Helena

 

Inte fasen ska man få vara glad någon längre stund.

 

På väg hem från jobbet fick jag veta att jag lever. Från ingenstans fick jag så ont i mage och bröst att jag knappt kunde stå upprätt, och det blev allt svårare att andas. På något vänster lyckades jag ta mig hem, men där kollapsade jag på sängen i tårar. Sedan försvann det och nu mår jag bra.

 

Men vad var det för något? Hypokondriker- Helena har några teorier. Vad sägs om hjärtinfarkt (förutom att jag inte kände av några stickningar i armar och nu mår ju hjärtat bra), muskelkramper (kanske det mest troliga, jag vet inte?), panikångest (kände jävligt mycket ångest i alla fall, och sådant kan ju uttrycka sig som fysisk smärta) eller någon annan valfri dödlig sjukdom.

 

Jag mår i alla fall bra nu. Har ätit både middag (Alex har fått dille på korv, så i dag blev det någon chili- vitlöksvariant) och vattenmelon. Funderar på om min stackars sjukliga mage ska få sig en liten glass också. Sådant brukar ju doktorn rekommendera. Typ.