Theeey're heeere!
Så har jag nu äntligen Game of Thrones- böckerna i min ägo. Fem tjocka tegelstenar på engelska. Vilken tur att jag har rätt många andra böcker som jag tänker plöja igenom först, för jag tror att dessa kräver lite mental förberedelse.
Sömnprat
Konversation med en nyvaken pojkvän när jag pussade honom hej då i morse:
Alex - Jag kan inte dö.
Jag - Vad sa du älskling? Kan du inte dö?
Alex - Nej, jag behöver bara orgnumret.
Snurrigt
Är man lätt jobbskadad när man tar för givet att det handlar om biogas för lastbilar när man läser den här rubriken, och sedan blir vansinnigt förvirrad när man börjar läsa själva artikeln och inte förstår varför den handlar om biografer?
Decléor
Min otippade beställning med skönhetsprodukter har nu anlänt! Ska bli riktigt spännande att se vilka underverk de kan göra med min hud. Har jag tur kommer jag snart att se ut som en tjugoåring i ansiktet (så bli inte förvirrade om ni inte riktigt känner igen mig på nytagna bilder). Det har jag tamejtusan betalat dyra pengar för, så märker jag ingen skillnad efter några veckor lär jag bli besviken.
Recension på grejerna dyker väl upp vad det lider.
Viljestyrka
Så trevligt att kollegan bjuder på Sachertårta när jag går på diet och inte får äta.
Fyra tråkiga punkter
- Drömde att jag fikade på Café Lyran, och vaknade när jag var i full färd att dregla över Sarah Bernhardt- biskvien som jag precis skulle sätta i mig. Så jädra elakt, jag borde väl åtminstone få äta godsaker i mina drömmar.
- Har ont i huvudet. Kan säkert härledas till för lite sömn och oroliga drömmar, se punkt ovan.
- Det regnar ute. Jag avskyr regn.
- Kvällen kommer jag tillbringa i tvättstugan. Hur tråkigt kan det bli?
Twins
Pia Sundhage eller Gordon Ramsay? Ingen vet.
Hjälp mig!
Så har vi hoppat på måndagståget igen. Och den här veckan är det dessutom fullt upp mest hela tiden, förstår inte hur det kan ha blivit så. Tur att det mest är roliga saker som står på schemat, bortsett från morgondagens tvättid.
Har en grej som jag skulle behöva hjälp med. Vi ska på Halloweenfest på fredag, och jag har lite halvpanik över att jag ännu inte införskaffat några utklädningsattiraljer. Kan inte komma på en enda sak jag vill klä ut mig till, trots att jag vanligtvis älskar maskerader. Tror att det beror på att jag fick veta detta i fredags, vilket i min värld är på tok för tätt inpå för att min kreativitet ska kunna flöda problemfritt. Så jag undrar nu om någon har något superbra förslag på vad jag och min karl kan klä ut oss till. Alla förslag mottages tacksamt.
Obs! Marge Simpson och Superman har vi redan bockat av på vår lista.
Tips
I dag tänkte jag bjuda er på världens bästa tips:
Åk för i helvete inte till IKEA en söndag efter lön! Om ni inte gillar att trängas med hela stadens befolkning, vill säga, då kommer ni att tycka att det är supermysigt.
Oktoberfest
Igår stod Oktoberfest i Sollentuna på schemat. Tyvärr krockade det med tre födelsedagsfester, vilket ledde till att det blev en mindre fest än det var tänkt från början, men det gjorde inget för jag hade vansinnigt trevligt ändå. Även om jag var så trött att jag nästan somnade i soffan.
Det bjöds på ölprovartävling, där jag stolt kan meddela att jag kom på andra plats! Eh.... med mina två rätt av nio möjliga... Det var banne mig inte lätt att försöka lista ut vilken ölsort som fanns i vilket glas. Och det var dessvärre inte många sorter som föll mig i smaken, de flesta var rätt äckliga. Men så är jag ju inte någon direkt ölkännare, jag vill bara att det ska vara ljust och så lättdrucket som möjligt.
Lördag 27 Oktober
Lördagar betyder ridning. Det vet vi vid det här laget.
I dag fick jag äran att rida denna herre, Liqueris. Han är väldigt känslig för minsta lilla rörelse, och det är inte helt lätt när man har en tendens att flaxa lite för mycket med de flesta kroppsdelar. Så i dag fick jag träna på att sitta väldigt stilla och vara väldigt följsam med händerna så att han inte spände sig.
Nu är jag dock hemma (placerad med röva i soffan, vilket tydligen är standard här i Muffen) och jag har hunnit trycka i mig lite ägg och kaviar till lunch. Nej, jag har inte tröttnat. Jag tror inte att jag kommer att tröttna. Jag hoppas verkligen inte att jag kommer att tröttna, för det vore tråkigt att förstöra hela ägg- och- kaviar- grejen.
Näst på dagens lista står en dusch och tvätt av hår. Sedan ska jag göra mig fin, för i kväll är det fest i Sollentuna. Marielle och David bjuder in till Oktoberfest. Tyvärr var kön till Butterick's vansinngit lång nu i veckan, annars hade jag och Alex kommit i korrekt klädsel med lederhosen och tyrolerklänning, men nu blir det inte så. Men fin kan man ju göra sig ändå.
Schackrutor
Jag bakade ju en himla massa när jag fyllde år förra helgen. Och inte för att skryta, men mina schackrutekakor blev rätt bra. Det är en klassisk kaka som det är rätt svårt att misslyckas med, men senast jag försökte mig på den blev det inte alls någon hit. Så nu har jag äntligen fått min revansch.
