Helena

Jag sitter och tittar på gamla bilder, och hittade den här. Eh... När har jag köpt säsong två och tre av OC...? Jag har inget minne av det överhuvudtaget, allt jag vet är att jag under flera år har velat ha den kompletta serien på dvd. Och varje gång jag går in på cdon.com så brukar jag spana in vad säsong 2-4 kostar, för att eventuellt slå till om de säljs till pangpris.

Någon gång för lite mer än ett år sedan har jag alltså gjort slag i saken och köpt på mig dessa säsonger. Bra att man har koll på sina saker. Var jag full när köpet genomfördes? För sådant kan man ju få minnesluckor utav. Elelr kanske bara allmänt sinnesförvirrad?

Nu är det bara sista säsongen som saknas. Och när jag börjar spana efter den kanske jag kan försöka komma ihåg att de tidigare säsongerna redan finns i det Nilssonska hemmet...

För typ två veckor sedan gick en av spottarna i taket sönder och det hörn som soffan står i förlades i mörker. Jag har aldrig gillat min taklampa i rummet, men har av ren lathet inte orkat köpa en ny. Lampan ger knappt något ljus som det är, och nu när en av tre spottar var trasig så är det inte att överdriva om jag säger att det har varit ganska så mörkt hemma de senaste veckorna.

Men har vi gjort något åt det? Nej. Alex har tjatat om att vi måste köpa en ny lampa, men inte gjort det. Jag har suttit och surat i soffan över att det är så mörkt, men jag har inte heller köpt någon ny. Men så i dag gjorde Alex slag i saken och köpte hem nya lampor, så nu lyser alla spottar igen. Fast å andra sidan har jag ju som sagt en skitlampa, så så värst mycket ljus ger den ju inte ändå.

Så var jag än en gång på gymmet. Men i dag tog det verkligen emot, hade ingen lust att träna överhuvudtaget. Ibland är det ju så, motivationen är lika med noll, och jag har inte lyckats hitta ett enda sätt att få tillbaka den på när det känns så. Men trots att jag tyckte att det var vansinnigt tråkigt så power walkade jag i lätt lutning i en timme på löpbandet. Och ja, det känns skönt efteråt att det är gjort. Men HUR ska jag få det att kännas kul under tiden???

Funderar på att köra en repris i morgon. Jag har ändå ingenting annat planerat, och träna två gånger i veckan är ju det som jag egentligen vill ha som minimum. Har jag tur har motivationen lyckats hitta tillbaka till mig då.

Igår efter jobbet mötte jag upp Alex. Vi körde en klassisk fika på Wayne's och uppdaterade oss med vad som har hänt de senaste månaderna. En hel del, visade det sig, och allting var inte av positiv karaktär. Det är lustigt hur mycket som hinner hända på några månader, i synnerhet som att jag tycker att livet mest rullar på i samma gamla hjulspår.

I vilket fall som helst så var det oerhört trevligt att träffa Alex igen, och vi lovade varandra att vi ska klämma in en dejt till innan året är slut. Det är ju bara dumt att det går så lång tid mellan gångerna.

Nu säger den här tjejen god natt och auf wiedersehen! Lite senare än vad som var tänkt från början, men må så vara. Det får även vara att det är onsdag först i morgon, och inte i dag som jag har trott hela dagen. Surt sa räven om rönnbären innan hon gjorde sylt på dem.

Alex har vid upprepade tillfällen kallat mig för Michael Jackson i dag. I wonder why...

Jag känner mig som världens bästa flickvän när jag lagar mat åt min pojkvän som håller på att svälta ihjäl. Eller ja, laga mat och laga mat. Kokar upp vatten och häller i lite färskpasta, och efter fyra minuter häller av vattnet i ett durkslag och öser upp pastan på tallriken.

Själv åt jag sallad till middag. Men min kropp skriker efter kebab och lussebullar. Jäkla tur att jag har varken eller hemma. Jag får helt enkelt nöja mig med den där salladen, som tyvärr inte ens gjorde mig glad den här gången.

Detta kanske kan vara en julklapp för baconälskaren? Funderar på att införskaffa båda två till min karl, som är förtjust i bacon. Fast å andra sidan vete fasiken om jag skulle vilja pussa honom efter att han borstat tänderna med bacontandkräm och smort in läpparna med baconcerat. Jag gillar ju inte bacon... Men vilka sjuka grejer det finns. Om du är intresserad så hittar du dem på Teknikmagasinet (var annars...).

Det är mycket som snurrar just nu. Egentligen är det väl roligare när det händer saker än när allt står stilla och stampar, men jag gillar när tempot är lågt och jag själv kan anpassa farten. Får se om jag hänger med i svängarna eller om jag ramlar omkull i nästa kurva.

Om någon har en lussebulle att bjucka på när jag stannar vid nästa vätskekontroll är det bara att langa över den. Just lussebullar är min stora last i juletider, jag kan äta hur många som helst. Inte bra när man försöker gå ner i vikt, men jag har längtat efter de där gula bakverken i ett års tid. Men trots att kroppen min skrek att jag skulle köpa på mig några stycken igår efter jobbet styrde jag målmedvetet stegen hem och ignorerade de inre protesterna. "There will be no lussebulle for you, fatso!" skrek jag högt så att hjärnan skulle börja tänka på annat istället. Eller nja, nej, kanske inte. Men jag tänkte att jag skrek det högt. Och det är ju tanken som räknas.

Den här måndagkvällen blev som förutspått inte särskilt underhållande. Med jämna mellanrum blev det till att springa ner till tvättstugan för att ladda om maskinerna, och däremellan hann jag med att koka rödbetor och sedan skala dessa, äta middag, diska nästan allt innan diskstället blev fullt (får ta resten i morgon) och se två avsnitt av Alias. Jag är inte nöjd.

I morgon väntar en fikadejt med Alex R. Jag får skilja ut honom med ett R, eftersom jag råkar ha en pojkvän som även han heter Alex. Alex R har jag dock känt i tio år, så vi går way back. Ska bli trevligt att träffa honom igen, för nu var det ett tag sedan. Men det är morgondagens plan. Nu ska här sovas så att jag orkar kliva upp ur sängen i morgon. Jag planerar att drömma om vackra stränder och exotiska platser (är lite lätt avis på två kollegor som ska åka till Sydamerika respektive Sydafrika över nyår...).

Ny vecka. Men inget nytt att komma med. Jag är som vanligt måndagstrött och önskar att helgen vore en dag längre. Mörkret börjar bli rätt påfrestande nu, och det är jobbigt att gå till jobbet när det är mörkt ute och sedan gå hem när mörkret återigen har fallit. De där få soltimmarna mitt på dagen får man inte ta del av mer än genom fönstret, och det sätter sig faktiskt lite på psyket. Jag är mycket gladare om sommaren.

Dessutom verkar måndagar ha blivit min nya tvättdag. Varannan vecka blir det spring mellan lägenheten och tvättstugan och av någon anledning är det sedan några månader tillbaka alltid på måndagar. Inget jag är peppad för i dag, men Alex har för en gångs skull inte lyckats boka in någon annan aktivitet när det är dags att tvätta, så han har lovat att vara en duktig pojkvän och hjälpa till. Städa har han också sagt att han ska göra, så jag får väl ge honom en hjälpande hand med det.

