Helena

Jag är vansinnigt sugen på våfflor. Skit också. Om jag är lika sugen på det på måndag när jag kommer hem från Spanien, får jag göra något åt det då.

Det där med att packa har aldrig varit min starka sida. Det är likadant varje gång, och den här gången är inget undantag. Jag går mest runt och såsar och har svårt för att bestämma mig vilka kläder som får följa med till Barcelona. Som vanligt har jag ingenting att ha på mig när det är varmt ute. Vilka problem.

Nu: Speeda upp lite. Jag vill gärna få några timmars sömn i natt.

I lördags kände jag för att vara lite mer färgglad i ansiktet än vad jag brukar (det var trots allt schlagerkväll), så jag invigde helt sonika mitt rosa läppstift från e.l.f. Det korrekta namnet är Gypsy, och det bästa är att det bara kostade 15 kronor. Verkligen att rekommendera.

Redo för vad dagen har att erbjuda.

Att tvätta är inte direkt min favoritsysselsättning, men likt förbannat måste det göras ändå. I dag är dessutom en av maskinerna trasig, vilket gör att jag inte kommer hinna tvätta allting som jag hade tänkt att tvätta. Värdelöst, men inte mycket att göra åt. Det viktigaste är att jag har rena kläder att ha på mig i Barcelona.

Det ska bli spännande att se resultatet av den amerikanska filmatiseringen av Män som hatar kvinnor. Måste ju säga att det verkar lovande hittills. Även om jag tycker att Rooney Maras styling som Lisbeth Salander är betydligt sämre än Noomi Rapaces.

Hela dagen har jag känt mig lite risig. Seg, trött, svidande ögon, frusen. Som om det ligger någon otrevlig sjukdom i kroppen och bara väntar på att få bryta ut. Så jäkla ovälkommet just nu. Jag ska åka utomlands om två dagar, inte fasiken har jag tid att vara sjuk. Förhoppningsvis är det bara en eftersläng av helgens sömnbrist, som försvinner om jag bara sover tillräckligt många timmar i natt. Men det kan nog vara bra om jag försöker att mota bort eländet med lite värmande honungsvatten och en mysig filt. Andra bra tips för att hålla förkylningar och feber borta mottages tacksamt.

Vi har satt upp nya regler hemma när det kommer till diskningen. Vaser, fina glas och liknande får inte Alex diska. För några dagar sedan hade han sönder en tallrik (en billig från Ikea, så det var inte så farligt). Igår hade han sönder en vas. Också den från Ikea, men det sved lite mer än tallriken. Jag hoppas att de där vaserna fortfarande säljs, för den var riktigt bra. Tidigare har han även haft sönder ett champagneglas av finare modell som jag fått i studentpresent av min morbror och hans fru.

Jag litar inte riktigt på Alex längre när det kommer till disken. Det glädjer mig att han diskar, med tanke på att det är en av de hushållssysslor som han avskyr mest, men de omtåliga sakerna får han överlåta till mig i fortsättningen.

Ett par timmars extra sömn hade gjort susen i morse. Men det är måndag, och då är det bara att bita i det sura äpplet och släpa sig upp ur sängen alldeles för tidigt. Och jag får försöka att tänka lite positivt. Det är en kort vecka i och med Kristi Himmelfärd, och på onsdag åker vi äntligen iväg till Barcelona. Det ska bli så vansinnigt skönt att komma iväg, men det är ju självklart lite stressigt nu precis innan med alla saker som måste fixas.

- Tvätta i dag.
- Kiropraktorn i morgon.
- Jobba undan massa saker på jobbet.
- Städa.
- Packa.
- Gärna köpa en ny bikini.
- Ta reda på vad man absolut inte får missa att göra när man är i Barcelona.

Men det är bara till att försöka vara fokuserad. Och skriva en lista på vad som ska packas, så att jag inte glömmer något viktigt. Kameraladdaren till exempel. Det skulle vara döden.

Varken jag eller Alex orkade med att göra några stordåd i köket när vi kom hem efter bion, så vi slängde in en färdiglasagne i ugnen. Trekvart senare var den klar att ätas, och vi fick dessutom varsin matlåda till morgondagen. Även om det inte var den godaste lassagnen jag ätit (för lite mer kryddad hade den gärna kunnat få vara) så funkade den, och det bästa är att man inte behöver göra annat än att ta ut den ut förpackningen och sätta in den i ugnen. Perfekt när man inte orkar vara en duktig kock.

Jag och Alex tog oss in till stan på eftermiddagen. Destinationen var Rigoletto, där vi drog på oss 3D- glajjerna och såg Pirates of the Caribbean: On stranger tides. Det är den fjärde filmen i ordningen, och jag har tyckt om alla föregångarna. Därför kändes det som ett självklart filmval.

Varken Orlando Bloom eller Keira Knightley var med i den här filmen, vilket jag trodde skulle kännas fattigt, men så var inte fallet. Jag tänkte inte ens på att de inte var med. Johnny Depp och Penelope Cruz klarade av att hålla uppe filmen galant. Storyn brukar ju vanligtvis vara lite rörig i de här filmerna, och även denna gång var det många olika pusselbitar som man var tvungen att hålla reda på. Men det flätades ihop på ett sätt som var enkelt att förstå, och det enda frågetecknet som kvarstod när vi lämnade biografen var när nästa film kommer att landa på bioduken.

Det här är en film som man definitivt borde se om man har sett de tidigare filmerna, och att se den på bio är att rekommendera. Jag ger inte så mycket för 3D- effekterna, men det är trots allt en storslagen äventyrsfilm. Och sådana bör man se på bio för bästa upplevelse.

Det är svårt att inte få sommarfeeling när man promenerar hem från tunnelbanan kl 04:15 på morgonen, och det är alldeles ljust ute. Nu är det bara värmen som saknas.

Igår infann jag mig i Gubbängen, där Helene bjöd på god mat och trevligt sällskap. Vi åkte sedan in till stan, där vi fick stå i kö i en timme och en kvart innan vi till slut kom in på Golden Hits. Väl inne var det värt besväret, det är det alltid. Vi dansade loss tills de stängde, och då mötte jag upp min pojkvän vid Patricia. Tanken var att vi skulle in, men en kille i sällskapet hade inte åldern inne och då fick det bli en sväng förbi Donken istället innan vi åkte hem. På det stora hela var det en mycket bra kväll. Och jag mår faktiskt rätt bra i dag, vilket är lite otippat.

Alex bekräftar bara min tes om att han är världens bästa pojkvän när han fixar frukost till mig. Han hatar att kleta med degar, men ändå gjorde han scones från scratch i dag. Så kan det gå när man har myssöndag.

Som vanligt var jag även denna lördag i stallet. Det kändes lite konstigt att åka dit igen så snart efter förra gången. Det gör det alltid när man har ridit igen en missad lektion på fredagen. I dag fick jag Alpflickan, som jag egentligen skulle ha haft igår men bytte bort mot Leo. Vi red ett par varv runt grönhagen innan vi tog oss in i ridhuset och red över bommar. Och jag får väl säga att jag är åtminstone lite nöjd med dagens lektion. Det gick bättre och bättre, och vi avslutade betydligt bättre än hur vi började. Jag tror att jag kanske börjar komma lite underfund med hur Alpflickan fungerar. Nu gäller det bara att bära med sig det.

Eftersom jag är i Barcelona nästa lördag måste jag ta igen den ridlektion som jag missar, och detta gjorde jag i dag. Alex var fin och följde med, och han ställde dessutom upp och fotade. Jag lyckdes byta till mig min favorit Leo, vilket jag är väldigt nöjd över, och även om han var rätt seg så kändes passet på det stora hela ok. Det lustiga var att när jag tittade på det som Alex filmat såg det inte alls lika bra ut som det känts. Men man kan inte vara nöjd jämt. Och det är vansinnigt svårt att ha en plan fär sin ridning när man rider fritt utan instruktör. I morgon är det dock dags igen, och då är det en vanlig lektion som gäller. På ny häst.

På grund av extrem ovilja att laga mat i dag, åt jag och Alex middag i Kungshallen. Det blev Tacobar för oss båda, men jag är lite besviken. På bilden ser ni en Nacho de Luxe. Så såg inte en Nacho de Luxe ut för några år sedan. Då var den betydligt större och med mer grönsaker. Min misstanke är att sedan Nacho de Luxe Grande tillkom på menyn har den tagit över den gamla utformningen, och den vanliga de Luxen har blivit mindre för att Granden ska se större ut. Någon annan vettig förklaring än det kan jag inte komma på till varför min Nacho de Luxe som jag fick i dag var så fattig. Vansinnigt dåligt och snålt som satan.

Nu tar jag helg! Får hålla en tumme att regnet håller sig borta under min promenad till tunnelbanan (men i dag är jag förutseende och har med mig paraplyet, och det är alltid något om olyckan skulle vara framme).

