Helena

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det bästa med att arbeta i Huvudsta är strandpromenaden. För fjärde dagen i rad har jag promenerat en halvtimme längs vattnet, och det gör underverk för humöret. Det är så vansinnigt tråkigt att sitta instängd på kontoret när det är så fint väder ute, och att då kunna ta en promenad i vackra omgivningar är guld värt.

Annars är jag väldigt glad över att det är torsdag. Snart helg. Inte för att jag har några som helst planer för helgen, men bara att vara ledig gör mig glad. Är det fint väder (meteorologerna har hotat med regn, men jag hoppas att de har åt helskotta fel) önskar jag mig en utflykt med min pojkvän. Kanske en promenad och picknick på Djurgården?

Funderar på att träna efter jobbet i dag. Måste svänga förbi Liljeholmen och handla först, men sedan. Vill helst ut och jogga, men det är så galet varmt ute att jag skulle avlida efter hundra meter, och jag vet inte om Alex gör mig sällskap i kväll.  Jag, som alltid har avskytt att träna med pojkvännen, har upptäckt att Alex är min bästa inspirationskälla. Han får mig att orka mer, att vilja fortsätta och inte lägga av när det blir för jobbigt. Att jogga utan honom känns inte alls lika roligt, så vi får se hur jag gör. Kanske orkar jag släpa mig iväg till gymmet.

I helgen som var såg jag och Alex Limitless. Jag hade bara hört gott om den, och var riktigt taggad på att se den. Den handlar om Eddie, som trots att han har ett kontrakt på att skriva en bok och få den publicerad, inte lyckas få ner ett enda ord på papper. Av en slump träffar han på en gammal vän, som bjuder honom på en ny drog som få människor känner till. Det drogen gör är att den hjälper hjärnan att använda sin fulla kapacitet, vilket ger användaren förmågor som nästan kan beskrivas som övernaturliga. Men allt är inte frid och fröjd, mord begås och Eddie upptäcker snart att han blir förföljd av människor som inte vill honom väl.

Mina förväntningar var som sagt höga, och visst blev de infriade. Det är en sjukt spännande film, som håller ett högt tempo hela tiden. Klart sevärd även på bio, även om jag tycker att den tappade lite under de sista minuterna. Det var som att de lagt allt krut och energi på att bygga en trovärdig story som inte sviktade, och glömde bort att även slutet måste vara tilltalande. Men den missen lyckades åtminstone inte dra ner helhetsbetyget, och jag är vansinnigt nöjd över att vi såg just Limitless.

I dag har inte varit någon bra dag. Jag har mest hoppats att den ska ta slut så fort som möjligt. Den enda ljuspunkten var kvällsfikan med Helene och Cathrine. Efter den kändes det mycket bättre, och det hade inte bara att göra med ischailatten som slank ner. Jag får försöka hålla fast vid den positiva känslan, och ta med den till morgondagen. Även om det känns som ett projekt dömt att misslyckas, men det innebär ju inte att man inte kan försöka.

I dag var jag som en stor reklampelare för sommaren. Minus bikini, mjukglass och jordgubbar vill säga. Men både den färgglada sommarklänningen, sommarsandalerna och de stora solglajjerna var på. Självfallet barärmat. Vilket var en jäkla tur, för dagens halvtimmespromenad var varm. De åttiofyra trappstegen och den jävliga uppförsbacken på slutet är inte att leka med när solen gassar.

Alex after workar med gamla KTH- kamrater i dag, och då orkade inte jag laga mat. Det blir lätt så när jag är ensam. Laga mat är jobbigt och tidskrävande, och jag bryr mig oftast inte så mycket om det där middagsmålet. Det är lunchen som är viktigast de dagar jag arbetar. Jag köpte därför med mig jordgubbar hem, med tanken att äta dem med gröt. Det är galet gott. Men väl hemma orkade jag inte ens göra gröt, så det fick bli lite yoghurt och müsli. Och det funkade ju det med, och jag är inte ett dugg missnöjd.

I natt drömde jag att jag plastikopererade näsan. Eller, det var ju inte jag som gjorde det (även om jag var vaken under hela ingreppet, som i stort sett bestod av att näsan knäcktes och lades på plats i sin nya position och sedan gipsades), utan det var doktor Miranda Bailey från Grey's Anatomy. Det kändes bra under hela ingreppet, men efteråt kom den där obehagliga känslan smygande. Borde det inte ha varit plastikkirurgen Mark Sloan som snyggade till min näsa? Inte konstigt att det tog ett jäkla tag att få ordning på snoken.

Jag misstänker att jag har överdoserat Grey's Anatomy en aning den senaste tiden. Och om bara inte den där elaka väckarklockan ringt i morse hade jag fått veta om operationen innebar en förbättring eller inte.

Åh, vilken fin cover Ellie Goulding och Erik Hassle har fått till! Gotta love it!

Jag insåg precis att jag alltid trott att det var en tjej som sjöng den här låten. Så vitt jag kan minnas har jag mest lagt märke till refrängen, och det skulle lika gärna kunna vara en tjej som sjunger. Faktiskt. Men det är väl så med pojkar som inte kommit i målbrottet. Och när det kommer till pojkar som inte kommit i målbrottet föredrar jag nog mina gamla favoriter Hanson framför Justin Bieber. Även om den här refrängen är lite medryckande.

Jag tog mig en liten promenad på lunchen, och fy helsike vad varmt det var ute. Nu har ju jag i och för sig strumpbyxor på mig, så jag får väl skylla mig själv att benen nästan brann upp. Men ändå. Gick förbi utomhusbadet som ligger nere vid Huvudsta Strand, och där var det fullt med människor som badade och stekte i solen. Jag hade mer än gärna bytt med någon av dem i dag. Istället sitter jag inomhus framför datorn. Surt.

Man får försöka ta till vara på de fina sommardagarna även fast man jobbar. Gå ut på lunchen, göra saker efter jobbet, utnyttja att det är ljust länge. Just i kväll kommer jag dock hänga mestadels i tvättstugan, men har jag tur orkar jag med en liten joggingtur efteråt.