Åååhhh, så jäkla typiskt när Alias slutar så himla spännande att man måste se nästa avsnitt direkt! Jag som hade tänkt försöka lägga mig snart. Det kan jag ju glömma.

Igår var det födelsedagsfirande för Kristoffer. Egentligen skulle jag ha befunnit mig på inflyttningsfest hos Helene och Andreas, men eftersom en otrevlig influensa flyttade in hos Helene så blev den inställd. Då öppnade det sig för att följa med Alex ut till Råcksta för fest med hans kompisar.

Vi kan väl sammanfatta kvällen så här: Massa prat och skratt, lagom med alkohol, Kinect och hemgång innan utgång. Med det menas att jag och Alex bangade på att följa med ut och dansa.

Det blev inte många bilder, jag var för upptagen med att dansa Kinect.



Häng i soffan.



För de som inte vet så är Kinect ett spel där det är man själv som är spelkontrollen. Vi spelade ett dansspel där man ska röra sig så som personerna på tv:n, och ju mer likt det är desto mer poäng får du.



Det såg ut så här...



... och så här. Sedan fick Martin och Rickard för sig att försöka sig på att dansa sittandes i fåtöljer och efter det spelades det inte något mer...



Och så här såg jag ut.

I fredags var vi på födelsedagsfest hos Natta och Leo, som både fyller år i dagarna. Det var en mycket trevlig tillställning, men när klockan blev 1 på natten ville folk dra vidare till Patricia. Jag, som skulle upp till stallet dagen efter, hoppade över det och åkte hem istället. Alex följde däremot med och kom inte hem förrän kvart i 6 på morgonen. Och emd tanke på att han var lite trött och sliten igår så kände jag att jag definitivt hade gjort rätt val. Man är ju ingen ungdom längre...



De hade bakat cup cakes.



Här har vi Natta.



Och här har vi Leo.



Och här har vi min karl också.

Det har varit tyst här de senaste dagarna. Anledningen? Jag har inte haft någon lust att blogga och jag har dessutom haft häcken full med andra viktiga saker. Som att titta på Alias och sova på soffan... Eller ja, inte bara, men när jag har varit hemma är det det jag har sysselsatt mig med.

Efter två födelsedagsfester i helgen unnade jag mig i alla fall i dag en pizza. Mycket smarrigt, och eftersom jag bara orkade halva (den var gigantisk) har jag även middagen kirrad. Perfekt! Annars tänker jag mest ägna dagen åt att ta det lugnt. Diska och plocka undan lite här hemma, men det är det enda. Inte för att jag är bakis, tog det faktiskt extremt lugnt både igår och i fredags, men det är skönt att inte ha någonting på agendan när det är söndag.

Freeedaaag!!! Härligt! Fredagar är alltid de bästa dagarna, och det brukar då inte göra så mycket att jag har surdegar och skit att ta tag i på jobbet. Det blir liksom lite roligare bara för att det nästan är helg. Och hade det läckt ut balsamvinäger i min matlådspåse och förstört dagens Metro som jag inte hunnit läsa klart eller om jag hade tappat yoghurt över hela golvet i köket någon annan dag hade det förmodligen sabbat mitt humör för resten av arbetsdagen (att läsa Metro är heligt). Men inte i dag, inte på en fredag.

Och för första gången någonsin (eller åtminstone vad jag kan minnas) så kändes det som en lättnad att äntligen punga ut med 790 kronor för busskortet. Jag har ju som bekant plankat de senaste två dagarna, och suttit som på nålar under hela resan till jobbet av rädsla för att stöta på kontrollanter. Men nu har lönen rulalt in på kontot och busskortet är inhandlat. Det går bra nu.

Lyxfällan på tv. Som jag älskar detta program och som jag älskar att hata alla idioter som inte kan ett skit om den allra enklaste privatekonomi. Hur kan man vara så totalt väck att man sabbar så mycket för sig själv? Jag ska inte dra hela mitt brandtal för er än en gång, det har jag nog redan gjort en gång för mycket, men det är skrämmande att det finns människor som inte har vare sig koll eller kontroll på sina pengar. Och det är en än sorgligare tanke att de absolut värsta fallen förmodligen inte får vara med i Lyxfällan, för det blir inte bra tv om man inte lyckas rädda de medverkande från total konkurs...

När jag ser sådana här annonser vill jag gråta. Det är så hemskt att det finns människor i dag som har det så illa ställt. Att det finns människor som inte har tak över huvudet eller råd med tillräckligt mycket mat för att familjen ska kunna äta sig mätt. Att det finns barn som aldrig kan följa med på några utflykter i skolan för att alla föräldrarnas pengar går åt till det mest akuta. Allt sånt där får det att knipa till i hjärtat på mig, och när jag såg den här annonsen skickade jag genast in ett bidrag till Stadsmissionen.

50 kronor är inte mycket, så jag tycker att du ska göra samma sak. Skriv HEM i ett sms och skicka till 72900. Det är förhoppnignsvis inte mycket pengar för dig, men det kan glädja någon annan oerhört.

Vart tog veckan vägen? Redan torsdag och det känns som att jag ligger efter i planeringen, både jobbmässigt och privat. Ja, det enda som jag egentligen hade planerat att fixa på det privata planet den här veckan var väl att träna och diska. Träna gjorde jag igår, men disken står fortfarande orörd...

Men till helgen då jäklar blir det åka av. Massa aktiviteter.

Fredag: Lön! Eventuellt ta en liten sväng förbi Systemet, men först ska jag räkna på hur full jag planerar att bli i helgen. Jag har ju dock blivit gammal och värdesätter numera att inte bli så himla bakis, så det där besöket kan jag nog skippa. Senare på kvällen bär det av till Natta och Leo, som båda fyller år i dagarna och vill fira detta.

Lördag: För första gången på typ en månad ska jag till stallet. Kan väl börja förbereda mig redan nu på en helvetisk träningsvärk. Sedan kommer Marielle över för att äta lite och titta på Egypten- bilder och efter det åker vi hem till Helene och Andreas på inflyttningsfest. När natten är mogen slussas vi sedan vidare in till stan för att fortsätta partajandet på lokal.

Söndag: Söndagar är vilodagar. Den enda ansträngningen jag tänker utsätta mig för är att gå till pizzerian. Jag vet att det rimmar illa med mitt nya sunda leverne, men jag har lovat mig sjäv att unna mig ibland.

I dag kom nyheten att Kent befinner sig i Frankrike för att spela in en ny skiva. Fantastiska nyheter! Efterlängtade nyheter! Detta firas genom att spela en gammal klassiker, och en av mina gamla favoriter.

Kent var bättre förr. Även om de fortfarande får mig att känna och leva.

I dag gick jag och tränade efter jobbet. Det var på tiden, och faktiskt riktigt skönt. Körde som vanligt bara löpbandet, men det räcker gott och väl. Testade en övning som jag inte provat på tidigare, och jisses vad den tog. Mycket bra om man vill träna rumpan!
 
