Helena

Igår var det tjejkväll som gällde för min del. Först ut på dagordningen stod middag hos Marielle. Hon hade fixat jättefint med räksmörgås till förrätt och soppa till varmrätt. Med och kalasade var även Nilo och Shadi. Vi alla åkte sedan till Helene, där vi fortsatte med drickandet. Slutdestinationen för kvällen var Golden Hits, där vi fick köa i en och en halv timme för att komma in. Men vi lyckades undvika att frysa ihjäl, tack och lov, och när vi väl kom in hade vi vansinngit trevligt.



Förrätt hemma hos Marielle.



På bussen som tog oss till Helene.



Det dracks Ouzo.



Snygga brudar på väg in till stan.



Inne på Golden var det schlagergolvet som gällde.



Vi drack medhavd alkohol inne på toaletten. Så får man egentligen inte göra, men vi är ju väldigt rebelliska av oss.

Det är inte kul att erkänna att jag har ätit två semlor på lika många dagar. Förbannade jobbfika. Tur att jag i skrivande stund är på väg till Friskis för en timmes träning.

Jag har massa frukt i min ägo, som jag planerar att ha som mellanmål i dag. Känner mig redan sugen på kiwisarna.

Jag känner mig lite djurisk i dag. Kan eventuellt ha något att göra med mönstret på min blus.

Jag längtar tills det blir varmt ute igen, och jag kan promenera längs vattnet på lunchen.

Te hjälper mot kyla och trötthet. Hoppas jag.

Cecilia Vennerstens Det Vackraste är kanske just det. Den vackraste låten i Melodifestivalsammanhang. Det är lätt att förstå varför många brudpar väljer att ha den på sitt bröllop. Jag skulle själv kunna tänka mig att spela den när jag gifter mig. För det är en rikedom att få älska och att älskas.

Att säga att jag är träningspeppad vore en rejäl överdrift. Men jag har åtminstone släpat mig till Friskis. Tittar på passet innan mitt, skivstång. Funderar på om det kan vara värt att testa det någon gång.

Hela den här veckan är uppbokad för min del. Jag förstår inte hur jag kan lyckas få almanackan så fullspäckad, och ändå tycka attj ag inte hinner med att göra alla saker som jag vill göra och träffa alla människor som jag vill träffa. Den här veckan ser ut som följer.

Måndag (aka i dag): Träna.
Tisdag: Träna.
Onsdag: Fika med Linnea.
Torsdag: Brett Anderson på Nalen. Kan bli hur bra som helst.
Fredag: I min kalender står det "Dansa salsa med Alex", men jag tror inte att det blir så. Han ska eventuellt träna med Kristoffer och Edna, och i såna fall blir det ingen salsa. Förhoppningsvis möter jag upp honom eller alla tre lite senare. Mitt hetaste tips är då bio- Snabba Cash. Eventuellt tränar jag själv efter jobbet. Det visar sig.
Lördag: Ridning på förmiddagen. Party på kvällen.
Söndag: Jag tror att jag har tvättstugan mitt på dagen. Kan vara bra att kolla upp.

Förhoppningsvis får jag tillbringa kvällarna och nätterna med pojkvännen.

Jag sover ensam i natt. Det är konstigt hur fort man vänjer sig vid att ha en annan kropp bredvid sig när man ska sova. Att ligga nära, nära, och höra hans hjärta slå. Känna hans kroppsvärme, och veta att det inte finns någon annanstans som han hellre vill vara just då än där med dig. Att veta att man är trygg i hans armar.

I natt sover jag ensam. Jag är inte helt nöjd över det. Jag vill ha honom där bredvid mig. Men ibland är det nödvändigt att sova på skilda håll. Och om inte annat så får det mig att uppskatta de nätter vi får ihop ännu mer.

1999 satt jag hemma i mitt flickrum och tittade på Melodifestivalen, och min förhandsfavorit utan att ha hört ett enda bidrag var Martin Svensson. Först ut var Charlotte Nilsson. Jag minns vad min pappa sa efter halva låten. "Den här kommer att vinna". Jag var övertygadom att han hade fel, men det visade sig att han hade helt rätt. Charlotte tog hem kalaset, trots hennes hemska hår, kläder och smink.

Efter lite justeringar av outfit och frisyr, lyckades Charlotte ta hem hela Eurovision Song Contest senare under våren, och jag var inte förvånad. Både den svenska och den engelska versionen av låten är grymma. Därför lägger jag här upp båda. Bland det bästa från Melodifestivalens senaste tio år.

Han är för jäkla rolig, Tobbe. Påminner mig lite om mig själv när jag inte vill städa.

En kvinna som jag känner igen hälsade och började prata med mig på Friskis alldeles nyss. Jag kände så väl igen henne, men kan för mitt liv inte placera henne. Men självfallet låtsades jag som att jag hade stenkoll. Och hoppas på att jag inte stöter på henne i omklädningsrummet senare.

