsongen fortfarande är ung, för om jag väntar ytterligare en månad lär det väl inte finnas något snyggt kvar i butikerna. Och om det är någonting som ger mig ångest så är det att handla badkläder. Jag vill ha något som täcker tuttarna, och inte halkar omkring på ett snöre och riskerar att glida isär som en gardin närsomhelst. Det är sällan jag lyckas hitta något jag tycker om.
Denna bikini i svart/orange var den som jag kom hem med. Inhandlad på Stadium, märket är Salming och den kostade 499:-. Onödigt dyrt, tycker jag som sällan vill betala mer än 149:-/del. Här fick man dock köpa båda delarna eller låta bli. Men än så länge är jag nöjd 8även om jag inte har använt den på riktigt än). Förhoppningsvis håller sig ångesten borta.
Jag resonerade som så att det är smartare att köpa en ny bikini nu när säsongen fortfarande är ung, för om jag väntar ytterligare en månad lär det väl inte finnas något snyggt kvar i butikerna. Och om det är någonting som ger mig ångest så är det att handla badkläder. Jag vill ha något som täcker tuttarna, och inte halkar omkring på ett snöre och riskerar att glida isär som en gardin närsomhelst. Det är sällan jag lyckas hitta något jag tycker om.
Denna bikini i svart/orange var den som jag kom hem med. Inhandlad på Stadium, märket är Salming och den kostade 499:-. Onödigt dyrt, tycker jag som sällan vill betala mer än 149:-/del. Här fick man dock köpa båda delarna eller låta bli. Men än så länge är jag nöjd 8även om jag inte har använt den på riktigt än). Förhoppningsvis håller sig ångesten borta.
Shoreline
Dagens låt får bli Anna Ternheims vemodiga cover på Broder Daniels fantastiska låt "Shoreline". Det rivs upp massa känslor inom mig när jag hör den, känslor som jag kämpat så med att stänga ute. Men jag antar att man inte kan vinna alla krig. Tråkigt är dock att jag här verkar förlora kriget med mig själv.
Orka
Nej, jag orkar fan inte släpa mig till affären. Jag har nudlar hemma. Och ägg. Det får funka för mig denna söndagskväll. Jag har som tur är inte så himla kräsen vad gäller mat. Får gå förbi affären imorgon på väg hem från jobbet. Det funkar minst lika bra som att gå idag. Kan jag kanske till och med komma på vad jag ska äta i veckan, så kan jag göra alla inköp imorgon redan. Nu säger jag inte att det blir så, men jag kan ju göra ett försök i alla fall.
Någonting att äta?
Måste ta mig en sväng förbi affären och inhandla något att äta ikväll. Det står helt stilla i huvudet, jag kan inte komma på något alls som jag vill ha. Orkar inte laga mat i en timme, det ska vara något som går fort. Fort och enkelt, gärna något som man kan lämna på spisen eller i ugnen, och sedan komma och hämta när det är klart. Men jag kan inte komma på en maträtt som passar in på de önskemålen. Får väl spatsera runt i mataffären ett tag och se om jag får några bra uppslag. Orka.
"Vad är Kama Sutra?"
Åh, den här reklamen är ju bara för bra... Ibland är ungar lite för nyfikna.
Jag hade en dröm
Kommer faktiskt ihåg drömmen jag hade inatt. Drömde att kusin Gabrielle och hennes pojkvän Kevin hade tröttnat på livet i Australien, och planerade att flytta till Sverige. Jag tyckte att det lät som en alldeles utmärkt idé, speciellt som hennes lillebror kommer att flytta till Danmark i augusti. En bort, en tillbaka. Ju fler av dem som vi har på hemmaplan, desto gladare blir jag. Men det var ju bara en dröm.
Att hitta en pojkvän
Det kanske är såhär man ska göra för att hitta en pojkvän?
Nour snor ett jobb på IKEA
Det här klippet är ju helt underbart!
En sista gång...?
Har blivit mycket Eurovision ikväll, men jag tror att detta får bli det sista inlägget om denna cirkus. I semifinalen gick 10 länder vidare till lördagens final. Nio av de länderna röstades fram av publiken, och det tionde bidraget plockades av en jury. Vilket landet var? Ja, jag tror inte att finalen hade varit lika rolig för Sveriges del om den där juryn inte hade existerat...
Out of the light
Kanske är det så att Sveriges storhet i Eurovision Song Contest är över för alltid. Det verkar inte spela någon roll hur bra låtar vi lyckas klämma fram, folket i Europa har en annan musiksmak än vad vi har. Jag tror egentligen inte att det handlar om att man röstar så mycket på grannländerna, utan snarare att grannländerna har en snarlik kultur och musiksmak som man själv och därför är det lättare att ta till sig vissa bidrag.
Men jag anser att Sverige hade en topp fem- låt i år, och att hamna så långt ner i resultatlistan som Charlotte gjorde har jag svårt att förstå. Det var extremt oförtjänt. I synnerhet som att Spaniens kalkonbidrag fick flera tolvor. Men det är bara att acceptera att det är så det är ibland. Ingen kan ta ifrån Charlotte att hon var den som glittrade mest i alla fall. Och att hennes sista minut under framträdandet var tävlingens höjdpunkt.
Men jag anser att Sverige hade en topp fem- låt i år, och att hamna så långt ner i resultatlistan som Charlotte gjorde har jag svårt att förstå. Det var extremt oförtjänt. I synnerhet som att Spaniens kalkonbidrag fick flera tolvor. Men det är bara att acceptera att det är så det är ibland. Ingen kan ta ifrån Charlotte att hon var den som glittrade mest i alla fall. Och att hennes sista minut under framträdandet var tävlingens höjdpunkt.
Believe eller Never let you go?
Ryssland som vinnare i Eurovision för första gången någonsin. Gratulerar. Det är ett helt ok resultat för mig. Även om jag tycker att Plusjenko var bäst på scenen i det ryska numret.
Jag gillade Dimas show när han var med för två år sedan. Tjejen som kommer upp ur flygeln, den bilden lägger som ett magiskt skimmer över numret. Och jag hade svårt att få refrängen från "Never let you go" ur huvudet 2006. Men som sagt, det är showen som han står för som jag tycker är bäst. Det är den som jag kommer att komma ihåg, och referera till.
Jag gillade Dimas show när han var med för två år sedan. Tjejen som kommer upp ur flygeln, den bilden lägger som ett magiskt skimmer över numret. Och jag hade svårt att få refrängen från "Never let you go" ur huvudet 2006. Men som sagt, det är showen som han står för som jag tycker är bäst. Det är den som jag kommer att komma ihåg, och referera till.
Tack!
Malta gav Sverige 12 poäng! Tack Malta!
Vad händer?
Att Sverige inte skulle gå hem i stugorna ute i Europa kunde man ju räkna ut. Men att vi knappt får några poäng överhuvudtaget är helt hål i huvudet. Så många låtar som var riktigt dåliga, och Sverige ligger ändå nästan sist. Det är nästan skrattretande. Men min tes om att Ukraina slår Sverige, men Grekland tar hem spelet ser ju ut att gå hem i alla fall. Om det fortsätter i samma stil, vill säga.
Foto: AP
Bäst på det han gör
Absolut bäst ikväll var Jevgenij Plusjenko, killen på skridskor i det ryska numret i Eurovision. Han har varit min favorit i konståkningssammanhang i många, många år, och jag gillar framför allt hans shownummer. Och visst är det lite magi att se honom på en sån liten isfläck som utgjorde ryssarnas scen ikväll. Han var definitivt den ikväll som var bäst på det han gör.
Foto: AFP
Foto: AFP
Danmarks nya prinsessa
Prins Joachim har nu gift om sig och Danmark har fått en ny prinsessa i Marie Cavallier. Jag måste säga att de är stiliga tillsammans, brudparet. Undrar var alla medaljer på prinsens blå band kommer ifrån. Det ser lite skrytigt ut. Men Marie är strålande vacker i sin fina brudklänning. Man kanske ska ha slöja ändå när man gifter sig någon gång i framtiden? Något att fundera över. Som tur är, är det ju ingen brådska då jag fortfarande saknar en framtida brudgum.
Foto: Getty Images & AFP
Foto: Getty Images & AFP
Heja Charlotte!
Charlotte har precis genomfört sitt nummer i Eurovision, och jag tyckte att hon satte det riktigt bra. Men folket ute i Europa är ju inte direkt kända för att nödvändigtvis rösta fram den bästa låten...
Heja Charlotte!
Helt utslagen, kan du höra andetagen?
N har schlagerfest ikväll. Jag hade tänkt att gå, för det är ju oftast roligare att titta på sådana saker tillsammans med massa andra människor. Men jag orkar inte. Är helt utslagen efter den senaste veckan. Och efter att ha klurat hela dagen väljer jag nu bort projektor, glitter, alkohol och sällskap. Usch, vad jag är tråkig. En del av mig ångrar sig redan, men jag tror att det är rätt beslut, trots allt. Jag får vara rolig någon annan gång.
Så blev det igår
Gårdagkvällen var mycket trevlig. M var dock extremt sen, förmodligen för att jag sa att han inte behövde stressa. Man ska aldrig säga så till honom, då han är den värsta tidsoptimisten jag vet. Men jag verkar aldrig lära mig. Vi gick och handlade mat, och jag överlät i stort sett hela matlagningen åt honom (trots att vi efter spenatsoppan faktiskt har fått bevisat att jag KAN laga mat). Jag såg dock till att vara ansvarig över bearnaisesåsen, och det klarade jag galant.
Vi delade på en flaska vin, och jag vet inte om det var den som gjorde att han somnade i min soffa. Även jag nickade till. Men det gör ingenting, för vi hade ju haft trevligt fram till dess. Även om han halvdissade min musiksmak (som ju nästan är fulländad perfektion). Dock gick lite Peggy Lejonhjärta hem, om än inte en av de Peggy- låtar jag gillar mest.
Han bekräftade även ännu en gång att jag faktiskt snarkar. Jag klandrar honom inte för att han buffade på mig så att jag vaknade, det hade jag också gjort om jag var han. Av någon anledning bet jag honom då i armen. Men det får han tåla.
Vi delade på en flaska vin, och jag vet inte om det var den som gjorde att han somnade i min soffa. Även jag nickade till. Men det gör ingenting, för vi hade ju haft trevligt fram till dess. Även om han halvdissade min musiksmak (som ju nästan är fulländad perfektion). Dock gick lite Peggy Lejonhjärta hem, om än inte en av de Peggy- låtar jag gillar mest.
Han bekräftade även ännu en gång att jag faktiskt snarkar. Jag klandrar honom inte för att han buffade på mig så att jag vaknade, det hade jag också gjort om jag var han. Av någon anledning bet jag honom då i armen. Men det får han tåla.
Bakom mina solglasögon
Panikstädandet tar aldrig slut
M kommer över på middag alldeles strax. Jag fick därför stressa hem idag också, då det såg ut ungefär som på bilden hemma. Bilden togs igår, men inte orkade jag plocka ut saker i köket och städa upp när vännerna hade gått hem, så jag har snällt fått städa och diska nu sedan jag kom hem. Nu behöver jag inte skämmas, men bättre än så är det inte.
Jabba the Hut - är det ok?
Eurovisionsemifinalen bjöd på en hel del bra låtar. Jag prickade in sju av de tio som gick vidare, vilket jag får vara stolt över. Detta blev en delad förstaplats i vår interna tävling, då Micke hamnade på samma poäng. Marielle förlorade med sina fem poäng, och är därmed skyldig mig och Micke varsin vinare. Något hon nu inte vill kännas vid.
Artisterna fick utstå både det ena och det andra från publiken i tv- soffan i Västertorp. För litet paket på en av karlarna ("Han är ju helt platt!") till att bli kallad för "Jabba the Hut" (Makedoniens sångerska). Men är det Eurovision så får man kasta sådana kängor runtomkring sig. Precis allt får kritiseras.
Artisterna fick utstå både det ena och det andra från publiken i tv- soffan i Västertorp. För litet paket på en av karlarna ("Han är ju helt platt!") till att bli kallad för "Jabba the Hut" (Makedoniens sångerska). Men är det Eurovision så får man kasta sådana kängor runtomkring sig. Precis allt får kritiseras.
Carina Berg gör en Britney gör en Cameron...?