Powerwalka fem minuter i det tempo du känner för. Sedan höjer du lutningen på bandet med en procent varje minut. Efter tjugo minuter har du nått femton graders lutning, och när den sista minuten är avklarad sänker du ner bandet igen och börjar om från början.

Jag har även ett announcement to make.

*trumvirvel*

Jag har sagt upp mitt gymkort. Alex har tjatat om det länge. Han tycker att det är onödigt att jag betalar 450 kronor i månaden för något osm jag i stort sett inte använder (och det gick ett halvår då jag inte använde det alls). Jag håller ju med honom om det, men samtidigt vill jag kunna gå och träna när jag känner för det.

Men nu ruttnade jag. En av anledningarna till att jag valde att börja träna på World Class är att när det första årets bindningstid gått ut fortsätter abonnemanget månadsvis, med en uppsägningstid på två månader. Perfekt då jag inte vill tvingas binda upp mig på ytterligare ett helt år. Sedan jag började träna igen efter sommaren har de dock tjatat på mig att priset för de som har löpande avtal har gått upp med hundra kronor, och de har försökt binda upp mig på ett helt år för att få behålla det billigare priset. Jag har sagt som det är, att jag letar lägenhet och inte vet om jag kommer vara kvar i Västertorp ett helt år till och att jag därför inte kan binda upp mig.

Och i dag meddelade receptionisten att jag måste bestämma mig för hur jag ska göra- antingen fortsätta löpande månadsvis för hundra kronor mer i månaden eller behålla samma pris men binda upp mig på ett år. Att binda upp sig är som sagt inget alternativ, och betala 550 kronor för något som jag inte nyttjar så mycket som jag borde vägrar jag. Redan 450 kronor i månaden är min smärtgräns. Så jag sa tack men nej tack, och sa upp kortet.

Men vad händer nu? Jag har ju kommit in i träningen igen, och känner att jag är mer peppad än någonsin inför beach 2012. Ska kika runt lite och se vad det finns för träningsmöjligheter i Hägersten. Simhallen i Västertorp vet jag har träningsmöjligheter, och där kan man binda upp sig på bara ett halvår, om jag inte minns fel. Kanske kan vara ett alternativ. Men till sista februari kommer jag vara kvar på World Class i alla fall.

Till lunch i dag blev det en överbliven bit broccolipaj från helgens middag med Helene och rejält med sallad. Försöker ju vara duktig och inte äta massa onyttigt, men den där pajen var välbehövlig med tanke på att jag planerar att gå och träna efter jobbet. Då är det lika bra att äta något lite mastigare än en sallad, annars finns väl en risk att jag tuppar av på löpbandet. Och fler träningsrelaterade skador behöver jag knappast.

Man skulle kunna säga att vår Egyptenresa var ett litet fat camp. Inte på så sätt att vi tränade och gick ner i vikt, nej gudbevars, utan på det där sättet när man bara äter och äter och äter och vikten pekar stadigt uppåt. Och jag skyller precis ALLT på den där jäkla all inclusivebuffén (som för övrigt inte var någon superhit efter ett par gånger men man åt ändå). (Och att det sedan var jag som beslutade mig för att trycka i mig så mycket kan vi ju bortse ifrån. Men när det är den kompensation man får för allt strul ska man ju få ut nåt av det).



På kvällen när vi kom fram fick vi ta det som fanns. Pasta med svampsås. Med lite salt på var det helt ok.



Den första frukosten var ganska så blygsam. Lite smörgåsar med ost och gurka.



Första lunchen. Det verkar ju lovande! Jag kände mig så vansinnigt nyttig som skippade smörgåsar och hamburgare. En grekisk sallad, det var det som var grejen.



Och sedan på kvällen kom buffén in i våra liv.



Utöver den varma maten och salladsbordet, fanns det färdiggjorda sallader. Som jag inte vågade mig på att testa.



Dessertbordet var farligt...



Jag försåg mig självklart med lite av varje... Den kladdiga chokladgrejen längst fram var den enda som egentligen var värd att äta.



Det fanns hur mycket bröd som helst att välja på.



Och bakverk i överflöd. De lät jag dock bli, är inte så vansinnigt förtjust i filodeg. Hade det däremot funnits gamla hederliga kanelbullar så hade det varit en annan femma...



Det fanns en kock som gräddade pannkakor och stekte omelett med valfritt tillbehör på beställning.



Mina fruksotar såg oftast ut så här. Den här gången hade jag hittat jordgubbssylten.



En kväll åt vi på Friday's. Det var så himla gott att äntligen få smaka lite "riktig" mat istället för den där buffén som mest var samma varje dag. Det enda som saknades var bearnaisesåsen.



Och en kväll åt vi en hamburgare som var ok men inte så mycket mer än så på Hard Rock Café.



Sista kvällen gick vi till en italiensk restaurang, där jag åt pasta med kyckling i gräddig sås. Det var förmodligen det godaste jag åt på hela resan.

Inte konstigt att jag gick upp ett kilo när jag var i Egypten. Någon mer all inclusive blir det inte, det är ett som är säkert. Och det har egentligen inte med viktuppgången att göra, utan att det var så himla tråkig mat. Inet värt att betala 1600 spänn för det. Tur att det inte kostade oss ett öre den här gången.

Ett stort elakt moln har tornat upp sig på min himmel. Hemskt är vad det är. Jag har fått massa utslag på väl valda delar av min kropp, framför allt på lår, armar och nu också mage. Det kliar så att jag tror att jag håller på att bli galen, och jag vet ju att man inte ska klia på sånt där för då kan det bli ärr. Och att försöka ignorera eländet funkar inte riktigt...

Det är så förbannat irriterande att inte heller veta vad detta beror på. Jag har några teorier. Låt mig dela dessa med er.

1. Vägglöss. Jag blir inte förvånad om vi har släpat med oss en hel familj hem, det är inte otänkbart. Vägglöss är något som skrämmer skiten ur mig, kan inte komma på många äckligare saker än det. Bara tanken på att de små jävlarna kommer fram och suger mitt blod om natten får mig att vilja lämna lägenheten och aldrig komma tillbaka. Jag har nu bytt sängkläder till ljusa sådana, och tänker i natt och i morgon bitti vara extra uppmärksam på om jag hittar någon äcklig liten lus som kryper omkring.

2. Allergi. Är jag överkänslig mot något? Tvättmedlet som jag har använt i många år? Sköljmedlet, som jag i och för sig inte har använt mig av tidigare? Eller är det min överkonsumtion av balsamvinäger och fetaost som orsakar eländet?

3. Vattkoppor. Jag fick aldrig det som barn, så det kanske är min tur nu? Det kliar ju som fan, åtminstone. Men med vattkoppor kommer väl även feber, om jag inte har fel? Och någon sådan har jag inte sett röken av. Vilket gör att jag är tillbaka på punkt 1.

Uppdatering kommer.

Jag ser detta som det ultimata beviset på att man ALLTID ska ha en chokladkaka i väskan. No matter where you are or what you're doing. Härligt att vi äntligen kan fastställa det.

Jag fick klara mig på egen hand i natt. Alex sov hos sina föräldrar. Det kändes konstigt att vara alldeles ensam hemma, det var så vansinnigt tomt och tyst. Och sängen kändes stor och kall, men det lustiga är när Alex inte sover hemma ligger jag ändå och trycker på min sida istället för att bre ut mig.

