Sankta Psyko
Den stillsamme Jan Hauger flyttar till en västsvensk stad efter att ha fått jobb som förskollärare på förskolan Gläntan. På Gläntan går barn som har föräldrar som sitter på Sankta Patricia- en sluten anstalt för svårt störda patienter och tvångsvårdade våldsbrottslingar. Sankta Psyko, som anstalten kallas i folkmun, ligger precis bredvid Gläntan, och tanken är att barnen ska kunna ha en fortsatt kontakt med sina föräldrar.
Jan är en duktig förskollärare, men han har också många hemligheter. Varför var det så viktigt för honom att få anställning på just Gläntan? Varför är han så intresserad av Sankta Psyko? Och vad var det egentligen som hände den där höstdagen för flera år sedan, när Jan tappade bort ett dagisbarn i skogen?
Precis som Johan Theorins tidigare böcker bjuder Sankta Psyko på spänning med små medel. Man får följa Jan Hauger i nutid, men även genom tillbakablickar, och även om han är en svår nöt att knäcka så läggs pusselbitarna sakta på plats. Johan Theorin är mycket skicklig på att skapa nyfikenhet inför någonting som egentligen kanske inte är så intressant, och även om jag inte tyckte att Sankta Psyko är någon nagelbitare så var jag ändå nyfiken på hur det färdiglagda pusslet skulle se ut. Det finns hela tiden ett intressant driv framåt.
Jag är glad över att Johan Theorin vågade sätta stopp och avsluta boken på det sätt han gjorde, även om en del av mig gärna hade önskat få veta än mer om efterspelet av de sista kapitlens händelser.
Betyg: 3,5 av 5.
Kommentarer
Trackback
