Helena

Kvällen med N var som vanligt mycket angenäm. Vi hamnade på Bara Bistro på Östgötagatan, och där tryckte jag i mig en burgare och klyftpotatis (chokladbollen får vänta till en annan gång). Och på detta tre öl, trots att det bara är måndag. Men det behövde jag, så hemsk som den här dagen har varit. Men bäst var ändå sällskapet. Än en gång påminns jag om varför N är en av mina absolut finaste vänner. Att han bjöd ut mig på fika den där gången för två år sedan är nog en av de bättre sakerna som hänt mig. För få människor kan få mig att skratta så som han kan. Även om han skrattar lika ofta åt mig som med mig.

Min misstanke om honom fick jag bekräftad. Vilket glädjer mig enormt mycket. För om någon förtjänar bra saker, som inkluderar massa lycka och hoppande stjärnor och dansande solar, så är det han. För han är faktiskt lite bättre än de flesta. Det hoppas jag att han vet om.




Min mat, fotad i vad som enligt kameran var totalt mörker.