Helena

Nu börjar min jobbsituation likna en dålig fars, typ Stefan & Krister. Har ju ansökt om semester dels på måndag (min födelsedag), och dels den 14 november. Jag vill ta ut alla mina semesterdagar, för jag vet ju inte hur länge jag kommer att vara kvar på det här jobbet. Och att få ut fyra och en halv dag i pengar ger inte ett skit. Dras alldeles för mycket skatt på det. Sedan handlar det också om att jag behöver få chansen att vila upp mitt psyke. Det har farit ganska illa under de senaste månaderna.

Skickade ett mail till min chef idag och frågade hur det blir med ledigheten, då jag inte har hört något. Och nej. Jag får inte ledigt. Trots att det handlar om två dagar som inte ens är efter varandra. Detta då jag inte har planerat att göra något särskilt, och för attj ag håller på att lära upp en ny tjej. Då kan man inte vara borta en dag. Tydligen.

Den nya tjejen kan redan sysselsätta sig själv i en dag, det har hon redan bevisat. Så jag förstår inte problemet. Mer än att det hela är extremt patetiskt. Men jag jag ska hålla ögonen öppna. Två av mina andra kollegor lär också upp nya tjejer. Om någon av dem skulle få ledigt en endaste dag, då kommer jag att vara där och hugga. För det här kommer jag att komma ihåg. Nu har alla gränser passerats.