Helena

Igår lagade jag och pojkvännen god mat (bearnaisesåsen finns inte med på bild, men tro mig- den glömmer jag aldrig!) och jag hade väl tänkt att vi skulle ha en fin myskväll. Har fortfarande lite dåligt samvete för mitt utbrott för några dagar sedan, och vad är en bättre kompensation än att vara snäll och gullig en hel myskväll? Tänkte jag.

Och visst var middagen trevlig, och god. Efteråt tvingade han mig att titta på nya datorer på nätet, då min har varit död ett tag nu. Och tanken är ju god, för jag är i närmast akut behov av en ny dator, men att sitta och titta och jämföra är i mitt tycke allt annat än roligt. Inte konstigt att jag efter två timmar med denna aktivitet kände mig lite trött i ögonen. Därför var det extra skönt att vi la oss på sängen och pratade lite. Tills jag somnade. Då satte sig min fina pojkvän vid datorn, och spelade till klockan 04:40 i natt. Det led ju i och för sig inte jag av, med tanke på att jag sussade sött (han påstår att jag låg och kramade täcket), men det var väl inte så jag hade tänkt mig kvällen.