Helena

När Håkan Hellström spelar i Stockholm ska det mycket till för att jag ska missa en konsert. I kväll spelade han på Cirkus, och trots att jag har gnällt lite över att inte ha fått tag på någon ståplatsbiljett så var det rätt trevligt att sitta också. Platserna var riktigt bra, och man hade gott om utrymme att stå och dansa om man så ville. Vilket typ ingen på vår sektion hade lust med, så det kändes rätt ensamt. Men sånt kan man inte alltid bry sig om.

Det var grymt bra tryck i alla fall, och låtarna var en blandning mellan gammalt och nytt. Lite tråkigt att han inte avslutade allt med Vi två, 17 år, som han har gjort de senaste gångerna jag sett honom. För Du är snart där, som nu fick avsluta ger inte den där känslan av att man vill ha mer, mer, mer. Och det är lite tråkigt, för det blir ett lite klumpigt avslut på konserten.

Och jag såg allt att Mona Sahlin stod upp några rader framför oss och dansade till Tro och Tvivel. Tänk inte trodde jag att hon gillade Håkan. Säpovakterna såg inte lika roade ut.