Nu får man ju klä sig precis hur man vill, men jag vet inte om det här var så lämplig klädsel för ett midsommarfirande på klipporna i skärgården. Hon såg ut att ha gått väldigt fel.

Jag inleder veckan med en bra vs dåligt- lista.

Bra

- Solen skiner, och det ska bli fint väder hela veckan.
- Jag har matlådor till hela veckan, och behöver inte bekymra mig om att laga riktig mat alls. Gotta love it.
- Bara två veckor kvar till första semesterveckan.
- Jag har fått löneförhöjning med 1000 kronor, vilket är väldigt glädjande.

Dåligt

- Jag jobbar hela veckan, och kommer inte kunna ta del av det fina vädret så mycket som jag skulle önska.
- Trots att midsommarhelgen innebar en extra ledig dag känner jag mig inte så värst utvilad. Jag får inte lägga mig sent när jag ska jobba dagen efter, men jag verkar inte förstå det.
- Jag råkade få med mig Alex yoghurt till jobbet i morse. Han vill ha vanlig naturell medan jag föredrar mild naturell lättyoghurt. Den är inte lika sur som den vanliga, och att tro att jag tagit rätt och sedan upptäcka mitt misstag när jag stoppade första skeden i munnen var obehagligt.
- Det är väldigt mycket på jobbet just nu. Måste jobba undan en himla massa den här veckan.
- Måndagskvällen kommer att ägnas åt att tvätta. Tråååkigt.

Jag och Alex såg Insidious i kväll. Den handlar om en familj som flyttar in i ett hus, som de efter en rad läskiga händelser tror är hemsökt. De flyttar till ett nytt hus, men problemen fortsätter. Det visar sig att det inte alls är huset, utan en av deras söner som jagas av de döda.

Det är längesedan jag såg en skräckfilm, och just den här filmen ville jag se redan på bio. Nu är jag glad att jag såg den gratis på nätet istället, för den var inte värd pengarna som en biobiljett kostar. Den var ok, men stundtals lite lam, och jag gillade inte slutet. Jag har sett betydligt bättre skräckfilmer än så.

Efter att ha städat hela dagen åt vi en rejäl köttbit med klyftpotatis till middag. Det var vi fan värda.

Årets Midsommarafton var uppdelad i tre delar.

Del 1

Strax innan kl 10 på morgonen mötte vi upp Marielle, David, Emelie och David vid Slussen. Vi tog båten ut till Fjäderholmarna, där Midsommar firades på klassiskt svenskt vis.



Vi dukade upp en festmåltid vid ångbåtsbryggan. Alla bidrog med alla saker till matbordet.



Jag och Alex hade fixat bröd, ost och västerbottenpaj.



Till efterrätt åts det jordgubbar, grädde och Frödinges helt fantastiska kladdkaka.



Fina Marielle och David.



Vi tjejer jagade vågor som slog upp mot stenarna bakom oss. Så fort en större båt åkte förbi sprang vi fram och hoppades på en bra bild där vattnet stänkte.



Killarna ville inte, men alla tjejer dansade kring midsommarstången. Jag förstår hur det kan se ut för en turist när alla hoppar runt denna fallossymbol och kväker som grodor... Det här måste finnas på listan över de knäppaste saker som vi svenskar gör.



Efter dansandet gjorde vi killarna sällskap på filten.



Det var mysigt att sitta där och prata och dricka öl.



Sedan tog vi 16:30- färjan tillbaka in till stan. Nöjda med det traditionella midsommarfirandet.

Del 2

Alex mamma fyllde år igår, och ville gärna att vi skulle gå ut och äta för att fira detta. Så efter att ha varit hemma en snabbis och bytt om, mötte vi upp Alex föräldrar i Gamla Stan. Vi gick till restaurang Agaton och åt.



Alex fick posa med sina föräldrar.



Jag, som älskar skagenröra, åt Toast Skagen till förrätt. Kanongott!



Till varmrätt åt jag fisk- och skaldjursgryta. Den var god, men jag var inte så förtjust i de små bläckfiskarna som flöt omkring bland allt det andra gottiga.

Del 3

Efter middagen med Alex föräldrar åkte vi hem till Robert.



Där lekte vi Galenpanna. Man skrev en person på en lapp, som sedan någon annan fick sätta fast i pannan. Man skulle sedan försöka lista ut vilken person man hade genom att ställa frågor.



Det tog Robert en evighet och massa snälla ledtrådar innan han kom på att han var munspelsmannen som står vid Sergels Torg och spelar munspel samtidigt som han håller en radio mot örat.



Martin var Babe, den modiga lilla grisen. Själv var jag första omgånen någon katt från Youtube som bajsar regnbågar, som jag aldrig hört talas om. Andra omgången gjordes reglerna om, och då listade jag ut att jag var Göran Persson.

Efter lekandet blev det en massa prat i köket med Tina för min del, innan jag somnade på kökssoffan och vaknade lite senare av att Alex väckte mig och meddelade att han hade beställt en taxi.

En mycket bra Midsommar! Jag är nöjd. Vi hade dessutom väldigt mycket tur med vädret, och jag lyckades bränna mig lätt i ansiktet. Men det är härligt med sol!

Jag har inte gjort mycket annat hittills i dag än att titta på gamla Eurovision- och Melodifestivalkllipp på Youtube. Det finns en stor skatt där, som bara väntar på att få hittas om och om igen. Jag älskar att vältra mig i all härlig nostalgi och att återupptäcka sådant som jag glömt. Det här klippet, till exempel. Det är en av de finaste pärlorna osm går att hitta. Fortfarande världsklass.

Jag gillar verkligen det här.

Igår fick Alex äntligen hämta ut sin nya Tigerkostym. Den var tvungen att sys om lite för att passa honom bättre, och nu sitter den som en smäck. Det känns tryggt att veta att jag släpper iväg en stilig karl till jobbet om dagarna.

På dagens to do- lista finns inte jättemånga punkter, vilket är rätt skönt. Diskandet och städandet kanske jag skjuter upp någon dag, men övriga saker är inte något problem att fixa. Det finns väl en risk att jag regnar bort på väg till Hötorget, men det är en risk som jag gladeligen tar. Hellre köpa billiga jordgubbar där än snordyra i mataffären.