Även Carina Berg har låtit de mörka lockarna falla. Hon ville prova att se ut som Martin Stenmarck, och i två veckors tid har hon gått med peruk för att inte pressen skulle få veta något. Jag tycker faktiskt att hon passar rätt bra i det.
Foto: Aftonbladet
Eurovisionsslaget
Om några timmar smäller det! Då ska Charlotte visa vad hon går för och lyckas ta Sverige till final i Eurovision Song Contest. Jag har dock mina tvivel på att hon överhuvudtaget kommer att lyckas ta sig vidare från semin, än mindre vinna i finalen. Men man ska väl aldrig säga aldrig.
Jag trodde att det bara skulle vara jag och Marielle hos mig ikväll, men hon plockar med sig Micke och Annelie, som är här på besök från Estland. Så nu har jag fått ägna den senaste timmen åt att panikstäda. Satan i gatan vad jag börjar bli bra på det vid det här laget. Men jag kanske borde lära mig att hålla undan bättre, så slipper jag den här paniken...
Jag trodde att det bara skulle vara jag och Marielle hos mig ikväll, men hon plockar med sig Micke och Annelie, som är här på besök från Estland. Så nu har jag fått ägna den senaste timmen åt att panikstäda. Satan i gatan vad jag börjar bli bra på det vid det här laget. Men jag kanske borde lära mig att hålla undan bättre, så slipper jag den här paniken...
Jag börjar hålla min tumme för Charlotte redan nu. Låt det gå vägen.
Cameron gör en Britney?
Nej, Cameron Diaz har inte gjort en Britney och rakat av sig allt hår. Denna bild är tagen under en filminspelning, där hon spelar en mor som rakar av sig sitt hår som ett stöd för dottern som drabbats av leukemi.
Foto: Stella
Shoplifters of the World Unite
Idag uppnår Steven Patrick Morrissey den vördnadsfulla åldern 49 år, vilket man givetvis bör fira med ett hejdundrande kalas. Han är ju trots allt en av de största inom musiken någonsin. Om du vill kan du göra detta på Sodra Bar på Södra Teatern i Stockholm. Själv avböjer jag, med visst vemod i hjärtat, det partyt och siktar in mig på Eurovisionsemifinalen ikväll istället. Illa, kan tyckas, men jag skickar en tanke till vår käre Morrissey och hoppas att jag blir förlåten.
Rätten på min sida?
Den gråa vardagen här på försäkringsbolaget där jag arbetar lättades upp rejält när min vän Karin ringde och frågade om jag kunde bli hennes lunchsällskap för dagen. Hon var på väg in till stan efter att ha haft föreläsningar på Universitetet, och jag mötte upp henne utanför Åhléns City. Vi åkte upp till takterrassen och satt i solen i gott och väl en och en halv timme.
Hon såg ut att må oförskämt bra med tanke på omständigheterna. Hade jag opererat mig för en vecka sedan hade jag förmodligen legat hemma i soffan och glott på tv hela dagarna (ingen skillnad mot nu, med andra ord). Men å andra sidan är Karin lite galen och leker med livet, så jag borde inte vara förvånad över att hon är uppe och springer redan.
Jag berättade de senaste uppdateringarna om min situation på jobbet, och det är alltid intressant att höra vad Karin har att säga då hon nyligen har läst arbetsrätt. Och det hon berättade för mig får mig att vilja ringa till facket omgående. Det kan faktiskt vara så att jag är fast anställd automatiskt, om det nu är så att det var tvåårsregeln som gällde när jag anställdes. Tydligen varade det där om att man kan vara temp på ett ställe i tre år, sedan övergår anställningen automatiskt till en tillsvidareanställning, bara ett kort tag, innan man åter införde tvåårsregeln nu vid årsskiftet.
Jag har tidigare fått vibbar om att de försöker blåsa mig, och att personalchefen inte vill svara på frågor om min anställning. Kanske det är det här som är svaret på varför? Nu ska jag hem och skriva ner allt jag vill fråga om, och imorgon är det jag som ringer facket.
Under Försvarsmaktens ansvar
Läser om 19- åriga Martin (på bilden nedan) som dog under en skjutövning i lumpen. Och jag mår så dåligt. 19 år. Livet har inte ens börjat. Han förlorade livet under en övning under Försvarsmaktens ansvar. Illamående, det är vad jag blir. Och det får mig att tänka på olyckan som hände 2004, den där krocken med två stridsbåtar. J hade varit skolkamrat med pojken på den främre båten, pojken som dog. Det var lite jobbigt att höra honom prata om det. Det ska inte vara så. Även om de handskas med vapen och liknande, måste man kunna lita på att det är en helt säker miljlö. Sådana olyckor ska inte kunna hända.
Foto: Aftonbladet
Foto: Aftonbladet
Ibland gör man rätt, ibland gör man fel
Har haft Markus på hjärnan hela veckan (jag börjar nästan låta som en viss annan bloggerska som inte kan sluta dilla om Tokio Hotel...). Då jag inte lyckats hitta "Den som dör får se/ Markus Kyrkogård", som för närvarande är den låt som spelas flitigast, tänker jag däför utnämna "Ibland gör man rätt, ibland gör man fel" till Dagens låt.
Min hjärntumör
Har suttit och tittat på Grey´s Anatomy, och som alltid börjar min hypokondri att tränga sig på. I dagens avsnitt uppdagades det att en man hade åkt på en hjärntumör, som gjorde att hans humör och personlighet ändrades och han reagerade väldigt lustigt på vissa saker. Självklart började det göra ont i mitt huvud (mer än vad det gjort tidigare idag, för ont har jag haft hela dagen - mer eller mindre). Det måste ju innebära att jag också har en hjärntumör! Någon annan anledning kan jag faktiskt inte se. Gå till doktorn?
Han lämnar. Igen.
Så har kusin Kristofer gått för sig att det är dags att lämna landet. Igen. Senast var det Island, och nu har han varit hemma i nästan ett år. Men Stockholm är tydligen för litet för honom. Jag förstår inte varför han inte bara kan vara nöjd. Vi vill ju ha honom här hemma. Det blir alldeles för tomt när han inte är här. Det räcker med att hans syster är på andra sidan jordklotet.
Tack och lov har Kristofer inte för avsikt att flytta alltför långt bort. Han har tänkt sig Köpenhamn. Och jag tycker ju att Köpenhamn är betydligt bättre än Island i det avseendet att det nog är billigare att åka dit. Och då kan jag tycka att han gott kan ta tåget hem till Svea över jul. Men det kommer att bli tomt utan honom. Den dumma ungen. Han borde bli omyndigförklarad, så att han inte får sticka iväg sådär hursomhelst.
Bilden på honom har jag snott.
Tack och lov har Kristofer inte för avsikt att flytta alltför långt bort. Han har tänkt sig Köpenhamn. Och jag tycker ju att Köpenhamn är betydligt bättre än Island i det avseendet att det nog är billigare att åka dit. Och då kan jag tycka att han gott kan ta tåget hem till Svea över jul. Men det kommer att bli tomt utan honom. Den dumma ungen. Han borde bli omyndigförklarad, så att han inte får sticka iväg sådär hursomhelst.
Bilden på honom har jag snott.
En egen bonde?
Har lyckats zappa in TV4 och upptäckt att det är dags för det första avsnittet av "Bonde söker fru". Tidigare år har detta program resulterat i tre förlovningar och ett bröllop. Man kanske ska titta lite mer aktivt och se om det finns något intressant. Jag kanske till och med ska skicka in ett brev? Marielle har sagt att det bara finns nätet för oss kvar om vi ska träffa någon, men man ska helt klart inte underskatta "Bonde söker fru". Det kanske är där jag hittar mitt livs kärlek? Definitivt något att klura på...
Tennstopet
Föll för grupptrycket igår och hakade på några kollegor till Tennstopet. Där blev det en cider för min del, och massa skvallrande om både jobb- och icke jobbrelaterade saker. Mycket spontant och mycket trevligt, även om jag hade bråttom hem efteråt och inte följde med de övriga till Judith & Bertil. Dock håller jag en tumme för att vi lyckas undvika urinvägsinfektion, för det var för jäkla kallt att sitta på uteserveringen.
Svart inuti
Nu kommer den där svartsjukan igen och rusar genom min kropp. Den där svartsjukan som jag inte har någon rätt att känna alls. Den där svartsjukan som jag inte vill känna. Den där svartsjukan som jag inte kan kontrollera.
Som vanligt dyker den upp fast det inte finns någon anledning. Egentligen. In more ways than one. Jag måste sluta upp med det, för det är inte bra alls. Antingen gör jag något åt saken - och ger mig samtidigt befogenheter för svartsjuka vid sådana här tillfällen, eller så väljer jag att gå kvar på den linje jag håller nu - och då får jag stå mitt kast om det händer sådana här saker.
Jag känner mig själv. Jag vet att jag inte kommer att göra något åt det. Jag kommer inte ens att undersöka varför svartsjukan kommer, eller om det faktiskt finns något djupare som ligger bakom den.
Som vanligt dyker den upp fast det inte finns någon anledning. Egentligen. In more ways than one. Jag måste sluta upp med det, för det är inte bra alls. Antingen gör jag något åt saken - och ger mig samtidigt befogenheter för svartsjuka vid sådana här tillfällen, eller så väljer jag att gå kvar på den linje jag håller nu - och då får jag stå mitt kast om det händer sådana här saker.
Jag känner mig själv. Jag vet att jag inte kommer att göra något åt det. Jag kommer inte ens att undersöka varför svartsjukan kommer, eller om det faktiskt finns något djupare som ligger bakom den.
Jag svälter ihjäl
Förstår ingenting, är så förbaskat hungrig. Märkligt, då jag åt en stadig lunch. Den här hungern brukar inte komma förrän runt 16:15 - 16:30 i vanliga fall. Jag får väl göra mig en macka reda nu, så att magen slutar kurra. Seda nhar jag ju spenatsoppa att se fram emot när jag kommer hem... Den kommer fan aldrig att ta slut. Så går det när man beslutar sig för att göra storkok.
Inget är roligt
Idag är en sådan där dag när ingenting är roligt. Helst av allt skulle jag bara vilja krypa ner under täcket och hoppas att allt ordnar sig. Men det gör det inte. Jag vet inte om det här kommer att kunna lösa sig inom en snar framtid. Allt jag egentligen kan hoppas på är att det inte drar ner mig helt. Men det är väl för mycket att hoppas på. Jag får aldrig som jag vill.
Mer att skratta åt
Ytterligare en dålig förlorare. Vissa människor vet inte när det är dags att lägga ner...
Som att titta i spegeln
Tänker bjussa på några bilder av mig själv. Bilder som inte sett solens strålar på många år. Bilder som kanske egentligen inte borde visas upp för allmänheten, men som jag nu tänker visa ändå.
I Tunisien, sommaren 2005. Den gyllene sommaren när livet var lite enklare. Och när Kärleken spelade huvudrollen.
Hultsfred sommaren 2005. Flickan till höger bör du känna igen som Marielle - om du följer min blogg, vill säga.
Väldigt många år sedan. Lucia på dagis. Du hittar mig i mitten av bilden. Tänk vad söt jag var. Vad hände?
Hur gammal är jag här? Sjutton, kanske. Leker med kusinen och fotar många mörka bilder.
Ayia Napa 2004. Helt sanslöst vad fort tiden går.
Det är alltid kul att leka med utseendet. Det här är jag, men bara för en bild. Inte som en livsstil.
I Tunisien, sommaren 2005. Den gyllene sommaren när livet var lite enklare. Och när Kärleken spelade huvudrollen.
Hultsfred sommaren 2005. Flickan till höger bör du känna igen som Marielle - om du följer min blogg, vill säga.
Väldigt många år sedan. Lucia på dagis. Du hittar mig i mitten av bilden. Tänk vad söt jag var. Vad hände?
Hur gammal är jag här? Sjutton, kanske. Leker med kusinen och fotar många mörka bilder.
Ayia Napa 2004. Helt sanslöst vad fort tiden går.
Det är alltid kul att leka med utseendet. Det här är jag, men bara för en bild. Inte som en livsstil.
Vad sysslar tanten med?
Jag tror bestämt att någon är en riktigt dålig förlorare... Herregud, vad jag skrattar!
Regn hos mig
Jag lämnade paraplyet hemma idag, för det var strålande sol när jag gick till jobbet imorse. Dumt beslut. Så fort jag klivit av tåget hemma i Västertorp öppnade sig himlen. Men jag borde egentligen inte vara förvånad, det är såhär det brukar bli. Sitter nu här med blött hår och nya torra kläder på mig. Och nu kommer jag ihåg varför jag alltid brukar ha paraplyet med mig. Även på krogen.