Jag är galet sugen på choklad. Frågan är om jag ska eller inte ska gå och köpa det på lunchen. Lyssna på suget eller på det dåliga samvetet?

Trots att jag har sovit extremt gott i natt (om än lite för kort), så känner jag mig lite seg. Fel. Ganska så mycket seg. Helgen gick alldeles för fort, och det känns som att tiden inte räckte till för att stilla mitt pojkvänsbegär. Dags att försöka rycka upp sig.

Ibland slår det mig verkligen vilken duktig fotograf jag egentligen är.

1996 var den stora favoriten One More Time med låten Den Vilda. Jag har alltid fallit mer för uptempo- låtar, men den här balladen är en av de bästa låtarna i Melodifestivalens historia. Och även om Nanne Grönwall har deltagit med flera bra låtar sedan dess, så är det här hennes stund där hon lyser extra mycket. I love it.

Jag och Alex på Debaser Medis. Någon dricker öl, någon dricker tjejdrink. Vem dricker vad?

Daniel Gilbert på Debaser Medis igår. Mycket bra. Även förbandet Love & Happiness imponerade. Sångaren hade energi så att det räckte och blev över till alla människor som befann sig i lokalen. Det stora minuset var dock att jag var alldeles för trött egentligen. Och jag är inte så förtjust i att man alltid får vänta länge innan själva spelningen börjar. Man hinner sega till sig rätt bra då, tyvärr.

1999 var det Martin som gällde. Jag var redan väldigt förtjust i honom sedan tidigare (redan när Rymdraket släpptes blev jag såld) och efter Melodifestivalen befäste han sin position som min favorit. Det spelar inte så stor roll att hans låtar ofta är lite banala, de är trallvänliga och sätter sig direkt. Och så är han ju dessutom väldigt söt.

Nu, några år senare, är han inte bara musiker utan även författare. Jag har läst hans bok Hej! Mitt namn var Elton Persson, och jag tyckte om den. Martin själv har poängterat att detta inte är en självbiografi om hans och Dilbas äktenskap, även om allting pekar på att det faktiskt är så. Jag väljer att tro på att mycket är hämtat från verkligheten, men att resten är uppdiktat och ren fantasi. Men oavsett vilket, så är det en bok som helt klart är läsvärd, så om du snubblar över den - tveka inte.

Det kanske är dags att börja göra sig i ordning inför kvällens äventyr. Alex kommer över om mindre än två timmar, och jag har en del att stå i fram till dess.

Jag blir nästan fascinerad över min oförmåga att lyckas ta mig för saker när jag är ledig. Har suttit i soffan sedan jag kom hem från stallet för tre och en halv timme sedan. Trots att jag hade tänkte utnyttja dagen lite bättre. Bra jobbat.

I kväll spelar den fantastiske Daniel Gilbert på Debaser Medis i Stockholm. Han har ett förflutet både i Broder Daniel och i Håkan Hellströms band Augustifamiljen (som han fortfarande är med i), och har nu släppt en soloplatta. Höga förväntningar infriades, och jag ser verkligen fram emot kvällens spelning. Det kan inte bli annat än bra.

En av mina absolut största schlagerfavoriter är Ann- Christine Bärnstens låt från 1975, Ska vi plocka körsbär i min trädgård. Som så ofta på 70- talet är hennes scenkläder hemska. Den där hatten faller mig inte riktigt i smaken. Men å andra sidan vägs det upp av låten, och att hon inte verkar förstå vad den egentligen handlar om. Detta är den Melodifestivallåt som har det snuskigaste innehållet av alla. Lyssna på texten och läs mellan raderna.

Kvällen tillbringade jag i biosalongen tillsammans med Marielle. Vi såg den tredje och sista delen i Stieg Larsson- trilogin om Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander - Luftslottet som sprängdes. Jag älskade den första filmen. Men då både den andra och tredje filmen först var ämnade att hoppa över bioduken och visas direkt på tv, har mina förväntningar på de filmerna varit rätt låga. Och resultatet av det har varit att jag blivit positivt överraskad.

Luftslottet som sprängdes håller inte samma höga klass som Män som hatar kvinnor, men den är samtidigt bättre än Flickan som lekte med elden. Framför allt är ju Noomi Rapace fantastiskt bra i rollen som Lisbeth. Jag var nöjd när jag lämnade biosalongen.

Ibland tycker jag att jag blir så jäkla bra på bild. Men ofta så undrar jag vad det är för jäkla fugglo som våldsgästar mina bilder. Vad fasiken håller människan på med egentligen?

"Finns ingenstans jag hellre skulle vara just nu än vid din sida.
Världen känns så mycket bättre när man vaknar upp bredvid dig.
Ingenting är omöjligt nu. Puss!"