- Jobba. Slutar klockan 17, efter det är det långhelg.
- Köpa jordgubbar på Hötorget.
- Handla sill och sånt till morgondagen.
- Diska.
- Städa.
- Sova. Det har blivit sena kvällar den här veckan. Igen.

Ett litet glas vin fick avsluta den här onsdagen. Jag kommer nog sova gott i natt, för jag är helt slut.

Vi (eller rättare sagt Alex) ansträngde oss lite med middagen i dag. Kött, potatisgratäng (i och för sig färdigköpt) och bearnaisesås. Det var vi värda efter att ha sprungit runt på stan i flera timmar efter jobbet. Det blev dessutom en del över, så nu har jag matlåda till i morgon. Perfekt.

I ÅR HAR DU:
Lärt känna en ny vän: Jag tycker att jag borde ha gjort det, men kan inte komma på vem det skulle vara. Så jag får nog svara nej.
Fått ditt hjärta krossat: Nej, jag är vansinnigt kär fortfarande och han är fortfarande kär i mig.
Träffat någon som förändrat ditt liv: Alex förändrar mitt liv varje dag.
Varit utomlands: Barcelona för ett par veckor sedan.

BLANDAT:
Vill du ändra ditt namn: Nej, jag trivs ganska bra med att heta Helena.
Vad gjorde du under din förra födelsedag: Jag kommer faktiskt inte ihåg. Men det var inget storslaget firande i alla fall.
Vilken tid vaknade du idag: När klockan ringde 06:30. Men jag gick inte upp förrän 06:48, och det var extremt motvilligt. Är det meningen att man ska släpa sig iväg till jobbet när pojkvännen ligger kvar i den varma sängen?
Vad gjorde du igår runt midnatt: Sov sött.
Någonting som du längtar till: Bortsett från semestern? Att få flytta ihop med Alex på riktigt.
En sak du skulle vilja ändra om ditt liv: Jag skulle plocka bort min obeslutsamhet och mitt velande. Och så skulle jag göra mig lite mer impulsiv. Då skulle nog mitt liv innehålla fler spontana galenheter. Jag gillar ju sånt egentligen, men jag hindras av att allting måste planeras hela tiden.
Vad gör dig irriterad just nu: Åh, så många saker. Jag är på tok för bra på att hitta saker att störa mig på. Små saker som stora. Min grundsyn är att människor är lite dumma i huvudet, och det får jag dagligen bevisat.
Långt eller kort: Långt.
Vad gillar du gällande dig själv: Att jag är snäll. Bland annat.

DIN FÖRSTA:
Operation: Har jag ännu inte genomfört, och jag hoppas att jag slipper. Sånt där skrämmer mig (även om jag älskar sjukhusserier). Att operera mig av skönhetsskäl är inte aktuellt.
Piercing: Öronen. Jag minns inte hur gammal jag var, men jag tror att det var priset efter att ha varit godisfri i ett helt år. Andra gången jag inte åt godis på ett år fick jag en stereo.
Tatuering: Har ingen tatuering.
Sport: Ridning är den enda sport jag har sysslat med. Och det håller jag på med fortfarande (det blev rätt direkt).
Husdjur: Två guldfiskar som hette Skorpan och Smulan. De levde många år, och ligger begravda i mamma och pappas trädgård.
Vaccination du minns: Stelkramp när jag gick i sexan. Då tyckte jag inte att det var så farligt. Nu har jag sprutskräck och börjar gråta så fort det ska stickas.
Alkohol du drack: Det kan ha varit öl, jag älskade det som barn. Fråga mig inte hur jag fick i mig det första gången, men pappa fick alltid gömma ölglaset bakom mjölkpaketet när vi åt middag på helgerna. Annars skulle jag prompt smaka. Det kan också ha varit glögg. Någon jul när jag var pyttis gick jag runt vardagsrumsbordet och sörplade ur de kvarlämnade glöggmuggarna i jakt på russin.

Igår tog jag och Alex oss äntligen tid att se Red Riding Hood. Jag har ju velat se den ända sedan den gick upp på bio, så det var verkligen på tiden. Innan jag läste recensionerna var mina förhoppningar skyhöga, men sedan mattades de av något när mottagandet från kritikerna blev svalt. Erfarenheten säger att man inte ska lyssna så mycket på vad filmkritikerna tycker och tänker, men det är samtidigt svårt att inte påverkas.

I vilket fall som helst så såg vi filmen, och jag blev lite besviken. Det var en helt ok film, och jag tycker om idén att vargen är en varulv. Men även om den var välgjord så kändes det som att någonting saknades. Spänningsmomentet, att inte veta vem det var som var vargen, fanns där men det räckte inte hela vägen fram. Tyvärr. Alex jämförde den med Twilight (som han för övrigt inte har sett) och tyckte att det var en riktig chick flick, och jag är beredd att hålla med. Och precis som Twilight nådde inte den här filmen upp till mina förväntningar. Godkänt, men inte mer än så.

Bra:

- Jag ska träffa Alex i dag. Har inte träffat honom så mycket de senaste dagarna, och det tycker jag inte om. Jag är mycket gladare om jag får träffa honom dagligen, om så bara för att sova bredvid honom.
- Vi ska titta på en lägenhet i kväll. Jag vet, jag vet, inga förhoppningar. Men vi ska åtminstone titta på en lägenhet, och det är bättre än att inte titta på en lägenhet.
- Det är en kort arbetsvecka, fyra dagar.
- Det är ok väder ute. Det vill säga, det regnar inte och man ser himlen.


Dåligt:

- Jag är sjukt trött.
- Koncentrationsförmångan är nästan lika med noll, vilket gör det svårt att få saker gjorda på jobbet.
- Orka laga middag i kväll. Kanske lax i apelsinsås, det behöver man bara sätta in i ugnen och så sköter det sig självt.
- Det är tisdag, men det känns som onsdag.

Kvällens joggingsrunda var ett helvete från första början. Det fanns inte mycket energi i vare sig benen eller övriga kroppen, och att jag har tröttnat på all musik i min iPod hjälper inte. Jag behöver musiken för att orka, och därför är det så viktigt att det är rätt musik. Svängigt ska det vara.