Bekännelse
Ok, jag erkänner. Jag fällde ett par tårar i slutet av Bodyguard. Jag är en blödig jävel, som sällan kan hålla tårarna tillbaka, och speciellt inte när det kommer till kärleksfilmer. Lägg på en mäktig och sorglig ballad, så är det kört. Och "I will always love you" är dessutom den perfekta gråtlåten. Jag visste att jag var körd redan på förhand.
Nästa måste- köp
Jag måste köpa mig en ny kamera. Den jag har nu är papaps gamla, som jag fick när han köpte en ny, och den har några år på nacken. Egentligen inget stort fel på den. Om man bortser från att det inte går att få till riktigt bra bilder inomhus (jag har provat med alla inställningar som finns och bilderna blir oftast gulaktiga och suddiga), och den är lite väl seg ibland. En bra digitalkamera (notera här att jag inte behöver någon värsting- grej, utan bara något som funkar och uppfyller mina enkla krav) behöver ju dessutom inte kosta så mycket idag. Så jag tror definitivt att jag ska slå till på en. Får ut och spana i olika butiker vad som finns på marknaden.
I will always love you
Ikväll bänkar jag mig framför min tv, och knappar in TV3. Kl 21:00 är det nämligen dags för den gamla klassikern "Bodyguard" med Whitney Houston och Kevin Costner. Det får man bara inte missa. Speciellt inte som att filmen innehåller en av världens bästa filmlåtar genom tiderna, den gamla Dollydängan "I will always love you". Jäklar vilken pipa hon har, Whitney. Synd bara att hon förstör sitt liv med alla droger hon proppar i sig.
Dagens låt
Markus Krunegård, jag kan inte få nog av dig! Därav dagens låtval: "Hjälp".
Drömmen är död men vi lever än
Du sa att det var för sent
att det aldrig kommer ordna sig.
Och du sa att det var för sent
för dig och mig.
Så många tårar vi fällt tillsammans du och jag.
Drömmen är död men vi lever än.
att det aldrig kommer ordna sig.
Och du sa att det var för sent
för dig och mig.
Så många tårar vi fällt tillsammans du och jag.
Drömmen är död men vi lever än.
Spenatsoppa igen
Jag tror bestämt att jag ska göra min gudomligt goda spenatsoppa till lunch. Har alla ingredienser utom lök hemma, men jag kanske klarar mig utan? Orkar inte gå till affären för en lök. Kan dessutom inte lämna Gossip Girl- maratonet. Får hoppas att löken inte är en alltför viktig ingrediens. Och är den det får jag skylla mig själv. För nu gör jag vissa prioriteringar.
Gossip Girl förstör min dag
Hur i helvete ska jag kunna städa och diska och göra fint i mitt hem när det är Gossip Girl- maraton på tv halva dagen? Även om jag har sett de flesta avsnitten sitter jag nu framför min tv, och jag tänker inte flytta mig. Jag får helt enkelt ta tag i mina "måsten" när det är reklampaus. Inte så idealiskt kanske, men jag ser ingen annan lösning.
Värdelös fotograf?
Jag bad E ta en bild av Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Att misslyckas så grovt med en bild när både han och jag sitter stilla är oförståeligt. Jag blev huvudhuggen! Som tur är tog han en bild till, som blev bättre. Det är den till höger.
Markus Krunegård och Autisterna
Gårdagskvällen var riktigt lyckad, trots att jag var lite för trött för mitt eget bästa och gäspade en hel del. Det blir lätt så om man har sovit alldeles för dåligt under en veckas tid, tyvärr. Men E satt också och gäspade, så då är det lugnt. Vi kom till Debaser Medis redan kl 19, för att vara säkra på att komma in. Förköpsbiljetterna till Markus Krunegård och Autisterna var ju tydligen slut, så vi såg till att vara ute i så god tid som det bara gick. Vi passade på att äta där, för att få tiden att gå. E åt chiliburgare med pommes frites och jag åt quesadilla med kyckling. Till efterrätt (oh yeah, vi åt efterrätt också) åt vi cheescake med vit choklad och hallonsås. Det var fan den godaste cheescake jag någonsin ätit.
Och hur var då konserterna? Autisterna var först ut, och de var precis så bra som jag hade hoppats på. Har ju bara hört några låtar på Youtube tidigare, så de var ju ett lite osäkert kort, men de klarade sig galant. Jag passade dessutom på att köpa deras debutplatta innan vi gick hem. Den ska lyssnas på idag, så får jag återkomma med ett utlåtande senare.
Per- Olof, sångare i Autisterna
Och Markus Krunegård. Markus, Markus, Markus. Mitt hjärta klappar lite extra för dig. Jag har lyssnat på Markus skiva i några veckor nu, och jag tycker att den är fantastisk. Likaså var konserten igår. Han gick upp och ägde scenen. Jag var alldeles lycklig när jag gick därifrån. Förhoppningsvis blir det mycket mer Markus i framtiden.
Markus
Bilder från en kväll i maj
Var som sagt hos Micke igår och drack lite vin och socialiserade mig med trevliga människor. Vi plockade fram en mikrofon och satte på lite sköna beats på datorn, och sen var det rap battle för hela slanten. Riktigt kul, även om det blev lite hårda angrepp. Men det är så det ska vara - man ger och man tar. Klockan var nog närmare halv 3 innan jag var hemma, och det är väl ändå ett tecken på att det har varit en bra kväll.
Angelina och barnen
Måste säga att jag tycker att det här är en väldigt fin bild på Angelina och hela hennes barnaskara. Hon ser så lycklig ut att jag blir glad bara av att titta på bilden.
Foto: Stella
Min nya tatuering
Tatuerade mig igår. Såhär blev det.
Ingen anledning till oro, tatueringen kommer från ett tuggummipaket. Marielle och Micke tatuerade sig också. Även de blev jäkligt heta och betydligt tuffare än tidigare. Jag tror att vi måste bli medlemmar i någon mc- klubb, så att vi hamnar i rätt sällskap nu med våra nya coolhet. Vi kan ju inte längre umgås med mesar som inte har några tatueringar alls.
Ändrade planer
Ibland får man ändra sina planer. Om kompisen ringer och frågar om man vill komma och dricka vin och snacka skit faller alla andra planer såsom dammsuga och diska bort. Alkoholens förtrollade kraft ska man inte underskatta. Så nu ska jag bara byta om och sedan ta mig en station in mot stan. Får rappa lite, för jag borde egentligen ha varit på väg redan. Måste plocka ut den panikkylda vinaren ur frysen också. Inte glömma.
Lite alkohol trots allt...
Det blir nog trots allt en sväng förbi baren innan jag går hem. Har fått höra att det är flera roliga personer som tänker gå dit idag. Och jag har ju inte bråttom någonstans, så en öl eller två kan man väl få i sig. Mycket klokt beslut, må jag säga.
Vad är väl en bal på slottet?
Jag skulle verkligen vilja gå på en riktig bal. Senast jag var på en tillställning då man verkligen skulle klä upp sig till tänderna var när jag gick ut nian, och det är ju faktiskt alldeles för många år sedan. Läskigt många år, till och med. Jag vill göra om det, fast det ska vara ännu bättre denna gång.
Det ska vara den perfekta klänningen, håret ska vara uppsatt i någon snygg frisyr, man ska dansa över utströdda rosenblad och ens partner ska vara så snygg att man tappar andan när man tittar på honom. Han får gärna hångla upp mig under fullmånens sken senare på kvällskvisten. Jag skulle nog inte protestera.
Ge mig även en champagnefontän, färgglada fjärilar, stjärnor som aldrig slutar glimra på himlavalvet, vackra blommor överallt, en doft av sommar och allt vad det innebär.
Ge mig en vacker kväll att minnas för livet. Och nej, jag pratar inte om något bröllop. Det får gärna vara som en bröllopsfest, med lika mycket kärlek i luften, men utan brudparet.
Men vad är väl en bal på slottet? Tråkig och dötrist och... alldelles... alldeles underbar.
Good housewife
I nuläget har jag absolut ingenting inplanerat denna fredagkväll. Tråkigt, kan tyckas, men jag ser det faktiskt inte så. Jag ska ju ut imorgon. Och jag har sovit riktigt dåligt hela veckan (igår somnade jag på soffan och trots att jag vaknade ett antal gånger gick jag inte och la mig i sängen förrän klockan var 02:30). Den där förbannade soffan förstör för mig. Därför ska det bli skönt att ha en slapparkväll då jag vet att jag inte behöver upp jättetidigt imorgon.
Och jag behöver fixa lite saker i mitt hem.
- Diska
- Stryka och hänga undan nytvättade kläder i garderoben
- Dammsuga
- Plocka bort massa saker som ligger slängda överallt
Ikväll ska jag vara den perfekta hemmafrun. Jag ska vara som Bree Van Der Kamp, och jag ska kanske till och med baka kladdkaka. Det beror på hur sugen jag är och hur mycket tid jag får över. Och om jag orkar med att diska allt jag kladdar ner efteråt. Det blir nog en kladdkaka.
Skjut mig
Det ska ske lite förändringar här på jobbet, som jag inte tänker uppdatera om nu. Det gör jag när jag sitter i hemmets trygga vrå. Men summan är i alla fall att jag inte kommer sitta i receptionen, utan det är en annan tjej som ska göra det. Hon har suttit med mig hela förmiddagen, och jag pallar fan inte mer nu. Hon är helmysko, och vi funkar inte ihop alls. Jag vill inte att den där kvarlevan från ett snobbigt 80-tal ska ta över det som jag och Ingela har byggt upp.
Att det första hon gjorde när hon kom och satte sig hos mig var att börja flytta undan mina saker utan att fråga. Saker som inte var ivägen för henne för fem jäkla öre. Allt jag ska lära henne får jag ta väldigt långsamt och om och om igen, annars går det inte in. Och för att vara lite extra elak tycker jag att någon borde ringa modepolisen, för det här är fan den värsta katastrof som jag någonsin har skådat i hela mitt liv. Vi snackar total disaster. Om jag får möjlighet ska jag smygfota henne någon gång.
En hel version av detta får ni vid ett annat tillfälle. Och jag tänker inte be om ursäkt för att jag säger osnälla saker. Jag är för jäkla upprörd, och då blir det så. Speciellt om personen i fråga inte är kompetent nog.
Att det första hon gjorde när hon kom och satte sig hos mig var att börja flytta undan mina saker utan att fråga. Saker som inte var ivägen för henne för fem jäkla öre. Allt jag ska lära henne får jag ta väldigt långsamt och om och om igen, annars går det inte in. Och för att vara lite extra elak tycker jag att någon borde ringa modepolisen, för det här är fan den värsta katastrof som jag någonsin har skådat i hela mitt liv. Vi snackar total disaster. Om jag får möjlighet ska jag smygfota henne någon gång.
En hel version av detta får ni vid ett annat tillfälle. Och jag tänker inte be om ursäkt för att jag säger osnälla saker. Jag är för jäkla upprörd, och då blir det så. Speciellt om personen i fråga inte är kompetent nog.
I hans famn
Fick jag önska något, skulle jag i detta nu vilja ligga ihopkrupen i hans famn. Jag skulle ligga där och bara känna mig älskad och behövd och trygg. Det skulle vara den perfekta torsdagskvällen för mig.
Men dessvärre sitter jag här ensam med datorn och tv:n som enda sällskap (och det är inte helt åt skogen det heller). Inte en enda karl i sikte. Någon som anmäler sig frivilligt? Egentligen har jag inte någon speciell i åtanke, jag vill bara ha ett par starka armar. Eller, nu ljög jag. Självklart får jag upp en bild i huvudet på någon som finns där, men jag vet inte. Det blir nog ändå ingenting, så det är lika bra att vara öppen för annat.
Havsmonster
Jag visste inte att han var där. Tänk så förvånad jag blev när jag såg den här bilden. Vilken spelevink han är, kusinens pojkvän. Men vi skyller på att han är australienare...
Duktig flicka
Läste i Metro imorse att Gina Tricots rea startar idag. Jag kunde inte motstå frestelsen, utan sprang självklart dit på lunchen. Och jag hittade ingenting. Några klänningar till fullt pris som jag provade, men det var inget som jag tyckte satt bra. Så jag fick gå därifrån tomhänt. Och det gör mig så glad! Då kan jag åka hem med gott samvete idag.