Trots att jag hade sagt till mig själv att lägga mig senast kl 23 igår, så drog det ut på tiden. Resultat: jag är inte utvilad i dag heller. Bra jobbat! Det mesta går i snigelfart på jobbet, och jag har precis pratat med en åkare som egentligen ville prata med min chef. Men eftersom han är på semester fick jag hjälpa med det jag kunde, vilket var att hänvisa honom till någon annan. Detta var dock inte slutet på samtalet, utan den här åkaren fortsatte att mala på om ditten och datten i tjugo minuter. Och eftersom anledningen att han ringde var för att han var arg och irriterad ville jag inte vara otrevlig och avbryta, så han fick mala på tills han tröttnade. Ibland är jag för snäll. Eller korkad, gränsen är hårfin.

Själv surar jag över att mitt busskort går ut i dag och jag har inte pengar att köpa nytt förrän lönen kommer på fredag. Funderar starkt på att planka två dagar, men är livrädd för att åka fast. Men jag tror att det får bli så ändå, jag måste i vilket fall som helst synka mitt busskort med lönen och nu är väl ett tillfälle så bra som något annat. Får använda mina sista slantar till mat istället.

Jag har gjort en vansinngit trevlig upptäckt. Hemköp i centrum har börjat sälja Skyr. Det är isländsk yoghurt från Island, som är lite mer fast än vår vanliga yoghurt. En superhit! Köpte på mig en vanilj, och den fick minnena från min Islandsresa 2006 att komma tillbaka. Det är helt sanslöst att det har gått fem år sedan dess. I alla fall, det enda jag vill säga med det här inlägget är: testa Skyr!

Det är inte smart att lägga sig sent på söndagar, för då är man verkligen inte utvilad när man går till jobbet på måndagen. Och trots att jag vet om det så lär jag mig aldrig.

Dagen i övrigt är inte mycket att hurra över heller. Har en del jobbiga saker att ta tag i, och som vanligt med surdegar så drar jag mig för det. Men det är väl lika bra att hugga i så att jag blir av med dem.

Men i kväll så blir det desto roligare. Detta är vad jag planerar:

Koka rödbetor att ha i matlåda under veckan.
Diska (fast det finns en risk att jag råkar glömma bort det...)
Titta på Alias. Det är så sjukt spännande just nu, värsta cliffhangern i förra avsnittet.

I slutet av förra veckan sattes julbelysningen upp i centrum hemma. Det känns som alldeles för tidigt för det, men å andra sidan är det första advent på söndag och tänker man på det så är det inte längre konstigt. Veckorna rullar fort nu, och julafton närmar sig med stormsteg, och det gör även julklappsångesten. Dags att börja fundera över sådant, kanske?

Det gör ont i hjärtat att läsa att Lasse Brandeby har avlidit, alldeles för tidigt. Han har varit en favorit i hela mitt liv, och när jag var liten var hans karaktär Kurt Olsson bland det bästa jag visste. Jag hade till och med en lp- skiva med honom och hans Damorkester. Minns tydligt spåret där han tillverkade en stekmössa, som ska skydda håret från stekos när man steker saker.

I kväll tänker jag på dig, Lasse, och jag hoppas att du har det bra i din himmel. Tack för alla fina glädjestunder du har skänkt mig.

Istället för att bara sitta hemma hela dagen gav vi oss ut i verkligheten och gick på bio. Alex fick välja film, och eftersom vi sett en trailer för Immortals var valet självklart. Jag var väl inte riktigt lika begeistrad som Alex över valet, men som den snälla flickvän jag är höll jag tyst och följde med. Annars brukar det sluta med att jag gnäller mig till en film som jag vill se, så den här gången var det hans tur.

Det var inte en film i min smak, och jag tyckte att den i många avseenden var rätt löjlig. De pytsade även in en liten orealistisk kärlekshistoria utan någon som helst kemi mellan skådespelarna, och någonstans där gav jag nog upp. Så. Himla. Lamt. Och. Onödigt. Men jag ska ge cred för effekterna. Det fanns några slagsmålscener som var lite häftiga, varav den bästa var när de grekiska gudarna fightades i slutet. Överhuvudtaget gillade jag scenerna med gudarna bäst. Resten var inte mycket att hurra över.

Efter allt städande och fixande igår kom Helene över på middag. Jag gjorde det enkelt för mig och lagade broccolipaj (som det dessutom blev en hel del över av, hej matlåda). Massa skvaller och fotovisningar senare åkte vi in till Golden Hits. Vi trodde vi var tidiga, med tanke på att klockan bara var 22:20, men kön ringlade sig ändå lika lång som vanligt. Några minuter tjänade vi dock på att vi hittade Therese och Cissi i kön, och hoppade in där. Men det är segt att behöva köa i en timme för att få komma in. Man hinenr tappa nästan hela partyhumöret. Värdelöst nu när det börjar bli så kallt ute också, då tappar man inte bara partyhumöret utan även känseln i både fingrar och tår.

Men bortsett från köandet var det en mycket trevlig kväll. Och alkoholfria drinkar är det nya!



Pajem.



Helene poppade musik.



Det är egentligen galet att man står i den där kön...



Med kusinen på dansgolvet.



Alkoholfritt i glaset!

Ibland beter sig min karl som en riktig hemmaman. I dag bakade han scones till frukost. I like that! Vi hade ingen hårdost, så jag fick improvisera och ha på riven ost men det funkade det med.

Dags för lunchpaus! Jag ger mig själv tjugo minuter att äta och relaxa lite innan städandet fortsätter. Jag har plockat undan det mesta och diskat, så nu återstår dammtorka och dammsuga. Torka golv känns som överkurs i dag, så det hoppar jag över. Jag kände mig dessutom väldigt snäll i dag, så jag lät Alex välja om han ville stanna hemma och städa eller åka hem till sina föräldrar och hjälpa sin mamma att byta däck på bilen. Föga förvånande valde han det senare alternativet. Men det gör inget, jag jobbar på här hemma och poppar hög musik - musik som JAG vill höra - under tiden och då är det betydligt roligare att städa.

Lördagar brukar innebra ridning för min del, men inte i dag. Vi har inställd teori, och tar igen den med en dubbeltimme senare under terminen. Tråkigt med tanke på att jag inte har varit i stallet på fyra veckor, men å andra sidan ganska så bra eftersom det innebär att jag kan ägna dagen åt att städa utan att behöva stressa. Egentligen hade jag tänkt att jag skulle gå upp för två timmar sedan och tränat, men det var så skönt att faktiskt få sova ut för en gångs skull. Men nu är det bäst att jag sätter igång med det där städandet, så att jag är klar när Helene kommer över i kväll.

Alex har länge pratat om att han vill rida. Att vi ska boka en ridtur ut i skog och mark. Det är dock inte någon plan som vi gjort verklighet av, trots att jag hela tiden tyckt att det skulle vara kul. Men när vi var i Egypten gjorde vi äntligen verklighet av det. Jag ville rida något, och eftersom vi redan hade bockat av en snabb kameltur propsade Alex på att vi den här gången skulle rida häst.