Men även om det kändes som att jag hade betongben i dag, så sänkte jag mitt rekord på trekilometersrundan med 40 sekunder. Det är fortfarande inga superfantastiska tider vi pratar om, utan 18:13. Men för mig är det stort. Jag minns att vi hade en runda vi skulle springa på idrotten när jag gick i högstadiet, och min idrottslärare sa att det borde ta ca 20 minuter. Nu klarar jag den sträckan på strax över 18 minuter. Hade någon sagt det till mig för tio år sedan hade jag tyckt att den personen var lite dum i huvudet. Nu harj ag överbevisat mig själv, och jag känner mig så vansinnigt duktig.

Bara att jag kommer ut och springer gör att jag känner mig duktig. Jag vill bli en löpare. En sådan som med lätthet går ut och springer några kilometer och tycker att det är roligt. Just nu är det roligaste när det hela är över. Men den där känslan av tillfredsställelse gör att jag mer än gärna plågar mig ut och springer de där kilometrarna.

Jag har dessutom köpt mig ett par nya löpartights- ännu ett steg mot den där löpardrömmen. Bara att bocka av på listan.

Jag har precis sett klart sista avsnittet på säsong 5 av Grey's Anatomy. Och som vanligt sprutar tårarna, även om jag vet hur det kommer att gå för Izzie och George. Serien blev sig aldrig riktigt lik efter just det här avsnittet, men vilken säsongsfinal. En riktig nagelbitare.

Bara för att jag gillar George och Izzie så mycket (de borde ha hållit sig till att vara vänner) kommer här en hel radda med bilder på dem.

Nu regnar det igen utanför mitt fönster. En liten tröst är åtminstone att det är ljust ute, och inte så där grått som det var i helgen. Men det är tråkigt att regnet ska vara där överhuvudtaget. Enligt meteorologerna ska hela veckan regna bort, vilket i och för sig är föga förvånande med tanke på att det är Midsommarafton på fredag. Vad är väl en Midsommar utan regn?

Det är inte konstigt att jag börjar drömma mig bort till semestern. Varma dagar i solen, i sällskap med pojkvän och en kall öl. Tre veckors slit på jobbet kvar. Efter det har förhoppningsvis solen hittat tillbaka till oss.

Jag log lite för mig själv när jag satt på tåget i morse och läste om gårdagens Säpojogg. Den sträckte sig över den 4,7 kilometer långa kortegerunda som kronprinsessparet åkte efter sitt bröllop förra året, och dresscoden var mörk kostym, vit skjorta och slips- precis så som livvakterna som joggade bredvid vagnen förra året var klädda.

Vilket fantastiskt roligt initiativ! Jag hoppas att det blir en tradition. I sådana fall ska jag in till stan och titta nästa år.

Jag tycker inte om att min mobil ibland stänger av sig själv. Jag trodde att det problemet skulle försvinna när jag pensionerade min gamla mobil, men tydligen hade jag fel. Det är extremt irriterande, i synnerhet som att larmet inte ringer om telefonen är avstängd. Vilket är en väldigt dålig egenskap.

I morse vaknade jag och tyckte att solen sken lite väl starkt för att vara 06:25. Det är en varningssignal som jag lärt mig reagera på, efter att flertalet gånger ha stängt av snoozefunktionen och därmed försovit mig. Att sedan upptäcka att mobilen var avstängd var långt ifrån trevligt, och det var bara att kasta sig upp ur sängen och springa ut och titta på klockan i köket (för mobilen tar ju en evighet att starta). 07:05, vilket inte var så jättekatastrofalt ändå. En kvart senare gick jag ut genom dörren, bara fem minuter senare än vanligt. Men det var inte ett trevligt sätt att vakna på. Jag hoppas att det inte sätter standarden på dagen.

Jag tyckte mycket om musik redan som barn, och jag älskade att sätta på en låt jag gillade och sedan mima och dansa runt i vardagsrummet och låtsas att jag var en världsstjärna som uppträdde för min publik. Favoritlåtarna kom och gick, men några fastnade lite extra. Här är tre sådana.



Connie Francis- Lipstick on your collar. Mina föräldrar har en jukebox, och det var främst från den jag lyssnade på musik. Lägg i en enkrona och du får välja tre låtar, lägg i en femkrona och du får välja sju låtar. Jag ville alltid att pappa skulle spela "den med pussmunnar på". Det var den här låten, som jag även tyckte om när den sjöngs på svenska (då alla versioner av Lill- Babs, Carina Ahrle och Kurt Olsson), som länge var den stora favoriten.



Magnus Uggla- Fula gubbar. Jag förstod ju självfallet inte vad den handlade om, det var jag för liten för. Nu i efterhand är det dock lite roligt att jag gick runt och sjöng om gubbsjuka karlar. Magnus Uggla var överhuvudtaget en stor favorit, och jag tror jag kunde de flesta av hans texter utantill. I dag lyssnar jag på honom alltmer sällan, men jag tycker fortfarande att hans låtar är geniala. Främst de äldre.  



Lizette & Bizazz- Som om himlen brann. Det måste ha varit en av de första Melodifestivalerna jag såg, och den här låten gjorde starkt intryck på mig. De såg ut som små Non Stop som dansade omkring, och jag blev så galet besviken när Christer Björkman gick och vann med Imorgon är en annan dag (och med tanke på hur det gick för den låten i Eurovision så kan jag faktiskt med gott samvete säga att fel låt vann). Det här var den enda skivan i jukeboxen som var min, och den spelades om och om igen. För ett antal år sedan tänkte jag spela den när jag var hemma hos mina föräldrar. Jag tryckte in rätt siffror och lät hjulet med skivor snurra fram, bara för att upptäcka att pappa hade bytt ut den där skivan till något han gillade bättre. Tur att Youtube finns.

Jag fick ett ryck och rensade lite i garderoben. Bort med sådant som egentligen borde ha plockats bort för längesen. Lika bra att göra det när jag är på skoningslöst rensningshumör. Ett humör som gick över rätt fort, men som ändå resulterade i en hög kläder som får flytta ner i källaren. Jag borde väl vara ännu hårdare och plocka bort fler plagg, men inte i dag. Nu har jag åtminstone gjort lite mer plats för Alex kläder. Bestämmer han sig för att flytta in får jag rensa ytterligare.