Schackrutor
4,5- 5 dl vetemjöl
1 dl socker
200 gram smör
2 tsk vaniljsocker
2 msk kakao
Rör ihop mjöl, socker och smör till en deg.
Dela degen mitt itu.
Blanda den ena halvan med vaniljsocker och den andra med kakao.
Rulla ut degen till fyra jämna längder.
Lägg en ljus längd bredvid en mörk i två lager. Tryck till lätt så att de fastnar i varandra.
Skär 4 millimeter tjocka skivor och lägg dem på en bakpappersklädd plåt.
Grädda i 200 grader i cirka 10 minuter.
Wild One
Hellluuu!!!
Här sitter jag och vräker mig i soffan. Det gäller att passa på när Alex är ute och gör stan. Eller ja, gör stan och gör stan. Han har varit på teater med jobbet. Fick ett sms om att det var en skum pjäs, och på frågan om den ändå var bra svarade han kort och gott "Nej". Aja, man kan inte ha tur jämt.
Så vad har då jag gjort denna kväll? Tja. Suttit på exakt samma plats i soffan bortsett från en liten paus när jag gick upp och kokade ägg. En måste ju äta lite också, så man inte svälter ihjäl. Så med några ägg, en kaviartub och min dator överlever jag en fredagkväll i min ensamhet.
Det är ett vilt liv jag lever.
Den första snön
Är det här ett skämt, eller? Det är den tjugofemte oktober, det ska inte snöa då!
Ok. Var är min vinterjacka? Var är mina vinterskor? Vilken jädra låda ska jag behöva rota i för att hitta dem? Det får bli pantalonger under byxorna i morgon. Och mössa och vantar. Kommer tunnelbanan att gå i morgon, eller blir det kaos som vanligt? Stå och vänta på ersättningsbuss i två timmar utan att den kommer?
Bara två månader tills vi åker till solen. Bara två månader. Bara två.......
Jag lär er något
Ta en titt på den här bilden.
Nu vet ni varför det heter äggklocka.
Men neeej då, ni behöver inte tacka mig. Det finns en risk att jag får storhetsvansinne då.
Den där chokladcheesecaken
Jag borde egentligen inte. Har blivit på tok för mycket socker de senaste dagarna, bara för att jag har fyllt år. När man bakar vill man ju gärna själv få smaka på resultatet. Nu har jag smakat på resultatet fem dagar i rad. Bra där.
Men detta var det sista. Nu blir det inget mer socker. Nu fortsätter kampen. Fem kilo fram till jul.
Decléor
Nu har jag bestämt mig.
Jag är en sån där som gör hårinpackningar på tok för sällan, har lagt en ansiktsmask typ en gång i mitt tjugoåttaåriga liv och det där med att smörja in kropp och ansikte med vårdande krämer varje dag, det orkar jag bara inte. Och dessvärre är det ju sådant som syns.
Från och med nu är det jag som börjar ta hand om mig själv lite bättre. Jag vill ha ett friskt och glansigt hår, och en hy med lyster och helst så få rynkor som möjligt.
Har spanat runt lite på olika hudprodukter, och jag tror att jag ska slå på stora trumman den här gången. Inte köpa det billigaste jag kan hitta, för det brukar ändå aldrig bli bra. Tänkte mig produkter från Decléor. Rengöringskräm, dagkräm, nattkräm och ett serum. Jag vet att jag tar i så att jag nästan spricker, men jag har hört så gott om alla dessa produkter.
Dyrt blir det, dock. 1200 svenska riksdaler. Men det kanske är priset jag måste betala för att få en hy jag trivs med?
Breaking Bad i kvarteret Muffen
Det har varit lite tyst här inne i dag. Och det är inte för att jag skäms över det där som hände imorse och försöker gömma mig för omvärlden. Nej, jag antar att ingen av er som läser detta var med på bussen och såg mig göra årets vurpa.
Hela kvällen har ägnats åt lite kvalitetstid med min karl. Vi har sett de tre första avsnitten av Breaking Bad, och jag tror att vi kan ha en ny favoritserie på g. Den var vansinnigt bra- och otippat rolig.
Nu väntar sängen. Vi höres i morgon.
Semestern är över- och det med besked
Finns det något bättre sätt att börja dagen på än att halka på den fullsatta bussens såpahala golv och ramla raklång i gången? Jag vill väldigt gärna svara ja på denna fråga, men jag har inte riktigt tid. Jag måste försöka få bort smutsen från mina nya byxor. Typiskt att de är vinröda, fläckarna syns så bra då.
Raspberry
Alltså. Keso och färska hallon. Jag tror att jag dör mumsighetsdöden litegrann.
Färska hallon är ett av mina absolut bästa. Helst nyplockade från busken.
Promenad
Dagens planerade promenad är avklarad. Det var otroligt skönt att komma ut och röra på sig och andas in den friska höstluften. Egentligen borde jag ut och promenera oftare, men det är inte direkt så att det lockar om kvällarna nu när det börjat bli mörkt tidigt. Men i dag har jag åtminstone utnyttjat dagsljuset. Mycket bra.
En helt vanlig måndag- i någon annans liv, men nu även i mitt
Det är måndag, klockan är snart 10 och JAG ÄR INTE PÅ JOBBET!
Blev det förvirrat nu? Då ska jag förklara. Jag har semester i dag. Semester på en helt vanlig måndag utan att jag ska göra någonting särskilt. Så kan det gå när man har dagar som man måste ta ut. Men jag klagar inte, för det vore ju för jädra dumt.