Vi blev skjutsade ut i öknen, där det låg ett litet stall. Jag blev tilldelad en skimmel, som hela tiden försökte tugga i sig ena tygeln. Det var en pigg liten sak, som pinnade på utan att man behövde driva. Alex, som aldrig tidigare suttit på en häst, fick ett sto som var mer anpassad för just nybörjare.

Eftersom ridturen började så pass sent fick vi vara med om att rida i solnedgången. Jag ska erkänna att det är en gammal flickdröm att rida en arab i en vacker solnedgång, och att få dela den upplevelsen med Alex betyder jättemycket. Jag är vansinnigt stolt över honom, att han orkade med två timmar på hästryggen.

Jag är ensam hemma i kväll. Alex stack iväg och tränade efter jobbet och är nu och dricker öl med några kompisar. Min kalender är tom, och jag kände inte heller för att göra mer än att sitta i soffan och dega. Och det är precis vad jag har gjort sedan jag kom hem. Borde väl kanske egentligen städa lite, för i morgon kommer Helene över. Men å andra sidan kan jag lika gärna skjuta på det tills i morgon, då jag och Alex kan städa tillsammans. Det låter betydligt bättre i mina öron.

Nu: Fortsätta titta på serier. Har redan betat av ett avsnitt av Unforgettable, två avsnitt av Suborgatory, ett avsnitt av The Big Bang Theory (Sheldon och Amy är nu officiellt ett par på riktigt, yeeey!), ett avsnitt av Alias och två avsnitt av New Girl. Som sagt, jag har varit parkerad i soffan ända sedan jag kom hem...

Som sagt. Detta är mitt nya beroende, jag får inte nog. Rödbetssalladen är här för att stanna.

Jag är vansinnigt avundsjuk på min chef. Just nu sitter han på planet till Thailand, och trots att jag kom hem från Egypten för bara en vecka sedan vill jag ha mer sol och värme. Mycket vill ha mer, speciellt när insikten om att man inte kommer att få känna av den där värmen under det närmsta halvåret klarnar.

Jag får helt enkelt vänja mig vid att frysa om händerna varje morgon, de frostbitna omgivningarna och att halka runt på isfläckar (så som jag gjorde i morse, tur att man är snabb på att parera ibland).

Hela dagen var jag pepp på att gå och träna. Så blev klockan hemgång, och vips så kände jag inte alls för att träna längre. Jag ville hellre gå hem och sätta mig i soffan framför en bra serie med en chokladkaka i handen. Jag kunde nästan känna Marabousmaken i munnen.

MEN. Jag åkte inte hem. Jag åkte till gymmet. En timmes power walk i lätt lutning. Efter tjugo minuter fick jag sällskap på löpbandet bredvid av en man som luktade som om han inte gjort annat än att sitta instängd i ett litet rum de senaste tjugo åren, konstant rökandes. Det luktade apa, och jag lockades av tanken att bryta träningspasset och gå hem MEN. Jag höll ut, och efter en halvtimme gick han.

487 kalorier gick jag av mig. Är det ok att äta lite choklad då?

Den här dagen går inte direkt till historien som den bästa någonsin. Jag har varit vansinngit trött, vilket kanske inte är så konstigt när jag somnade närmare midnatt och enligt uppgift från Alex vaknade mitt i natten och förvirrat satte mig upp (det är tydligen standard för varje natt numera). Lägg till massa att göra på jobbet och djävulsk mensvärk och kaboom- grattis till mig!

Men det innebär å andra sidan att det bara kan bli bättre. Ska iväg och träna nu, för första gången sedan jag skadade foten. Det blir ett lugnt pass. Och sedan blir det till att skynda hem och äta spenat och gurka med balsamvinäger, jag crejvar det som om jag vore gravid. Det är jag tack och lov inte, men ändå.

Temat är som sagt hälsosamt, och lunchen bestod i dag av grillad kyckling och keso. Beach 2012 here I come!

Min nya frukostvana ser ut så här. Naturell yoghurt med solrosfrön. Kanske inte ser ut som någon hit, men det kan jag meddela att det faktiskt är. Jag har köpt på mig en stor förpackning med solroskärnor som jag förser mig med varje morgon. Enda kruxet är att jag tycker att de är så goda att jag har svårt att hålla mig borta från dem resten av dagen. Jäkla tur att det är solrosfrön och inte godis.

En sak som jag verkligen ville göra när vi var i Egypten var att rida kamel. Besvikelsen när vi var på Kolmården i somras och kamelridningen var inställd (förmodligen på grund av att det regnade så förbaskat) har vägrat att släppa taget, och att få revansch för detta när vi trots allt var i Egypten kändes som något bra att sträva efter. Det blev dock inte någon längre tur i öknen, utan en femtonminutare utanför vårt hotell.

Jag är ju van vid att rida på stora hästar, men att rida kamel var något helt annat. Det är enorma djur, insåg jag när jag väl satt på, och det kändes inte helt bekvämt att inte ha något att hålla sig fast i mer än Alex (som satt framtill och hade lagt beslag på sadelknoppen). Fast det var rätt kul ändå. Trots att kamelen inte direkt luktade hallon. Jag fick smita in på en toalett och sniffa på klänningen efteråt för att se om den hade sugit åt sig av odören, men som tur var hade den klarat sig rätt bra.

Men jag undrar om inte kamelen egentligen var en dromedar. Jag borde ha bett honom lyfta på sadeln så jag kunde kika efter.

Efter jobbet i dag väntade en fikadejt med Helene. Som vanligt hamnade vi på Wayne's, och som vanligt drack jag en stor chai latte på lättmjölk. Det spelar ingen roll att den är vansinngit onyttig, den är det godaste att dricka nu när det är så himla kallt ute.

Överallt i Sharm El Sheijk satt det sådana här skyltar. Förbud mot att tuta. Ganska komiskt med tanke på att egyptiernas körteknik verkar gå ut på att tuta mest hela tiden, oavsett om det är befogat eller inte. Är det så att de tutar bara för att göra andra uppmärksamma på att de finns där, för att de vill synas? I vilket fall som helst så struntar de fullständigt i alla förbudsskyltar.

Dagens middag blev en ljummen rödbetssallad. Jag blandade bara nedan ingredienser.

Kokta rödbetor
Babyspenat
Gurka
Balsamvinäger
Fetaost

Så vansinnigt gott! Jag fick lägga band på mig för att inte äta upp allt på en gång, utan spara till matlåda att äta på jobbet. Det här är definitivt en ny favorit som jag kommer att äta ofta. Betydligt roligare än en vanlig sallad.

Åååhhh, är så vansinnigt chokladsugen! Har fortfarande massa choklad kvar från när jag vann två kilo på Grönan i somras, och det är extremt lockande att plocka fram den. Men jag känner mig själv och vet att jag förmodligen skulle sätta i mig det mesta av chokladkakan om jag väl började, och då är det bättre att avstå. Det vore dessutom illa om planen att leva ett hälsosammare liv gick i stöpet redan andra dagen.

Har satt lite rödbetor på kokning. Blir rödbetor med sallad till middag, och även om jag inte tror det så hoppas jag ändå att det ska lyckas jaga bort chokladsuget.