I dag är ingen bra dag. Jag är så trött att det svider i huvudet och det regniga vädret utanför fönstret matchar mitt humör perfekt. Det snurrar på tok för många tankar i huvudet just nu, och jag skulle behöva ligga i ett tyst rum och bara koppla bort allt. Som tur är, är fredagarna korta arbetsdagar, och jag får gå hem om fem timmar. Eller hem och hem, jag planerar att möta upp Alex i stan. Han ville väldigt gärna köpa den där kavajen som han tittade på för några veckor sedan, och jag ska följa med som smakråd. Sedan blir det en vända till stallet i kväll. En timmes ridning ska väl förhoppningsvis hjälpa mig att locka fram leendet igen. Och efter det vill jag bara ha en mysig kväll med världens finaste pojkvän.

Med tanke på att jag lagade mat både i lördags och igår var det läge att i dag åberopa en av de främsta lagarna som råder i det Nilssonska hushållet. Den som lagar mat behöver inte diska. Min kära pojkvän brukar med anledning av detta gärna utropa sig till kock, och med glädje laga maten medans jag får fixa disken efteråt. Och de gånger jag har stått för matlagningen har han ändå slingrat sig ur diskningen med argument som "Jag måste plugga" eller "Jag måste jobba". Och jag har oftast låtit honom slippa undan, för jobb och skola är viktigare. Men inte den här gången.

Efter i lördags var det galet mycket disk, som jag fick sköta. Gårdagens skörd var inte alls lika stor, och jag var därför benhård- Alex diskar. Det knorrades och gnälldes, men nu står han faktiskt med diskborsten i högsta hugg. Men om det ändå vore så väl att allt var bra med det. Jag tror bestämt att han har hittat ett bra sätt att försöka slippa diskandet i framtiden... Han skyller på att tallriken var hal, men jag vet inte det, jag. Det liknar snarare lureri och djävulskap...

Men det står åtminstone 1-1 i tallriksförstörelse mellan oss nu. Och då får han pluspoäng för att han i alla fall inte hällde ut massa gröt på hallmattan när han tappade sin tallrik.

Efter jobbet mötte jag upp Marielle på Vapiano vid Centralen. Jag har hittills bara besökt Vapiano vid Gamla Stan tidigare, så det var en trevlig erfarenhet att se något nytt (som är inrett i princip precis likadant och serverar samma mat). Dessutom var det mindre folk där, och det är ju alltid trevligt. Jag körde på den gamla klassikern scampi- vad annars... Och jag blev lika nöjd den här gången som jag brukar vara efter ett Vapianobesök.

Jag är numera lite blondare (och kanske till och med lite bättre, men det sitter inte i hårfärgen) än vad jag var innan gårdagens frisörbesök.

Av någon anledning är jag så vansinnigt opepp just nu. Jag tror att det kan ha att göra med att jag vill vara lite ledig, inte sitta instängd på kontoret. Det måste hända någonting. Och nu verkar ju vulkanen på Island ha fått nog av att spruta ut aska, så prognosen för nästa veckas Barcelonaresa ser betydligt trevligare ut än vad den gjorde för ett par dagar sedan. Som jag längtar.

Planen för denna soliga torsdag ser annars ut som följer:

- Jobba på lite mer.
- Möta upp Marielle i stan för lite skvaller och något gott att äta.
- Lämna över Colfax till hennes husse som hämtar henne i kväll.
- Gärna diska, men det är förmodligen för mycket att hoppas på. Kanske kan tvinga pojkvännen att sköta det? Det är ju trots allt hans tur, med tanke på att jag faktiskt lagade maten igår.
- Krama pojkvännen. Om han kommer över i kväll, vill säga. Vilket jag hoppas att han gör.
- Ta en liten joggingtur, om det finns tid. Jag hoppas verkligen det finns tid.
- Spegla mig och försöka vänja mig vid min nya hårfärg. Ska försöka få till en bra bild som jag kan lägga upp här. Känner mig väldigt blond.

Vad roligt det är att sitta bredvid dörren till trapphuset när ringklockan har hakat upp sig. Snälla skjut mig.

En bra sak med att vi hade gäster över i helgen är att de tog med sig godsaker som gåva. Perfekt att mumsa på till Grey's Anatomy.

I dag står tre viktiga saker på agendan.

1. Jag ska klippa mig. Jag köpte ju en deal på Groupon i februari- klippa och slinga för 550 kronor istället för 1850 kronor. Men när jag skulle boka fanns det tid först 15 april. Dagen innan ringde de och meddelade att hon som skulle klippa mig var sjuk och att min tid behövde bokas om. Den nya tiden blev 25 maj, i dag. Igår ringde de och sa att hon som skulle klippa mig hade sagt upp sig och flyttat och att de skulle behöva boka om mig. Men då blev jag sur och sa att det har de redan gjort en gång, och att göra det igen är inte acceptabelt. Så jag fick flytta fram min tid med en halvtimme, då skulle det funka bättre. Den här klipptiden är efterlängtad, men jag kan inte riktigt glädja mig åt den heller för jag är alldeles för sur på salongen.

2. Jag ska träffa Alex i dag. Vi har inte setts mycket alls de senaste veckorna, och det svider lite i hjärtat. Jag vill vara med honom mest hela tiden, och att inte kunna krama honom när jag vill eller sova bredvid honom om nätterna gör livet tråkigare och fattigare. Att flytta ihop känns mer och mer aktuellt.

3. Grey's Anatomy. Say no more.

Ända sedan jag tackade ja när min kollega frågade mig om jag ville vara med och springa Vårruset, har jag ångrat mig. Jag är absolut inte i form för något sådant, även om det "bara" rör sig om fem kilometer. Men har man sagt att man ska vara med är det inte direkt läge att backa när man inte har någon bra anledning. Så jag bet ihop och tog mig runt den där banan. Dock inte springandes. Jag promenerade tillsammans med min kollega Malin. Vi fick väl inte världens bästa tid, men å andra sidan vet jag ju redan nu att jag kan förbättra den avsevärt. Och då har jag ju något att sikta på nästa år.

Bäst var: Picknickkorgen och medaljen. Min första medalj.
Sämst var: Alla människor. De var överallt.

Ända sedan jag tackade ja när min kollega frågade mig om jag ville vara med och springa Vårruset, har jag ångrat mig. Jag är absolut inte i form för något sådant, även om det "bara" rör sig om fem kilometer. Men har man sagt att man ska vara med är det inte direkt läge att backa när man inte har någon bra anledning. Så jag bet ihop och tog mig runt den där banan. Dock inte springandes. Jag promenerade tillsammans med min kollega Malin. Vi fick väl inte världens bästa tid, men å andra sidan vet jag ju redan nu att jag kan förbättra den avsevärt. Och då har jag ju något att sikta på nästa år.

Bäst var: Picknickkorgen och medaljen. Min första medalj.
Sämst var: Alla människor. De var överallt.

Jag får vara med katt lite längre än vad som var tanken från början. Niclas skulle egentligen ha hämtat Colfax igår, men han fick åka iväg med jobbet till Gotland i dag och i morgon. Och ett par extra dagar med Colfax gör ju inget. Bortsett från att hon skriker något ofantligt mycket, och högt så att grannarna säkert börjar fundera över vad jag gör med henne. Men allt hon vill är att få uppmärksamhet. Och det skär lite i hjärtat över att behöva ignorera henne nästan helt på morgnarna bara för att jag måste stressa iväg till jobbet. Men jag försöker att gottgöra henne åtminstone lite på kvällarna.

Jag vill så gärna vara en sån där som tycker om att springa. Som gärna ger sig ut och springer en mil. I kväll kom jag ett steg på vägen, även om jag hatade vartenda steg jag tog när jag hade sprungit halvvägs. Och det är inte en mil jag pratar om, men i kväll satte jag faktiskt personligt rekord på att jogga utomhus. 2,84 km på 18 minuter. Inte några enastående siffror, men för mig är de fantastiska. De visar på att det går åt rätt håll, jag är en bit på väg mot den där milen. Även om den ligger långt fram i tiden. Just nu är jag nöjd bara jag kommer ut och springer.

Snacka om hjärtat skenade lite när jag öppnade mobilräkningen som kom i dag. 2324 kronor kändes inte helt rätt med tanke på att det vanligen brukar ligga på ungefär 300 kronor. Och även om jag vet att det är Tele2 som gjort en miss, så kan jag ju inte låta bli att jaga upp mig åtminstone litegrann. För det finns ju trots allt en liten procents chans att det är jag som missat något i avtalet när jag bytte abonnemang för att få fri surf. Något kan faktiskt ha gått fel och blivit missuppfattat.

Men Tele2 fick ta på sig hela felet själva. Någon nöt hade inte ändrat helt i abonnemanget vid bytet, och surföverföringen hade missats. De skulle korrigera felet, och jag kan pusta ut. Jäkla tur det. Jag uppskattar inte sådana här obehagliga överraskningar.