Det börjar närma sig Melodifestivaltider, det har ni väl inte missat? Drygt veckor återstår innan den första delfinalen drar igång, och jag längtar. Jag har redan bokat in alla lördagar som inte redan var uppbokade - här ska inte missas mer än vad som är absolut nädvändigt. Två delfinaler kommer jag dock att missa, då jag ena lördagen ska på födelsedags/ inflyttningsfest och lördagen efter på RAW Comedy Club. Jag hoppas dock att det går att se hela kalaset på SVT Play dagen efter.

Anyhow. Jag tänker ha en egen liten Melodifestivalnedräkning, och fram till den 6 februari kommer jag att lägga upp mina schlagerfavoriter här på bloggen.

Först ut är Svenne och Lotta med Bang En Boomerang. Året var 1975, och om jag kunde skulle jag skicka modepolisen på dem. Jisses. Håret. Kläderna. Skorna. Men jag antar att de var jäkligt coola då. Och låten är ju galet bra. Även Abba har gjort en version av den, och den hittar du här.

Bra nyheter. Jag känner mig äntligen lite inspirerad att skriva igen. Alltså inte skriva här på bloggen, utan andra texter. Författa. Nu ska jag bara ta mig tid till det.

Jag har sovit extremt bra i natt, men trots det känner jag mig trött och seg, och jag förbannar det faktum att kaffet från jobbets maskiner smakar peck.

Nu måste jag försöka omvandla dagens adrenalin- och kaffekick till energi inför dagens träningspass. Inte så lätt när man är på väg att hungra ihjäl, och det är över två timmar tills jag kommer hem och kan få något i mig.

Trots all skit i morse, har dagen faktiskt blivit bättre. Det senaste är att min mellanmålsavokado var alldeles lagom mjuk. Det brukar ju alltid vara för mycket åt endera hållet. But not this time.

Som om det inte var nog med kaffet. Jag kunde inte längre ignorera att min filmjölk var full med klumpar. Jag öppnade förpackningen igår, men drack bara väldigt lite, och märkte det inte då. Men i dag upptäckte jag att den var full med klumpar, trots att den går ut först på söndag. Redan förpackningen jag ätit tidigare under veckan var full med klumpar, men jag ignorerade det då för att jag var hungrig och inte hade något annat att äta. Och den luktade som vanligt. Förmodligen har kylkedjan blivit bruten, men jag orkar inte släpa med mig filmjölken till butiken igen, utan funderar på att maila Arla direkt och klaga lite. I vilket fall som helst blev min frukost förstörd, och jag är glad att vi har frukt på kontoret.

I dag verkar det mesta gå snett. Jag tog två tåg tidigare i morse för att hinna köpa kaffe på Centralen. Men när jag kom dit visade det sig att Espresso House har stängt igen, så jag fick gå ända bort till pendeltågen för att få min latte. Och den begynnande stressen gjorde att jag glömde beställa den på lättmjölk, så jag blir inte förvånad om jag kommer må dåligt och få ont i magen i dag av barista- mjölken. Sedan fick jag stressa som ett as för att hinna med mitt tåg, och ännu roligare är att jag i dag har på mig men tjockaste koftan jag äger. Jag är med andra ord lite varm... Bra start på dagen.

Jag har varit ovanligt effektiv och disciplinerad under kvällen. Sedan jag åkte från jobbet har jag hunnit med:

- Ett snabbt stopp i affären, för att köpa diverse nödvändiga livsmedelsprodukter, så som morötter och risgrynsgröt.
- Tvättat. Detta omfattar även att hänga in de kläder som hann torka i garderoben, alternativt knöla ner dem i byrån. Just den punkten brukar jag annars ha stora problem med, och de rena kläderna brukar ligga i Ikea- påsarna i en vecka efteråt. De kläder som inte hann torka helt har jag hängt upp på en ställning i lägenheten.
- Städat. Detta innefattar dammsugning, dammtorkning med fuktig trasa samt allmänt plock av saker som låg slängda överallt. Jag fick även slängt massa skräp som bara var i vägen.
- Diskat. Det svämmade inte över, men diskbänken såg inte rolig ut.
- Fixat matlåda till i morgon. Vilket innebar hälla upp soppa i en termos, steka ägg, och skala och skiva morötter.
- Ätit middag bestående av risgrynsgröt. Vad annars?
- Pratat med Marielle och bestämt vilken tid vi ska gå på bio på fredag (film: Luftslottet som sprängdes).  
- Packat träningsväskan, för i morgon är det dags igen.
- Rakat benen. No more Djungelboken här inte.
- Lite halvhjärtat försökt städa ur badrumsskåpet.
- Jag hann faktiskt se både The Big Bang Theory och Vänner innan jag satte igång. Och Lyxfällan lyssnade jag på med ett halvt öra medans jag städade.

Jag måste säga att jag faktiskt är ganska nöjd med mig själv i kväll. Jag har nästan hunnit med fler saker än vad jag hinner med på en hel helg. Imponerande.