Det tar på krafterna att vara tillbaka i vardagen igen. Dum som jag är så har jag inte kommit i säng så tidigt som jag önskat om kvällarna, och för lite sömn funkar inte för mig. Inte egentligen, men man kanske kan tro annat med tanke på att jag aldrig sover så mycket som jag borde.

Funderar över vad jag ska äta till lunch. Lutar mot att det blir en repris från gårdagen- grillade kycklingklubbor med keso, och den här gången upphottat med lite gurka för den fina färgens skull. Två kycklingklulbbor kostar tjugo spänn nere på Hemköp i centrum, och det tycker jag väl att det kan vara värt.

I hotellrummet i Egypten hittade vi den här. Jag började genast fundera över varför det fanns en våg där, och det enda jag kom fram till var att det måste vara för att man ska kunna kontrollera hur många kilo man går upp under sin vistelse där. För med tanke på att det var frukost- lunch- och middagsbuffé så är det bara så- man går upp i vikt. För min del slutade det i att när jag bad Alex fota mig på stranden vägrade jag att ta av mig klänningen, för några hemska bikinibilder på en flodhäst skulle vi minsann inte få med oss hem.

Men nu när den tax free- inköpta Toffifeen är slut (den mölade vi i oss på ett par dagar, oops) är även svullandets tid över. Nu är det hälsosamt som gäller för nästan hela slanten (man kan ju inte förbjuda alla godsaker, ibland måste man få unna sig). Jag vet att jag har sagt det förut, och att jag alltid misslyckats, men den här gången ska jag göra en sak annorlunda. Jag ska kämpa vecka för vecka. Det långsiktiga målet ska bara finnas bak i periferin, och jag ska kämpa för att klara en vecka i taget.

Nyttig mat i mindre portioner och träning ett par gånger i veckan. Kanske kan jag lyckas klämma in några kvällspromenader också, även om jag hatar sånt den här årstiden. Det är på tok för mörkt och kallt när man kommer hem från jobbet för att man ska vilja ge sig ut igen, men jag ska försöka mig på det ändå.

Nu har en första trailer släppts till Hungerspelen. Den där teasern som kom för några månader sedan var inte mycket att hänga i granen, men nu jäklar börjar det arta sig. Jag hoppas så himla mycket på den här filmen eftersom böckerna är så bra.

Jag var ute och handlade mat på lunchen, och fy satan i helskotta vad kallt det är. När jag gick hemifrån imorse tyckte jag att det var rätt varmt och behagligt ute, men nu längtar jag bara efter pantalonger att ha under byxorna och ett par varma vantar som kan värma stelfrusna fingrar.

Drömmer mig bort till den soliga stranden i Egypten. Så himla mycket skönare det hade varit att ligga där och steka i solen. Läsa en bok istället för att sitta framför datorn på jobbet. Bara slappa och låta hjärnan anstränga sig så lite som möjligt. Jag blir lite ledsen i ögat när jag tänker på att det är ett halvår kvar innan värmen kommer tillbaka hit till Norden. Jag har ju inte ens köpt en ny vinterjacka som faktiskt värmer.

För några dagar sedan åt jag lyxig frukost i värmen vid poolen. Eftersom det var semester passade jag på att strunta i allt vad nyttigheter heter, och körde på pannkakor med choklad till frukost. Frukostbuffén var enorm, även om jag bara åt det som syns på min tallrik. Pannkakor och bröd med ost och gurka. Det där med korv, falafel, varm tomat med ost och liknande saker faller inte riktigt in i min bild av hur frukost ska se ut (pannkakor hör väl egentligen dit också, men det är för gott för att låta bli), så det lät jag bli.

Nu sitter jag dock på jobbet, och då ser frukosttallriken lite annorlunda ut. Eftersom mitt lite hälsosammare liv börjar i dag (för hundratrettioelfte gången i ordningen) bestod frukosten av mild naturell lättyoghurt med solroskärnor. Lite tråkigare än pannkakor, men tillräckligt gott för att få hänga med ett tag.

En av de bästa sakerna med att vara hemma igen är att jag äntligen kan fortsätta se säsong 2 av Alias. Tre avsnitt har jag klippt i dag, och det är så spännande att jag helst skulle vilja sitta uppe hela natten och beta av så många avsnitt som det bara går. Men nu är ju det en omöjlighet eftersom det är måndag i morgon och semestern är slut. Egentligen är det kanske lika bra, för mina ögonlock börjar bli rätt tunga och risken att jag somnar när som helst är överhängande. Inte läge att ha nattligt Alias- maraton, alltså.

Är i skrivandets stund inte särskilt peppad på att behöva gå upp tidigt i morgon och åka till jobbet. Ytterligare några dagars ledighet hade inte varit helt fel, eller åtminstone ett par timmars sovmorgon. Nu funkar det dock inte så, och det är väl bara att inse att morgondagen inte lär få mig att göra volter av glädje. Att kvällen kommer tillbringas i tvättstugan bidrar inte heller, men det är bara att gilla läget. Vardagen är här igen. Hej hej.

Det är många år sedan jag första gången hörde Peggy Lejonhjärta, och svag som jag är för svenska poppojkar så fastnade jag direkt. Men det kom bara en skiva. Det har spekulerats i flera år nu om att en uppföljare är på väg, men hittills har inget nytt material släppts. Synd och skam på så rara ärtor, men vi får helt enkelt köra skivan Viskningar och rop på repeat. Det är det jag gör nu. Och den är lika bra som första gången jag hörde den.

En veckas semester har lett till att jag känner mig piggare än på länge. Energin pumpar i kroppen, och jag måste göra något av den. Så jag gav mig ut på en liten promenad. När jag väl fått upp lite värme var det riktigt trevligt, och den halvtimme jag hade tänkt vara ute fördubblades. Det var lika bra att fortsätta knata när viljan fanns där.

Enligt Runkeeper (för övrigt en av mina absoluta favoritappar) blev resultatet så här:

Tid: 1:00:14
Total km: 5,79
Kalorier: 353

Vi kom fram till hotellet sent på kvällen, och när vi skulle checka in uppstod det problem. Receptionisterna sprang omkring och pratade i telefon och vi fick vänta ett tag innan de meddelade att de hade lyckats dubbelboka oss och att det inte fanns något rum åt oss. Vi hade bokat in oss på Marriott Beach Resort, som låg precis vid stranden, och deras systerhotell Marriott Mountain Resort låg bara på andra sidan av en trafikerad väg. Där fanns det plats för oss, och som kompensation för allt strul fick vi bo i en av deras sviter fram till dess att ett rum blev ledigt på strandhotellet. Vi fick också haka på all inclusivepaketet, som vi från början hade valt bort då det skulle kosta 1600 kronor per person.

Det där med all inclusive skulle visa sig vara både positivt och negativt. Positivt eftersom att det blev enklare. När man låg vid poolen eller stranden var det bara att gå in på hotellet och äta av deras lunchbuffé istället för att behöva släpa sig bort till centrumkärnan och hitta någonstans att äta. Det var extremt bekvämt. Men samtidigt lite för bekvämt, för det gjorde att vi bara stannade på hotellet de första dagarna. Och efter att ha ätit den där buffén till lunch och middag några gånger så tröttnade man. Variationen på mat var inte jättestor, och det blev lite tråkigt. Dock hindrade ju inte det att man åt betydligt mer än vad man gör i vanliga fall- för något skulle man ju få ut av den där kompensationen... Fasar över att ställa mig på vågen och se hur mycket jag har gått upp.

