Helena

 

Första gången jag hörde den blev jag besviken. Men den växer. Och när jag såg videon kunde jag inte hålla tårarna tillbaka. Tack Håkan för att du berör. Jag önskar så att jag hade fått tag på biljetter till Ullevi i sommar, men jag antar att jag får leva på minnena från förra gången.

 

 

 

Flera av mina vänner hade lagt upp denna video på Facebook. Den började så fint. Men jag förstod ju att något var fel, med tanke på alla ledsna ord och gråtande emojis.

 

En fantastisk video, med karaktärer från Kents tidigare album och videos. Så kom slutet.

 

Kents sista album. Kents sista turné. Slutet på Kent.

 

Jag kunde faktiskt inte hejda tårarna. Struntade fullständigt i att jag satt och grät på tunnelbanan i morgonrusningen. Kent har betytt på otroligt mycket för mig under åren, och jag har så många minnen till deras musik. Att de efter i år aldrig mer kommer att släppa ny musik och att jag aldrig mer kommer att kunna se dem live känns ofattbart.

 

 

 

 Jag har självfallet suttit som klistrad framför varje delfinal. Och Andra chansen. Och den stora Finalen. Som varje år, med andra ord. MEN. I år har jag varit besviken. Det har inte varit något bidrag som har känts som en klockren vinnare, en sån där raket som kan gå och ta hem hela Eurovision. Jag hoppades in i det sista att Molly Sandén skulle ha just DEN låten. Men hennes bidrag levde inte alls upp till mina högt ställda förväntningar. Kvinnan har en fantastisk pipa, men Youniverse var långt ifrån hennes bästa låt.

 

Det har känts som mellanmjölk hela vägen fram till finalen. Men igår när det väl smällde tyckte jag, konstigt nog, att alla låtar som var i final var bra. Kvaliteten var förvisso väldigt ojämn, men det gör inte så mycket att Samir & Viktor saknar sångröst när de ändå förmedlade glädje och en riktigt catchy refräng. Samtliga låtar har växt allteftersom jag lyssnat sönder dem på Youtube och Spotify. Även om faktum kvarstår- man ska inte behöva lyssna på en låt flera gånger för att den ska bli bra. Då har den inte en chans i Eurovision. Där måste den sätta sig vid första lyssningen, annars är det tack och good bye.

 

Så. Sjuttonåriga Frans vann.

 

Frans lår är den enda om jag verkligen har tyckt mycket om sedan första gången jag hörde den. Den är riktigt bra! Men det är ju skillnad på bra och bra i den här tävlingen. If I were sorry är inte "Melodifestival- bra", och jag tror dessvärre inte att den kommer gå hem i Europa. Vi får nog vara glada över att vi är direktkvalificerade till finalen. Men jag kan ju ha fel. Jag hoppas att jag har fel.

 

 

 

 

Jag svettades, jag våndades, jag kissade nästan på mig. Satan, så spännande omröstningen var. Var helt övertygad om att Ryssland skulle ta hem kalaset, det såg ju ut så under första halvan. Men sen så. Då svängde det och Måns knappade inte bara in och gick om, han la i en extraväxel och slutade 62 poäng före Ryssland som blev tvåa. Det är galet.

 

Jag är så vansinnigt glad! Glad att Sverige vann och glad att det var just Måns som fick lyfta segerpokalen. Nu måste det ju bli i Friends Arena nästa år. Malmö har de ju avverkat, och de KAN inte lägga det i Göteborg. Blir det på Friends MÅSTE jag få tag på biljetter. Måste.

 

Shit. Det är så sjuuukt!

 

 

 

Älskar't!

 

 

Tommy Krångh teckentolkar Melodifestivalen. Det kan vara det bästa jag sett på länge.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag följer Abba The Museum på Facebook, och i dag la de upp det här inlägget.

 

Jag är SÅ. SJUKT. JÄVLA. AVIS. Jag vill ju också!

 

 

 

Och en sista kommentar. Scenen. Vilket fantastiskt bygge! Jag är sjukt imponerad.

 

 

 

I år är det fyrtio år sedan Abba vann Eurovision Song Contest. Detta måste givetvis uppmärksammas, och det har därför getts ut två hyllningsböcker om denna fantastiska grupp. Jag har självfallet sett till att köpa på mig båda.

 

Abba The Photo Book innehåller en mängd bilder, både sådant som jag redan sett och sådant som jag aldrig hade kunnat drömma om att få se. Abba The Backstage Stories är skriven av Abbas gamla stylist, och man får följa med bakom kulisserna på ett helt annat sätt.

 

Dessa böcker kan vara mitt bästa köp på länge. Ett tips till den som gillar Abba och vill veta lite mer om gruppen. Eller till någon som bara vill vara lite nostalgisk. 