Jag ligger en dag före i mina tankar. Jag inbillar mig hela tiden att det är torsdag, fastän det ännu bara är onsdag. Otroligt irriterande.

Jag kommer inte att träffa Kärleken förrän på torsdag kväll. Så kan det gå när somliga måste plugga. Jag är inte helt nöjd med det upplägget, men det är viktigt och därför är det bara att bita ihop. Men du vet att jag tänker på dig, Baby!

Dags för veckans andra vända på Friskis. Och om sanningen ska fram känner jag mig inte särskilt motiverad. Men jag är åtminstone här.

Jag är inte så förtjust i att folk har börjat äta lunch senare, och ockuperar köket när jag tänker värma min mat. Eller egentligen är det inte det som stör mig, utan att de har frysta färdigrätter, och lägger beslag på mikron i 10 minuter. Då får jag, min bok, mitt bröd och min soppa vänta, och förhoppningsvis överlever vi det.

Nu har jag pimpat min kalender. Så inte nog med att jag alltid kan titta på Alex när jag vill- ingen kan komma och påstå att det inte är min kalender.

Yes, det här är precis vad ni tror att det är. Den lilla röda träningsväskan. Nu är den min främsta accessoar igen, efter ett alldeles för långt uppehåll. Var och tränade igår, och ska träna i dag och på torsdag. För nu har jag bestämt mig. Två gånger i veckan fram till sommaren.

En bra sak med måndagar är att vi alltid har så trevliga måndagsmöten. Men det kanske har att göra med att killarna på min avdelning är väldigt trevliga.

Jessica, som är kompis med Tina men även Roberts ex, fyllde 25 år tidigare i veckan, och detta ville hon självklart fira. Så igår var det middag och party på Patricia. Bortsett från mig och Alex, var där även Jessica och hennes kille Omar, Martin, Tina och Robert.



Födelsedagsbarnet. Tyvärr är bilden kass, men det kan inte hjälpas. Vi skyller på fotografen.



Robert åt entrecote.



Både jag och Alex åt oxfilé.



Martin.



Martin släppte loss på dansgolvet.



Alex var på partyhumör, och jag var tyvärr lite trött.



Martin och Tina ute på däck.



Robert har förstått hur det funkar. Om man blundar syns man inte.



Rn vansinnigt smickrande bild sent på natten.



Tina och jag diskuterade tatueringar.



Finast. Strax innan vi åkte hem med 04:26- tåget.

Barney Stinson är awesome!

Jag har en väldans snäll pojkvän. Igår fick jag en present av honom, helt utan anledning. En syrenlila tröja. Så himla gulligt. Han vet då hur han ska göra sin flickvän glad (egentligen är det en som krävs att han finns där, men trevliga överraskningar tackar jag inte nej till).

Som vanligt på lördagar var jag i stallet i dag. Den här gången fick jag rida min favorit Leo. Han som ser lite ut som Lilla Gubben. Om jag skulle få för mig att kidnappa en häst någon gång, skulle Leo vara den utvalda. Han har allt. Han är fin att titta på, välbyggd, världens snällaste med ett väldigt lugnt temperament, och han älskar att kela och bli kliad i pannan. Han kan även vara som en dröm att rida - om man vet hur man ska göra. De som inte har ridit så länge brukar ha problem med att få honom att gå på tygeln. De har ofta inte full koll på att allting handlar om framåtbjudningen. Leo segar gärna till sig, men driver man honom framåt, söker han sig med lätthet ner med huvudet, och sätter bakbenen under sig.

Jag vet inte hur, men på något vänster har min ridlärare två lördagar i rad lyckats pressa fram det bästa ur oss elever. Vi rider bättre än någonsin, och allt började efter att vi fick rida med snören, som satt fast i sadeln. Förmodligen handlar det om att vi nu är mycket mer medvetna om vad vi gör med våra händer, och anstränger oss för att de ska vara stilla i korrekt position.

I dag var Leo som en dröm från den sekund jag satt upp på honom. Det kändes som att flyta fram en bit över marken, och det är den känslan som jag jagar lördag efter lördag. Det är det jag är ute efter. Det är därför jag fortsätteratt rida. Det är inte alltid man hittar dit, väldigt ofta är man ute och snurrar någon helt annanstans. Men när man hittar dit, bleknar allt annat, och man blir ett med hästen.

Just nu är ett stycke pojkvän på väg hem till mig. Det känns som att vi knappt har setts alls den senaste veckan, då han har tentapluggat. Från att ha träffats nästan varje dag till endast två kvällar i veckan (och inte sova tillsammans) är steget ganska långt. Jag tycker inte om det, även om det har varit nödvändigt. Så det är inte konstigt att jag längtar halvt ihjäl mig just nu, och tycker att han ska snabba på lite.

Popglädje.

Jag tänkte passa på och rekommendera en bok. Som bekant är jag ju väldigt förtjust i kriminalromaner - i synnerhet svenska sådana. Nu har jag hittat en ny författare, vars böcker jag kommer att kasta mig över i framtiden. Hans namn är Lars Bill Lundholm.

