Gerbera

 
Efter att ha hungrat halvt ihjäl innan Alex äntligen kom hem från jobbet fick jag till slut fylla magsäcken med den fantastiskt goda kycklinggratängen jag brukar göra, men som det nu var ett tag sedan jag gjorde. Recept finns under kategorin "Ätbart".
 
Var så vansinnigt godissugen när jag gick omkring inne på Willys efter jobbet. Smög långsamt, långsamt förbi godishyllan och tänkte "Om det finns sura döskallar slår jag fan till på en. Eller två. Om jag mölar i mig dem fort och sedan slänger påsen så kommer ingen att få veta det.". Som tur är slutade Willys sälja just de sura döskallarna för några månader sedan, så jag behöver inte sitta här och skämmas och ljuga för er huruvuda jag ätit godis i dag eller inte.
 
Och nu efter att jag har ätit min fantastiskt goda kycklinggratäng är jag inte ens sugen på godis längre (ok, kanske lite på sura döskallar, men det är bara för att jag skrev om dem alldeles nyss- fan).
 
Och jag bara måste passa på att hylla min fantastiskt fina ugnsform från Gerbera, som jag fick i födelsedagspresent av min faster och hennes man. Jag känner att det här är början på en livslång kärlekshistoria. Älskade lilla ugnsform, jag lovar att jag ska skaffa många, många syskon åt dig.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0