Det var SÅ SKÖNT att få vara den som låg kvar i sängen i morse. I halvsovande tillstånd betrakta Alex morgonrutiner på avstånd och bara njuta av att få ligga kvar under det varma täcket precis hur länge jag ville. Nu gick jag ju i och för sig upp en halvtimme efter honom eftersom jag inte vill slösa bort hela dagen, men jag kännerm ig utvilad.
Så, på agendan i dag:
- Äta frukost - check.
- Ut på en liten promenad. Den måtse vara längre än en timme.
- Svänga förbi valfri affär på vägen hem.
- Duscha och tvätta håret.
- Plocka ur diskmaskinen.
- Slappa i soffan.
- Bugga i kväll.
Varför kan inte alla måndagar se ut så?
That Thing You Do
Dagens bästa låttips: The Wonders - That Thing You Do
Den här låten hör ihop med filmen med samma namn. Filmen handlar om ett kompisgäng som har ett band. De skriver en hitlåt, får skivkontrakt och börjar turnera USA runt. Men bandmedlemmarna vill olika saker och snart uppstår det slitningar mellan dem.
Jag kan verkligen rekommendera den här filmen, och jag förstår inte varför den inte blev mer uppmärksammad när den kom. Det är en sådan där film jag kan se om och om igen utan att tröttna. Och låten! Låten som de får en hit med! Jag är helt såld, och den är lika bra i dag som första gången jag hörde den för över tio år sedan.
Sitter här i min soffa och sittdansar som en galning samtidigt som jag skriver det här inlägget. Tur att ingen ser mig.
Dagens tårar
Åh, jag blev helt tagen av det här klippet. När elefantungen och mamman springer mot varandra i slutet. Åååhhh!
Chokladcheesecake
Dagens stora bakprojekt var chokladcheesecake signerat Leila Lindholm. Jag hade hoppats på att den skulle vara ramla-av-stolen-god, men jag nöjer mig med att säga att den var helt ok. Och mäktig som tusan.
Recept Chokladcheesecake
För 7- 10 personer
Kexbotten
400 gram digestivekex
200 gram smör
Fyllning
600 gram philadelphiaost
2,5 dl kesella 10%
2 tsk vaniljsocker
1,5 dl strösocker
4 ägg
1 dl vispgrädde
Chocolate swirl
150 gram mörk choklad 60%
3 msk espresso
1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Krossa kexen fint i en mixer (eller lägg dem i en plastpåse och krossa med en kavel).
3. Smält smöret och blanda med kexsmulorna.
4. Tryck ut kexblandningen till en botten i en kakform med löstagbar kant, 24 cm i diameter.
5. Förgrädda botten i mitten av ugnen i ca 10 minuter, låt svalna.
6. Sänk ugnstemperaturen till 140 grader.
7. Vispa philadelphiaost och kesella krämigt i en skål.
8. Blanda i strösocker och vaniljsocker.
9. Rör i ett ägg i taget och sist vispgrädden.
10. Bryt chokladen i bitar, smält den i ett vattenbad (eller i micro, gjorde jag och det funkade utmärkt) och blanda ner kaffet.
11. Dela upp smeten i två skålar och blanda ner den varma chokladen i den ena smeten.
12. Varva smeterna om varandra över kexbotten.
13. Dra ett mönster med en kniv eller tandpetare genom smeten.
14. Grädda kakan i ca 1,5 timme tills den stannat helt.
15. Låt svalna och servera kakan ljummen eller kylskåpskall. Jag serverade den kall med mixade hallon.
Födelsedagsfika
Årets födelsedagsfika är avklarat. Tjocka släkten var på besök och för de allra flesta var det första gången de såg vår nya lägenhet. Den blev godkänd (skönt).
Har helt struntat i min diet i dag och goffat i mig både muffins, kärleksmums och chokladcheesecake, men å andra sidan har jag inte ätit någon direkt mat utöver mina frukostägg, så det kanske jämnar ut sig? Sedan har jag även fått ett gäng fina presenter och blommor, men det får jag visa en annan dag.
In the making of baking
Så står jag återigen och slavar i köket. Bakningen fortsätter, och här får ni en liten sneak peek på vad som står i ugnen just nu. Tänkte att jag skippar köpa tårta och hittar på något annat istället. Något som jag aldrig tidigare gjort, och som nu i efterhand känns som ett rätt osäkert kort. Det kan bli fiasko, det kan bli succé. I kväll vet vi.
Och om det blir fiasko ska jag skriva ett klagobrev till Leila Lindholm, för det är hennes recept jag har följt. Till punkt och pricka.
Dagen när jag föddes
Men jag har ju helt glömt att berätta varför jag har bakat som en tok i dag! Jag fyller ju för sjuttsingen år! För tjugoåtta år sedan tittade denna kvinna fram ur sin mammas livmoder, och jag tänkte att jag skulle dela med mig om den dagen. Inte för att jag minns den så bra, men jag har ju fått den återberättad för mig.
Vattnet går när mina föräldrar ligger i sängen. Pappa frågar finkänsligt om mamma har kissat på sig. Eftersom detta hände en månad innan jag egentligen var tänkt titta fram så fick jag och mamma åka i ilfart till sjukhuset i ambulans (enda gången jag har åkt ambulans, by the way).
När det då var dags för min stora entré klev det in sisådär tio läkarstudenter i förlossningssalen. Min födsel var tydligen intressant eftersom jag var så tidig. De glömde dock att fråga mina föräldrar om det var ok att de var med nu när storken skulle släppa ner mig så att jag landade på mammas mage med rosiga kinder och ett gulligt jollrande, och mina föräldrar tänkte väl inte på att de kunde be dem dra någon annanstans.
