Vi två, 17 år

Jag var där båda kvällarna. Och jag måste säga att det är helt fantastiskt att han har återupplivat denna låt som den sista han spelar under konserterna. Den är perfekt lämpad för det ändamålet, och den gör sig riktigt bra i avskalad version med bara Håkan på själv på gitarr. Låten får nytt liv. Allra bäst är det när publiken fortsätter att sjunga med i ooo- andet långt efter att låten är slut. Det var jag med om för några år sedan. Ljusen tändes, Håkan tog i hand och tackade för sig och försvann av scenen, men publiken fortsatte sjunga. Mäktigt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0