Östermalmsmorden handlar om polisen Axel Hake, som får leda utredningen om mordet på överklasstjejen Cathrine Haldeman- Spegel. Jag brukar alltid försöka roa mig med att själv klura ut vem som är mördaren, men det var väldigt svårt i det här fallet, då det är så många av karaktärerna som skulle kunna vara skyldiga. Och det faktum att jag inte lyckades lista ut gåtans lösning förrän strax innan författaren själv avslöjade den, höjer betyget avsevärt. Inte för att det behövdes, men det är ju alltid roligare om man inte lyckas lista ut slutet redan tidigt i boken.

Mitt uppdrag nu blir att införskaffa de övriga böcker som författare Lundholm har skrivit. Jag är väldigt nyfiken på vad Södermalmsmorden och Kungsholmsmorden har att ge.

Varje fredag har min avdelning fredagsfika. Det är ett mycket trevligt initiativ, även om uppslutningen inte alltid är på topp. Det enda jag inte är jätteförtjust över är att det alltid ska bjudas på massa bakverk. För vad är väl en fikastund utan fikabröd. Det är inte alltid jag äter det som bjuds. Men lika ofta stoppar jag i mig en bulle eller en bit kladdkaka.

I dag hade min chef fixat semlor och wienerbröd. Lite tidigt för semlor, kan jag tycka, men trots det tog jag en. Inte dagens smartaste beslut. Det blev sockerchock big time.

En annan kollega hade varit i vår Täby- butik, där vi numera har en ugn och bakar bröd, tidigare under eftermiddagen. Butikspersonalen tyckte nämligen att bröden inte blev tillräckligt gräddade, och han åkte dit för att prova olika inställningar för att få till det så att brödet blev perfekt gräddat. Han tog även med sig massa bröd tillbaka till kontoret, två varianter av varje sort. En med den gamla inställningen på ugnen, och en med den nya, där brödet blev mer genomgräddat. Sedan tvingade han oss (nåja, snarare uppmanade, men med ett väldigt hoppfullt leende på läpparna) att provsmaka, och säga vilken variant som var godast. Fyra olika sorters bröd, totalt åtta stycken brödbitar att trycka i sig. Jag fick bara i mig en liten, liten bit, men det räckte och blev över.

Sedan kände jag för att åka raka vägen hem och spy ur mig allt jag ätit under dagen - i synnerhet den där gräddiga semlan. Mein Gott, det kändes som att det skulle börja spruta grädde ur näsan på mig vilken sekund som helst. Jag borde ha hållit fast vid att det är för tidigt för semlor.

Min pojkvän tycker att det är väldigt kul med dans, och då jag inte är sen att haka på (även om jag har långt ifrån samma känsla för rörelserna som han), tog vi oss till Danscenter igår. Där var det öppet hus, och man fick prova på en hel radda olika dansstilar om man ville. Danslärarna hade dessutom uppvisning - allt ifrån argentinsk tango till locking och breakdance.

Alex passade på att testa popping. Nu var ju det i och för sig inte någon ny dans för honom då han har dansat det förut, även om det var ett tag sedan. Själv valde jag att avstå, och det var förmodligen lika bra det, för jag upptäckte rätt snart att jag aldrig skulle ha lyckats få till det. "Poppa" med muskler som jag inte ens vet om att jag har torde vara mission impossible. Lägg sedan till stegkombinationer, där man ska röra olika delar av kroppen åt olika håll. Då funkade det fint att stå vid sidan om och titta på.

Jag jobbar på rätt bra i dag, trots total brist på motivation. Men i tankarna fladdrar jag iväg, och räknar timmar och minuter tills det är dags att gå hem. Och tills jag får krama min Alex.

Det är någonting som är fel i dag, och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Ingenting känns roligt, och det trycker över bröstet på mig. Det känns lite som att jag inte får tillräckligt med syre till hjärnan. Helst av allt vill jag bara gå hem och gömma mig under täcket.

Haha, ibland blir man överraskad. Ola. som gick en klass under mig i högstadiet, och var kompis med min vän Jozze, söker en flickvän - offentligt. Jag råder alla singeltjejer att söka. Han är en trevlig kille.



Klicka på bilden, så kommer du till en intervju med honom.

Jag ?r s? j?kla omotiverad. Inte pepp n?gonstans. Nu m?ste jag f?rs?ka l?gga fokus p? att f? f?rmiddagen att passera s? fort som m?jligt.

"Fan, jag kan inte sluta tänka på dig nu.
Känns som hela kroppen skriker efter att vara i din närhet.
Är helt galet förälskad i dig. Puss!"

Innan igår hade jag bara ätit sushi en gång tidigare, och det var inte någon trevlig erfarenhet. Kanske för att det inte var någon bra sushi. För jag har faktiskt förstått att det är skillnad på sushi och sushi.