Väl ute (jag har fått för mig att det gick rätt smidigt, vägde trots allt bara 1700 gram och var en liten plutt) räknades fingrar och tår innan pappa ställdes inför ett ultimatum- skulle han stanna kvar hos mamma eller skulle han följa med mig? Eftersom jag var så liten behövde jag snabbt läggas i en kuvös. Pappa valde det senare alternativet (yes, jag var pappas flicka redan då), men när han började springa efter läkaren snubblade han lite olyckligt på alla sladdar som låg på golvet. Det ville sig så illa att han föll raklång på golvet, mitt framför förlossningspersonalen och mamma. Och tiotalet läkarstudenter.
De där sladdarna som pappa snubblade på hade alla varsin funktion. Och en av dem ledde rakt till droppnålen som satt fast i mammas hand. När denna sladd då utsattes för ett starkt ryck trycktes nålen allt hårdare in i mammas hand med resultatet att hon började skrika. Varpå sköterskan som stod bredvid henne klappade på henne och sa "Det är ok, det gick bra, hon är ute. Du har fått en fin liten dotter.".
Välkommen till världen Maria Helena Nilsson. Ditt liv var lite som ett dårhus redan när du föddes.
Baka liten kaka
Vi har bakstuga här hemma. Jag bakar och Alex provsmakar.
Hittills har jag lyckats få till schackrutskakor, muffins och kärleksmums. Tänkte ge mig i kast med lite kolakakor också, men de känns läskigare på något sätt. Fast med tanke på att en vän (som arbetar som lärare för sexåringar) påstår att hon brukar baka sådana kakor med barnen hon jobbar med borde jag väl också kunna lyckas. Kan man tycka.
Bacardi
Ett av dagens tre stora projekt är avklarat- stallet. Åkte kommunalt i dag, vilket alltid tar längre tid, och i dag hade jag en liten kille att ta hand om efter ridpasset också. Vilket i sin tur ledde till att jag inte hann med bussen och fick vänta på nästa.
Fick otippat rida Bacardi. Det har bara hänt två gånger tidigare, och då har han ändå stått på ridskolan i minst tolv år. Bortsett från att jag mesade lite och stundtals inte var tillräckligt bestämd, gick det bra.
Taken
Eftersom jag funderar på att se Taken 2 på bio kändes det lämpligt att ge sig i kast med ettan först. För den hade jag tydligen inte sett.
Bryans sjuttonåriga dotter Kim och hennes kompis åker till Paris, där de blir kidnappade av människor som sysslar med människohandel. Bryan är en tidigare CIA- agent, och nu måste han förlita sig på sina gamla färdigheter när han åker till Frankrike för att leta reda på sin dotter. Men klockan tickar, och kommer han att hinna innan Kim säljs vidare för prostitution?
Jag hade inte några direkta förväntningar på den här filmen. Känslan var att den kunde sticka iväg åt i stort sett vilket håll som helst. Som tur är svängde det åt rätt håll, och jag gillade den! Slutet må vara lite förutsägbart, men det gör inte så mycket då vägen dit var underhållande och spännande.
Nu känner jag mig definitivt redo att se tvåan!
Betyg: 3 av 5.
Experten har uttalat sig
Tack för upplysningen. Vilken tur att jag bara använder mina Converse i genomsnitt sex av sju dagar i veckan.
I'm a horse, I'm a horse, I'm a horse
Alex har fixat en ny skrivbordsbild på min laptop. På eget bevåg, naturligtvis. Och varje gång han ser den säger han med Långben- röst "I'm a horse, I'm a horse, I'm a horse" och skrattar sedan elakt.
Ja, elakt. För han vet att jag inte vet hur jag ändrar bakgrundsbild på skrivbordet. Och den där hästen var rolig de första tjugo gångerna jag såg den, men nu- not so much.
Torsdag 18 Oktober 2012
Jag har tur. Den lilla tomten som huserat i min livmoder de senaste dagarna och där ägnat sig åt att hugga sönder mig inifrån med en slö liten kniv, har gått och gömt sig någon annanstans. Så bortsett från ett smärtanfall på tunnelbanan i morse så mår jag ganska så bra.
I övrigt bjuder inte dagen på några överraskningar, och jag planerar att åka hem direkt efter jobbet. Det är ju trots allt bara en vanlig torsdag.
Tråk
Onsdag kväll.
Mensvärk. Trött. Torra händer som svider. Springa upp och ner till tvättstugan. Ingen rast och ingen ro. Så jädra opepp.
Nej, i dag har inte varit någon bra dag. Bortsett från middagen då- ägg och kaviar. Men ägg och kaviar hjälper liksom inte riktigt för att putta undan alla negativa och tråkiga tankar och känslor.
Kanske är dags att släcka ner den här dagen och sova bort allt elände. Vakna med positiva och härliga torsdagskänslor i morgon bitti. Ja. Så får det nog bli.
Shape Up
Jag behöver lite extra motivation för att jag inte ska svika mig själv och trilla dit på massa godsaker. Så jag laddade ner en app som ska hjälpa mig hålla koll på vad jag stoppar i mig under dagen.
Den är enkel att använda, man fyller bara i hur mycket man äter av allt och vilken av dagens måltider detta utgör, och sedan räknas det ihop hur många kalorier man har fått i sig. Fyller man i sin nuvarande vikt, målvikt och hur mycket man vill gå ner varje vecka får man även upp ett mål på hur många kalorier man kan stoppa i sig.
Enkelt på ett sätt, men det är svårt att veta exakt hur mycket man äter av saker när det ska anges i vikt. Och vissa produkter finns det fler att välja av, och min lösning är att hellre ta i lite i överkant och alltid välja det som enligt appen har flest kalorier. På så sätt bör jag åtminstone inte överstiga mitt dagliga kalori- mål.