Ibland imponeras jag över mina fotoskills. Någon som vill anlita mig som bröllopsfotograf? Va? Vad säger ni? Någon som känner sig manad? Ingen?

För ett år sedan spydde vulkanen Eyafjallajökull ut aska och fick Europas flygtrafik att stå still i en vecka. Då skulle jag och Alex iväg till Rom, och vi hade bara ren jäkla tur som faktiskt kom iväg på vår resa. På onsdag nästa vecka åker vi till Barcelona. En resa som vi har sett fram emot i ett halvår. Men nu har vulkanen Grimsvötn på Island bestämt sig för att vakna, och dessutom ha sitt värsta utbrott sedan 1873. Askan sprider sig långsamt över Europa, och även om det mest är islänningarna som drabbats hittills, så kan vi nog räkna med att andra länder börjar stänga sina luftrum de kommande dagarna.

Jag hyser inga höga förhoppningar om att vi faktiskt kommer att komma iväg. Det skulle vara så förbaskat typiskt om det skiter sig den här gången, och bara den tanken gör mig så vansinnigt besviken. Jag har verkligen sett fram emot den här Barcelonaresan. Jag behöver den här Barcelonaresan. Den har hållit mig flytande hela vintern.

Jag känner ett sug efter att se den fantastiska (500) Days of Summer igen. Snart. Galet bra film. En av de bästa.

Jag trodde att Eurovision Song Contest 2011 var slutdiskuterat på den här bloggen (vi vann inte, så då finns det inte någon anledning att fortsätta tjata). Men fy satan så stolt jag blir i hjärtat varje gång jag ser den här videon. Tredje plats, det är så galet bra!

Igår hade vi  som sagt tre andra par över på middag. Jag knäppte inte många bilder osm är värda att titta på, men det såg i alla fall ut så här. Försök gärna ha överseende med den bristande kvalitén...



Jag hade ägnat halva dagen åt att göra pajer. Det blev broccolipaj...



... och ost- och skinkpaj. Det blev dessutom en hel paj över- perfekt för kommande veckas matlådor!



Till efterrätt serverade vi vit chokladmousse med hallonsås.



Andreas, Helene och Johan.



Jonas och Cathrine.



Johan och en väldigt suddig Linnea.



Varken jag eller Alex fastnade på bild igår (vilket är synd med tanke på att vi var vansinnigt snygga), så här kommer en bild på min mat istället. I like.

Igår hade vi tre andra par över på middag. Det var kanontrevligt. I dag är det inte lika roligt, när man inser att halva dagen kommer att gå åt till att diska. Jag orkar inte. Men den här gången tror jag dessvärre inte att jag har något val.

Vi hade en så trevlig kväll igår, jag och min pojkvän. Efter att ha kommit hem från middagen i Gamla Stan hamnade vi i soffan, där jag surfade lite på datorn och Alex tittade på tv. Sedan blev klockan efter 22, och mina ögonlock började hänga lite väl mycket. Så jag fattade helt sonika beslutet att somna där jag satt, medans Alex satt vaken och tittade på någon film, som han efteråt tyckte var rätt bra och spännande. När klockan var 01:30 fick jag inte sova mer i soffan, och trots att jag väldigt diskret försökte somna om och få Alex att glömma bort att jag satt där, så slutade det med att han tvingade mig att borsta tänderna och lägga mig i sängen.

Vi skippade konserten med Säkert! på Grönan i dag, och satsade istället allt på ett kort. Middag på restaurang i Gamla Stan. Tanken var först favoriten Vapiano, men vi orkade inte vänta i trekvart för att få bord och hamnade därför till slut på en liten restaurang på Lilla Nygatan. Det kändes som att vi hade förtjänat ett restaurangbesök och lite tid för varandra efter att knappt ha setts alls den här veckan.

Jag åt entrecote för 155 kronor (dagens tips).
Alex åt entrecote för 209 kronor (inte dagens tips).

Yes!!! Vad är väl en sommar utan Håkan Hellström på Skansen? Även i år kommer han att gästa Allsången, och det gör mig så glad. Något exakt datum är ännu inte släppt, så nu blir det väl till att hålla varenda tisdag under hela sommaren ledig tills det blir officiellt. Åh, den här fredagen blev just lite bättre.

Det är härligt att det är fredag, och det är härligt att det är fint väder. Det är mindre härligt att i natt vaknade fler gånger än vad jag orkade räkna till, och att jag nu inte är så utvilad som jag trodde att jag skulle vara med tanke på att jag gick och la mig lite tidigare än vad jag gjort tidigare under veckan. Dels var katten boven i dramat, och hon väckte mig några gånger genom att stå och skrika. Anledningen till hennes konsert är fortfarande oklar, men hon verkade bli nöjd när jag klappade henne lite. Orättvist dock att hon får vara hemma och sova hela dagen, medans jag måste jobba oavsett hur trött jag är.

Annars då? Jo, tackar som frågar. I dag blir det full fart framåt efter jobbet. På listan står:

- Ta en sväng förbi Lagerhaus och köpa glas.
- Kanske köpa med mig en chai latte från Wayne´s, som ligger inhyst i Lagerhaus lokaler. Vore ju dumt att skippa det när man ändå är där.
- Handla mat till morgondagens middag.
- Förhoppningsvis städa i alla fall litegrann. Annars får detta ske i morgon (när det egentligen inte finns tid).
- Om vädret håller i sig, och tiden räcker till, se Säkert! på Gröna Lund i kväll.
- Om det blir konsert- köpa Gröna Kortet. Det kommer jag att tjäna på, för jag tänker gå på åtminstone en till konsert där i sommar, och då har jag sparat in inträdet för åtminstone en av dem.
- Pussa och krama min karl. Har knappt sett röken på honom den senaste veckan, och mitt hjärta är lite ledset för det.

Den här helgen har jag sällskap av världens finaste lilla kattflicka. Colfax är ju van vid att bo hos mig när hennes husse reser bort, och jag är glad över att hon trivs hos mig så pass bra som hon gör. Hon verkar också rätt nöjd med det (kanske för att jag klemar bort henne med diverse godsaker och massa gos).

I dag är det för övrigt hennes födelsedag. Hela 20 år blir hon, gammelkatten. Helt galet. Speciellt som att hon ändå är väldigt fräsch för sin ålder. Jag ska nog köpa något gott till henne i morgon, för att fira att hon fyllt år.

Jag har en liten undran. Varför har väderleksrapporterna sagt att det sak vara varmt och soligt den här veckan? Ju närmare helgen vi kommer- desto finare väder. Så jag plockade ur mitt nyinköpta paraply ur väskan i morse, så att jag skulle slippa bära så tungt. Nu är himlen grå och regnet blöter ner allt som finns utanför mitt fönster. Det känns som ett ganska kompakt och stadigt regnmoln som ligger över oss, och jag kan nu bara önska och hoppas att det försvinner till klockan 17 när jag ska gå härifrån. Annars kommer jag att bli dyngsur, och det är inte kul när man ska till kiropraktorn.

För andra gången den här veckan harj ag varit ute och joggat. Träningsvärken spökade från i måndags, och benen kändes inte lika fräscha som då. Men två kilometer avverkade jag innan jag fick nog. Och just nu har jag inga höga förhoppningar om att kunna springa länge och långt, för varenda sprungen meter är en seger. Innan sådant börjar bli viktigt ska jag försöka få upp flåset och motivationen att fortsätta. Det går helt ok hittills.

I dag bjöds det på glass på jobbet, och jag var inte sen att sno åt mig en. Det hjälpte faktiskt för att lätta upp humöret litegrann, även om dagen fortfarande inte var någon höjdare. Men man får gripa tag i alla verktyg man hittar.

Ända sedan jag var liten har jag velat bli författare. Jag älskar att skriva, även om det är längesedan jag faktiskt skrev något i novellform. Drömmen vore att kunna leva på författarskapet, men för att överhuvudtaget kunna få en endaste liten bok publicerad krävs det att den skrivs först. Och det är där mitt problem börjar. Vad ska boken handla om? Det tar stopp i mitt huvud och fantasin låser sig helt. Jag kommer inte på en enda vettig intrig.

För att försöka ändra på detta har jag införskaffat en liten anteckningsbok, som jag planerar att bära med mig i stort sett överallt. Så fort jag kommer på något vettigt och användbart (eller oanvändbart med för den delen) ska detta skrivas ned. På så sätt tror jag att jag kan få betydligt fler uppslag och idéer som kan hjälpa mig i det fortsatta skrivandet.