Nu råkar min pojkvän vara ett stort fan av den japanska maträtten, och han ville hemskt gärna att jag skulle följa med honom och testa "riktig" sushi. Och självklart nappade jag på den idén. För jag vill ju så gärna tycka att sushi är det godaste som finns. Titta bara på bilden ovan - det ser ju så jäkla gott ut med alla färger och mjuka former. Men det har jag lärt mig sedan tidigare, att allt som ser gott ut inte altid är gott.

Det började bra. Jag stoppade i mig en rulle, och den smakade faktiskt gott. Dock tryckte jag ganska snabbt i mig tonfisken efter detta (den röda på den undre raden), då pojkvännen precis sagt att smaken påminde lite om kött. Gott, tänkte jag, och började glatt tugga. Big mistake. Big. Mistake. Det smakade skit. Och jag kunde inte spotta ut det heller, bara tanken på det gav mig dåligt samvete. Jag ville ju inte göra kocken ledsen. Han stod ju bakom disken bara ett par meter ifrån oss. Så det var bara att tugga och svälja fort.

Efter det tog jag det lite försiktigare, och skar små bitar och smakade innan jag gav mig i kast med hela biten. En sammanfattning. Det mesta smakade skit. Laxen var ok. Inte på långa vägar lika god som vilken annan tillagad lax som helst (inklusive gravad och rökt), men den funkade. Smörfisken var inte heller helt motbjudande, vill jag minnas, och även någon annan vit sak gick ner. Rullarna var goda, och egentligen det enda som var det minsta intressant på tallriken. Men jag anser ändå att valfri hamburgare från McDonald's är betydligt godare.

Betyget? Sushit. Och inte blev det bättre av att magen vände sig ut och in, och jag höll på att få upp allt som jag precis ätit. Som tur var lyckades jag hålla kräkreflexerna i schack, men det får mig inte direkt sugen på att käka rå fisk på japanskt vis igen.

Veckans mellanm?l: avokado. B?de gott och nyttigt, och dessutom lite roligare ?n ett ?pple.

Sitter och tittar på So you think you can dance - ett fantastiskt program. Det vet vi sedan tidigare. Jag blir alltid lika imponerad över vad dessa unga människor kan åstadkomma på dansgolvet. Och för några minuter sedan satt jag med blicken fastklistrad på Kathryn och Legacy. Spana in deras hip hop- rutin, it's awesome!

Jag funderar p? om det b?rjar bli allm?nt k?nt h?r p? jobbet att jag har sv?rt att s?ga nej n?r n?gon ber om hj?lp. Nu kom en kille fr?n en annan avdelning och fr?gade om jag kan hj?lpa honom med en sak. Och jag hj?lper ju s? g?rna till om jag kan. F?r jag vet att folk har sjukt mycket, och jag avlastar dem g?rna om jag kan. Vad jag d?remot inte tar h?nsyn till alla g?nger (l?s: aldrig) ?r om jag har tid f?r det eller inte. Just nu lutar det nog snarare ?t ett "inte". ?nd? sa jag "sj?lvklart". F?r jag VILL ju hj?lpa. Suck.

Det ?r klart att det alltid ska strula. F?r om det ?r n?got man inte kan lita p?, ?r det teknik. Jag ?r inte glad just nu.

Ok, jag kan konstatera att mor?tter inte funkade ?verhuvudtaget. Jag ?r farligt n?ra att somna.

Jag funderade p? om jag skulle ta ett tidigare t?g i morse, och k?pa kaffe p? v?g till jobbet. Men den planen grusades n?r jag inte blev klar i tillr?ckligt god tid. Och f?r att g?ra det hela roligare, ?kte inte t?get jag tog tillr?ckligt fort, s? n?r jag kom ner till bl?linjen fick jag se hur Hjulsta- t?get precis l?mnade perrongen. Och med tanke p? att det var 6 minuter kvar till n?sta t?g, hade jag l?tt hunnit k?pa det d?r kaffet- om jag gjort det direkt ist?llet f?r att stressa ner i underjorden. Men mor?tter kanske ocks? har en uppiggande effekt...?

Jag ligger lite efter i kvällens schema. Kom hem strax efter kl 20, då jag var och tränade efter jobbet. Och självklart fastnade jag i boken som jag läser för tillfället, Östermalmsmorden. Den är spännande, och jag kunde bara inte lägga den ifrån mig. Trots att jag blev avbruten två gånger av telefonsamtal. Jag plockade obekymrat upp bokjäveln när jag lagt på, och fortsatte att läsa. Trots att jag behövde fixa både lunchlåda till i morgon, och tvätta håret och blåsa det torrt. Samt städa och diska, men det var inte lika viktigt.

Nu har jag dock fått ordning på maten, bara det satans håret kvar. Det känns inte lockande att tvätta det så här sent på kvällen, men jag har dessvärre inget val. Jag vill inte vara en äckloberta i morgon. Jag måste verkligen lära mig det där med självdisciplin.

