Helena

I fredags var det sommarfest med jobbet. Livat värre!

 

Vi delades in i grupper, och blev sedan tilldelade sysslor. Jag och min roomie Carl blev grillansvariga för vårt bord (jag deklarerade flertalet gånger att jag inte är någon grillmästare, men det var det ingen som lyssnade på- blev dock rätt bra ändå). Det bjöds även på frågesport i det stora partytältet, och vips var klockan 21 och det var dags att stänga ner.

 

Festen fortsatte dock hemma hos Carl, som bor 55 steg från tältet. Där blev det dans och sång. Och sedan fick jag torka världens största spya från hallgolvet (efter att jag torkat upp den lite mindre inne i vardagsrummet) medans folk åkte vidare till Garbo i Sumpan. Det var tack och lov inte mina egna spyor, men jag tog på mig den uppgiften då jag tyckte så synd om Carl och om personen som orsakat eländet. Så kan det gå när man är den som är nyktrast på festen. Jag är mest glad över att det inte var mina skor som blev nerspydda.

 

Men bortser man från allt det äckliga så var det en riktigt lyckad sommarfest. Förhoppningsvis början på en ny långvarig tradition på jobbet.