Genomskinlig, men inte osynlig



Det är lagom trevligt att upptäcka att man efter den extremt långa vintern är så blek att man nästan ser varenda blodkärl genom huden. Att beskriva min hud som kritvit är alltså fel, jag skulle gå för genomskinlig. Och nu när solen kastar sina värmande strålar mot jorden går det ju inte heller att brassa på utav bara den och ligga och steka sig, för det enda som händer då är att jag blir röd. Och då föredrar jag faktiskt att vara genomskinlig. Nej, jag får helt enkelt ta det väldigt försiktigt och duktigt smörja in varenda centimeter av kroppen med solskyddsfaktor 30. Då ska jag väl förhoppningsvis få åtminstone ett litet tunt lager brun färg. Det är en bra början.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0