Den här appen hjälper verkligen att hålla motivationen vid liv. Nu är det här bara andra dagen som jag är stenhård mot mig själv, men tankarna har ett par gånger fladdrat iväg till både cashewnötter doppade i choklad och lussebullar. Det har varit extremt lockande att springa förbi affären och inhandla dessa förbjudna gottigheter, men efter att ha slängt ännu en blick på dagens kaloriintag och kollat upp hur många kalorier en lussebulle består av har jag låtit bli. Och istället ätit ägg med kaviar till middag.
Viktplan
Jag har fått nog. Inte fan kommer jag gå ner i vikt om jag trycker i mig massa onyttigheter hela tiden. I två månaders tid har jag gått och inbillat mgi själv att jag kan gå ner fem kilo innan vi åker utomlands. Men sedan har den där jädra chokladen och allt annat gott lockat för mycket och jag har trillat dit. Igen och igen och igen. Nu är det bara två månader kvar, och den där viktminskningen känns som en omöjlighet.
Tänkte att jag börjar smått. Tisdag- fredag den här veckan ska jag äta nyttigt. Inga utsvävningar, bara följa det kostschema jag lagt upp. På lördag fyller jag dock år, och då kan jag få unna mig lite kolhydrater om jag vill. Och på söndag är det släktfika, och då tänker jag tillåta mig socker. Längre än så tänker jag inte planera. För det är när jag tänker långsiktigt som allt skiter sig.
Det bästa är att min kropp inte alls skriker efter choklad just nu. Den skriker efter kokt ägg med kaviar. Så. Himla. Tacksamt.
Det svarta guldet
Det är ju vansinnigt smart att dricka massa kaffe på kvällen. Så bra jag kommer sova. I morgon natt, vill säga, för i kväll lär jag få stora problem med att somna.
Denna måndag
I dag har jag:
- Ätit ägg till frukost. Med kaviar. Drömmen.
- Jobbat flitigt.
- Irriterat mig på regnet. Och på att det inte är bra att ha tygskor på sig när det regnar. Strumporna blev blöta.
- Lyssnat på Hannah&Amandas podcast. Love it!
- Dansat loss på buggen. Sista gången på grundkursen, men jag och Helene har bestämt oss för att fortsätta.
- Läst ett par kapitel i Sofie Sarenbrants senaste bok.
- Ätit ännu mer aägg. Med kaviar.
- Sett första avsnittet av Elementary.
- Surfat runt lite på nätet.
Världens mest intressanta dag. Jag hoppas att ni har antecknat noga.
Looper
Vi kom iväg till bion i fredags (med god marginal dessutom) och vi hade sån tur att det fanns bra biljetter kvar till just Looper.
I framtiden har man lyckats "uppfinna" tidsresor. Detta är en metod som maffian använder sig av för att göra sig av med människor. Då tekniken har blivit så avancerad att det i princip är omöjligt att komma undan med mord löser de det genom att skicka tillbaka sina offer trettio år i tiden, där de sedan mördas av så kallade loopers.
Detta är ett jobb som Joe utför. Men så en dag skickas hans framtida jag tillbaka, och står framför honom för att skjutas.
När jag först såg trailern för den här filmen visste jag att jag ville se den. Och tack och lov infriades alla mina höga förväntningar- Looper är en riktigt bra film. Den är fylld med spänning och tvära kast, och det blir aldrig tråkigt och förutsägbart.
Betyg: 4 av 5.
Satisfaction
Tillfredsställelsen när man tror att man har kokat ägget för länge och sedan upptäcker att gulan är perfekt krämig...
Mmmm mmmm mmmmmm.....................
Saturday Night
Gårdagen blev helt annorlunda jämfört med hur jag hade tänkt. På ett bra sätt. Istället för en kväll i soffan med min dator, karl och kanske någon bra film eller serie drog Alex med sig Marielle och David hit (han hade hängt med dem halva dagen). De köpte med sig mat från kolgrillen i centrum, och efter att ha mölat i oss den blev det sällskapsspel för hela slanten.
Först ett evighetslångt parti av UNO. Det gick bra för mig till en början, men sedan rasade allt samman och jag blev näst sist. Förstår fortfarande inte hur det kunde hända.
Sedan två omgångar Cluedo (bästa spelet EVER). Och tänk, inte fick jag vinna där heller, men första rundan hade jag åtminstone listat ut alla ledtrådar. Andra rundan gick sämre, men var rolig ändå.
Lördagen blev med andra ord så himla mycket bättre än vad jag trodde att den skulle bli. Härligt! Och matbilden här ovan är för övrigt den enda bilden jag knäppte på hela kvällen. Var på tok för fokuserad på att försöka vinna för att komma ihåg att plocka fram kameran.
Sjätte Tunnan
Jag hade inte varit på Sjätte Tunnan tidigare, men jag måste säga att det var kul att prova på någonting helt nytt i restaurangväg igår. För den som inte vet kan jag berätta att Sjätte Tunnan är en medeltidskrog som ligger i ett källarvalv i Gamla Stan. Alla som arbetar där är klädda i tidsenliga kläder, och maten som serveras är tänkt att vara så lik den mat som åts under medeltiden som det bara är möjligt.
Det var mysigt att sitta på en träbänk där nere i mörkret med endast levande ljus som ljuskälla. Maten var god. Jag åt älgköttbullar med rotmos , men de överträffades av Alex oxfilé med rotfrukter. En liten blåbärspannacotta slank också ner. Sedan var jag tvärmätt.
På min lunchtallrik
Efter ett tufft ridpass belönade jag mig med en gammal favorit till lunch. Keso med hallon och valnötter. Mumma för smaklökarna! Och plus i kanten för att det dessutom är nyttigt.