Så här såg det ut i sviten på bergshotellet.







Och när vi på onsdagkvällen flyttade till strandhotellet såg vårt rum ut så här. Lite mindre.

The Grudge 2 har precis börjat på tv, och jag ska göra ett försök att titta på den. Ettan skrämde mig halvt från vettet, tycker att små vitmålade barn som rör sig konstigt är vansinnigt läskiga, så jag har inga förhoppningar om att våga se klart hela filmen.

Och den här gången är jag smart nog att inte lägga upp en läskig bild på bloggen som jag senare inte vågar titta på...

Utlandssemestern är slut för den här gången, och jag befinner mig sedan några timmar återigen på svensk mark. Ska jag vara ärlig så var det lite jobbigt att kliva ut i den kalla nollgradiga Stockholmsluften istället för de närmare trettio graderna som vi hade varje dag i Sharm El Sheijk. Nu är vintern på väg att göra sitt intåg på riktigt, och jag har ingen lust att plocka fram min (värdelösa och alldeles för tunna) vinterjacka redan nu. Fast samtidigt är det ju rätt så skönt att vara hemma igen. Borta bra, men hemma bäst. En sån klyscha, men ack så sant.

Fler bilder och berättelser om Egypten kommer.

Nu sticker jag iväg till Egypten! Ses om en vecka.

Klockan är över halv fem, och det är kolsvart ute igen. Inte ett skit har jag fått gjort i dag, trots att jag hade en himla massa att göra på min to do- lista. Istället har jag suttit klistrad framför Alias. Jag följde inte den serien när den gick för en herrans massa år sedan, såg bara några avsnitt sporadiskt, och för någon vecka sedan fick jag ett ryck och började titta på alla avsnitt från början. Och fy satan så bra det är! Full fart hela tiden, och när man tror att det börjar lugna sig och att det har varit nog med spänning för ett avsnitt så börjar det om igen. Det gör det extra svårt att nöja sig, jag vill bara se mer och mer och mer. Så det ska jag göra nu. Ett avsnitt till. Kan sortera rena strumpor under tiden, så kan jag åtminstone bocka av en grej på den där jäkla listan...

Jag är sjukt irriterad just nu. Min kamera är extremt känslig för allt som finns i luften omkring oss. Det kommer in små dammpartiklar i kamerahuset, som gör att det blir fläckar på bilderna, titta på bilden här uppe. Skitfult. När vi var i Turkiet förra året hände det efter bara någon dag och det var inte första gången det hände. I affären skyllde de på att det var mitt fel, men då hade jag varit försiktig med kameran. Nu vägrar jag betala för att få problemet fixat, för det kostar ju typ mer att laga det än att köpa en ny kamera, och det lär ju inte vara sista gången det blir så här.

Alex har erbjudit sig att försöka fixa det, och lyckas han är det bara bra. Lyckas han inte blir det till att köpa nytt. Synd bara att vi åker till Egypten i morgon och jag behöver min kamera nu. Så jäkla typiskt att det ska hända när man behöver den som mest. Som tur är får jag låna pappas kamera. Men det tar inte bort irritationen jag känner.

Guten Morgen! Eller ja, nu har ju jag varit uppe i en timme och det är väl inte riktigt morgon fortfarande. Förmiddag, och jag sitter hemma i soffan, väldigt nöjd över att vara ledig i dag. Att få vara den som vinkade av Alex när han gick till jobbet imorse istället för tvärtom. Funderar lite över vad jag ska fylla denna lediga fredag med. Har några förslag, vissa roligare än andra.

Städa. Det är ett måste, så jag kan inte försöka smita undan det.
Diska. Också ett måste.
Plocka undan den rena tvätten. Ett tredje måste. Usch, den här listan är inget rolig längre.
Titta på massa serier.
Träna. Sa till mig själv att jag skulle göra det i dag, men nu vet jag inte om jag har någon lust längre... Kanske vid lunchtid?
Packa. Eller åtminstone börja fnula över vad som ska ner i resväskan.
Handla. Måste fixa lite smörgåsar och sånt som man kan äta på planet i morgon.

Så ser det ut. Jag tror att jag bestämmer mig för att titta på serier fram till lunchtid, och därefter gå till gymmet. Efter det kan jag ta itu med städning och handling. Det låter väl som en alldeles utmärkt plan?

Den där trerättersmiddagen på Djurgårdsbrunns Wärdshus är nu avklarad, och både jag och Alex är mätta och belåtna. Mycket mat blev det. Och restaurangen var supermysig, även om jag inte var så förtjust i att den låg så vansinnigt avlägset. Bussarna hem gick bara en gång i halvtimmen, så det gällde att ha koll på när man ville gå hem.



Först serverades vi varsitt glas bubbel.



Nu ser man kanske inte förrätten så bra, men den bestod i alla fall av svampsoppa.



Till varmrätt fick vi oxfilé med hasselbackspotatis och bearnaisesås, och så lite grönsaker. Jag var dock redan mätt efter soppan och ett litet bröd (som sagt, dumt att äta thaimat till lunch), så det blev bara en ynka potatis för min del, och tomaterna lät jag bli helt. Men gott var det.



Nougatpannacotta med kanelkokta äpplen, maräng och browniesmulor utgjorde desserten. Mums!



Jag hoppade över kaffet, men såg till att äta upp den lilla pralinen som serverades till kaffet och knöt ihop hela måltiden. Det krävdes lite övertalning av magen för att lyckas trycka ner den, men det var det värt. Så gott!

Jag vet inte riktigt vart de senaste timmarna tog vägen, men borta är dem. Och lika glad för det är jag, men gladast är nog... ja, det är väl jag som är gladast. För nu är det:

Slut på arbetsveckan!
Semester hela nästa vecka!
Egypten på lördag (och en vecka framåt så klart)!
Trerättersmiddag på Djurgårdsbrunns Wärdshus med pojkvännen i kväll!

Jäkligt dumt att jag svullade thaimat till lunch med tanke på att jag ska trycka trerätters. Till mitt försvar så fanns det absolut ingenting annat att köpa i Huvudsta centrum som lockade det minsta. Men det ska väl inte hindra mig från att äta massa i kväll. Det positiva är väl att jag inte lär behöva äta någon frukost i morgon.

Jag vet inte om det är på grund av min aggressiva gångstil eller om det beror på dålig kvalitet, men mina svarta Converse har börjat gå sönder. Limmet har släppt på sidan, där foten är som bredast. Jäkligt surt med tanke på att det inte är några billiga tygskor vi pratar om. Att de sedan är välanvända tycker jag inte hör till saken, för särskilt gamla är de inte. Alex tjatar om att jag måste limma ihop dem, och han har väl rätt. Jag ska bara orka ta tag i det.

Det är faktiskt bäst att jag gör något åt saken, för om man tittar på de saker som Alex tjatar mest om så ser topp två ut så här:

1. Tvätta skorna. Främst är det mina Converse han syftar på. Tydligen stör det honom att de är lite skitiga, medans jag tycker att det gör väl inget, då syns det ju att de används.
2. Limma ihop de trasiga skorna eller släng dem.