En dags köpstopp avklarad. Snart. Så gott som.
Grått
Idag är mitt hjärta lika grått som himlen utanför mitt fönster.
Jag har syndat
Tog en premiärsväng förbi den nya Vero Modabutiken i PUB:s glashus idag. Och jag får väl ta och erkänna att jag inte lyckades hålla mig till det köpstopp jag satt upp för mig själv. Gick därifrån med en svart top, men jag försvarar mig med att den kostade 160 spänn, vilket inte är alltför mycket. Och jag behäver lite basplagg till sommaren.
Men jag måste faktiskt skärpa till mig rejält. Jag vet inte hur min ekonomi kommer att se ut i höst, och då kan det vara bra att försöka spara undan lite pengar. Det har jag inte varit så bra på den senaste månaden, tyvärr. Så nu ser det ut som det gör på lönekontot. Köpstoppet införs härmed igen, med undantag för om jag hittar något jag verkligen inte kan motstå. På riktigt.
Millionaire bitch
Har jag nämnt att jag och Ingela har börjat spela på Lotto tillsammans? 170 spänn var under en tioveckorsperiod. Det tycker jag är ett rimligt pris. Vi kommer ju få tillbaka de pengarna när vi vinner alla härliga miljoner som utgör Drömvinsten. För vinna är jag övertygad om att vi kommer göra. Ok, kanske inte miljoner, men vi borde i alla fall lyckas vinna tillbaka insatsen.
Känner mig dock redan som en miljonär. Detta trots att jag vet hur liten chansen är att vinna, det upplyste J mig om. Men chansen ökar ju betydligt än om man inte spelar alls. Och som sagt, vi har ju tio veckor på oss.
Känner mig dock redan som en miljonär. Detta trots att jag vet hur liten chansen är att vinna, det upplyste J mig om. Men chansen ökar ju betydligt än om man inte spelar alls. Och som sagt, vi har ju tio veckor på oss.
Kanske är jag en Rich bitch efter sommaren.
Johanna
Dagens låt: Autisterna "Johanna". Inte lika bra som "Himmelen", men nog svänger det.
De spelar på Debaser Medis på lördag. I´ll be there!
De spelar på Debaser Medis på lördag. I´ll be there!
För kladdkakan i tiden?
Sitter och funderar på om det är nu det är dags att laga den där kladdkakan som jag suktade efter så jävligt för några dagar sedan. Jag har ju nu ägg i mitt kylskåp, och övriga ingredienser har ju bara väntat på de där satans äggen. Men jag vet inte. Känns lite som att det där tåget har gått. Samtidigt är jag lite sugen. I- landsproblem. Äh, skippar nog det för den här gången.
Hon är modig
Min fina vän Karin är idag den modigaste personen jag känner. Jag är mäkta imponerad över vad hon har gjort idag, och jag kan säga att jag aldrig i livet skulle våga göra samma sak. Mest för att jag är livrädd för vad allt sånt där heter. Jag höll ju nästan på att svimma när de skulle sticka mig i fingret på företagshälsovården (ok, jag erkänner även att jag grät som en liten unge)... Jag är glad att hon vågade ta beslutet, och att hon faktiskt fullföljde det. Om inte det är häftigt, så vet jag inte vad.
En gammal bild jag rotade fram på min vän. Sommaren 2003, tror jag.
En gammal bild jag rotade fram på min vän. Sommaren 2003, tror jag.
Under the bridge
Inte så längesedan, men ändå en evighet. Jag vill tillbaka!
Kent OCH Håkan
Impulsbestämde mig för att haka på E till Eskilstuna i juli, för att se Kent och Håkan spela. Två av mina favoritartister på samma scen. Det är ju helt perfekt! Att sedan se Kent i deras hemstad tror jag kan bli riktigt stort.
Vi blir dessutom kvar över natten, jag har bokat hotell åt oss. Detta innebär att vi kan parta järnet i denna världsmetropol efter konserten, utan att behöva oroa oss över att missa något tåg hem. Och sedan promenera runt i Eskilstuna dagen efter. Kanske ska försöka övertala E att besöka Parken Zoo, och titta på de vita tigrarna.
Det blir dessutom Kent och Thåström för min del på Zinken i juni. Och även Håkan i juni, på Grönan. Och sedan spelar ju Lasse Winnerbäck på Zinken i sommar, ska försöka få med mig någon dit. Det här blir nog en bra musiksommar.
Vi blir dessutom kvar över natten, jag har bokat hotell åt oss. Detta innebär att vi kan parta järnet i denna världsmetropol efter konserten, utan att behöva oroa oss över att missa något tåg hem. Och sedan promenera runt i Eskilstuna dagen efter. Kanske ska försöka övertala E att besöka Parken Zoo, och titta på de vita tigrarna.
Det blir dessutom Kent och Thåström för min del på Zinken i juni. Och även Håkan i juni, på Grönan. Och sedan spelar ju Lasse Winnerbäck på Zinken i sommar, ska försöka få med mig någon dit. Det här blir nog en bra musiksommar.
Fyra år sedan, älskling
Idag är det fyra år sedan min älskade katt försvann ur mitt liv. Jag saknar honom fruktansvärt. Och jag tänker inte hindra några tårar. Idag är din dag, älskling. Du var fantastisk.
Efter solsken kommer regn
Det regnar ute. Känns inte så kul att tvingas ut i det. I och för sig är det över en timme kvar tills jag får gå från jobbet, men efter att ha kastat en blick upp mot himlen tror jag inte att regnmolnen kommer att försvinna. Synd för mig som inte har något paraply. Jag som alltid har ett paraply i väskan - till och med när jag går på krogen och himlen är klarblå utan ett moln på himlen. Det är nästan som en tvångstanke. Men idag har jag inget paraply, för det fick inte plats i min väska. Istället la jag ner mitt stora solglajjefodral, som jag ju knappast lät få användning för idag. Bra prioriterat.
Bloggen fuckar sig
Har nu bytt bloggplattform, och jag är hittills inte nöjd. Bloggen strular, och helt plötsligt funkar ingenting och det går inte ens att logga in. Jag blir så trött. Fulare design är det också. Jag vill inte avsluta dagen genom att vara irriterad, men nu anser jag mig inte ha något val.
Studentbild från 2003
Det är snart fem år sedan jag tog studenten. Det är helt sjukt vad fort tiden går. Jag hinner inte riktigt med.
Så här såg jag ut då.
Min spenatsoppa is the shit!
Jäklar i min lilla låda vad grym jag är på spenatsoppa. Och det här var första försöket. Jag är riktigt imponerad av mig själv, och kan nästan inte förstå att jag faktiskt lyckades. Jag är ju inte direkt känd för min matlagning. Fast egentligen är det mest ett illasinnat rykte som E startat... Uppenbarligen kan jag bara jag vill.
Hemmafru Helena
Idag leker jag hemmafru. Dagens utmaning är den spenatsoppa som står och puttrar på spisen. Första gången jag provar på den, och jag hoppas verkligen att resultatet blir ok. Att det blir ätbart. Det är inte så viktigt att det blir en gourmetmåltid, men det underlättar ju om det går att äta upp... Det visar sig. Jag har köpt på mig ett lager nudlar utifall att. Man kan aldrig vara nog förberedd. Jag känner ju mig själv och vet var mina begränsningar går.
Big med i EM- truppen!
Åh, vad glad jag blir! Sitter och tittar på uttagningen till EM- truppen (ja, det är fotbollen jag pratar om). Och som jag hoppades. Och som jag skrek när det visade sig att min gamla klasskamrat från gymnasiet, Fredrik Stoor får åka med. Extra roligt, med tanke på att det inte är alltför många unga spelare med den här gången. Fotbolls- EM blev plötsligt än mer intressant.
Big, nu gör du inte bort dig!
Kan vara bra
Att gå och lägga sig när man börjar gäspa torde vara en mycket god idé. Speciellt som jag har varit trött hela dagen, och hade svårt att hålla ögonen öppna på jobbet. Att sedan springa upp och ner till tvättstugan gör inte saken bättre. Jag måste göra ett seriöst försök att sova nu. Åh, en liten sovmorgon imorgon skulle inte vara helt fel. Ha! Att önska går ju.
Klipp till!
Jag tror bestämt att det börjar bli dags för fröken Nilsson att uppsöka en frisör. Jag kllipper mig inte särskilt ofta, senast var för ganska exakt ett halvår sedan. Som tur är har jag rätt bra hårkvalité, så det ser faktiskt inte så slitet ut som det kanske borde göra. Det enda som händer är att det blir längre. Fort.
Sedan förra året klipper jag mig hos No Limits på Torkel Knutssongatan på Söder. Min frisör är grym, men hon har precis gått på mammaledighet. Så jäkla typiskt. Men de har väl andra som är duktiga också. Tråkigt nog har de höjt priserna, men 550 spänn för en klippning är ändå inte farligt dyrt. Inte för en salong där en av frisörerna kommit på andraplats i tävlingen Årets frisör. Och speciellt inte med tanke på hur sällan jag klipper mig...
Ska nog ringa för en tid nu innan sommaren, så att man blir lite fin lagom till semestern.
Sedan förra året klipper jag mig hos No Limits på Torkel Knutssongatan på Söder. Min frisör är grym, men hon har precis gått på mammaledighet. Så jäkla typiskt. Men de har väl andra som är duktiga också. Tråkigt nog har de höjt priserna, men 550 spänn för en klippning är ändå inte farligt dyrt. Inte för en salong där en av frisörerna kommit på andraplats i tävlingen Årets frisör. Och speciellt inte med tanke på hur sällan jag klipper mig...
Ska nog ringa för en tid nu innan sommaren, så att man blir lite fin lagom till semestern.
Rollerboy
I Stockholm har vi ridande poliser. I Paris har de... rullande poliser.
You put the fun in funeral
Dagens låt får bli Her Majesty "F.U.N.E.R.A.L." med den enkla motiveringen att jag såg sångaren Måns Jälevik kliva av tuben i Hägerstensåsen idag. Har sett honom där förut, så jag misstänker att han bor där. Men helst skulle jag ha velat spela "I'm fire, c'mon" för er, men den hittade jag inte.
The love of my life?
Musse var det absolut finaste jag hade i mitt liv. Häftigare katt har jag aldrig träffat i hela mitt liv. Han var så otroligt mysig. Att behöva ta bort honom var hjärtskärande, och den smärtan vill jag aldrig känna igen. Bara jag tänker på det börjar jag gråta. På onsdag är det fyra år sedan. Tre dagar efter pappas födelsedag. Pappa 50- årsfest dagen efter att Musse försvann ur våra liv. Världens sämsta tajming. Nej, få saker har gjort mig så olycklig.
Jag saknar dig, gubben. Du var det finaste som fanns, och du lever kvar i mitt hjärta.
Nya solglajjer
Har införskaffat nya solglajjer. 79, 50:- på H&M. Har likadana i grönt, som jag köpte förra sommaren, och egentligen behöver jag ju inte fler par än vad jag har. Men jag hade svårt att motstå den här lilla karamellen.
Hemfärd nästa
Nu är det bara några minuter kvar av denna extremt tröttsamma arbetsdag. Förstår inte vad det har varit med mig idag. Har varit vansinnigt trött mest hela tiden, och inte orkat göra många knop alls. Det känns som att jag fått pyspunka eller nåt.
Förhoppningsvis lyckas jag vara lite mer företagsam hemma. Har tvättstugan ikväll, vilket kanske inte är det roligaste jag vet men ack så nödvändigt. Måste dessutom stryka lite byxor som jag borde ha strukit på för flera veckor sedan. Oops.
På med jackan, bara några minuter kvar nu.
Förhoppningsvis lyckas jag vara lite mer företagsam hemma. Har tvättstugan ikväll, vilket kanske inte är det roligaste jag vet men ack så nödvändigt. Måste dessutom stryka lite byxor som jag borde ha strukit på för flera veckor sedan. Oops.
På med jackan, bara några minuter kvar nu.
Det kliar
Fasiken också. Har på mig en bolero i stickat material, och den håller på att göra mig galen. Den kliar något ofantligt, det är nästan omänskligt. Och jag kan inte ta av mig den, då skulle jag känna mig alltför naken och utlämnande. Dessutom skulle jag frysa där jag sitter mitt i snålblåsten vid det öppna fönstret. Jag får helt enkelt bita ihop. Och hoppas att jag i alla fall inte får några utslag.