Here we go again. Veckans första Friskis- pass.

Nu räknar jag minuter. Inte så många kvar nu.

Jag fick en present av min chef. Den är liten, och ni ser säkert inte vad det är. Men ni behöver inte gissa. Det är en knapp som man fäster på kläderna med hjälp av en magnet. Fräsigt värre.

Jag har precis sett den första av de nya filmerna om Johan Falk. Och fy satan, så spännande den var. Jag satt som på nålar. Joel Kinnaman. Den hemska backslicken och ansiktsbehåringen kan jag faktiskt bortse ifrån - det är någonting med den mannen som fängslar mig. Så har det varit ända sedan jag såg Hannah med H första gången.

Nu känner jag ett starkt behov av att se resterande Johan Falk- filmer omgående. Har jag tur så kommer alla att visas på tv de kommande söndagarna. Skulle det inte vara så, behöver jag inte fundera någon längre tid på vilken film jag ska hyra nästa gång jag står i videobutiken.

Jag ser även fram emot när Snabba Cash går upp på bioduken om någon vecka. Ännu mer Joel Kinnaman. Awesome.

Jag och Helene hamnade, inte helt otippat, på Kelly´s igår. Mest för att ölen kostar 19 kronor innan kl 21, och efter kl 21 kostar den 25 kronor. Vilket är ett alldeles lagom pris att betala för den gyllene drycken. Vi passade även på att dela på en nachotallrik. How I love guacamole.

När det var dags att åka hem hade jag dock lite otur. Missade tåget precis, och att vänta i en halvtimme på nästa tåg var inte direkt lockande. Så jag åkte hem till Alex istället. Ett mycket bra beslut, då jag alltid sover som bäst när jag sover bredvid honom. Dumt att inte ta tillvara på tillfället när det dyker upp, i synnerhet som att han måste fokusera på pluggandet den kommande veckan och vi kanske inte kommer att ses särskilt mycket.

Summering: En väldigt trevlig kväll med en fin avslutning innan jag slocknade med huvudet på kudden.

I kväll hittar du mig på Söder, där jag kommer att dricka öl med Helene. Ställe är än så länge lite oklart, likaså om vi drar vidare lite senare för att få oss en svängom på något av stadens dansgolv. Allt jag vet är att det garanterat kommer att bli en jäkligt trevlig kväll. Så som det ska vara en lördag.

I torsdags fyllde min kusin Therese 30 år, och som vanligt var det födelsedagsfika. Det avklarades dock dagen innan, och jag passade på att presentera min Alex för stora delar av släkten (det vill säga de som var där).

Inköp har än en gång delat med sig av överblivna varor. Dagens fångst blev ris och någon form av honungs-choklad- flingor.

Min kusin Therese är på födelsedagsmiddag med familjen, och då hon inte hade någon som kunde ta hand om hunden under tiden, så erbjöd jag mig att passa honom. Det börjar kännas som ett stort misstag. På fyra timmar har vi varit ute på promenad två gånger i iskylan. Och inte en enda gång har han behövt det. Men jag har ju inte lärt känna honom riktigt, och vet inte om hans gnällande betyder att han måste uträtta sina behov eller om det bara är att han vill gå ut för att det är kul.

Han har så mycket överskottsenergi, och det måste hända någonting hela tiden. Det börjar bli lite påfrestande. I synnerhet som att han skäller och gnyr konstant. Han tystnar när man säger till honom, men strax efteråt börjar han igen. Just nu kör jag på den enda taktiken som verkar hjälpa åtminstone ett litet tag. Ignorera honom. Låtsas som att han inte finns.

Jag förstår inte hur Therese och Sebbe orkar varje dag...

Det där med att vara utvilad efter fjorton dagars ledighet verkar inte riktigt funka för mig. Tröttheten börjar smyga sig på, och jag skulle inte tacka nej till att sova ett par timmar.

Tillbaka på jobbet efter fjorton dagars ledighet. Det är lite blandade känslor. Helst skulle jag vilja fortsätta vara hemma och mysa med Alex. Men samtidigt är det kul att vara på jobbet och träffa kollegorna och ta itu med det som har hänt när jag varit borta. Dessutom är det ju en mjukstart, då jag bara jobbar två dagar innan det är helg igen. Härligt.

Fick jag bestämma skulle jag och Kärleken ligga på en vacker strand någonstans. Där det aldrig blir kallt och snö inte existerar. Och där man inte behöver hålla koll på någonting annat än tidvattnet.

25 semesterdagar om året är för lite. För tre av de veckorna vill jag ha på sommaren, och då är det bara 10 dagar kvar. Och det kommer man inte långt på. Planen nu är att försöka fortsätta spara några dagar, så att jag kan åka till Australien över nyår.