Dagens väder matchar mitt humör. Jag känner mig deppig... och otillräcklig. Mest otillräcklig. Och det gör mig ledsen. Jag vill vara den där klippan som inte rubbas för att det blåser lite. Men istället har jag alla nerver och känslor utanpå kroppen, och drar ner mig själv så fort något inte känns bra. Och tvivlet infinner sig snabbt, som om det bara står och väntar runt knuten. En nedåtgående spiral, det är vad det är. Och allt på grund av rädsla och stundtals sviktande självkänsla. Jag vet att jag egentligen inte är otillräcklig, jag är mer än tillräcklig. Jag måste bara bevisa det för mig själv, om och om igen. Och just nu är det lite svårt.

Pojkvännen är hemma hos sig och jobbar, och det enda jag har gjort under eftermiddagen och kvällen kan summeras i bilden ovan. Jag har plöjt avsnitt efter avsnitt, och har inte det minsta dåligt samvete över att jag knappt lämnat soffan.

I dag var sista gången på ridningen för terminen. Nästa vecka åker hästarna på grönbete, och först vecka 33 är det dags att återuppta ridlektionerna. Det är två månader utan hästar för min del. Jag vet att jag kommer att sakna det, det gör jag altid, samtidigt som att det är skönt att inte behöva stiga upp tidigt på lördagarna. Jag och Alex har pratat om att fixa någon turridning, kanske kan vi få till det någon fin sommardag. Det skulle vara kul att få med Alex upp på hästryggen.

Jag får väl säga att jag är nöjd med att jag fick Sansero i dag (på bilden sitter jag på Leo). Har inte ridit honom på evigheter, och han är en gammal favorit. Tycker jag lyckades rätt bra med att få fram honom i dag, han kan vara lite lat om man inte är tillräckligt bestämd, och jag kan möjligtvid ha övergångarna att tacka för det. Många övergångar= uppmärksam häst. Och han är trots allt väldigt välvillgit inställd, Sansero, och vill så gärna vara till lags. Man måste bara göra rätt så att han förstår. 

I dag har varit en jobbig dag. Jag och Alex var på Jimmys begravning. Det var väldigt fint, men det är så oerhört tragiskt när det är en ung människa som har omkommit. När föräldrar tvingas vara med om att begrava sin son, när far- och morföräldrar förlorar sitt barnbarn, när merparten av kyrkobesökarna är ungdomar. Så oerhört, oerhört tragiskt.

Kanske var det allting från begravningen som gjorde att min kropp knappade in sig på viloläge, för jag blev helt sänkt framåt sen eftermiddag. I och för sig så sover jag nog inte tillräckligt om nätterna, och det känns som en evighet sedan jag var helt utvilad. Den där stressen ligger alltid och maler i bakgrunden, och jag vet inte riktigt hur jag ska stänga av den. Eller åtminstone lära mig ignorera den. För det är inte ok att bli tvingad av pojkvännen att sova middag, och sedan tokslockna i två timmar. Och att sedan vakna på helt fel sida och vara sur och grinig, that's just nasty. Ibland tycker jag synd om Alex som måste stå ut med mig.

Nu sitter jag ensam hemma. Bangade på att följa med in till stan och ta en öl med Alex och Martin. Jag är på tok för trött för sådant, och hade inte varit något trevligt sällskap. Jag hade varit den där som hela tiden tjatade om att det var dags att gå hem. En sådan där som ingen tycker om. Nej, då är det bättre att de får roa sig själva, så kan jag sitta hemma i soffan och titta på Greys Anatomy.

När vi ändå kikar på annorlunda frierier, här kommer ett till. Kreativt, måste jag säga.

Somliga tar i så de spricker. Hade det varit jag hade jag tackat ja till frieriet, men nej till bröllopet.

Igår mötte jag upp Alex, Martin, Tina och Rickard på Gröna Lund. De skulle se Gogol Bordello spela, och jag hade väl egentligen inget intresse av det men följde med för sällskapets skull. Gröna kortet införskaffades i entrékassan, så nu kan jag gå in gratis resten av säsongen, vilket är bra med tanke på att många bra artister kommer att uppträda på Grönan i sommar. Åkbandet hoppades dock över den här gången, men en tur i Spökhuset tog vi oss ändå. Vi var de enda som var där inne, vilket gjorde upplevelsen betydligt bättre än när man annars måste köa sig igenom hela huset.

Spelningen då? Jag hade ju aldrig hört Gogol Bordello tidigare, men de var helt ok. Medryckande och svängigt. Men samtidigt lite tjatigt, det lät som om de spelade samma låt om och om igen (med några få undantag). Och jag måste säga att det delvis lät som något som till exempel Serbien eller något anant land i den regionen skulle kunna ställa upp med i Eurovision Song Contest. Men vad vet jag, det kanske låter helt annorlunda på skiva.

Jag är vansinngit sugen på choklad, och jag misstänker att en del av suget kommer från att jag har bestämt att jag inte får den där chokladen just nu. Den här gången ska jag vara stark och inte ge efter. Känner mig lika tjock som sälen på Kolmården, och då är det inte riktigt läge att goffa choklad. För det kommer garanterat inte göra att det känns bättre. En banan får det bli istället. En banan som dessutom är lite väl mogen för min smak, jag gillar dem bäst när de fortfarande är lite gröna. Men även om bananjäveln inte är perfekt, så är det bättre att äta den än choklad. 'Nuff said.

Äntligen behagade min pojkvän komma hem efter att ha druckit öl med gamla KTH- kamrater. Vad har jag då passat på att göra när han har haft annat för sig?

- Ätit köttbullar och makaroner. Alex åt quesadilla på Friday's, och jag är lite avundsjuk. Men det är inget fel på köttbullar och makaroner. Så länge man har ketchup på, vill säga.
- Tittat klart på fjärde säsongen av Grey's Anatomy. Mycket bra.
- Tittat på några avsnitt av Gossi Girl. Jag har inte sett ett enda avsnitt efter The Townie, så det var på tiden. Det är ju trots allt en favoritserie.
- Sovit på soffan någon timme eller två.