Härliga dag?
Har inte sovit så bra inatt, och det var riktigft tungt att kliva ur sängen imorse. Men jag antar att jag får skylla mig själv när jag sitter uppe och tittar på Sprängaren. Var i vilket fall som helst på jobbet när jag skulle, dock lagom motiverad. Denna sinnesstämning förändrades dock aningen när jag upptäckte att teamleadern vabbar.
Jag börjar få lite ont i halsen. Förhoppningsvis är det något som försvinner fort som attan, för jag vägrar att vara sjuk nu. Det vill jag inte.
Solen skiner, trots att det är lite kyligare ute än vad det varit i helgen. Sitter här med fönstret öppet för att få in lite luft, och upptäcker då att det blåser halv storm ute. Mina papper virvlar omkring som om de hamnat i värsta tornadon. Men det gör inte så mycket.
Måndagar är sällan roliga. Den här måndagen är inget undantag. Men jag hoppas att det bara blir bättre.
Jag börjar få lite ont i halsen. Förhoppningsvis är det något som försvinner fort som attan, för jag vägrar att vara sjuk nu. Det vill jag inte.
Solen skiner, trots att det är lite kyligare ute än vad det varit i helgen. Sitter här med fönstret öppet för att få in lite luft, och upptäcker då att det blåser halv storm ute. Mina papper virvlar omkring som om de hamnat i värsta tornadon. Men det gör inte så mycket.
Måndagar är sällan roliga. Den här måndagen är inget undantag. Men jag hoppas att det bara blir bättre.
Kvartspundare
Nej. Quarter pounder heter inte kvartspundare på svenska, som någon i min närhet idag sa. Och trodde att det var så. Men vi andra fick skratta. Helgens roligaste.
Den onde, den gode, den fule
Se vad man hittar om man rotar i gömmorna. Jag, och kusinerna Gabrielle och Therese på samma bild. En bild som ingen av oss behöver skämmas för, dessutom. Vad tycker du, är vi lika överhuvudtaget?
Prinsessan Leia
Förr i tiden hade jag ibland denna frisyr. Nu för tiden orkar jag inte riktigt fixa med håret, och det får alltför ofta vara utsläppt. Tråkigt. Jag borde bli bättre på den punkten. Det kanske inte behöver vara Prinsessan Leia, men något roligt kan man ju ta sig tid till att fixa någon gång varannan månad eller så.
Hos mamma och pappa
Bilder från mitt barndomshem.
Full med sötsaker
Hemma från päronen. Det var trots allt en mycket trevlig eftermiddag med massa bullar och kakor. Och på det prinsesstårta. Livsfarligt, och jag känner mig som en uppblåst ballong (speciellt med tanke på att jag tryckte i mig en pizza till lunch). Men så är det ibland.
Men det var kul att träffa släkten. Höra lite om hur faster och hennes man hade det i Australien. Vi ska ha bildvisning någon dag - snart hoppas jag. Titta på deras bilder och på mina bilder. Kan vara roligt för farmor och farfar att se också.
Födelsedagsbarnet
Tårta och släktingar och kusinens pojkvän.
Men det var kul att träffa släkten. Höra lite om hur faster och hennes man hade det i Australien. Vi ska ha bildvisning någon dag - snart hoppas jag. Titta på deras bilder och på mina bilder. Kan vara roligt för farmor och farfar att se också.
Födelsedagsbarnet
Tårta och släktingar och kusinens pojkvän.
Mina bilder!
Nu har jag proppat ett och ett halvt USB- minnen fulla med bilder som mina päron har haft på sin dator. Bilder som jag har tagit, bilder som andra har tagit. Med andra ord bilder som jag vill ha. Det är väldigt blandat, allt från Paris, till Island, till studenten, till julafton och födelsedagar. Mycket att glädja sig åt. Och framför allt kan jag glädja mig åt att min älskling finns med på några bilder. Han är det finaste jag har haft, min lilla pälsboll, och jag saknar honom ibland så att det gör ont. Bilder på honom kommer, det lovar jag. Jag utlovar även andra smaskiga bilder, men allt har sin tid.
Födelsedag
Nu åker jag hem till päronen och firar pappa som fyller år. Har dessvärre inte lyckats inhandla någon present eller ens blommor än. Dåligt Helena.
Paris hos Letterman
Det här är ett rätt roligt klipp, tycker jag...
Dagens låt
Idag är det svenska klassiker för hela slanten. Dagens låt är därför helt självklar. Mauro Scocco - Sarah.
Bakfylla är ett helvetiskt tillstånd
Ok, bara att acceptera. Jag är bakis. Inte extremt, men ändå tillräckligt för att jag ska må lite illa. Att jag sedan råkade somna på soffan igår när jag kom hem, och vaknade halvt sittandes/ halvt liggandes klockan 05:40, gör inte saken bättre. Fick inte många timmars sömn i sängen. Inte bra.
Jag har dessutom drömt extremt mycket. Drömde att J ringde mig. För att berätta att han och hans tjej ska gifta sig i januari. Och det kändes ok. Lite konstigt, men ändå inte så att hjärtat gick sönder. På tal om J - jag har nu varit singel lika länge som vårt förhållande varade. Det känns nästan overkligt. För vi var ju tillsammans i en evighet, och jag har inte varit singel så länge. Det har gått fortare än så.
Jag har ingenting att äta. Om jag inte vill trycka i mig smör, eller äta bara spaghetti, eller kanske trycka i mig champinjoner på burk. Det är inget som lockar. Jag ställer mig inte och lagar mat nu. Ångrar nästan lite att jag åt upp mina sista nudlar inatt när jag kom hem. Det får bli pizza. Jag har ju bara en minuts gångavstånd till närmsta pizzeria - perfekt. Dessvärre öppnar den först kl 12. Men då kommer jag stå där utanför och vänta. För är man bakis så är man.
Jag har dessutom drömt extremt mycket. Drömde att J ringde mig. För att berätta att han och hans tjej ska gifta sig i januari. Och det kändes ok. Lite konstigt, men ändå inte så att hjärtat gick sönder. På tal om J - jag har nu varit singel lika länge som vårt förhållande varade. Det känns nästan overkligt. För vi var ju tillsammans i en evighet, och jag har inte varit singel så länge. Det har gått fortare än så.
Jag har ingenting att äta. Om jag inte vill trycka i mig smör, eller äta bara spaghetti, eller kanske trycka i mig champinjoner på burk. Det är inget som lockar. Jag ställer mig inte och lagar mat nu. Ångrar nästan lite att jag åt upp mina sista nudlar inatt när jag kom hem. Det får bli pizza. Jag har ju bara en minuts gångavstånd till närmsta pizzeria - perfekt. Dessvärre öppnar den först kl 12. Men då kommer jag stå där utanför och vänta. För är man bakis så är man.
Årstaberg - The place to be
Inflyttningsfest hos kusin Therese och hennes kille Sebbe. En mycket trevlig tillställning, må jag säga. Resultatet har du på din skärm. En onykter Helena, som egentligen borde sova, men har för mycket energi för att lyckas med det. Att hon sedan har tryckt i sig nudlar med kryddstark kycklingsmak gör inte saken bättre (hennes läppar bränner).
Tillbaka till festen.Mycket trevligt folk, som jag aldrig träffat tidigare. Kände igen endast ett fåtal ansikten. Vi spelade Singstar, och som väntat var jag en av de sämre. Men jag var samtidigt en av de som gärna sjöng. Dålig kombination, kan tyckas. Inte för att jag bryr mig. Jag var ju inte sämst. I mina ögon. Och det viktigaste är ju att man har roligt.
Mycket lyckad fest. Lyckades dessutom få skjuts ända hem. Kanoners. Bättre slut på kvällen kunde man ju faktiskt inte få. Hade varit mindre roligt att behöva vänta på tvärbanan, buss, tunnelbana eller vad det nu hade blivit. Det slapp jag nu. Men låta bli datorn, det kunde jag inte.
Tillbaka till festen.Mycket trevligt folk, som jag aldrig träffat tidigare. Kände igen endast ett fåtal ansikten. Vi spelade Singstar, och som väntat var jag en av de sämre. Men jag var samtidigt en av de som gärna sjöng. Dålig kombination, kan tyckas. Inte för att jag bryr mig. Jag var ju inte sämst. I mina ögon. Och det viktigaste är ju att man har roligt.
Mycket lyckad fest. Lyckades dessutom få skjuts ända hem. Kanoners. Bättre slut på kvällen kunde man ju faktiskt inte få. Hade varit mindre roligt att behöva vänta på tvärbanan, buss, tunnelbana eller vad det nu hade blivit. Det slapp jag nu. Men låta bli datorn, det kunde jag inte.
Kusinen sviker
Tanken ikväll var att jag skulle möta upp kusin Kristofer och tillsammans åka till hans systers inflyttningsfest. Men han har stuckit till Småland. Så kan det gå om man köper en biljett på fyllan och glömmer bort att man ska infinna sig på inflyttningsfest dagen efter. Dumma Kristofer!
Inflyttningsfest
Ikväll har min kusin Therese och hennes kille Sebbe inflyttningsfest. De har flyttat från en liten etta i Aspudden till en tvåa i Årstaberg. Jag har aldrig varit där, men jag ska dit ikväll. Håller på att sminka mig, men det tar tid. Orkar inte riktigt... Fortfarande lite trött efter att inte ha sovit så många timmar inatt.
Borde äta nåognting, men det enda jag har hemma är nudlar, vilket inte känns så roligt då jag åt det till lunch. Men gå och handla något nu och laga, det hinner jag inte. Får väl helt enkelt trycka i mig nudlar igen. Kul.
Borde äta nåognting, men det enda jag har hemma är nudlar, vilket inte känns så roligt då jag åt det till lunch. Men gå och handla något nu och laga, det hinner jag inte. Får väl helt enkelt trycka i mig nudlar igen. Kul.
Den gnistrande Juvelen
Jag träffade ju som bekant M igår. Vi åt vid Medborgarplatsen, och sedan tog vi oss till Debaser Medis för att se Juvelen. Jag passade på att köpa oss varsin rosa (väldigt omanlig) drink, enbart för att jävlas med M, som uttryckligen sa att han inte ville ha en sådan. Men man får ju itne alltid vad man vill ha.
Spelningen var bra. Jag har inte lyssnat jättemycket på Juvelens nya skiva, men jag gillar den. Har hittat mig några favoritlåtar, som jag till min stora glädje fick höra.
Av någon underlig anledning kände jag mig lite lätt bakis imorse när jag vaknade. Konstigt, med tanke på att jag inte drack särskilt mycket alls igår. Men jag misstänker att det berodde på den där sista drinken, som vi klämde rätt snabbt. Så skam an inte göra - speciellt inte om drinkens bas är gin.
Spelningen var bra. Jag har inte lyssnat jättemycket på Juvelens nya skiva, men jag gillar den. Har hittat mig några favoritlåtar, som jag till min stora glädje fick höra.
Av någon underlig anledning kände jag mig lite lätt bakis imorse när jag vaknade. Konstigt, med tanke på att jag inte drack särskilt mycket alls igår. Men jag misstänker att det berodde på den där sista drinken, som vi klämde rätt snabbt. Så skam an inte göra - speciellt inte om drinkens bas är gin.
Kusinens graduation
Har jag förresten berättat att min kusin har haft sin graduation? För några veckor sedan. De här åren som hon har pluggat på andra sidan jordklotet har gått extremt fort. Nu är de över - men inte kommer hon hem för det. Tråkigt för oss här hemma. Men det ger ju oss en anledning att åka till Australien då och då.
Grattis Gabrielle! (Den här bilden har jag förresten snott av dig, hoppas du inte misstycker)
Grattis Gabrielle! (Den här bilden har jag förresten snott av dig, hoppas du inte misstycker)
Utan dina andetag
Det tog lite längre tid än jag lovat, men här är den - världens bästa kärlekslåt.
När jag var i Paris
Fotade rätt mycket när jag och J var i Paris för några år sedan, vill jag minnas. Dessvärre har han alla vackra svartvita bilder från systemkameran. Vissa bilder blev riktigt bra. Jag har de bilderna som vi tog med digitalkameran. Ja, de är lagrade på mina föräldrars dator. Det börjar rycka i mig, jag vill ha de bilderna på MIN dator. Det tror jag att jag är redo för. Jag hoppas att jag är redo för alla minnen. De kommer ju över mig ibland i alla fall - jag kan inte se en bild på Eiffeltornet eller Louvren utan att minnas Kärleken, men det är hanterbart. Nu vill jag ha det enda egentliga fysiska beviset på att jag faktiskt har varit där.
