Jag lyssnar på Håkan Hellström.

0-756a1d7b395d1136f64a15fdf8d1134c.png

Jag lyssnar på Håkan Hellström. Det är nog det dummaste jag kan göra. Jag började gråta när Atombomb spelades. Det bara brast. Är det först nu jag verkligen inser att jag kanske aldrig mer kommer att träffa honom? Han finns inte i mitt liv. Det är över. Hur fan ska jag överleva? Hur ska jag klara mig utan honom?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0