Sedan Alex kom hem har jag:

- Duschat och tvättat håret.
- Borstat tänderna.

Det jag har ignorerat i kväll till förmån för mitt serietittande:

- Diska.
- Plocka undan den rena tvätten som hänger på en ställning för att torka.
- Dammsuga.
- Dammtorka.
- Skicka bilder till en tjej i min ridgrupp.
- Köpa flingor.

Jag måste säga att jag är rätt nöjd över hur min kväll blev trots allt.

Det är härligt nu när solen skiner, men det gäller att anpassa kläderna lite efter den. För det är aldrig kul att få en ful bonnbränna. Det är inte snyggt någonstans, och dessutom så vansinnigt svårt att göra sig av med. Den här kvinnan har lite att jobba med, om man säger så...

Det är lite jobbigt ibland att jag är så kräsen vad gäller kaffe. Det är inte så att jag inte tycker om det, det är bara det att det måste hålla en viss kvalitet för att jag ska dricka det. Ibland kan jag längta efter att ta en kopp på morgonen, bara för att piggna till lite. Då är det tråkigt att kaffet på jobbet smakar apa. De flesta av mina kollegor ignorerar detta och dricker det ändå, för de måste ha kaffe. Men jag har svårt att dricka något som jag inte tycker om, då avstår jag hellre.

Jag har flertalet gånger funderat på om jag ska stanna någonstans på väg till jobbet och köpa med mig en kvalitetskaffe. Men det finns inget ställe som ligger bra placerat på vägen, i såna fall måste jag ta en omväg. Och så jäkla kaffetörstande är jag inte. Då får jag nöja mig med att försöka bota tröttheten med rykande hett te. Det brukar ju funka det också, om än inte lika effektivt.

Så jag antar att det får bli lösningen även i dag. För jag är vansinnigt trött.

I lördags fyllde min fantastiska farfar 88 år, men firandet av honom skedde dagen efter. Så igår samlades släkten och sörplade kaffe och moffade tårta. Tyvärr var det få bilder som blev bra, men så här såg det i alla fall ut. Lite suddigt.

I fredags mötte jag upp Helene på Medis, och vi hittade platser på en av uteserveringarna på torget. Det blev massa skvaller och varsin burgare innan vi bröt upp och jag åkte vidare till Tanto för att hämta hem min pojkvän. Han var där med några kompisar, och jag visste att om jag inte plockade upp honom skulle han komma hem sent, full som ett ägg. Och med tanke på att vi skulle upp tidigt dagen efter och åka till Kolmården var det inte en bra idé.

Den här dagen bjuder inte på särskilt många storslagna planer, men så är det ju med måndagar. De är alltid lika sega, och jag önskar alltid att tiden ska gå extra fort så att nästa helg kan börja.

Det jag hade tänkt göra i dag kan sammanfattas så här:

- Släpa mig iväg till Huvudsta centrum och köpa lunch. Kanske ska köra en thai i dag?
- Stanna vid mataffären på väg hem från jobbet och inhandla diverse matvaror.
- Laga mat till veckans matlådor.
- Tvätta. Hela jäkla kvällen.
- Se klart den där filmen som gick på tv igår, men som jag missade slutet på för att vi skulle åka hem till Alex mamma på middag.
- Städa. Jag borde verkligen, men vet att av alla saker på den här listan så har just städningen lägst prioritet.
- Försöka klämma in ett avsnitt av Grey's Anatomy.
- Jogga. Men Alex kommer inte att finnas där i dag och peppa mig, och då finns det en risk att jag struntar i det.
- Tvätta håret. Bäst att ta det i dag innan det blir så där skitigt att jag skäms (skämsbiten inträffar den tredje dagen utan tvätt, även om jag brukar försöka intala mig att håret mår bra av att tvättas var tredje dag och inte varannan).
- Maila lite bilder till en tjej som rider i min ridgrupp (vilket jag borde ha gjort för två veckor sedan).

Alex tvingade ut mig på en joggingrunda igår, trots att jag egentligen inte hade någon större lust. Jag var trött efter att ha promenerat runt på Kolmården hela dagen, och ville helst av allt bara sitta i soffan och glo. Men Alex var bestämd, så då gav jag med mig. Vilket jag är väldigt glad över att jag gjorde det. Jag trodde inte att jag skulle orka mer än hälften av rundan igår, och när två tredjedelar var avklarade ville jag bara bryta. Men Alex peppade mig, och jag sprang hela vägen. Så jäkla skönt att bevisa för mig själv att jag faktiskt har det i mig, även om det inte känns så. Och jag tror att det är det som är nyckeln till att jag ska orka mer och bli bättre. Jag måste bevisa för mig själv att jag kan, och inse att de begränsningar som sitter i mitt huvud inte är samma som de begränsningar min kropp har.

På väg till Kolmården stannade vi vid en vägkrog för att äta frukost. Jag och Marielle åt varsin smörgås. Killarna, däremot, de slog på stort och åt plankstek respektive schnitzel. Klockan var inte ens 10:30 på förmiddagen. De är ena riktiga matvrak.

Dagen bjöd på utflykt till Kolmården med Alex, Marielle och David. Vansinnigt trevligt, även om vädret inte riktigt var på vår sida. Av och till regnade det kraftigt, och att säga att vi blev blöta är en udnerdrift. Trots att vi hade med oss paraplyer. Men på det stora hela var det en riktigt lyckad dag.



Taggade!



En nyfiken Davidshjort.



Vi sköt lite slangbella. Det gick inget bra.



Vi tog en sväng med bussen. David körde.



Det blev ingen kamelridning för oss, men vi var åtminstone och tittade på kamelerna.



Jag snubblade på stocken som utgjorde staket, och det var jäkla tur att jag fick ordning på balansen så jag inte ramlade ned till djuren.



Delfinshowen var riktigt bra. Jag önskar att jag någon gång i livet får chansen att bada med delfiner.