Världens bästa kärlekslåt
Promenerade på Drottnigngatan på lunchen, när jag var tvungen att stanna upp för att lyssna på två unga killar som stod med gitarr och fiol och spelade och sjöng. Låten de framförde var Kents "Utan dina andetag", som i mina ögon är den bästa kärlekslåten som någonsin har gjorts.
Dessvärre har jag väldigt blandade känslor till den här låten. Jag tycker att den är helt fantastisk, det gör jag. Men det var min och J:s låt, som han brukade spela för mig på sin gitarr. Jag minns när vi var på Kents tältturné på Storängsbotten här i Stockholm, och Jocke Berg kom upp ensam på den lilla scenen och spelade de inledande ackorden på just den här låten, vilket han inte gjort tidigare under turnén. Publiken blev helt vild. Och där stod jag och J och bara älskade varandra.
I samma ögonblick som vi uttalade orden att det skulle vara slut mellan oss, började den här låten spelas på hans cd- spelare. Snacka om ödets ironi. Det gjorde det hela bara ännu mer smärtsamt. Och det gör att jag alltid kommer att tänka på den som väldigt bitterljuv.
Jag får alltför ofta tårar i ögonen när jag hör den, och så även idag. Men bara för ett kort ögonblick. Sedan tog det lyckliga leendet över, och jag kunde inte gå ifrån dessa pojkar förrän låten var slut. Och nu i efterhand önskar jag att jag hade slängt en slant i deras gitarrfodral.
Om jag har tid och kommer ihåg kanske jag lägger upp den här på bloggen senare ikväll.
Dessvärre har jag väldigt blandade känslor till den här låten. Jag tycker att den är helt fantastisk, det gör jag. Men det var min och J:s låt, som han brukade spela för mig på sin gitarr. Jag minns när vi var på Kents tältturné på Storängsbotten här i Stockholm, och Jocke Berg kom upp ensam på den lilla scenen och spelade de inledande ackorden på just den här låten, vilket han inte gjort tidigare under turnén. Publiken blev helt vild. Och där stod jag och J och bara älskade varandra.
I samma ögonblick som vi uttalade orden att det skulle vara slut mellan oss, började den här låten spelas på hans cd- spelare. Snacka om ödets ironi. Det gjorde det hela bara ännu mer smärtsamt. Och det gör att jag alltid kommer att tänka på den som väldigt bitterljuv.
Jag får alltför ofta tårar i ögonen när jag hör den, och så även idag. Men bara för ett kort ögonblick. Sedan tog det lyckliga leendet över, och jag kunde inte gå ifrån dessa pojkar förrän låten var slut. Och nu i efterhand önskar jag att jag hade slängt en slant i deras gitarrfodral.
Om jag har tid och kommer ihåg kanske jag lägger upp den här på bloggen senare ikväll.
Att fastna i ett fönster
Fasiken. Skulle prova att öppna våra fönster här på fjärde våningen, då fönsterputsarna som var här förra veckan sa att det inte gick för att gardinerna var ivägen. Bullshit, säger jag. Vilket jag även bevisade på en del av fönstrena. Men ett fönster jävlades med mig. Jag lyckades klämma fast mitt finger och kom inte loss. Där stod jag med armen över huvudet och kunde inte göra någonting. Fick skrika på hjälp som ett litet barn. Kändes urlöjligt. Jäkla tur att det inte gjorde särskilt ont. Då hade väl förödmjukelsen varit värre. Egentligen är det ännu mera tur att jag inte blir generad alltför lätt. Egentligen inte särskilt mycket i det här fallet heller.
Panikartade förberedelser
Ska träffa M imorgon. Har inte sett honom på ett tag nu, då han har varit bortrest och jag har varit jäkligt busy. Men jag har bestämt vad vi ska göra. Först middag någonstans, och jag blir inte förvånad om det blir grekiskt. Det blir det så ofta med honom. Sedan måste vi göra något åt hans bristande musikintresse. Jag tänker därför dra in honom mer i mitt liv, och ta med honom på Juvelens spelning på Debaser Medis. Detta vet han dock inte om, men jag hoppas att han kommer tycka att det är ett trevligt initiativ. För det tycker jag.
Sedan kan man ju aldrig vara för säker på om han kommer att haka med mig hem och äta nudlar mitt i natten. Det finns väl en risk för det. Därför har jag nu under den sena kvällen panikstädat, om än mest polerat på ytan. Hade egentligen behövt dammsuga, men jag tvivlar starkt på att mina grannar skulle uppskatta detta oljud efter kl 22. Så det lär jag helt enkelt bli.
Det blev i alla fall hjälpligt städat, och jag behöver inte skämmas för att få sällskap. Om det nu skulle bli så, vilket jag inte säger att det blir.
Sedan kan man ju aldrig vara för säker på om han kommer att haka med mig hem och äta nudlar mitt i natten. Det finns väl en risk för det. Därför har jag nu under den sena kvällen panikstädat, om än mest polerat på ytan. Hade egentligen behövt dammsuga, men jag tvivlar starkt på att mina grannar skulle uppskatta detta oljud efter kl 22. Så det lär jag helt enkelt bli.
Det blev i alla fall hjälpligt städat, och jag behöver inte skämmas för att få sällskap. Om det nu skulle bli så, vilket jag inte säger att det blir.
Lyckad cover blir dagens låt
Jag utnämner härmed torsdagens låt *trumvirvel*...
Vinnare är: The Kooks cover på "Young folks", som i originalversion framförs av svenska Peter, Bjorn & John.
Vinnare är: The Kooks cover på "Young folks", som i originalversion framförs av svenska Peter, Bjorn & John.
Mascara- missen
Fan. Jag vet vad jag har glömt. Var ju tvungen att köpa mascara idag, då min praktiskt taget är slut. Jag fick verkligen kämpa för att få ut det sista ur den lilla hylsan imorse, och jag sa till mig själv "Helena, på lunchen går du och köper en ny mascara". Men gjordej ag det? Nej då, istället valde jag att luncha med mina kära kollegor, och äta glass i solen. Den där mascaran kom jag på först nu, och vad hjälper det mig imorgon bitti? Det hjälper mig inte ett jäkla skit, kan jag tala om.
Och imorgon ska jag träffa M, och då hade jag ju tänkt vara en fräsig pingla. Och det redan från början av dagen. Men det är bara att inse att det är kört. Får väl sminka mig så hjälpligt det bara går, köpa min mascara på lunchen och sedan piffa till mig ytterligare på jobbets toalett. Roligare saker har jag gjort i mitt liv.
Och imorgon ska jag träffa M, och då hade jag ju tänkt vara en fräsig pingla. Och det redan från början av dagen. Men det är bara att inse att det är kört. Får väl sminka mig så hjälpligt det bara går, köpa min mascara på lunchen och sedan piffa till mig ytterligare på jobbets toalett. Roligare saker har jag gjort i mitt liv.
What happens in Vegas
Var på förhandsvisning idag, och filmen var What happens in Vegas. Jag hade inte några stora förhoppningar på den, då såna här komedier inte brukar vara mycket att hänga i äppelträdet. Men jag får se mig besegrad och erkänna att jag faktiskt blev väldigt positivt överraskad. Det var en riktigt rolig film, om än väldigt amerikansk på många sätt. Men rolig. Jag fick träna skrattmusklerna rejält. Kan definitivt rekommendera den här filmen. Sedan var faktiskt Cameron och Ashton väldigt söta tillsammans.
Dagens kändisspotting
Dagens kändisspotting var Linda Sundblad, som för mig alltid kommer att vara Lambretta- Linda. Hon sprang förbi mig och Marielle på Stureplan, och hon hade på sig ett par gräsligt färgglada byxor (kan ha varit tights, jag synade dem inte så noga, för då hade mina ögon förmodligen förstörts för all framtid).
Foto: Café
Foto: Café
Skvallertacka
Är åter på jobbet, och det känns faktiskt rätt bra. Har ägnat den första halvtimmen åt att skvallra med mina kollegor om min att chef ska sluta. Men det går för sig, då jag sitter i receptionen fram till 09:30. Då behöver man inte vara stenfokuserad på sin dator.
Ryktet säger tydligen att chefen fått sparken, och inte alls sa upp sig. Mycket intressant.
Ryktet säger tydligen att chefen fått sparken, och inte alls sa upp sig. Mycket intressant.
Tänka på sömnen
Kanske borde tänka på refrängen om jag ska upp till jobbet imorgon. För ska man arbeta duger det inte att sitta uppe och glo till klockan är långt efter midnatt. Nej, jag vill orka upp imorgon bitti, och då får jag fint borsta mina tänder och sedan krypa ner under täcket. Fast det bär faktiskt emot lite, för jag är inte särskilt trött. Men ibland har man tyvärr inte så mycket val.
Jag med kollega Anki
Jag med kollega Anki
Nostalgica
Ljuva 90- tal, min barndoms år. Då kom den här låten, ochj ag måste säga att den är rätt svängig, även om den kanske inte är så värst bra ur min musikkritiska synvinkel.
Adam Brody tatuerad
Adam Brody visar upp sin nya tatuering? Nej, tack och lov är det inte en riktig, utan en del av hans image som rockstjärna i hans nya film "Jennifer´s body". Den var inte snygg.
Foto: Colourpress
Foto: Colourpress
Helena skrattar igen
Min chef har sagt upp sig, och det blev offentligt idag. Jag kan inte beskriva den glädje som jag känner just nu. Det känns som att jag har blivit återfödd på nytt. Jag har en ny, ren energi som strömmar genom blodet och jag kan inte sluta fnittra för mig själv. Äntligen. Nu kanske det blir lite enklare att gå till jobbet.
Ny personalansvarig fram till att de hittar en ny O/S Manager blir en tjej som jag verkligen gillar. Hon har lugn och stabil, och jag skulle inte tveka att prata om saker med henne. Förhoppningsvis gynnar det här min situation. Men oavsett hur det blir med min anställning, kan jag njuta länge av att chefen höll ut kortare tid än mig. Att han inte pallade trycket gör att jag kommer att skratta mig till sömns i många nätter framöver. Och tyck inte att jag är elak - han förtjänar det. Tro mig, han förtjänar det.
Fastnat
Nu har jag fastnat i alla fall. Days of our lives är inte att rekommendera om du vill få saker och ting gjorda i hemmet. Börja med att klä på dig, Helena. Pyjamas kl 13:30 funkar inte om man är äldre än tio år.
Duffy of the day
Den här låten är riktigt bra. Jag gillar att hon gör något eget, och hon har en röst som är alldeles underbar. Därför får Duffy "Mercy" bli dagens låt.
Mardröm
Drömde inatt att jag började tappa hår. Att jag hade en kal fläck bak på huvudet. Det var ren och skär skräck, mina vänner. Må denna dröm aldrig bli sann.
Sista dagen hemma
Är hemma idag också. Illamåendet är nästan helt borta, och egentligen kanske jag hade kunnat pallra mig iväg till jobbet. Men jag valde att stanna hemma. Kände att jag behövde den här dagen också. Hellre en dag för mycket än en dag för lite.
Men i och med att jag mår helt ok har jag sagt till mig själv att jag måste åstadkomma något idag. Jag får inte sitta på rumpan i soffan och knappa på datorn och glo på tv. This is what I have in mind:
- Diska
- Städa
- Ge mig ut på en promenad i det härliga vädret
- Söka jobb
Det är faktiskt inte för mycket begärt, och jag har ju trots allt hela eftermiddagen på mig. Tror att jag ska trycka i mig lite lunch först, och sedan sätta igång. Uppdatering kommer.
Men i och med att jag mår helt ok har jag sagt till mig själv att jag måste åstadkomma något idag. Jag får inte sitta på rumpan i soffan och knappa på datorn och glo på tv. This is what I have in mind:
- Diska
- Städa
- Ge mig ut på en promenad i det härliga vädret
- Söka jobb
Det är faktiskt inte för mycket begärt, och jag har ju trots allt hela eftermiddagen på mig. Tror att jag ska trycka i mig lite lunch först, och sedan sätta igång. Uppdatering kommer.