 

 

 

Det här med Youtube kan vara det bästa som hänt Internet.

 

Sprang över det här klippet, som är den finaste skatten jag hittat på väldigt länge. Håkan Hellströms gamla band Påvels, som man bara hört om men aldrig hört något från. Och den här låten innehåller flera frön till låtar som han spelade in senare under sin karriär.

 

Underbart!

 

 

 

 

Den här mannen.

 

Jag längtar så evinnerligt mycket till Ullevi i sommar. Det kommer att bli SÅ häftigt.

 

 

 

Ja. Jag tycker om pojkband. Det har varit Hanson och The Moffats och Westlife och Five och gud vet vad. Men jag har aldrig sett något live. Förrän i dag. Lite senare i kväll, för att vara korrekt.

 

Backstreet Boys. Kan ni fatta!!!??? De spelar på Hovet, och jag och Helene har ståplats. Hade inte Helene varit "extra ömtålig" just nu hade jag sett till att vi tränger oss så långt fram som det bara kan gå. Nu får vi nog nöja oss med att se pojkarna på lite större avstånd, men vad gör det? VI SKA SE BACKSTREET BOYS!!!!!

 

Jag återkommer med en rapport om hur de åldrade männen klarar av dansen och sången.

 

 

 

Jag och Alex skulle se Håkan Hellström på Slottsskogsvallen i sommar. Nu blir det inte så.

 

FÖR VI SKA SE HONOM PÅ ULLEVI ISTÄLLET!!!!!!!!!

 

Det är helt galet stort. Det är ju arenan där de största får spela. Ser fram emot det sjukt mycket!

 

 

 

Igår drog Melodifestivalen igång med första deltävlingen. Jag missade den (även om jag såg den på SVTPlay senare på natten). Jävligt otippat. Men jag tycker att jag hade en bra ursäkt- Veronica Maggio på Hovet.

 

Tråkigt nog var jag på tok för trött för att gå på konsert. Och sittplats är ju aldrig lika bra som ståplats. Halva känslan försvinner på grund av det. Men Veronica Maggio var grymt bra. Det kan ingen ta ifrån henne. Även om hon tappade delar av texten i Hädanefter.

 

 

 

Så. Bra.

 

Och på lördag ska vi se Veronica Maggio på Hovet. Kan bli hur grymt som helst!

 

 

 

Om jag bara fick lyssna på en enda artist mer i hela mitt liv skulle jag utan tvekan välja Håkan Hellström. Den mannen får mig att känna så mycket med sina fantastiska texter och underbara melodier. Han träffar mig rakt i hjärtat, gång på gång.

 

Igår spelade han på Hovet i Stockholm, och självklart var jag där. Släpade med mig min karl, som har lärt sig att uppskatta Håkan (åtminstone tillräckligt mycket för att inte gnälla över att behöva följa med).

 

Har man inte sett Håkan live har man verkligen missat något. Det är som att befinna sig mitt i en explosion. Det är så mycket glädje och eufori och allsång och dans, och huvudpersonen i fråga dirigerar hela kalaset med perfektion. Igår skötte han delvis detta från läktarplats, då han tog sig en vända upp bland publiken.

 

Stan hade feber igår kväll. Det var magiskt.

 

 

Jag har ju inte berättat! När biljetterna släpptes för några veckor sedan var jag den första att desperat logga in på bokningssajten och fixa biljetter till Backstreet Boys spelning på Hovet nästa år.

 

Jag har alltid varit ett BSB- fan, men jag har aldrig sett dem live. Nu är det ju några år sedan de var i ropet på riktigt, och de kan eventuellt kännas lite daterade, men sådant bryr jag mig inte om. Det är för sjuttsingen Backstreet Boys! Det finns inget större pojkband än dem, och jag blir alldeles pirrig av tanken att jag faktiskt kommer att få chansen att se dem på scen. Jag är övertygad om att det kommer bli grymt.

 

 

 

Det är mycket Abba för min del just nu. Jag Youtubar allt jag kan hitta, och jag gör det nästan varenda dag. Är lite ledsen över att jag är född fel årtionde, och aldrig fick chansen att se dem live, samtidigt som att jag hoppas, hoppas, hoppas att det Agnetha sa om att det eventuellt kan bli en återförening nästa år, för att fira jubileumet med Waterloo, ska bli av. Det tror jag inte, men man kan ju faktiskt få önska och drömma lite.

 

Just i kväll har det varit Abba på svenska som stått i centrum. Det är lätt att glömma bort de låtarna. Synd och skam, och därför förtjänar de lite extra uppmärksamhet från mig i dag.