Vi åkte den nya linbanan i safaridelen av parken. Då började det dessvärre ösregna, så det var bara att plocka upp paraplyerna. De hjälpte dock inte så mycket.



De flesta djuren gömde sig för att undvika regnet. Tråkigt. Som tur var åkte man förbi girafferna två gånger, så man fick åtminstone se dem på långt avstånd.



Alla lejon låg och sov.



Tigrarna var fina.



Alex köpte mjukglass till oss alla. Smarrigt!



Vi såg sälshowen.



Och åkte bergochdalbana.



Två gånger.



Vi klappade getter. Killingarna var galet söta.



Regnet gjorde oss strandsatta i aphuset. Där var det full rulle på schimpanserna som bråkade och busade med varandra. När regnet lättade litegrann skyndade vi oss tillbaka till bilen. Nöjda med dagen.

Först när jag kommit utanför porten hemma i morse upptäckte jag att jag glömt ta på mig bh. Jag tyckte att klänningen inte satt som den brukade, men reflekterade inte nämnvärt över det. Ja, förrän jag kom på vad det var som saknades. Jag undrar om jag var lite trött i morse? Eller bara allmänt virrig?

(Bilden är dock från igår, och klänningen och bh:n har således ingenting att göra med detta inlägg.)

Elin Nordegren har nu lagt upp sin lägenhet vid Karlaplan till försäljning. Det är en femrummare, som hon fick vid skilsmässan från Tiger Woods, och utropspriset är satt till 20 miljoner. Galet mycket pengar, och även om jag hade så mycket på kontot skulle jag inte köpa en så dyr lägenhet. Men människor som är ekonomiskt oberoende tänker kanske annorlunda. Jag nöjer mig med att titta på bilderna.

Jag är som bekant barnsligt förtjust i djur, och när Alex propsade på att vi skulle gå och hälsa på den här katten som satt på ett berg borde han ha förstått att jag skulle ha svårt att slita mig därifrån. Katten var alldeles för kelig för att jag skulle tycka att det var en bra idé att lämna den och gå hem istället. Vi får se det som uppvärmning inför morgondagens äventyr. Vad det blir? Det håller jag hemligt så länge, men jag kan avslöja att det innehåller djur.

Jag och Alex har fastnat framför en film som går på tv, Cellular. Jag hade aldrig hört talas om den tidigare, men den är galet spännande. Egentligen hade vi tänkt ge oss ut och jogga i kväll, men de planerna får vi nog lägga på hyllan. För det går ju inte att sluta titta på filmen innan vi vet hur den slutar.

Jag och Alex lyxade till det genom att äta middag på Vapiano i dag. Jag åt kräftor i hummersås, en väl beprövad favorit som funkar i alla lägen. Mindre trevligt var dock att vi satt vid de stora fönsterrutorna, som gjorde att det blev varmt som i ett växthus. Lite som att befinna sig på någon ö i Medelhavet under högsäsong. Men det gjorde inte så mycket, det var vansinnigt mysigt att gå ut och äta med Alex oavsett.

Jag har haft fortsatt ont i huvudet i dag, och jag misstänker att den stora boven i dramat är jag själv. Att jag biter ihop käkarna och att värken sedan sprider sig. Försöker slappna av, och då känns det oftast mycket bättre. Men jäkla surt att jag ska hålla på så där. Det är inte direkt en angenäm upplevelse när smärtan tittar förbi.

Nu blir det till att gå ifrån jobbet och möta upp pojkvännen i stan. Planen var lite oklar, men jag tror att vi enades om att ta oss till vattnet någonstans. Troligtvis runt Gamla Stan. Och sedan bara sitta ett tag i solen. Låter inte helt fel.

Äntligen lunchdags! I matlådan i dag gömmer sig en bit broccolipaj, som min kära mor gav mig och Alex i måndags kväll när vi kom hem från Barcelona. Alla affärer var då stängda, och vi behövde ju något att äta. Det blev paj över, och det ska jag äta nu. Men om jag ska vara ärlig så är jag mer sugen på en crepe med nutella. Vansinnigt gott, och extremt jäkla onyttigt. Så sådana bör jag hålla mig borta ifrån. I alla fall nu när jag inte längre är på semester.

Jag undrar hur butiksinnehavarna i Barcelona tänkte när de köpte in sådana här skyltdockor... Även om man bortser från kläderna så blir jag inte direkt sugen på att gå in där och handla.

Även om jag är på bra humör i dag så hänger inte kroppen riktigt med. Känner mig matt och trött, och huvudvärken pendlar fram och tillbaka. Måste dessutom ha legat konstigt i natt, för jag har hela dagen haft ont i nacke och rygg. Inte konstigt att jag inte känner mig på topp.

Men snart får jag åka ifrån jobbet, och möta upp min Alex i stan. Han är sugen på att köpa en kavaj, och jag är sugen på att spana in MQ's rea. Och sedan skulle jag behöva åka hem och sova. Verkligen vila ut.

Något som jag inte kan säga att jag är så förtjust i när det kommer till maten i Barcelona (och egentligen många andra länder som jag har besökt) är den förbannade smörgåskulturen. Att hitta en bra restaurang var svårt, att hitta ett ställe som sålde smörgåsar var betydligt enklare. De fanns i stort sett i vartenda gathörn. Ledsna smörgåsar, alltid på vitt bröd. Aldrig något att hänga i granen. Vi åt på ett av de där ställena på torsdagen, och det enda som föll mig i smaken (en wrap) började de inte servera förrän ett par timmar senare. Besvikelsen var stor när jag fick min beställning. Nej, då äter jag mycket hellre en hamburgare från McDonald's.



Min smörgås. Till detta serverades pommes frites och läsk. I mina ögon inte en helt självklar kombination.



Alex smörgås.

I'm your biggest fan
I'll follow you until you love me
Papa- paparazzi

Jag och Alex kom faktiskt ut och joggade igår. Tjugo minuter och nästan tre kilometer, vilket ändå får anses vara bra med tanke på att den så hett eftertraktade konditionen inte direkt är på topp. Kanske kan det här vara en nystart vad gäller min (och Alex) träning. Vi får peppa varandra att ge oss ut i löparspåret, för är man två så är det svårare att smita undan och hitta på "viktigare" saker som måste göras istället för träningen.