I dag är en sådan där dag som man helst vill ska passera. Flyga förbi utan att man vill lägga någon närmare vikt på den. Det känns liksom inte riktigt lönt när det ändå känns som att hela dagen är som ett enda grått tråkigt "jaha?". Det är som om ett svart hål tillfälligt har flyttat in i bröstet på mig, och jag har ingen ork att kämpa emot och faktiskt få lite mening i den här dagen.

Jag tror att det delvis har att göra med stress. Inte på det sättet att jag stressar sönder och flänger fram och tillbaka, utan stress över saker som måste göras den här veckan.

- Massa saker på jobbet.
- Städa i kväll, för i morgon kommer Colfax.
- Kiropraktorn i morgon.
- Handla mat inför lördagens middag.
- Se Säkert! på Grönan på fredag om vädret tillåter.
- Stallet på lördag förmiddag.
- Försöka förbereda pajerna jag ska servera på lördag.
- Laga mat till åtta personer på lördag.

Jag förstår inte riktigt hur min tid ska räcka till. Och som vanligt när jag känner så drar jag ner på tempot av oklar anledning. Jag misstänker att det är lite som när någon säger till en vad man ska göra och man gör tvärtemot för att trotsa. Eller för att man bara inte vill att någon annan ska styra en. Och det gör mig ännu mer stressad.

För övrigt, vad gäller Eurovision. Semifinalerna var en riktig pärs, åtminstone den andra som vi deltog i. Sverige ropades upp som sista finalist, och då hade egentligen hoppet nästan lämnat mig. Men så tar vi oss en titt på resultatlistan, och dra mig med nöje baklänges på en liten vagn. Eric Saade fick flest röster i sitt heat , och vann således sin deltävling (och den där dryga ryssen som kastade skit på Saade och var så övertygad om att han skulel ta hem hela skiten med sin RedOne- låt, blev bara nia i sin semifinal- som dessutom var den med sämst kvalitet på låtarna).

Första semifinalen togs hem av grekerna, vilket för mig är helt galet. En av de värsta skitlåtarna, men jag förstår samtidigt varför den gick hem i Europa. Usel musiksmak odlas friskt i den här tävlingen. Azerbajzdjan, som senare kammade hem största vinsten, blev tvåa efter Grekland. Det får väl ändå anses vara acceptabelt för en vinnarlåt. Jag har för övrigt fått klart för mig att en tidigare kollega till mig är tillsammans med Stefan Örn, som skrivit vinnarlåten. Världen är liten.

Semifinal 1.



Semifinal 2.

- Försov mig i morse, och vaknade inte förrän kl 07:15. Vilket är den tid då jag senast bör gå hemifrån för att vara säker på att hinna till jobbet i tid. Men vid sådana tillfällen är det bra att vara en person som har stressen i blodet, för mycket mer än tio minuter tog det mig inte innan jag var utanför dörren och på språng mot tunnelbanan. 08:06 var jag framme på kontoret.

- Jag har massa saker som ligger högst upp på prioriteringslistan på jobbet. Inga av de sakerna är roliga. I synnerhet inte att översätta massa tyska till svenska, och det skulle helst ha varit klart igår. Jag får helt enkelt lägga på en rem.

- Alex sov inte hos mig i natt, och han kommer inte att göra det natten som kommer heller. Det känns vansinnigt tomt utan honom. Saknar hans sällskap. Han är mitt bästa sällskap.

- Tisdagar är ofta tvättdagar, och så även i dag. Jag ser verkligen inte fram emot att behöva springa upp och ner till tvättstugan hela kvällen. Roligare saker finns ju att göra, men inte för mig i kväll. Tur att det är Desperate- kväll, då är man åtminstone garanterad något bra. Fast å andra sidan missade ju jag förra avsnittet, så risken finns väl att jag inte riktigt hänger med.

- Jag vill verkligen få tid att ge mig ut och springa lite i dag också. Någon gång efter kl 20, när solen börjat sänka sig och det inte längre är så varmt. Kylan är min vän i de lägena.

. Farmor gör den godaste av svampstuvningar, och nu har jag fått hem lite av den varan. Det får bli min middag. Detta innebär naturligtvis att jag nästan inte kan vänta på att få gå hem för dagen, och kasta mig över den där svampstuvningen. Tiden kan inte gå fort nog.

Tro det eller ej, men jag kom faktiskt ut på en liten joggingtur. Femton minuter är kanske inte något att skryta om, men det är en stor bedrift för mig. Senast jag försökte mig på att jogga utomhus blev det tio minuter, sedan höll jag på att avlida av värmen. Nu var det perfekt väder, betydligt svalare och luften var fortfarande lite fuktig efter regnet. Enda missen var att batteriet i iPoden dog efter halva tiden, så det är bara att sätta den på laddning. För jag ska banne mig försöka ge mig ut i morgon också.

Det är lite torka här på bloggen just i dag. Jag har nämligen fastnat i den här boken, och jag känner ett starkt sug att fortsätta läsa. Funderar även på att ge mig ut och jogga lite, men har precis ätit och känner mig på tok för mätt för att orka springa just nu. Avvaktar lite, läser min bok, och känner efter hur det känns om en halvtimme.

Jag shoppade loss lite på H&M i fredags, vilket sannerligen inte är vanligt förekommande för min del längre. Kassörskan stoppade ner något mer i min påse, och det var inte förrän jag kom hem som jag upptäckte att det var en liten godispåse med nya smaker från Tutti Frutti. Alla godisbitar hade form av något somrigt, en sol, en flip flop- toffla eller liknande. Gott och framför allt tycker jag att det var trevligt att få provsmaka det nya godiset utan att själv behöva pynta upp pengar för det. Och nu har jag ju någon att skylla på om jag inte når mina mål för Beach 2011 (vilket jag vet att jag inte kommer göra).

Kvällen ägnas åt final i hockey- VM. Det ska bli vansinnigt spännande, med tanke på att det är just Finland som är Tre Kronors motståndare. Alla matcher mot Finland, och i synnerhet sådana här viktiga matcher, har en extra nerv jämfört med när vi spelar mot andra landslag. Att slå Finland innebär så himla mycket mer prestige, och nu är det ett guld det handlar om. Det skulle kännas så jädra gött att snuva finnarna på det.

Men roligast tycker jag att expertkommentatorn Håkan Södergren är. Eller snarare hans alter ego, Håk- Eye. Det är ett fantastiskt roligt namn, och jag kan inte låta bli att småskratta för mig själv varje gång han kommer i bild. Håk- Eye. Haha!

Jag hade inte så höga förhoppningar på Eric Saade igår. Min egen åsikt är att han hörde till topp 3 av alla som tävlade i gårdagens Eurovisionfinal, men av erfarenhet så vet jag att den europeiska befolkningen inte alltid röstar på de låtar som faktiskt håller högst kvalitet. Men dra mig baklänges på en liten vagn, igår blev jag förvånad. En tredjeplats är verkligen inte fy skam, i synnerhet inte som de senaste årens bakslag. Bästa resultatet sedan Charlotte Perelli vann hela skiten 1999. Omröstningen var galet spännande, men det var tråkigt att Eric låg etta första halvan och sedan halkade ner i listan när kompisrösterna blev fler och tydligare. Och om bara inte Italien hade gått om när sista landet la sina röster, så hade han blivit tvåa.

Men vad tyckte jag då?



Eric Saade. Så hånad här hemma. De sa att han inte skulle gå vidare från semifinalen, att det skulle gå åt skogen och att vi än en gång skulle få skämmas. Så fel de hade. Så jäkla skönt att de hade så vansinnigt fel. Jag gillar den här låten, och framför allt showen. Eric har det som krävs- han kan sjunga, dansa, har ett bra shownummer och en refräng som sätter sig vid första lyssningen. Att texten sedan är lite fjantig, det får man bortse ifrån. Det här är vansinngit bra!



Jag är lite svag för pojkband (i hemlighet), och även om jag inte var jätteförtjust i Blue när det väl begav sig för en herrans massa år sedan så gillade jag den här låten. Att det inte gick bättre för Storbritannien än en elfteplats är lite konstigt.



Min stora favorit, jämte Sverige, var Ungern. Kati Wolf hade en galet bra låt, men precis som i semifinalen så saknades det något. Hon stod i princip helt still på scenen, på samma plats, under hela numret. Det funkar inte. Hade hon dansat lite hade det gått betydligt bättre. Och om det var skorna som var problemet får hon väl byta till ett par som har lite lägre klackar. För showen är fasiken viktigare än kläderna. Men oavsett så förtjänade hon så mycket bättre än en tjugoandraplats. DET är fan helt sjukt.



Jag gillade turbotvillingarna Jedward från Irland. Låten var halvbra, men deras charm fick mig helt klart på deras sida. Det var för övrigt det här numret som jag trodde skulle gå hem bäst i Europa, men de fick nöja sig med en åttondeplats. Det är inte alltid det är bra att vara favorittippad till segern...