Helena - Fighting the war
Nu när jag loggade in på msn fick jag se att han har skrivit en liten kommentar, precis så som jag själv brukar göra så att folk kan se vad man gör, vad man är på för humör eller någonting helt annat efter egen smak. Nu manifesterar han sin kärlek till sin flickvän. Eller nya flickvän som jag fortfarande kallar henne, trots att deras förhållande är allt annat än nytt längre. Ett litet hjärta och sedan hennes namn.
Jag kan inte låta bli att undra om min bild har något med det att göra. För vanligtvis brukar det bara stå massa annat dravel bakom hans namn. Samtidigt förstår jag inte varför han skulle börja riva upp massa sådana saker, då allt jag egentligen har gjort är att lägga upp en jäkligt bra bild på mig själv. Jag tror att jag tolkar in för mycket. Men jag hoppas att han tar åt sig.
Jag kan inte låta bli att undra om min bild har något med det att göra. För vanligtvis brukar det bara stå massa annat dravel bakom hans namn. Samtidigt förstår jag inte varför han skulle börja riva upp massa sådana saker, då allt jag egentligen har gjort är att lägga upp en jäkligt bra bild på mig själv. Jag tror att jag tolkar in för mycket. Men jag hoppas att han tar åt sig.
Utan ägg ingen kladdkaka
Känner verkligen för att baka kladdkaka. Få hela lägenheten att dofta nybakat. Choklad. Och jag har ju alla ingredienser hemma - sånär som ett par ägg. Fanken också att det är där det ska brista. För inte orkar jag släpa mig ner till affären bara för det. Då avstår jag hellre, för så viktig är inte den där kladdkakan. Men lite tråkigt är det, trots allt...
Rapport till himlen
Det bästa som överhuvudtaget har sänts på svensk tv är Ulf Malmros miniserie Rapport till himlen från 1994. Jag blev helt frälst när den gick på tv, och jag har ångrat många gånger att jag inte spelade in ett enda avsnitt. Men så får ett par år sedan släppten den på dvd - och jag trodde nästan att jag hade kommit till himlen själv. När jag såg den där på hyllan på Åhléns, det var som om den hade ett starkt sken runtomkring sig. I had to have it.
För den som inte har sett serien kan jag meddela att den handlar om Victor (Johan Widerberg) som drunkar och är död i 12 minuter. Efter detta ser han döda människor. Han träffar Anna (Lina Englund), som har råkat offer för en seriemördare. För att hon ska kunna komma till himlen måste hon hitta sin mördare och sedan fylla i en rapport. Men inte alla vill att hon ska till himlen, och försöker förstöra för henne.
Det som fascinerar mig kanske allra mest är persongalleriet som målas upp, och vilka skådespelare som faktiskt är med. Stellan Skarsgård gör en obehaglig roll som polis, Marika Lagercrantz spelar Victors mamma, Vanna Rosenberg är otroligt pratglad som kompisen Sonja, Kjell Bergkvist spelar prästen Allan som inte riktigt tror på sitt yrke. Vi ser även Yvonne Lombard, Gert Fylking,Thomas Hellberg, Elin Klinga med flera. Det är med andra ord en imponerande rollista.
Som sagt, det här är det bästa jag har sett på svensk tv. Och serien finns på dvd. Köp!
Så långt bort som möjligt
Jag vill ha semester igen. Vara ledig. Åka bort någonstans. Bara slippa tänka på allt här hemma, och skaffa sig en trevlig tillvaro ett par veckor. Men det är lång tid kvar till min semester. Jag har fyra dagar i juli, och två veckor i augusti. Jag lär ju avlida innan dess.
Det positiva är att solen har börjat titta fram på riktigt. Fler dagar består av strålande sol och värme. Det ryktas om att det ska bli upp emot 25 grader i helgen. Underbart. Om det stämmer, vill säga. Men jag vill ändå iväg. Det är två månader sedan jag åkte till Australien. Det känns som en evighet sedan. Sydney känns extremt långt borta. Jag måste åka dit igen.
Scarlett och Ryan
Scarlett Johansson och Ryan Reynolds har förlovat sig. Det har tisslats och tasslats om det länge, och nu har det alltså hänt. Grattis, får man väl säga. Det sätter lite press på en själv - lika gammal som Scarlett och singel. Långt ifrån ett sådant commitment. Men det är kul att kärleken lever och spirar hos andra.
Foto: Stella
Foto: Stella
Goa kollegor
Mina kollegor är så söta. Flera stycken har ringt och hört hur det är med mig. Även min chef har ringt. Det var väl inte lika trevligt, men det beror på att jag inte tycker om honom. Han frågade hur det var med mig, och undrade om mitt illamående har något med min elaka chef att göra. Inte den här gången, svarade jag. Vilket ju var en halv lögn. Illamåendet beror nog inte på honom, men han gör ju inte saken bättre.
I´m electric, I just want to dance
Dagens låt får fan bli lite Melody Club. Den här låten kan inte gå obemärkt förbi.
"I want to be loved by you"
"I want to be loved by you"
Helena the Hottie
Är trött på att se hans bild varje gång han loggar in på msn. Alla känslor som fanns då kommer tillbaka, vare sig jag vill eller inte. En del av mig blir varm och glad. En annan del av mig, den som bestämmer, sköljs över av jobbiga känslor och vill inte se. Vill inte veta. Lämna mig bara ifred med mitt lidande. Ett lidande som inte finns där och är lika påtagligt om jag inte hör från dig. Om jag inte ser att du lever ditt liv. Lycklig.
Jag har hittills varit en liten anka på msn. Nu laddade jag upp en bild, bara för att känna mig bättre. Den snyggaste bilden jag har på min dator (dessutom är vi två hotties på den). Som sagt, det är utav rent egoistiska skäl. Jag vill att han ska se att jag mår skitbra (trots att texten du nyss läst kanske vittnar om annat i vissa stunder), och att jag är läcker as hell. Se vad du missar!
Jag har hittills varit en liten anka på msn. Nu laddade jag upp en bild, bara för att känna mig bättre. Den snyggaste bilden jag har på min dator (dessutom är vi två hotties på den). Som sagt, det är utav rent egoistiska skäl. Jag vill att han ska se att jag mår skitbra (trots att texten du nyss läst kanske vittnar om annat i vissa stunder), och att jag är läcker as hell. Se vad du missar!
Helenas utlåtande
Terminator: The Sarah Connor Chronicles. Jag tyckte det var skitbra! Det är hög igenkänningsfaktor från filmerna, samtidigt som att det är en ny idé. Som ändå bygger på det gamla. Jag kommer definitivt att följa den här serien i framtiden. Jag som så ofta klagar på att det aldrig är något bra på tv på måndagar - här har jag den där serien som jag längtat efter så länge.
Terminator: The Sarah Connor Chronicles
Jag är ett Terminator- fan, även om just den genren inte är något jag skulle välja framför mycket annat. Tvåan är den klart bästa filmen, och det är också efter den som serien Terminator: The Sarah Connor Chronicles tar vid. Såvitt jag har förstått har tv-serien fått bra kritik i USA, och publiken gillar den. Därför sitter jag nu bänkad framför min tv, redo att själv utvärdera den. De första 20 minuterna verkar lovande.
På jakt efter nytt jobb
Har ägnat hela eftermiddagen åt att söka nytt jobb. Har lyckats få iväg över tio ansökningar, vilket jag tycker är rätt bra. Snodde ihop ett CV, och även om det kanske inte är det bästa jag kan åstadkomma är det ändå ett steg i rätt riktning. Bara jag kommer igång och slänger iväg ansökningar, det är faktiskt bättre än ingenting. Jag får ta och finslipa mitt CV allteftersom. För nu är jag klar med det jobb jag har. Jag mår illa bara jag tänker på att jag behöver gå dit. Snälla, låt mig hita något annat snart.
Höjd hyra gör mig förbannad
Så höjs min hyra ytterligare med 1,2%. Det kan tyckas lite, men det är det inte. Fram till nu har jag betalat 4557:- i månaden för mina 42 kvadrat, vilket redan det är en höjning från förra året. Den nya hyran kommer från och med juni att vara 4612:-. En höjning på 55:- är ändå en höjning, och om de fortsätter att höja med samma procentsats en gång om året kommer jag inte ha råd att bo kvar om några år. Eller jag kommer åtminstone inte tycka att det är värt de pengarna.
Så nu sitter jag här och är irriterad. Utgifter är det sista jag behöver just nu.
Så nu sitter jag här och är irriterad. Utgifter är det sista jag behöver just nu.
Självömkan
Jag var tvungen att gå hem från jobbet. Började må något för jäkla illa. Trodde ett tag att jag skulle spy. Och jag som är livrädd för att spy, det är det värsta jag vet. La mig ner på golvet och vilade ett tag, men det gick inte över. Så jag åkte hem.
Tror inte att jag är sjuk. Jag tror snarare att det är någon form av ångest. Ångest över att behöva gå till jobbet, när jag vill vara var som helst förutom där. Jag känner igen symptomen från mitt förra jobb, när det var som allra värst. Och jag vet att jag måste göra en kraftansträngning att hitta något nytt. För det är knappast troligt att jag kommer att känna annorlunda för det jobb jag har nu. Min chef har tagit bort all min glädje.
Tror inte att jag är sjuk. Jag tror snarare att det är någon form av ångest. Ångest över att behöva gå till jobbet, när jag vill vara var som helst förutom där. Jag känner igen symptomen från mitt förra jobb, när det var som allra värst. Och jag vet att jag måste göra en kraftansträngning att hitta något nytt. För det är knappast troligt att jag kommer att känna annorlunda för det jobb jag har nu. Min chef har tagit bort all min glädje.
The Gladiators of Hägersten
Vi passade på att leka Gladiatorerna på lekplatsen vid Personnebadet. Eller, undertecknad höll sig mest på marken och dokumenterade de övriga när de klättrade, klängde och hängde upp och ner. Och jag var inte ett dugg avundsjuk. Men min fråga är vem den där klätterställningen är gjord för? Kan inte vara för små barn i alla fall.
På väg hem gick vi emellertid förbi en annan lekplats, dock utan livsfarlig klätterställning. Där vågade Helena ta ut svängarna mer. Åka rutschkana och gunga på små djur. Även om de små djuren satt på en fjäder som levde sitt egna lilla liv, och svängde en runt runt - för att sedan kasta av en i sanden. Lömska små djävlar.
Årets första picknick
Efter Lyran mötte vi upp Micke och David. Inhandlade grillad kyckling, sallad, majs, gurka, bröd, cola. Sedan promenerade vi ner till Personnebadet och satte oss i gräset. Tyvärr hade solen börjat gå ner och det var lite kyligt, om än inte kallt. Vi hade med oss en fotboll (som förmodligen hade råkat ut för pyspunka) och lattjade lite med den. Ett perfekt avslut på en underbar långledighet.
Stockholms absolut bästa café
Den perfekta söndagsaktiviteten är att ta sig till Café Lyran i Bredäng. Det är Stockholm bästa fik i alla kategorier, och det enda felet är att det alltid svämmar över av folk så fort solen tittar fram. Det gjorde den idag, och därför åkte jag, Marielle och Shadi dit.
Shadi och Marielle i väntan på bussen
Såhär ser Lyran ut. Beläget högt upp med utsikt över vattnet. Om jag inte missminner mig är byggnaden från 1860.
Vad vi tryckte i oss. De bakar och tillagar allting där. Fantastisk god prinsesstårta, som smälter i munnen.
Om man har tid och lust kan man även ta en promenad längs vattnet. Eller bara sitta nere på bryggan och lapa sol. Kanske ta med sig egen picknick. Det kommer jag förhoppningsvis att göra ett antal gånger i sommar.
Dagens planer
Det tog ett tag, men nu sitter jag här i min soffa påklädd och sminkad, redo att bege mig ut på äventyr. Borde egentligen ha städat lite, men det kanske jag hinner senare ikväll... Idag ser planen ut som följer.
Möta upp Marielle och Shadi (och någon mer?) i Fruängen kl 14, för att sedan åka till Café Lyran. Promenera och fika lite där.
Sedan åka och titta på när Micke spelar fotbollsmatch kl 16. Vara duktiga cheerleaders.
Efter det blir det till att laga middag hemma hos Shadi och snacka skit.
Vädret utanför mitt fönster är vackert, så det kommer förhoppningsvis att bli en riktigt lyckad eftermiddag. Men nu måste jag smita om jag ska hinna till kl 14...