En första bildbomb från Barcelona.



På väg till Barcelona mellanlandade vi i Bryssel, där vi underhöll oss med Starbucks och Fia med knuff. Jag vann. Och jag drack Hazelnut Hot Chocolate. Mums.



Det finns många fräsiga byggnader i Barcelona...



... och vissa kan man ju undra lite över hur arkitekterna tänkte...



När det började ösregna gömde vi oss inne på en stor marknad. Där kunde man köpa bland annat juice...



... choklad...



... godis...



... mer godis...



... fisk...



... och grönsaker.



Mänskliga statyer fanns det gott om.



Regniga gator.



Vi promenerade många, många timmar varje dag.



Vi hittade en brandstation.



Jag petade gigantiska katter i nosen.



Vi värmde oss med kaffe på La Rambla.



Vi hittade balkonger som såg ut som ljuslyktor.



Det fanns väldigt många vackra byggnader att titta på.

Jag har de senaste dagarna gått runt och sjungt på Rumäniens bidrag till Eurovision Song Contest 2006. Fast om sanningen ska fram så har jag mest sjungit "Tornero, tornero" om och om igen. Min matglada pojkvän hakade på, och sjöng han också. Fast det han sjöng var "Tournedos, tournedos". Inte riktigt samma sak...

När man är på  semester är det helt ok att trycka i sig onyttigheter. Det var både jag och Alex överens om. Vi var även överens om att när vi kom hem skulle vi ta tag i fläsket (Ja, inte bokstavligt talat, utan börja träna tillsammans. På riktigt. Inget mesande.), och gemensamt hjälpa varandra i träningen. För det är så vansinnigt tråkigt att kämpa ensam, i synnerhet om man inte märker av något resultat. Tränar man tillsammans med någon får man ändå tillfälle att umgås, även om man inte tycker att resultatet infinner sig. Och Alex är trots allt min bästa person att umgås med, och all kvalitetstid med honom är bra. 

I alla fall. Egentligen täntke jag i det här inlägget bara skriva att i Spanien heter glassen som vi i Sverige kallar Daimstrut inte något med daim överhuvudtaget, utan Negritón. Undrar vad vanligt daimgodis heter där.

Hotellet vi bodde på i Barcelona låg en bit utanför själva stadskärnan. Man fick åka tunnelbana några stationer, men det gick ganska smidigt ändå. Men även om hotellet låg precis vid vattnet besökte vi inte den stranden en enda gång. Vädret tillät inte riktigt det. Tyvärr regnade det de första dagarna (mest duggregn, så man blev inte jätteblöt, men det var ändå inte läge att försöka sig på att bada eller sola) och de dagar när det var bra väder såg det på morgonen ut att kunna börja regna. Så vi klädde på oss varma kläder och åkte in till stan, bara för att sedan behöva ta av oss så gått det gick när solen behagade att titta fram. Då var det dock inte läge att åka tillbaka hela vägen till hotellet bara för att byta om till badkläder.

Hotellet hade gärna kunnat få ligga lite mer centralt, men å andra sidan var det fyrstjärnigt och väldigt fräscht. Vilket man inte alltid kan räkna med när man åker utomlands... Minus dock på att de skulle ha 10 euro för frukosten (per dag). Det hoppade vi med glädje över och la pengarna på roligare saker istället.

Att vara tillbaka i vardagen är fan inte roligt. I alla fall inte om man har sovit dåligt och har ont i huvudet trots att man tagit en värktablett. Utvilad är det sista jag känner mig.

Annars? Jo, dagens planering ser ut så här.

- Jobba. Ingen mjukstart här inte, det finns massor att göra.
- Växla tillbaka pengar från euro till svenska kronor. För som euro har jag ingen användning för dem.
- Köpa mat. Kylskåpet ekade tomt när vi kom hem igår, och det är av högsta vikt att fylla det.
- Packa upp resväskan. Det orkades inte igår.
- Se kvällens avsnitt av Desperate Housewives.
- Kanske ta en liten joggingtur, om det inte är alltför varmt framåt kvällen.

Efter några dagar i Barcelona är jag nu hemma i Sverige igen. Ganska skönt, måste jag säga. För oavsett hur bra det är att vara på resande fot, så är det ännu bättre att komma hem till sin egen lägenhet när resan är slut.

Det har varit en fin resa, och jag ska lägga upp bilder och berätta lite närmare vad vi gjorde. Men det blir en annan dag. Nu ska jag äta lite och sedan lägga mig- för i morgon är det en vanlig arbetsdag som väntar (jag längtar inte direkt).

Det har varit en lång dag. Vi checkade ut från hotellet vid kl 9:30 i förmiddags, och har varit igång ända sedan dess. Vi mellanlandade både i Düsseldorf och Köpenhamn innan vi anlände till Arlanda, och det slet mer på kroppen än vad jag trodde att det skulle göra. Jag lider ju vanligtvis av en lätt flygrädsla, men det funkade bra de första två flygningarna. Men på sista sträckan fick inte jag och Alex sitta bredvid varandra (vilket är konstigt med tanke på att vi checkade in tio timmar innan planet lyfte), och jag tror att det i kombination med att jag satt vid gången gjorde att flygrädslan slog till och resulterade i illamående och klaustrofobiska känningar. Mindre uppskattat.

Men det jag vill säga är att jag är hemma, jag har haft en bra resa och mer om det kommer senare.

Nu sticker jag iväg till Barcelona. Är vansinnigt nervös inför flygresan, och det har flyttat in en stor knut i magen. Men det ska nog gå bra ändå. Åter på måndag. Lite gladare, lite brunare.

Utanför East på Stureplan står ett rosa, fullt fungerande, piano. Ett, i mitt tycke, mycket trevligt inslag i stadsmiljön och dessutom ett ypperligt bra sätt att göra reklam för Stockholms Jazzfestival. Dessutom fick ju jag chansen att briljera med mina musikaliska färdigheter när jag gick förbi (att det sedan blev Blinka Lilla Stjärna spelad på helt fel tangenter hör egentligen inte till saken).