Jag förstår att Estland inte hamnade jättehögt upp i resultatlistan, men en tjugofjärdeplats är ett hån. Det är en catchig låt, som verkligen sätter sig. Jag gillade den! Numret känns som Estlands svar på svenska Le Kid. Färgglatt och poppigt. Tuggummi är nyckelordet.



Finland har det inte alltid så lätt i Eurovision, i synnerhet inte när man var tvungen att sjugna på sitt eget språk. Men de har ryckt upp sig, och det här kan vara en av deras absolut bästa låtar någonsin. Men jag förstår inte att Paradise Oskar bara kom på plats tjugoett. Han var väl en av favoriterna?



Schweiz kom på sista plats. Men jag tyckte att den var bra. Den stod ut bland övriga låtar, och hade en viss charm. Sist förtjänade den verkligen inte att hamna.



Jag har så vansinnigt svårt för den här ryssen. Dryg och självgod är de ord jag kommer att tänka på när jag tittar på det här framträdandet. Men samtidigt är låten ganska medryckande, även om jag inte anser att den hade någon chans att vinna. Vilket folket i Europa inte heller tyckte, för han hamnade på en någorlunda osmickrande sextondeplats. Trots att RedOne skrivit låten och alla dansare, och koreografer och sånt var svenska.



Vann gjorde, rätt otippat, Azerbajzdjan. Även detta var ett bidrag som massa svenskar låg bakom, och jag måste säga att jag gillade det. Den fanns inte med på min topp 5, men det är ändå en bra låt, och ett nummer som jag tror vann mycket på att det var lite drömlikt. En helt ok vinnare. Men de svenska upphovsmännen bör skämmas lite som skriver en låt till ett annat land som sedan går och vinner hela skiten. Men å andra sidan hade den här låten aldrig vunnit den svenska uttagningen, och hade den mot förmodan gjort det hade den definitivt inte vunnit Eurovision Song Contest. Ibland kan man tacka sina grannländer för mycket.

Det har blivit en tradition att jag ser Eurovisionfinalen med Marielle, och så blev det också i år. Även Shadi var med. Först middag, där temat var tacokväll (det är ju trots allt Sveriges nationalrätt, och vad kan vara mer lämpligt att äta än det när man ska heja fram sitt land till seger i vad osm förmodligen är världens största musiktävling), och sedan blev det schlager för hela slanten. Med diverse avbrott för skvaller. En vansinnigt trevlig kväll, må jag säga. Eftersom både jag och Marielle är gräsänkor så passade jag på att sova över. Och så lyxade vi till det med risgrynsgröt till frukost i morse. Favoriten!

Igår mötte jag upp Helene efter jobbet. Vi hade bokat bord på Cliff Barnes, där vi tryckte i oss varsin gigantisk chiliburgare. Några timmar senare släcktes ljuset ner, och partyt drog igång. Har du aldrig varit på Cliff Barnes kl 23:00 en fredag eller lördag, är det på tiden att du pallrar dig dit. Det är ett magiskt klockslag, och hela lokalen bara exploderar. Folk jublar, skriker och hoppar upp på stolarna och dansar. It's crazy, och väldigt kul. Och trångt.

Så galet bra. Så galet jävla bra. Det här är varför Håkan är bäst.

Igår köpte jag med mig glass hem. Nogger fast i glasspaketsform istället för på pinne. Och den smakade precis som pinnglassen, om än inte riktigt lika chokladig. Men jag kan starkt rekommendera den, för den var galet god! Kommer garanterat att införskaffas fler gånger. Såg även en päronsplittvariant i frysdisken, och jag har hört det ryktas om att det ska finnas även lakritspuckglass, och det kanske är något att sätta upp på "att prova på"- listan?

Fy bövelen vad trött jag är. Inte alls särskilt utvilad, och då tycker jag mig ändå ha sovit ganska bra i natt. Vaknade ett par gånger tidigt i morse innan klockan ringde, men innan det så sov jag som en stock. Jag misstänker att jag har lite för mycket sömn att ta igen efter sena kvällar och dålig sömnkvalitet tidigare under veckan, och då räcker det inte med sex och en halv timmes bra sömn för att vara tillbaka på noll.

Det kändes också lite tomt bredvid mig i sängen. Jag är så van vid att Alex ligger och trycker sig mot mig att det känns som ett stort svart hål när han inte är där. När vi flyttar till en större lägenhet vill jag även uppgradera sängen till något större än den 120- säng vi har nu. Det känns onödigt att ha en liten säng om utrymme ändå finns. Min pojkvän däremot, han tycker att ju mindre säng desto mysigare, för då ligger man ju nära varandra. Men det kan man ju göra även i en stor säng, om man vill. Bara det att valmöjligheten att ligga på sin kant också finns. Jag gillar att kunna välja.

Glasburen gick sönder som planerat och Eric Saade ropades som sista artist ut till att ha gått vidare till Eurovisionfinalen på lördag. Så jäkla elakt att vänta med honom till sist, jag höll på att skita på mig av nervositet. För det spelar inte någon roll hur bra låt man har, den europeiska befolkningen kan rösta precis hur som helst. Titta bara på Moldavien, de uppträdde precis före Saade med ett riktigt skitbidrag, och de gick vidare. En bra låt och ett bra framträdande är inga garantier.

Men nu blir åtminstone lördagens tävling lite roligare. Inte heller där hyser jag några stora förhoppningar om underverk, även om jag tycker att vår låt är på topp 5. Kanske till och med topp 3. Jag har inte varit jätteaktiv i mitt lyssnande, och således får en riktig utvärdering ske på lördag. Men det ska oavsett bli roligt att faktiskt kunna heja fram vårt svenska bidrag mot seger det här året.

Jag är ju helt hooked på Grey's Anatomy, och är mitt uppe i en period då jag tittar på hela serien från början. Det är som ett beroende, det går inte att sluta. Minst ett avsnitt om dagen får mig att må mycket bättre. Och efter varje avsnitt kan jag knappt vänta på att få se nästa.

I kväll har jag dock avslutat den tredje säsongen. Många gånger har jag gråtit under seriens gång, men att Cristina och Burke inte får varandra får faktiskt inte mina tårar att svämma över. Då blir jag betydligt mer berörd av Izzie och Georges relation som egentligen är så mycket mer än vänskap, men som omöjligen kan utvecklas åt det hållet då han är gift med en annan.

Som sagt, helt hooked och kan nästan inte vänta på nästa avsnitt.

Jag må ha dålig humor, men jag tycker att det är rätt klockrent att de gör reklam för hur man ska dölja att man är tunnhårig under ett klipp med Fredrik Kempe, som ju inte är känd för att ha massa hår på huvudet...

Jag är gräsänka fyra dagar framåt. Kl 06:30 i morse (galet tidigt) hämtades Alex upp för att åka på fiskeresa med Marielles David och hans kompisar. De ska hela vägen till Åland, där de hyr en liten stuga. Jag tycker att det är extra roligt att det är just en fiskeresa med tanke på att min pojkvän inte direkt är någon stor friluftsmänniska. Han är ett asfaltsbarn som sällan kommer ut i skog och mark, och när han väl gör det så måste alla moderniteter ändå finnas nära till hands. Men jag tror att han kommer få roligt på den där resan. Han måste få roligt, nu när han har köpt fiskesaker för nästan 2500 kronor.

Han köpte en del olika drag, som förhoppningsvis får det att nappa för honom. Mest hoppas jag på draget han köpte och hade mig i åtanke. En glittrig liten fisk i starka färger. Eller som han själv sa, en schlagerfisk.

I och med kvällens event såg jag till att klä upp mig lite. Man vill ju inte att pojkvännen ska behöva skämmas för en. Så det fick bli den klänning som nämnda pojkvän vid tidpunkten för inköpet kallade för frikyrklig. Med ett skärp i midjan får den dock mer karaktär, och jag gillar den skarpt.



Converseskorna åkte dock av lagom tills det var dags att smita från jobbet. Istället plockades klackarna fram och gjorde outfiten lite festligare.

I dag hade företaget som headhuntade min pojkvän till hans nya jobb ett litet event, och fräck som han är frågade Alex om man fick ta med respektive. Detta var tydligen helt i sin ordning, och jag är inte den som tackar nej till sådana saker (hallå, gratis mat!), och hängde således på.

Vi åkte runt i den närmsta skärgården i en gammal ångbåt. Det serverades mat på temat skärgården, och en trubadur underhöll med sång och musikquiz. Verkligen supertrevligt, i synnerhet som att vädret var så bra också.

- Jag var hos kiropraktorn igår, för första gången. Han tryckte och börjde och knådade och knäckte. Jag ska inte säga att det var smärtfritt, för det vore ljug, men det gjorde inte alls så ont som jag föreställt mig. Och det kändes faktiskt bättre i rygg och nacke efteråt. Tills jag satt som en hösäck i soffan senare under kvällen, då blev jag så där äckligt stel och spänd igen. Osmart.