Kanske ska göra som han säger den här gången?

Det finns några saker som just nu ligger på min utelista.

- Trots att jag verkligen borde göra en rejäl ansträngning så har jag inte lyckats hitta den där extra energin för att få klart allting som behöver göras på jobbet så fort som möjligt.
- Jag orkade inte laga mat så jag köpte en kebab istället. Hur kan det hamna på utelistan, tänker ni nu. Jo, kebaben hamnar där för att jag nu smakar vitlök i hela käften, och det försvinner inte trots att jag försöker trycka i mig massa andra saker för att få bort smaken.
- En väldigt ovälkommen förkylning har slagit sina klor i mig. Det snoras och det nyses och jag är inte ett dugg glad över detta. Vill inte vara sjuk när jag åker på semester.
- Alex jobbar över. Stackarn har så mycket att göra på jobbet att han inte lär komma hem än på ett tag. Tycker synd om honom.


På tal om utelistor. Stilpoäng till den som dunkar in rätta svaret var nedan citat är hämtat från:

"Vet du förresten att det är ute med rave? Jag läste det i Veckorevyn. Det var med på utelistan."

Det har ju nyligen varit Halloween, och jag tycker alltid att det är rolgit att se hur påhittiga Hollywoodkändisarna är när det komemr till deras kostymer. Bäst - i år igen - var Heidi Klum. Hon håller varje år en Halloweenfest och varje år är det hon om lyckas bäst i sin utklädnad. Den här gången hade hon dragit av sig huden och visade upp sig från sin bästa sida- insidan. Lite som Robbie Williams i musikvideon till Rock DJ. Det är så befriande med någon som faktiskt vågar gå all in och släppa det där att man måste se snygg och sexig ut samtidigt. Jag är så vansinnigt trött på alla halvnakna tjejer som är utklädda till sexig polis, sexig pilot, sexig katt eller vad det nu kan tänkas vara. Det är så patetiskt.



Men om jag faktiskt ska hylla någon som lyckades väldigt bra med sin kostym trots att hon visade lite hud, så är det Kim Kardashian. Hon hade lyckats fånga Poison Ivy (Uma Thurmans roll från Batman) perfekt.

Igår bjöd Marielle och David hem oss på middag för att vi skulle få träffa deras senaste tillskott till familjen, Gösta. En liten kattpojke som sprudlade av energi och nyfikenhet. Och hans päls var så mjuk att jag nästan dog lite av hänfördhet. Jag skulle kunna klappa honom i flera dagar i sträck utan att tröttna.

Efter middagen spelade vi en omgång poker. Varken jag eller Marielle har någon stor vana av det, och just därför var det kul att det till slut stod mellan henne och mig. Jag förlorade, men det gjorde inte något.

Det blev dock lite senare än vad som var tänkt från början, så det fick bli en dyr taxiresa hem för mig och Alex. Det är ju inte som när de fortfarande bodde i Fruängen, och man kunde promenera hem på en kvart. Men det var skönt att åka taxi istället för att sätta sig på pendeltåget och sedan byta till tunnelbana. Det är aldrig roligt vid den tiden en vardag. Men kvällen var otroligt lyckad! Skönt att komma iväg och göra något en vardagkväll istället för att bara sitta hemma.



Värdparet. Marielle var nytränad och David var nyklippt.



De bjöd på spaghetti och köttfärssås. Som jag varit sugen på ett tag, så jag var glad och nöjd.



Det lär ta lång tid innan jag lär mig bemästra det där pokerspelandet till fullo. Eller åtminstone lite bra.



Gösta ville vara med hela tiden.

I kväll har vi för första gången träffat Gösta. Världens mysigaste lilla fluff. Jag har aldrig klappat något så mjukt och lent tidigare, åtminstone inte vad jag kommer ihåg.

Jag tror bestämt att det är hög tid att göra något åt den där utväxten. Det har jag sagt i flera månaders tid, men det händer liksom inget. Det finns väl två huvudskäl till det egentligen. 1- Jag anser mig inte haft råd att betala dyra pengar till frisören just nu. Pengarna har fördelats på annat håll, så som tandläkaren (hej totalt 3700 kronor) och semestrar. 2- Det är dumt att fixa håret fint innan man åker till Egypten och badar i saltvatten och sol. Bättre att ta det efteråt, så att det får sig en rejäl uppfräschning inför stundande vinter.

Men om några veckor ska väl detta elände förhoppningsvis åtgärdas, och då slipper jag gå runt och må dåligt över det. På tal om att må dåligt. Det där illamåendet jag drogs med igår har kommit tillbaka. Det har slagit läger någonstans i halsen på mig, och sprider sina rötter ner i magen. Har funderat och funderat, och jag har några hypotetiska teorier om vad det skulle kunna vara.


- Nervositet över det här med lägenheten vi ska titta på i dag. Vi har plats två i kön, och chansen är stor att vi får den. Vill jag bo där? Vill jag betala den dyra hyran? Vågar vi avstå den här lägenheten och hoppas på något billigare? Jag vill spy bara jag tänker på det.

- Just nu har jag mycket på jobbet. Det är en kort vecka, och eftersom jag är borta nästa vecka måste jag få en hel del avklarat innan torsdagen är slut. Hur ska jag hinna?

- Kanske har jag ätit något dåligt?

- På tal om att äta något dåligt, kanske har jag blivit laktosintolerant? Kan man bli det i vuxen ålder? Sambandet jag ser med illamåendet är att jag igår drack kaffe med mjölk och sedan åt yoghurt till frukost. Efter det blev jag illamående. I dag åt jag yoghurt till frukost, och sedan kom illamåendet. Å andra sidan åt jag mjukost igår kväll och kände ingenting.

- Är det en graviditet vi har att göra med? Det är väl den första punkten jag skulle räkna bort, men konstigare saker har ju hänt. Och om det inte är en riktig graviditet, kanske jag är skenpreggo? Så många runtomkring mig som är på tjocken just nu att min kropp kanske också vill vara med i deras gäng.

- Brukar ägglossning ge illamående? Det har inte hänt på mig tidigare, men nu när jag är tjugosju år gammal och nästintill pensionär kanske sådana symptom uppstår?

- Kanske är det något så simpelt som resfeber? Brukar ju bli lite stirrig när jag ska ut i vida världen, men det brukar å andra sidan inte yttra sig på det här sättet.

- Är det den gamla vanliga allmänna prestationsångesten och känslan av att jag inte räcker till som har nått nya höjder?

- Eller är det bara någon vanlig sjukdom, typ influensa, vinterkräksjuka eller liknande? Helst inte, tack. Hade det varit den sistnämnda borde det väl dessutom ha brutit ut vid det här laget, så jag stryker den från min lista.


Min kropp brukar ju reagera fysiskt på i grunden psykiska problem, så jag hoppas att det är något sådant jag har att göra med den här gången. Alternativt det där med ägglossningen. 

Den här boken ska jag införskaffa så fort mitt bokköpstopp slopas. Åååhhh, jag måste läsa snabbare.