Åsnan Castello

Tillbaka i stallet efter juluppehållet. Alltid lika roligt att upptäcka att man inte har några benmuskler what so ever. För får man rida Castello, så går det inte att bortse från att det faktiskt är så det är. Den kusen går inte framåt i skritten. Det är nästan så att han lägger i backen. Tragiskt. Aja, jag vet ju att jag lever och att jag har låtit kroppen arbeta i alla fall. Förhoppningsvis inte alltför mycket träningsvärk imorgon.



Castello - åsnan från staden Långsam
(Jag tycker ju om honom egentligen - i hemlighet)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0