Besvikelsen...



När man under bästa clementinsäsong, full av lycka och förväntan,  skalar en clementin bara för att upptäcka att den smakar... ruttet?

När man trots den vidriga smaken äter upp clementinen, för det är ju trots allt en cementin.

När man, nu full av förhoppning, skalar ytterligare en clementin och tänker att den måste ju smaka så där gott som den ska, bara för att upptäcka att den inte heller var god.

När man äter upp även den andra clementinen, trots att man inte tycker om smaken och helst av allt hade gått och köpt ett kilo nya clementiner.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0