Är dock jädrigt sugen på ägg med kaviar. Och grönsaker med Holiday- dipp. Får nog ta mig en liten promenad bort till affären ändå. Lite senare.
Iväg på dejt
Jag har tagit helg! Och först ut på helgens aktivitetslista står en dejt med min karl. Vi ska gå på restaurang, och förhoppningsvis hinner vi även med en bio efter det. Men jag får återkomma i det ärendet.
Joggingtur i mörkret
Jag slapp inte joggingturen. Trots att jag försökte med allt för att komma undan.
Jag surade. Jag sa att jag inte ville. Att det var för kallt ute. Att klockan var för mycket. Att jag hade ont i magen efter att ha ätit så mycket. Jag hade till och med sån tur att mina långbenta träningsbyxor var försvunna och vi fick rota igenom varenda skåp och låda i hela lägenheten två gånger om för att efter tio minuter äntligen hitta dem. Och att jag då ännu en gång försökte mig på en kombinerad jag-är-sur-och-har-verkligen-inte-någon-lust-längre-undanflykt hjälpte inte.
Vi joggade. Inte riktigt lika långt som vi brukar, men med lite mer tempo än vanligt. Och nu är mina öron alldeles iskalla.
Tur att man är för jädra snygg direkt efter ett träningspass i alla fall. Eller, ja. Kanske inte.
Lägesrapport
Jag fick ett sms från Alex. Han hade tydligen AW med sina kollegor i dag, men i vanlig ordning hade han helt glömt bort det. Det är därför han brukar tala om sådana saker för mig, så att jag kan påminna honom när det börjar närma sig. Ett system som funkar bra, bortsett från när han glömmer bort att informera mig. Som nu.
Så. Nu tänker jag äta upp hans tortellini och se på någon bra serie (nej, har fortfarande inte vågat se Sons of Anarchy säsong 5) i väntan på att han ska dyka upp här hemma. Har jag tur så blir han väldigt sen och därmed blir den där joggingturen som han efterlysta inställd. Utan att det är mitt fel. Mycket bra planerat i såna fall.
Änglamakerskan
Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. När polisen, efter att ha fått ett kryptiskt telefonsamtal, anländer till ön möts de av en uppdukad påskmiddag och den yngsta dottern Ebba, som ensam tultar runt i matsalen. Resterande familjemedlemmar har aldrig återfunnits.
Decennier senare återvänder Ebba till ön tillsammans med sin man, efter att de har förlorat sin son i en olycka. Tanken är att de ska rusta upp den gamla barnkolonin, där hennes pappa en gång drev en internatskola, och öppna ett bed and breakfast. Men någon verkar vara av en annan åsikt, och de hinner knappt mer än sätta sina fötter på Valö innan någon försöker bränna ner det gamla huset. Och när de börjar bryta upp matsalsgolvet hittar de stora mängder torkat blod. Kan detta vara en pusselbit i gåtan kring vad som hände Ebbas familj den där påsken för så många år sedan?
Jag har varit ett fan av Camilla Läckberg sedan jag läste hennes debut Isprinsessan. Hennes historier om Fjällbacka fascinerar mig, och jag dras till hennes berättarteknik. Jag gillar hur hon väver ihop dåtid och nutid och på så sätt ger än mer liv åt sin berättelse.
I Änglamakerskan har hon lyckats hitta en story som är både fängslande och spännande. Det är flertalet trådar som snyggt binds ihop, och även om jag, när det började dra ihop sig, misstänkte utgången så fanns det ytterligare en liten knorr på slutet som jag inte lyckats förutspå.
Änglamakerskan är sannerligen en bok i min smak, och jag kan varmt rekommendera den om man är sugen på att ge sig i kast med en deckare.
Betyg: 4 av 5.
Tre år med dig
I dag är det tre år sedan jag och Alex träffades första gången. Eller, ja ska man vara helt korrekt hade vi sett varandra redan på nyårsafton, men då pratade vi knappt med varandra. Vi dansade lite men jag la honom inte direkt på minnet mer än att jag visste att någon svängt runt med mig i en mycket bestämd salsa. Ledsen, baby, men det är sanningen.
I alla fall. 10 oktober 2009 träffades vi "på riktigt", men det klickade egentligen inte till förrän sex dagar senare på vår första officiella dejt. Men då klickade det å andra sidan rejält.
Jag är vansinnigt glad över att få ha dig i mitt liv, Alex. Även om jag gnäller på dig ibland och tjatar tills du får skavsår i öronen, så älskar jag dig så mycket att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. Vi har något fint.
Men nu tycker jag att du ska komma hem så att vi kan äta den där entrecoten någon gång! Jag börjar bli för jädra hungrig!
Lussebulle
Oh maj gaaad!!! Se vad mitt norra öga skådade när jag klev in på Willys tidigare i dag. Säsongen har börjat! (Det var fan på tiden, halva oktober har ju snart susat förbi). Oj, oj, OJ vad det ska snaskas lussebulle framöver! Bästa bullen alla kategorier.
Peach Melba
Att Peach Melba finns som cider vet jag redan. Men den smaken finns tydligen också på glass! Tror dock inte att man blir särskilt onykter av att äta den... Fast det skulle å andra sidan vara en fantastisk idé! Förfesta på glass. Bli lullig utan att behöva springa på toa hela tiden samtidigt som man får i sig massa god glass.
Efter dans kommer kebab
Det är fascinerande det där hur en värdelös dag kan förvandlas till något väldigt roligt så fort man anländer till buggkursen. Det är jag tacksam över.