- Det är sommar ute, och jag klafsar omkring i pantalonger och Converse. Men inne på mittk ontor är det kallt, och jag känner mig inte redo att gå runt barbent än. Inte på jobbet. Benen måste få åtminstone lite färg först, nu är de inte särskilt snygga.

- Men fasiken, jag har finklänning på mig så jag känner mig rätt snygg ändå. Trots att jag vet att det döljer sig två bleka ben under pantalongerna.

- Jag måste ta tillvara på sommaren. Och livet. Steg ett: Vara ute mer när det är soligt.

  VS  

Det är Eurovisionvecka, vilket ställer till det lite när det kommer till alla andra program som jag vanligtvis följer under en normal vecka. Igår var det Desperate Housewives som fick stryka på foten, till mitt stora förtret. Men för vad? Det kan ha varit en av de skräpigaste Eurovision- tävlingarna jag någonsin sett, 90- talet inräknat.



Att norska Stella inte gick vidare är inget anant än en ren skandal. Jag har visserligen inte varit något stort fan av den låten, och sågat den ganska rejält, men i den här deltävlingen stod den helt klart ut och var med på min topp 5- lista. Med det inte sagt att det var för att den var bra. Men den var ljusår bättre än många andra bidrag.



Som den här, till exempel. Jag ville låna den där boxhandsken som stod på scenen och banka lite vett i den stackars tjejen.



Och Portugal ska vi inte prata om. Jävla pajasar. Man får väl vara glad att den europeiska befolkningen för en gångs skull inte röstade vidare ett sådant skitnummer.



Grekland bjöd på den sämsta rap jag någonsin hört, varvat med skönsång från en tvålfager ung man. Att de gick vidare är för mig en gåta, och jag önskar att de hade kunnat lämna sin plats till någon som förtjänade den bättre.



Vad gäller Georgien är jag fortfarande ett stort frågetecken. Vad fan hände? Hur i helskotta kunde detta hemska bidrag gå vidare? Det är sånt som gör en mörkrädd.



Men det finns ljusglimtar också. Jag har inte alltid varit så snäll mot Paradise Oskar, men han har faktiskt en bra låt. Och framför allt- en låt som fastnar. Den sticker ut i all sin enkelhet, och det är precis vad som behövs. Jag gillar'n.



Ungern är överraskande nog en av mina stora favoriter. Tjejen kan sjunga, och låten är bra. Det är så här en Eurovisionlåt ska låta. Allt annat än karaoke och falsksång. Men jag tror bestämt att de får fila lite på stylingen till lördagens final. Smink och hår var inte någon höjdare igår.



Även Schweiz bidrag föll mig på läppen i år, och jag är vansinnigt nöjd över att det gick vidare. Ibland överraskar de som röstar.

Det ska bli vansinnigt spännande att se den andra semifinalen på torsdag. Jag vet inte om man ska våga hoppas på att Eric Saade kan ta sig vidare, men jag vill så gärna tro att vi har en chans. För jag gillar hans låt, och framför allt hans nummer. Det är rivigt och eget- precis vad som krävs i Eurovisionsammanhang. Det är bara att hålla en tumme för att Europa håller med.

Igår provade Alex en kavaj, som verkligen var skitsnygg. Jag gillade framför allt detaljen med dubbelfickorna på ena sidan. Dock var den lite dyr, 2500 kronor. Så den fick hänga kvar i affären i väntan på att lönen komemr in på kontot om några veckor.

I dag har Alex köpt fiskesaker för 2500 kronor till helgens fiskeresa. Jag är osäker på om jag tycker att han prioriterat rätt...

Det är lagom trevligt att upptäcka att man efter den extremt långa vintern är så blek att man nästan ser varenda blodkärl genom huden. Att beskriva min hud som kritvit är alltså fel, jag skulle gå för genomskinlig. Och nu när solen kastar sina värmande strålar mot jorden går det ju inte heller att brassa på utav bara den och ligga och steka sig, för det enda som händer då är att jag blir röd. Och då föredrar jag faktiskt att vara genomskinlig. Nej, jag får helt enkelt ta det väldigt försiktigt och duktigt smörja in varenda centimeter av kroppen med solskyddsfaktor 30. Då ska jag väl förhoppningsvis få åtminstone ett litet tunt lager brun färg. Det är en bra början.

Jag känner mig helt sänkt efter att ha haft en hemsk natt. Maran hemsökte mig, och jag drömde om död och elände hela natten. Vaknade av att jag andades som om jag hade sprungit ett maratonlopp och kinderna var salta av tårar. Det vore en stor fet lögn att säga att jag är utvilad, och jag inser att dagen inte lär bli någon höjdare. Jag får väl grotta ner mig i arbete, då brukar tiden gå lite fortare.

Livet är skört. Mer skört än vad man kanske tänker på, och det är hemskt att man reflekterar över det först när det redan är för sent. Det krävs inte så mycket för att ett liv ska ta slut. Hur gärna vi än vill tro det, så är inte vi människor osårbara och oövervinnerliga.

I kväll fick jag veta att någon jag kände som barn (och som Alex gick i samma klass med i gymnasiet) gick bort i helgen. Blott 25 år gammal, och på tok för tidigt. Så jäkla onödigt. Så jäkla orättvist. Alltför ofta läser man i tidningen om människor som går bort i olyckor, men aldrig tror man att det ska vara någon som man vet vem det är. Det är ett uppvaknande.

Vila i frid Jimmy.

Så jäkla tröttsamt att blogga och sedan upptäcka att blogg.se har driftstörningar så inget inlägg publiceras. Har varit lite väl mycket sånt på sistone.

I alla fall, då får man göra om inläggen. Igår avslutade vi helgen genom att äta lite ost och kex. Gott. Fast det godaste var vindruvorna, helt klart på topp 5- listan över godaste frukterna. När jag var liten tyckte jag bara om de gröna druvorna. What was I thinking? De röda är ju kanongoda, och dessutom sällan så sura som de gröna ibland kan vara. Tur att man växer upp och lär sig tycka om saker man ogillat som barn. Jag har dock inte kommit till det stadiet ännu att jag gillar rödvin. Tyvärr kom det inte på köpet när jag började tycka om de röda druvorna. Vansinnigt dåligt.

Igår tyckte jag att det var en bra idé att snurra ett tungt cykelhjul runt armarna som en rockring. Det är sådana briljanta idéer man får för sig när man har lite alkohol innanför västen. I dag tycker jag inte att det är en lika bra idé. Armarna ömmar lite, och jag får väl vara glad över att jag inte fått några blåmärken. Det skulle vara mindre passande nu när det är så varmt ute igen att man kan gå med kortärmat utan att frysa.

Jag och pojkvännen avslutar helgen med en liten ostbricka. Det blev inte så mysigt som tanken var från början. Jag sitter här och bloggar och Alex sitter och jobbar medans vi trycker i oss osten och kexen. Men det är tanken som räknas, och jag är glad bara över hans sällskap.

Robert har fyllt år, och som traditionen lyder firades detta med en grillfest. Det finns inte så mycket att säga om detta förutom att det var en väldigt trevlig kväll, även om det blev lite väl kallt att sitta ute ju längre kvällen led. Då flyttade vi in, och hem åkte vi inte förrän klockan var ca 01:20.



Martin och Pelle.



Griller kan omöjligen missa en grillfest. Och Rickard missar sällan en fest.



Jag och Alex grillade lövbiff, snabbt och enkelt. Till det åt vi sallad och bearnaisesås.



På den här bilden syns min utväxt extremt tydligt. Jag är inte road.



Det fanns en filt att sitta på om man inte fick plats runt bordet.



Kristoffer och Edna var där.



Vi åt marshmallows. Gott! Och kletigt.



Ikeahörnan.



Ibland krävs det inte så mycket för att skratta.

Jag var nog trött i morse, för senare under dagen upptäckte jag att jag hade två olika sorters örhängen på mig. Och då minns jag att jag faktiskt stod och var väldigt noga med att plocka upp två likadana (av det vänstra) ur högen där alla mina örhängen ligger. Bra jobbat. Det är nog inte läge för mig att köpa en trisslott i dag.

Varje gång jag tänker på det där med att byta lägenhet blir jag nervös. På söndag kommer två stycken för att titta på min lägenhet, varav den ena är den tredje parten i bytet av den lägenhet jag tittade på i måndags. Hon verkar redan helt på det klara med att hon vill ha min lägenhet, även fast hon ännu inte har sett den. Detta får givetvis mina tankar att börja snurra, och jag ser det här bytet som klart.

