Ingen vanlig dag
Jag fyller år idag. Helst vill jag inte uttala åldern i ord eller i skrift, då den känns på gränsen till grotesk. Men jag gör det i alla fall, för man ska väl trotsa sina rädslor. Idag fyller jag 24 år.
Jag kan för mitt liv inte förstå vart tiden har tagit vägen. Åren efter gymnasiet har försvunnit utan att jag egentligen har lagt märke till dem. Det har gått alldeles för fort för att det överhuvudtaget ska kunna vara hälsosamt. Det känns som att jag borde ha hunnit med så mycket mer än vad jag faktiskt har gjort. Som att jag borde vara någon annanstans i livet än var jag är nu.
24 år. Nästa år 25. Det vill jag ännu mindre tänka på. Den sifran skrämmer mig. Då kommer de här "kraven" på att åstadkomma saker vara ännu högre. Rynkorna kommer att synas ännu tydligare. Ångesten kommer att ha djupnat. Kan man hoppa över att fylla år?
Jag kan för mitt liv inte förstå vart tiden har tagit vägen. Åren efter gymnasiet har försvunnit utan att jag egentligen har lagt märke till dem. Det har gått alldeles för fort för att det överhuvudtaget ska kunna vara hälsosamt. Det känns som att jag borde ha hunnit med så mycket mer än vad jag faktiskt har gjort. Som att jag borde vara någon annanstans i livet än var jag är nu.
24 år. Nästa år 25. Det vill jag ännu mindre tänka på. Den sifran skrämmer mig. Då kommer de här "kraven" på att åstadkomma saker vara ännu högre. Rynkorna kommer att synas ännu tydligare. Ångesten kommer att ha djupnat. Kan man hoppa över att fylla år?
Kommentarer
Trackback