Jag gör små framsteg varje måndag, och den där högersnurren som från början var omöjlig har nu visat sig vara inte alls så svår som jag först trodde. Nu ligger de svåraste momenten i den sista dansen för kvällen, när vi får välja fritt bland alla snurrar vi lärt oss och göra egna kombinationer. Det är lite knöligt att veta vilken snurr karlarna har tänkt sig att man ska göra när de för, och framför allt svårt att komma ihåg hur snurren går. Men det ger sig väl förhoppningsvis det med, med lite övning.
Och som sig bör avslutar vi denna måndag fint med en kebabrulle. Fast jag vet att jag inte borde. Så jädra illa.
Sjukdom, nej tack
Den här dagen går från skit till bättre.
Fick en akut jag måste spy nu- känsla på tunnelbanan imorse, och jag var tvungen att trycka i mig både yoghurt och massa frukt för att den skulle försvinna. Känner mig fortfarande lite snurrig i huvudet, men jag mår åtminstone inte illa på det där hemska sättet.
Trött som satan är jag också, vilket kanske inte är helt ologiskt med tanke på att jag sov någon timme för lite, men jag borde väl inte vara så trött att jag knappt orkar lyfta fingrarna när jag skriver på tangentbordet. Kanske har jag åkt på någon av alla höstsjukdomar som härjar nu. Kanske håller jag på att bli suk på riktigt. Hemska tanke.
Ska göra mitt bästa för att mota bort luddigheten i huvudet, för det där med att vara sjuk låter alldeles för otrevligt för att jag ska låta det tränga in i min redan så spruckna tillvaro. Så. Dags att hämta ännu en kopp rykande hett te.
Dressed For Success
I dag åkte finklänningen på och finväskan fram. Men firar man ett Diamantbröllop så gör man.
Diamantbröllop
Tidigare i somras firade farmor och farfar 60 år som gifta (helt fantastiskt!). Eller ja, själva firandet fick vänta tills i dag då släkten möttes upp i Mariefred för en trevlig middag på Gripsholms Värdshus. Det blev massa mat, och jag åt tills det inte fick plats något mer i min stackars matsäck. Precis som vanligt när man har ätit middag med släkten, med andra ord.
Här är huvudpersonerna.
Jag åt någon form av krämig kräftsoppa med västerbottenpaj till förrätt.
Till varmrätt åt jag oxfiléplanka.
Jag och Alex delade på en chokladfondant till dessert. Glassen var inlindad i karamellbitar.
When a stranger calls
Som straff för att ha fått en väldigt hög mobiltelefonräkning tvingar Jills föräldrar henne att sitta barnvakt åt en familjeväns två barn. Strax efter att Jill har anlänt till det ensligt belägna huset börjar hon få konstiga telefonsamtal där någon mestadels bara andas i luren. Vad hon inte vet är att denna man befinner sig inne i huset, och planerar att fortsätta terrorisera henne och långsamt bryta ner hennes psyke innan han tänker döda henne.
Jag blev lite besviken på den här filmen, eftersom jag mot bättre vetande hade höga förväntningar. Men det finns ingenting originellt med denna storyline, det känns som att det har gjorts flera gånger om. When a stranger calls är i och för sig en remake av en film från 1979, men då det sedan dess har gjorts så många filmer på samma tema blir denna lite överflödig.
Även om det inte händer så mycket under den första timmen lyckas de ändå hålla intresset uppe (om än knappt). Det står och väger på gränsen mot att bli segt utan att egentligen falla över, och det är skönt när helvetet till slut brakar loss.
Det absolut bästa med filmen var att upptäcka att The Stranger spelades av Tommy Flanagan, som för min del är mest känd som Chibs i Sons of Anarchy.
Betyg: En svag 3:a av 5.
Händerna Mot Himlen
Where the Magic happens
Mitt hem är invaderat av karlar. De är fler än vanligt, och de ägnar sig åt att spela Magic. Hela dagen. De har tydligen köpt massa nya kort som släpptes här i dagarna, och dessa måste ju självklart invigas med en rejäl turnering.
Var lämnar då detta mig? Jag har självmant förpassat mig till sovrummet. Där jag tokslocknade på sängen och sov två timmar. Vilket slöseri av lördagen! Och nu är klockan jättemycket och det känns som att jag inte fått någonting gjort. Helvete.
Nu måste jag alltså vara extra effektiv och få ut mesta möjliga av resten av kvällen. Jag känner pressen.
Låta musklerna arbeta
Dagens träning:
- 1 timmes ridning.
- 3 km jogging.
Känner mig så vansinnigt bra som faktiskt gav mig ut och sprang trots att jag inget hellre ville än lägga mig på sängen och bra glo. Fast i dag fanns det inget kul med det. Bara tungt.
Det var ju jävligt korkat
Jag har en liten fråga. Vem petar bort upp- knappen på hissen. VEM???!!!
Kanelbullens Dag
Kanelbullens Dag. Jag får väl lov att säga grattis! Grattis till alla butiker som tjänar massa pengar på detta fjanteri. Det finns inget äkta och genuint med Kanelbullens Dag, inga traditioner. Bara ett syfte att sälja.
Men det är inte som att jag är otacksam över att min chef bjuckade på en lyxig kanelbulle från Lux i dag. Det ska jag komma ihåg när det är dags att fylla i medarbetarenkäten nästa år.
Wagamama
Arbetsdagen var inte mycket att hurra över. Massa skit och strul och omöjliga personer som jag helst hade velat ignorera. Men sedan fick jag lämna jobbet och möta upp Marielle på Wagamama, och då blev det mycket bättre.