Jag har i huvudet redan börjat flytta in i den lägenheten. Funderat på vilka möbler vi ska behålla och vad som behövs köpas nytt. Gått igenom halva Ikeas sortiment i huvudet, och börjat planera för hur jag ska övertala Alex att vissa av de möblerna måste vi bara ha. Som ni ser på ritningen ovan (som den nuvarande lägenhetsinnehavaren har gjort, och som ändå är rätt trogen verkligheten) är det en stor lägenhet. Den känns luftig och det finns massor av ytor att möblera. Så jag har hunnit fundera rätt mycket på hur det kommer att bli när vi väl bor där.

Det här beteendet är naturligtvis att jämställa med att krossa en spegel, gå under en stege eller se en svart katt. Dömt att misslyckas och bringa olycka över mitt liv. Fallet om vi inte får den här lägenheten kommer att bli mycket hårdare än om jag bara varit lite cool och inte börjat fantisera. Dumma, dumma Helena. Att du aldrig lär dig.

Det är fredag, och allt borde vara toppen. Men det är det inte, och jag ska förklara varför.

- Jag orkade inte bry mig om vad jag klädde på mig i morse, utan tog samma kläder som jag hade igår. Trots att jag i samma ögonblick som jag plockade upp toppen kom på att jag spillt kaviar på den igår. Men å andra sidan lyckades jag ju få bort det med hjälp av lite saliv. Och sprutar jag parfym på så är det ingen som märker om den luktar lite.
- På sistone har jag börjat snubbla allt mer, och jag förstår inte varför. I dag lyckades jag ramla i rulltrappan på T- Centralen. Det var dock på vägen upp, så det var ingen större fara. Men jag borde kanske rulla upp byxorna och se om jag gjorde mig illa på smalbenet.
- Elak mensvärk. Say no more.
- Mot bättre vetande dödade jag en pytteliten finne i ansiktet. Varför? Det är inte som att det blev snyggare.
- Jag läste ut Sofie Sarenbrants debutbok på tåget till jobbet, vilket i och för sig är något bra, men nu måste jag ju vänta hundra år på att bok nummer två ska komma ut i pocketform. Och det finns inget bra med det.

Jag tycker om Sanna Nielsen, och jag älskar Håkan Hellström. Men att den ena tolkar den andras låtar behöver ju inte alltid bli bra, även om man i grunden gillar båda artisterna. Det här gifte sig dock rätt bra, och jag gillar Sannas version av Håkans Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.

Alex och jag kom hem lite senare i dag, och ingen av oss kände sig manad att laga mat. Men hungriga var vi och vi löste detta på olika sätt. Jag tror inte att det krävs mycket tankeverksamhet för att förstå vem som åt sushi och vem som åt äggmackorna (de delikata, vackra, fantastiskt goda äggmackorna).

 

Som tidigare utlovat, en bild på prinsessorna Eugenie och Beatrices hattar från det brittiska bröllopet i fredags. Jag undrar lite hur de tänkte. Stackars Eugenie har misslyckats med det mesta. Det är inte direkt någon smickrande klänning, och vilket djur har hon dödat för att få till sin hatt? Hon ser ut som en liten tant. Beatrice har lyckats bättre, men jag står som ett frågetecken vad gäller hennes hatt. En rosett som sitter fast i en ring i pannan? Not so hot, men tummen upp för att hon faktiskt vågar, och kommer undan med det någorlunda (för hon är ju trots allt en kunglighet, och vi vet ju alla hur flippade britterna är med sina hattar).

Jag vet att det är bra att det har varit regnigt några dagar nu. Det behövs för att det inte ska bli för torrt i markena (och om inte annat så för att uteridbanan vid stallet ska bli blöt och inte damma så förbannat). Men kan det inte ta slut snart? Det är fint att titta på den gröna gräsmattan utanför fönstret, men den skulle göra sig så himla mycket bättre i strålande sol och med en blå himmel ovanför sig. Jag vill slippa frysa så fort jag tar ett steg utanför dörren. Det är maj, och jag vill känna att sommaren verkligen är på intåg. Att den inte sviker oss i år.

Jag hatar småkryp och insekter. I synnerhet getingar, spindlar och fästingar, men jag försöker även undvika myror, skalbaggar och andra sorters kryp. Det är på den nivån att jag drar mig för att gå barfota om sommaren, gå på annat än upptrampade stigar i skogen, och om jag skulle befinna mig i skogen spanar jag konstant efter äckliga insekter att undvika. Jag är mer rädd för att en spindel ska krypa på mig än att jag skulle stöta på en varg. Jag älskar naturen, och jag önskar verkligen att jag kunde sluta vara så mesig, men asfaltsbarnet inom mig har vuxit sig ganska stort under mina 26 levnadsår.

Att då läsa den här artikeln var nog inte så bra. En fluga som misstagit en kvinnas öga för en älgnäsborre, och sprutat in massa larver i det. Jag är vanligtvis inte äckelmagad, men det här får min mage att vilja vända sig ut och in. Så jäkla vidrigt! Nu kommer jag att vara vaksam på varenda liten fluga i min närhet, ingen ska få surra runt mitt ansikte. Och skulle de mot förmodan göra det, så får jag inte glömma att knipa ihop ögonen så hårt det bara går. För jag vill inte behöva plocka ut små vita larver med tops.

Alldeles nyss sändes det så efterlängtade musikalavsnittet av Grey's Anatomy. Det är ett kul grepp, i synnerhet som att låtarna som sjöngs är låtar som tidigare har spelats i programmet, men då i originalartisternas tappning. Nu tycker ju inte jag att det här var lika spännande som ett vanligt avsnitt, men det var definitivt bra. Så jag tycker verkligen att du borde se det om du missade det nu. Ladda ner, se på Kanal 5 Play eller hitta något annat sätt. Det är värt bevsäret.

Dagens middag: Mackor med ägg och kaviar (man får ju passa på när pojkvännen inte är här). Jag var dock så hungrig att jag hann trycka i mig dem innan jag plockade fram kameran, så det får bli en bild på det som blev över. Det vill säga ingenting.

Usch, allt det här lägenhetsletandet får mig att må psykiskt dåligt. Jag har än en gång fastnat på lägenehtsbytarsajten, och kan inte sluta titta på vilka lägenheter vi har hundraprocentiga byten på. Just nu är det ganska många, och jag har ringt runt lite för att boka in visningar. För tar man inte för sig så blir det inget, det har jag lärt mig. Så på söndag kommer två stycken över för att titta på min lägenhet, och det gör mig sjukt nervös. Tänk om de inte tycker om min lägenhet? Tänk om de faktiskt tycker om den, men att den tredje parten inte vill genomföra bytet, och så blir det inget? Tänk om de tycker om den, och att den tredje parten vill byta- då måste jag ju flytta.

Jag sitter här och är lätt illamående och lite darrig på handen. Jag förstår ju att jag kanske snart måste fatta ett beslut, som verkligen kommer att påverka mitt liv. För ska sanningen fram så trivs jag ju så himla bra där jag bor nu. Det finns bara två fel. Hyran är lite väl hög för att vara en etta, och om jag och Alex ska bo ihop så krävs det något större. Och då får jag väl kanske ta att den nya lägenheten inte ligger jättebra till eller att hyran inte är vad jag hade önskat.

Scarlett Johansson och Sean Penn har blivit tagna med händerna i syltburken, och kan nog inte längre förneka att de faktiskt är ett par. Ryktet säger även att de blev lite väl närgångna med varandra när de besökte Mister President Obama häromdagen. Scarlett I like, Sean Penn not so much. Men kärleken är uppenbarligen blind, och man får väl önska dem lycka till med den. Man ska inte välja bort kärlek bara för att den man älskar är sisådär dubbelt så gammal som en själv. Kärlek är det viktigaste vi har, och den ska vårdas ömt.

Jag står inför ett jobbigt dilemma. Ända sedan jag skaffade Spotify har jag tyckt att det varit det bästa som hänt musikvärlden. Att jag har gratisversionen med massa reklam har inte stört mig nämnvärt. Man får det man betalar för, och i det här fallet fick jag ju faktiskt mer än vad jag betalade för med tanke på att en skiva kostar pengar och gratis Spotify kostar ingenting. Men nu är det slut på sötebrödsdagarna, och vill man lyssna mer än några ynka timmar i månaden är det bara att plocka fram plånboken. Surt, säger jag, men å andra sidan är inte 99 kronor så mycket att oja sig över när en endaste skiva fortfarande kostar dubbelt så mycket.

Att Alex har flyttat sin dator hem till mig, och att han föll för trycket ganska så omgående, och numera betalar för Spotify Premium, gör ju dessutom att jag inte behöver bry mig om att jag har den numera försämrade gratisversionen. Jag kan lyssna hur mycket jag vill på hans konto, och dessutom slippa reklamen (som på sistone faktiskt blivit lite irriterande med tanke på att den dyker upp efter var och varannan låt). Jag behöver alltså fortfarande inte bry mig om den där kostnaden på 99 kronor.