Att spy på bussen
Jag har en vän som jag för den här gången tänker låta vara helt anonym. En gång för ett tag sedan satt han och söp med sitt ex i solen på sin balkong. Dagen efter mådde han inte så bra, och oturligt nog var han tvungen att ta sig till jobbet. Väl på bussen kände han att illamåendet började komma krypande, men han försökte ignorera det. Dessvärre blev det där illamåendet till slut så påträngande att han var tvungen att välja - kliva av bussen och spy, eller avvakta och hoppas på det bästa. Han hade bråttom till jobbet, så han valde det senare alternativet. Big mistake. Det slutade med att han stod på alla fyra där i bussen och spydde i papperskorgen.
Nu berättade han igår att det har hänt igen. Han hade supit till rätt rejält och dagen efter hade han bråttom till jobbet. Och väl på bussen kunde han inte hejda sig, och så stod han där och hulkade framför papperskorgen. Igen.
Det är fantastiskt komiskt. Otroligt pinsamt för honom, men kul för oss andra. Och jag tycker inte ett dugg synd om honom.
Nu berättade han igår att det har hänt igen. Han hade supit till rätt rejält och dagen efter hade han bråttom till jobbet. Och väl på bussen kunde han inte hejda sig, och så stod han där och hulkade framför papperskorgen. Igen.
Det är fantastiskt komiskt. Otroligt pinsamt för honom, men kul för oss andra. Och jag tycker inte ett dugg synd om honom.
Is igen
Ikväll använde jag min voucher som jag fick när jag var på Nordic Sea Hotel för ett par veckor sedan (i jobbsyfte, kan dock tilläggas). Den här gången besökte jag den berömda isbaren med min kära vän Marielle, som aldrig varit där tidigare.
Det blev ett mycket trevligt besök, även om drinken smakade lite för mycket sprit för min smak. Men är det en isbar och allt utom spriten fryser får man väl ta det som bjuds.
Kvällen fortsatte sedan till Stureplan för en öl med Shadi och Elham på Bistro Jarl. Skönt att bara sitta och snacka lite lagom avslappnat, utan krav på att det ska vara så himla party.
Det blev ett mycket trevligt besök, även om drinken smakade lite för mycket sprit för min smak. Men är det en isbar och allt utom spriten fryser får man väl ta det som bjuds.
Kvällen fortsatte sedan till Stureplan för en öl med Shadi och Elham på Bistro Jarl. Skönt att bara sitta och snacka lite lagom avslappnat, utan krav på att det ska vara så himla party.
Now I´m off
Dags att springa till tåget. Stress, stress.
Feed me
Har ingenting hemma i kylskåpet. Måste smita iväg till affären och inhandla något som jag kan äta. Känner mig inte så sugen på att ställa mig och laga mat, samtidigt som att jag inte vill ha nudlar eller något annat som går lika fort att tillaga. Och köpa pizza duger inte heller, för det gjorde jag igår.
Jag får väl helt enkelt knalla ner till affären och hänga där ett tag, och förhoppningsvis lyckas komma på något som jag blir nöjd med.
Jag får väl helt enkelt knalla ner till affären och hänga där ett tag, och förhoppningsvis lyckas komma på något som jag blir nöjd med.
Lolita Pop
Dagens låt får bli en gammal klassiker med Lolita Pop. Mind your eye.
Exotiskt
Jag såg precis ett rådjur springa förbi i full fart utanför mitt köksfönster. Mycket exotiskt.
Foto: Lennart Johanzon
Foto: Lennart Johanzon
Önskas: Gröna fingrar
Jag önskar att jag hade ärvt de gröna fingrarna från min mamma. Men jag kan inte ta hand om växter. De mår inte bra när jag ska ansvara för dem. Jag kan se att de behöver vattnas, men orkar inte göra något åt det förrän flera dagar senare. Oftast sträcker de upp sig då, jag har ju trots allt nästan bara "ungkarlsblommor" hemma. Men det är nog inte bra ändå.
Inget promenadväder
Jag hade ju planerat att promenera i det fina vädret idag. Men när jag drar upp persiennerna och upptäcker att det ser ut såhär ute lockar inte det längre. Regnet ligger i luften och det är kallt. Jag blir så jäkla besviken. Jag hade sett fram emot den där promenaden.
Varför måste det vara varannan dag- väder? Kan det inte bara vara soligt några dagar i rad, så att man kan planera lite? Jag blir så irriterad.
Varför måste det vara varannan dag- väder? Kan det inte bara vara soligt några dagar i rad, så att man kan planera lite? Jag blir så irriterad.
The time of your life
Jag förknippar den här låten med J. Han brukade spela den för mig på sin gitarr. Hans förbaskade gitarr, som gav mig så mycket glädje men nu bara får mig att gråta.
Den här låten. Den känns som ett hån. "I hope you've had the time of your life". Det hade jag. Det var det bästa som någonsin hänt. Och när man förlorar det bästa som man har haft, då förvandlas allt plötsligt till det värsta som någonsin har hänt.
Jag är en musikmänniska, och jag förknippar så många låtar med så många saker. Och det svider verkligen i hjärtat när jag hör Good Riddance (Time of your life). Jag kan fortfarande höra hans röst. Jag kan fortfarande se hans ansiktsuttryck när han sjunger. Jag kan fortfarande se hur han varsamt smeker strängarna med sina fingrar. Hur kan jag ha det så färskt i minnet? Som om det var igår, och inte för över två år sedan.
Den här låten. Den känns som ett hån. "I hope you've had the time of your life". Det hade jag. Det var det bästa som någonsin hänt. Och när man förlorar det bästa som man har haft, då förvandlas allt plötsligt till det värsta som någonsin har hänt.
Jag är en musikmänniska, och jag förknippar så många låtar med så många saker. Och det svider verkligen i hjärtat när jag hör Good Riddance (Time of your life). Jag kan fortfarande höra hans röst. Jag kan fortfarande se hans ansiktsuttryck när han sjunger. Jag kan fortfarande se hur han varsamt smeker strängarna med sina fingrar. Hur kan jag ha det så färskt i minnet? Som om det var igår, och inte för över två år sedan.
Världen utanför mitt fönster
Jag tror att jag ska bege mig ut i den stora världen imorgon. Världen utanför mitt fönster. Med min kamera och min Ipod som enda sällskap. Känner verkligen för att promenera halva dagen. Helst skulle jag vilja göra det nu genast, men jag inser att det vore lite dumt med tanke på att det är kolsvart ute.
Och jag ska fota. Fota som en galning. Och förhoppningsvis lyckas få till några bra bilder.
Och jag ska fota. Fota som en galning. Och förhoppningsvis lyckas få till några bra bilder.
Mitt barndomshem
Har nu kommit hem från mamma och pappa, och jag tänkte passa på att visa er hur mitt barndomshem ser ut. Där bodde jag i hela mitt liv fram till snart två år sedan. Och bättre ställe att växa upp på kan jag inte tänka mig.
Mina händer lever ett eget liv
Jag förstår mig inte på mina händer. Så länge jag kan minnas (upptäckte det i mina tonår, så vi räknar därifrån) har mina händer levt ett konstigt liv när jag sitter vid en dator. Efter ett tag när jag har suttit och plinkat på datorn upptäcker jag att min högra hand är iskall och min vänstra hand är varm. Och det fast jag har haft båda händerna på tangentbordet hela tiden, och alltså inte haft möjlighet att värma den vänstra handen. Detta är ett fenomen som oftast inträffar i mitt barndomshem (där det dessutom är kyligt i källaren där datorn står), men jag har även lagt märke till det ett par gånger hemma i min lägenhet.
Jag upplever detta fenomen nu igen. Och jag kan för mitt liv inte förstå vad det beror på. Det finns helt enkelt ingen logisk förklaring. Inte som jag kan komma på i alla fall.
Seven Nation Army
Dags för lite White Stripes. Dagens låt får bli Seven Nation Army. Älskar melodin. Det här kan jag lyssna på om och om igen. Och det gör jag.
Dator från stenåldern?
Sitter vid mina föräldrars dator och laddar över ny musik till Ipoden. Och jag kan inte låta bli att förundras över hur långsam denna maskin är. Allting tar hundra år att utföra, speciellt om man har flera fönster öppna samtidigt. Det är som en liten mardröm. Men det får mig å andra sidan att uppskatta min fina lilla laptop ännu mer. Den är helt fantastisk. För det här suger.
Dags att bege sig
Ska börja röra på mig, ska hem till päronen och äta. Men huvudorsaken till att jag åker dit är att jag tänkte ladda poden med lite nya låtar. Lite Laakso och lite Markus Krunegård. Det blir nog bra.
Favoritserie
En av mina absoluta favorit tv-serier genom tiderna är The O.C. Hakade dock på lite efter alla andra - när det började gå repriser i väntan på en ny säsong. Sedan var jag fast. Jag valde till och med bort Lost på onsdagkvällarna för att inte missa ett avsnitt av OC. Dessvärre var det som med alla andra serier - första säsongen var bäst, sedan gick det utför. Jag hävdar bestämt att även sista säsongen var bra, men den höll långt ifrån samma klass som de tidigare. Att låta Marissa dö var inte den brightaste idén som manusförfattarna kläckte, även om jag kan erkänna att jag satt och bölade när det skedde.
Jag har den första säsongen i min ägo, och jag ska banne mig införskaffa resterande tre också. Sedan blir det maraton.
Jag har den första säsongen i min ägo, och jag ska banne mig införskaffa resterande tre också. Sedan blir det maraton.
Upplöst i tårar
Läste en blogg som i mycket handlade om saknaden efter en kär vän som gått bort endast 21 år gammal. Han hade omkommit i en olycka. Och nu sitter jag här alldeles rödgråten och snorig. Jag vet inte vem den här killen är, eller vad som hände. Jag har ingen koppling till honom eller bloggerskan i fråga alls. Jag vet bara att det berör mig. Livet är orättvist ibland. Det är inte meningen att så unga människor ska lämna jordelivet. Det är fan inte så det ska vara.
Du är inte klok Madicken!
Vaknade och slog på min älskade 32- tummare - och vad upptäckte jag? Det är ju Madicken på TV4! Jag är ett stort fan av alla Astrid Lindgren- filmatiseringar, och just Madicken har jag inte sett på väldigt länge. Så nu passar jag på. Och jag slås av hur otroligt snäll Madicken faktiskt är. Hur många sjuåringar idag skulle avstå från att göra något skithäftigt som få personer har gjort tidigare(i Madickens fall är det att flyga) och istället ge sin plats till någon som brinner för det mer? Alla människor borde bli lite mer som Madicken.
Joina grannens party?
Grannen har party. Musiken dunkar och tar sig igenom väggen in till mig. Ska man joina, kanske?
En kväll på Marie Laveau
Hade inte så mycket förväntningar på kvällen. Allt jag ville var att umgås med folk jag tycker om.
Jag och Marielle möttes upp och åkte till Micke. Där drack vi lite vin och pratade igenom ett antal livsviktiga samtalsämnen. Vi lyckades inte hitta ett botemedel mot HIV, men vi lyckades få rätsida på en del andra saker.
Sedan åkte vi till Mariatorget och promenerade den korta biten till Marie Laveau. Där åt jag fläskfilé med hasselbackspotatis och rödvinssås. Mycket gott.
Shadi dök upp lite senare, och efter några timmar förflyttade vi oss ner till dansgolvet i källaren. Där blev vi dock itne så långvariga då alla var rejält trötta och villa åka hem. Och här sitter jag nu i min soffa och ser tillbaka på en väldigt lyckad Valborgsmässoafton.
Jag och Marielle möttes upp och åkte till Micke. Där drack vi lite vin och pratade igenom ett antal livsviktiga samtalsämnen. Vi lyckades inte hitta ett botemedel mot HIV, men vi lyckades få rätsida på en del andra saker.
Sedan åkte vi till Mariatorget och promenerade den korta biten till Marie Laveau. Där åt jag fläskfilé med hasselbackspotatis och rödvinssås. Mycket gott.
Shadi dök upp lite senare, och efter några timmar förflyttade vi oss ner till dansgolvet i källaren. Där blev vi dock itne så långvariga då alla var rejält trötta och villa åka hem. Och här sitter jag nu i min soffa och ser tillbaka på en väldigt lyckad Valborgsmässoafton.
