Vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuvuden
Att se Håkan Hellström på Gröna Lund har ju blivit en tradition som jag stenhårt håller fast vid. I år kändes det dessutom som att det var än mer människor på plats, för det var otroligt trångt vart man än försökte ta sig. Jag såg inte alls lika bra som jag brukar göra, och det var lite tråkigt. Nacken gör lite ont efter att ha lutat huvudet bakåt och desperat sträckt på mig så mycket som det bara går under en och en halv timme.
Håkan är alltid Håkan, och därmed aldrig dålig. Men jag tycker nog att den här konserten var lite mer slätstruken om man jämför med de två konserterna på Cirkus som jag såg tidigare i år. Visst kan min väldigt begränsade sikt spela in, men jag tycker även att låtlistan var sämre. Å andra sidan var det samtidigt kul att höra andra låtar än de som spelades senast, och det där är ju enbart en smaksak. 