Men. Så fick jag min nya fina mobil av Alex. En smartphone. Blänkande svart med massa funktioner. Det är inte en telefon, det är en minidator. Och man kan koppla Spotify till den. Inget krux, inget krångel, det går att lyssna på vad du vill när du vill. Jag. Måste. Ha. Men då går det inte att snylta på Alex konto, och någon form av familjekonto känner jag inte till att man kan teckna. Så det verkar som att jag nu får punga ut med de där 99 kronorna varje månad i alla fall. Det blir itne direkt något stort hål i plånboken, men det känns ändå onödigt med tanke på att vi faktiskt redan har ett Premiumkonto i familjen.

Men jag verkar inte ha något val. Jag måste ha Spotify i mobilen. Så är det bara.

Jag och Alex har har inte tänkt att resa på någon solsemester i sommar. Egentligen är det väl mest mitt förslag att skippa det. Jag vill gärna hinna njuta av ledigheten här hemma innan det är dags att återvända till jobbet igen. Vi har en vecka ledigt i juli, sedan jobbar vi tre veckor och har ytterligare två veckor lediga i mitten av augusti. Att åka bort en hel vecka känns därför lite stressat (jag har gjort så de senaste åren, så jag vet hur det brukar kännas när semestern väl tar slut och man tycker att man inte hunnit med någonting, man har ju bara varit i utlandet en vecka och sedan inget mer). Tanken är att vi ska ta en solvecka någonstans i höst istället.

Men det kan samtidigt vara trevligt att göra något annat än att bara hänga i Hufvudstaden. Så tanken är att vi åker bort bara tre- fyra dagar i juli. Hetaste budet för tillfället är Göteborg. En stad jag älskar, där Alex aldrig har varit. Och en sommar som inkluderar ett Göteborgsbesök kan bara bli roligare. Jag tror att det kan bli riktigt, riktigt bra.

Det var inte roligt att gå utanför dörren i morse och upptäcka att det snöade. I maj. Tack och lov övergick det snart till regn, och nu har det slutat helt. Sol i morgon, kanske?

Fin version av en gammal klassiker.

Förresten, om en månad är jag i Barcelona. Just lovely.

Jag funderar på om jag ska göra ett stopp i stan efter jobbet i dag. Känner mig så sugen på att shoppa något nytt till garderoben. Det är längesedan jag shoppade något i klädväg. Det har alltid blivit så att jag kommit hem tomhänt, vilket är extremt tråkigt när man verkligen vill förnya sin garderob. Ett snabbt stopp i en eller två butiker skulle kanske kunna resultera i något roligt, så jag tror att det får bli så.

Lägenheten jag var och tittade på igår ligger precis bredvid kyrkogården där min morfar ligger begravd. Så jag passade på att slå två flugor i en smäll, och besökte även honom när jag ändå var i området.

Jag är lite ledsen över att jag aldrig fick chansen att lära känna min morfar. Han dog alldeles för tidigt, när jag bara var nio dagar gammal. Han skulle in på en rutinoperation, och mormor tyckte att han skulle fokusera på det, för att titta på sitt nyfödda barnbarn kunde han göra efteråt. Men han skulle prompt hälsa på mamma och mig på sjukhuset först, och så fick det bli. Och med facit i hand är jag så otroligt glad att han stod på sig. Precis när mamma och pappa kom innanför dörren hemma i Tallkrogen med mig, efter att mamma äntligen fått lämna sjukhuset, ringde mormor och berättade att morfar hade avlidit under operationen.

Men jag tror att det finns en mening med det mesta här i livet. Jag är en månad för tidigt född, och skulle egentligen inte ploppa ut förrän i november. Men nu kom jag till världen nio dagar innan morfar lämnade jordelivet, och jag är övertygad om att det var meningen att han skulle få träffa mig. Och det gör mig faktiskt lite gladare.

I dag hade varken jag eller Alex ork att laga någon vettig mat. Så det fick bli köpetortellini som vi blandade med färdigriven ost. Ingen superkulinarisk upplevelse, men helt ok ändå. Helst hade jag ätit tonfisksallad, men det får bli i morgon.

Alex var tvungen att jobab över i dag, så jag fick åka själv och titta på lägenheten i Älvsjö. Eller Solberga, som är mer exakt. Och det var verkligen en superfin lägenhet, nybyggd 2009. Fyra rum, och ett stort kök. Rena drömmen. Den enda nackdelen (om man bortser från den inte så billiga hyran, men som man ändå kan stå ut med om man är två personer) är att den ligger en bit från pendeltåget. Lite off, det finns ingenting i närheten. Men det är väl kanske smällar man får ta, det tar ju trots allt bara ca 12 minuter att promenera till pendeln. Tror att det kändes längre för att det blåste så vansinnigt i dag. Jag höll på att förfrysa fingrarna.

Jag har lärt mig av erfarenheter. Jag hoppas på att den här lägenheten kan bli vår, men jag blir inte förvånad om det inte blir så. Det brukar ju skita sig.

Vi ska titta på en lägenhet i kväll. Den ligger i Älvsjö, och är i mina ögon egentligen lite för dyr och felplacerad. Men vi tittar på den i alla fall, för vi behöver en större lägenhet. Vem vet, kanske tycker vi om den, och kanske går bytet igenom.

Om Alex fick bestämma helt själv, skulle han helst vilja på här. I Marievik (tror jag det heter). Mitt emot Tantolunden, på Liljeholmssidan av vattnet. Han fantiserar om hur lägenheten ska se ut och hur stor terrassen ska vara. Men det är långt ifrån gratis att bo där. Och då bor jag hellre i en lägeneht där det känns som att man får något för pengarna. Helst vid en trevlig tunnelbanestation i söderort.

Guten Morgen! Så här mörkt är det inte på mitt kontor (tack och lov är det ju alldeles ljust på morgnarna nu till skillnad från i vintras), bilden är från Norra Brunn i lördags. Men det känns lite mörkt inombords. Helgen gick alldeles för fort, och jag vill så gärna vara ledig lite mer. Jag vet att veckorna kommer att rulla på i ett högt tempo, men det känns som en evighet tills jag och Alex ska åka till Barcelona. Och ändå är det bara en månad. Tiden kan inte gå fort nog.

Jag undrar även vart den svenska värmen tog vägen. När jag gick hemifrån vid kl 7 i morse visade termometern att det var 2,6 grader utomhus. När man blåste ut virvlade det upp vit rök framför ansiktet. Det är fan inte ok i maj. Inte när det för en vecka sedan var så varmt att man utan problem kunde gå barbent och utan jacka eller kofta. Nu får man ju nästan plocka fram långkalsonger och vinterjacka igen. Inte roligt någonstans.

Jag fick en present av min pojkvän. En ny mobil. Först hade han tänkt att bara köpa en, men sedan kom han på att det kanske var bra om jag fick vara med och välja. Så han berättade om sin plan. Självklart blev jag jätteglad, men samtidigt lite sur, för jag tycker att han borde spara sina pengar istället för att köpa dyra saker till mig. Han vägrade dock lyssna på det örat, och köpte mobilen i alla fall. Och mest är jag ju glad. Inte bara över telefonen, utan också över den fina gesten. Han är så himla fin och godhjärtad, min Alex.
Och jag är så himla nöjd med mobilen. Sedan att jag inte riktigt förstår mig på den än, det får man ha överseende med. Som tur är har Alex en likadan, så jag kan fråga honom om sådant som jag inte förstår mig på.

Jag är ju en sucker för bröllop, och i synnerhet kungliga sådana. Så vi fortsätter med uppdateringen från Kate och Williams bröllop...

Tv- kamerorna fick ju inte följa med på festen efteråt (till mitt stora förtret). Men tårta bjöds det naturligtvis på, och den såg ut så här. Stor och pampig med vackra dekorationer.

De officiella bröllopsbilderna från Williams och Kates bröllop är släppta. Fina bilder, men jag tycker att det är tråkigt att de valt att fota i ett rum med röd inredning, med tanke på att både William och de två små pojkarna i brudnäbbet bär rött. De försvinner lite mot allt annat rött. Duktigt att de lyckats få alla barn att sitta stilla också. Fast å andra sidan verkar ju en pojkarna vara en liten spexare...

Igår var det Valborg, och vi skippade allt det där med att supa skallen i bitar och må skit dagen efter. Extremt skönt, jobbigt som det är med alla onyktra människor på stan (i synnerhet alla ungdomar som egentligen borde vara hemma när klockan är 2 på natten). Istället mötte jag och Alex upp Helene och Andreas på Norra Brunn. Jag och Alex hade aldrig varit där tidigare, och jag måste säga att det var en angenäm upplevelse. Komikerna var riktigt roliga och jag fick ont i käkarna av allt skrattande. Vi fortsatte sedan till Akkurat för en sista öl innan vi åkte hem. Allt som allt hade jag en väldigt fin Valborgsmässoafton.

Dagens frukost: Macka med ägg och kaviar. Så jädra gott.