Men om vi lyckas hålla det vi har sagt, åker jag och Kärleken till Frankrike över påsken. Då har man ju fyra dagar sammanhängande ledighet, vilket är perfekt. Nu är det bara att hålla en tumme att det funkar.

Det värsta med att börja jobba igen på torsdag är inte att jag inte kan göra vad jag vill på dagarna. Eller att jag måste gå upp tidigt, och garanterat kommer att sova alldeles för få timmar. Eller att jag inte kommer att hinna med att göra alal sake jag vill, då antal timmar av fritid varje dygn är begränsade.

Det värsta är att jag inte kommer att kunna umgås med Alex hela tiden. För det är det jag helst vill göra just nu. Vara med honom. Vi har umgåtts väldigt intensivt den senaste tiden, och att bara vara ifrån honom det senaste dygnet har varit värdelöst. Jag mår bra av att ha honom vid min sida.

Jag har massa saker att ta itu med i dag, men det får vänta lite. Först ska jag se dagens avsnitt av Oprah, som gästas av Whitney Houston.

Jag hade tänkt gå upp tidigt i dag, men det misslyckades jag ju med. Dock har jag precis lika många saker att ta itu med som om jag hade gått upp tidigt, och enda skillnaden är nu att jag har mindre tid på mig att bli klar. Det blir inte heller bättre av att jag har slösat bort en timme framför datorn.

Så här ser dagens lista ut.

- Städa
- Torka golv
- Diska
- Tvätta håret
- Betala räkningar

Tyvärr är min säng lite för skön. Det resulterade i att jag gick upp mycket lite för sent, och därmed var det kört att åka och träna. Så det får bli en annan gång. Men jag vägrar ha dåligt samvete, för jag har fortfarande semester. För min del är jul och nyår inte slut förrän på torsdag. Och då är det ok att slappa.

Jag funderar på om jag ska vara så duktig att jag åker och tränar i morgon. Det går ett pass kl 11:30, vilket ju är en rätt bra tid. Och det är ju egentligen lika bra att komma igång så fort som möjligt, medan motivationen fortfarande finns där. Men samtidigt behöver jag ägna morgondagen åt att städa och fixa hemma. Det behövs verkligen. Jag får gå upp tidigt i morgon, och känna efter hur jag vill göra och därefter bestämma mig.

Daniel Gilbert har ju som bekant släppt en soloplatta. Och jag måste säga att Hurricane solo är jäkligt vass.

Det är konstigt hur fort det går att vänja sig vid någons sällskap. Jag och Alex har spenderat väldigt mycket tid tillsammans under de senaste dagarna, och jag känner att vi växer ihop mer och mer. Och nu är han inte här. Han måste vara hemma och lägga fokus på pluggandet, för han har flera tentor nästa vecka. Viktigt. Men det känns konstigt att vara ensam, när man har haft någon så nära inpå. Det är så himla mycket tråkigare. Jag saknar honom.

Efter middagen, åkte vi hem till Alex kompisar Johan och Jennie. Där var det nyårsfest med både människor som jag känner och aldrig har träffat tidigare. Vi anlände lagom till tolvslaget, och bevittnade fyrverkerierna från ett berg. Helt perfekt. Sedan fortsatte festligheterna inomhus. Jag, Alex och övriga som aldrig ville sluta festa gick därifrån strax innan kl 7 på morgonen.



Jag och Emelie på tunnelbanan.



Marielle och David är vansinnigt söta tillsammans.



Jag fick fira in det nya året med min Alex.



Tina rökte cigarr.



Kristoffer hade rakat av sig skägget. Nytt år - nya tider?



Jag lyckades faktiskt med konststycket att INTE ha sönder mina strumpbyxor.



Martin var i högform.



Jag målade mascara på Grillers mustasch och läppglans på hans läppar.



Fashionistan Rickard körde på Pants optional, och visade sina fashionabla långkalsonger.



Fredrik fick besök i sin stol av Tina.



Robert hade inte orange långkalsonger som han ville visa upp, så han fick vara stylish i 3D- glasögon istället.



Tina och Kristoffer i köket.

Som traditionen säger, ska man äta nyårsmiddag hos Marielle och David. Som vanligt var det väldigt trevligt, och i år hade vi utökat gästlistan.



Jag och Alex var fina.



Jag och Alex lagade förrätt. Den bestod av smördegsknyten med lök, champinjoner, skinka och ost, och rucolla med balsamvinäger och rostade pinjenötter.



Marielle och David stod för varmrätten. Mycket gott.



Emelie och David gjorde desserten. Hur många olika sorters frukter som helst, glass, maränger och chokladfondue - både vanlig mjölkchoklad och toblerone.



Marielle var söt som en docka. Fast det är hon ju alltid.



Marielle och David har lärt sig spela gitarr.



David och Emelie var vansinnigt trevliga.



Jag spelade Guitar Hero för första gången. And it was fun!



Full fokus.



Jag prioriterade alkohol, och Alex prioterade Guitar Hero.