På lätta fötter
Jag förstår att ni har undrat. Och nu ger jag er svaret.
JA. Jag gav mig ut och joggade. Och jag avskydde min karl för att han tvingade mig (för precis så var det). Sedan upptäckte jag att jag hade det där flytet i benen i dag, och då dumpade jag alla okärleksfulla känslor vid vägkanten och sprang ifrån dem, hand i hand med min pojkvän in i solnedgången medans ekorrarna sjöng och enhörningarna kastade med sina glänsande manar.....
....... amen vad fan. Att jag aldrig kan hålla mig till sanningen. Nä. Det fanns inga jädra ekorrar och inga enhörningar. Och minst av allt fanns det någon vacker solnedgång FÖR NU ÄR DET HÖST I SVERIGE OCH DÅ GÅR SOLEN NER INNAN DEN ENS HAR GÅTT UPP, OCH KLOCKAN 19 ÄR DET MÖRKT.
Men ja. Jag var ute och joggade.
Vill inte. Men måste.
Alltså. Det är ju inte så bra att jag, medans jag sitter här i soffan och väntar på att Alex ska komma hem, försöker komma på en bra bortförklaring till varför vi inte ska ut och jogga. Det var ju för sjuttsingen jag som föreslog det och han som motvilligt accepterade trots att det är pissigt väder.
Jag kommer ju garanterat inte gå ner några fem kilo innan vi åker på semester om mindre än tre månader.
Michael Kors
Fick ju en present av Alex när han kom hem från London förra söndagen. Och här är den!
Michael Kors Bedford Tote Bag
Den är alldeles ljuvlig! Och nästan för fin för att använda.
Funderar nu på vart jag ska skicka iväg Alex för att han ska komma hem med ännu en fin present till mig.
På jakt efter lite glädje
Två saker som gör en pissig dag betydligt bättre:
- Fika med kollegorna.
- Få veta att en av favoritkollegorna är gravid.
Hungrig- Crystal Renns berättelse
Det här är Crystal Renns egen berättelse om sin väg till att bli den mest framgångsrika plus size- modellen genom tiderna. Det är en naken och självutlämnande berättelse om hur allting började, hur en agent sådde ett frö i hennes huvud att om hon bara kunde gå ner sisådär trettio kilo skulle hon bli en starkt lysande stjärna inom modellbranschen. Detta lilla frö utvecklade sig snabbt till anorexia och självhat, och den där utlovade succén uteblev. Tills det att Crystal inte orkade mer- och allting vände.
Detta är en stark berättelse om hur långt en människa kan vara beredd att gå för att uppnå en dröm. Om hur stark makt andra människor kan ha över en, och vilka hemska människor som arbetar inom modeindustrin. Jag blir tamejtusan mörkrädd när jag läser om hur stylister öppet visar sin ilska över vilka "tjocka" modeller de "tvingas styla" under plåtningar. Modeller som i många fall lider av ätstörningar och har ett BMI som signalerar att de är gravt undernärda.
Smalhetsen som råder i samhället är vidrig, och det gjorde ont att läsa om fjortonåriga Crystal som bantade ner sig till 46 kilo och ändå fick höra att hon hade för stora lår. Hur hon till slut inte åt annat än grönsallad och tränade åtskilliga timmar varje dag. Men lika ont som det gör att läsa om hennes jobbiga år, lika härligt är det att läsa om när hon bestämmer sig för att det får vara nog.
Det kanske är föga förvånande att jag, som gillar starka livsöden, föll för den här boken. Jag rekommenderar den varmt!
Måndag kväll
Inte helt oväntat blev den här dagen betydligt bättre så fort jag lämnade jobbet.
Det gick rätt bra på buggen, om jag får säga det själv. Börjar få lite bättre kläm på den där fasligt svåra högersnurren, och mot slutet fick jag till det lite bättre med rytmen i kroppen också. Glömmer ju så lätt att man ska svänga lite på höfterna när man dansar, och inte bara fokusera på att stegen ska bli rätt.
Såg kvällens avsnitt av Vem tror du att du är, som den här gången behandlade Camilla Läckbergs släkt. Och jisses, vad jag är sugen på släktforskning nu! Jag vet tyvärr knappt ingenting om min släkt. Gjorde ett skolarbete för hundra år sedan då jag intervjuade min mormor om hennes uppväxt och familj. Farmor har berättat litegrann om hur hon hade det som barn, men inte mycket. Och sedan är det bara ett enda stort svart hål.
Det skulle vara så vansinnigt intressant att ta reda på mer. Var kommer jag ifrån? Vilka var mina förfäder? Ska nog ta och besöka mina gamlingar någon dag och be dem berätta vad de vet. Är övertygad om att de faktiskt sitter inne på massa spännande saker.
Jaja, nog om det. Nu ska jag krypa ner under täcket och försöka få mig ltie sknöhetssömn. Ögonlocken börjar nämligen bli allt tyngre, och det känns onödigt att somna i soffan i dag igen. Får så mycket skäll från Alex då.
Negativa Helena
- Dåligt humör. Ingenting är roligt, allt suger.
- Det regnar ute, och har så gjort hela dagen.
- Hungrig. Hade alldeles för lite sallad till lunchen (som jag åt tillsammans med en kycklingfilé). Suck.
- I kväll är det bugg igen. Det blir nog kul även om det inte känns så nu.
- Vill sitta hemma i soffan bredvid Alex och titta på Downtown Abbey.
- Vill äta mysmiddag med Alex, men har varken tid eller lust att gå och handla.
- Har inte ork att ta tag i saker. Speciellt inte de saker som borde vara gjorda igår.
- Borde sluta vara så jädra neggo, men jag vet inte hur.
