Helena

Efter att ha läst Hans Koppels Vi i villa var jag vansinnigt sugen på att läsa även denna, Kommer aldrig mer igen. Ska jag vara riktigt ärlig var jag ännu mer taggad på den sistnämnda, då den länge legat högt upp på topplistan (även om det inte behöver betyda någonting, det har jag lärt mig av erfarenhet).

Ylva är gift med Mike. De bor med sin dotter i ett litet samhälle i Skåne, och deras äktenskap har överlevt Ylvas otrohet något år tidigare. De har gått vidare. Så en dag försvinner Ylva. Hon kommer inte hem efter jobbet, och när Mike till slut kontaktar polisen är han inte säker på att hon inte har tillbringat natten hos någon annan man. Det har ju trots allt hänt förut. Men dagarna går och Ylva är fortsatt spårlöst försvunnen. Ingen har hört något eller sett något, och både polis och vänner börjar misstänka att det är Mike som ligger bakom hennes försvinnande. Vad ingen vet är att Ylva lever, och hon befinner sig mycket närmare än vad de tror.

Det här är en väldigt enkel story. Inga konstigheter och rakt berättad. Man får tidigt klart för sig vem gärningsmannen är, och det hintas även om motivet. Lägger man ihop alla ledtrådar kan man rätt enkelt gissa sig till varför detta händer Ylva. Det gör dock inte detta till en dålig bok, tvärtom. Det här var en av de bästa nagelbitarna jag läst på länge, och jag ville desperat veta fortsättningen på Ylvas öde. Skriftspråket fångar läsaren och det blir aldrig tråkigt. Full fart ända fram till sista sidan.

Vill man läsa en spännande bok som inte är en klassisk deckare så är Kommer aldrig mer igen ett bra alternativ.

Härligt att Akademibokhandeln har placerat självbiografin Felicia försvann och biografin Jag är Zlatan Ibrahimovic på topplistan för skönlitteratur...

De senaste dagarna har jag suttit med ansiktet som klistrat i den här boken. Jag har knappt kunnat lägga den ifrån mig, och när jag insett att jag måste det (för det går ju inte att sitta och läsa en bok under arbetstid) har det halvt känts som att världen håller på att gå under. Ok, nu överdrev jag kanske pyttelite, men det har banne mig inte varit kul.

[geim] handlar om HP (kort för Henrik Pettersson), som hittar en ny häftig mobiltelefon som någon har glömt kvar på pendeltåget. Konstigt nog verkar det inte vara en slump att just han hittat den, och omgående börjar han få kryptiska sms som undrar om han vill vara med i ett spel. När sändaren inte ger sig tackar HP till slut ja. Spelet visar sig gå ut på att han ska utföra diverse uppdrag. Dessa ska också filmas. Klarar han uppdragen får han poäng (som omvandlas till vinstpengar) och får då chansen att klättra på en topplista. Videoklippen läggs ut på nätet för beskådan och snart märker HP att det är en jäkla kick när folk där ute i världen tittar på och kommenterar hans klipp. Spelet blir snabbt ett beroende, men ju fler uppdrag han hoppar på desto djärvare blir dem. Och snart är det inte längre oskyldiga pojkstreck han utför.
Parallellt får vi följa Rebecca. Hon arbetar som livvakt, och är dessutom en vansinnigt duktig sådan. Men hon har mörka skelett i garderoben, som någon annan tycks känna till och vill sätta dit henne för. Snart korsas henens och HP:s vägar och det visar sig att ingen av dem kan känna sig helt säker.

Jag hade hört mycket positivt om den här boken, och jäklar i min lilla låda vilken stänkare Anders de la Motte har skrivit! Tempot är högt och mattas inte av för en sekund, och ibland trodde jag nästan att jag skulle få hjärtsnurp för att det var så spännande. [geim] är definitivt en av de bästa svenska böckerna som skrivits de senaste åren, och jag kan bara säga läs den, läs den, LÄS DEN!

När jag gick i högstadiet fick vi läsa Mina Drömmars Stad av Per Anders Fogelström. Det är nu över tio år sedan, och jag tänkte att jag skulle ge mig i kast med denna klassiker ännu en gång.

Boken utspelar sig i Stockholm under mitten av artonhundratalet, och under tjugo års tid får man följa Henning. Han flyttar till staden som femtonåing, full av drömmar och förhoppningar om ett bättre liv. Det blir inte riktigt som han tänkt sig, men han lyckas skapa sig en fin tillvaro trots fattigdom.

Mina Drömmars Stad är precis så bra som jag mindes det, om inte bättre. Det är spännande att läsa om hur min hemstad såg ut och hur livet för dess invånare tedde sig för hundrafemtio år sedan. Det var så otroligt annorlunda från hur vi har det i dag, och fattigdom med tillhörande löss, prostitution och överbefolkade lägenheter var vardagsmat för de allra flesta.

Nu ska jag se till att snabbt köpa på mig fortsättningen, Barn av sin stad.

Igår läste jag ut Angel. Den är skriven av Katie Price, som kanske mest är känd under namnet Jordan. En av Englands skandaldrottningar, som väl från början var glamourmodell men som sedan närt sitt kändisskap med diverse skandaler och även en dokusåpa om sitt liv och äktenskapet med Peter André.

Angel ska snart fylla sjutton. För ett år sedan, på sin sextonde födelsedag, fick hon veta att hon är adopterad. Det förändrade allt och sedan dess känner hon sig alltmer som en utböling i sin egen familj. I hela sitt liv har hon varit hemligt betuttad i sin storebrors kompis Cal, och när hon en dag byter ut de sedvanliga tråkiga kläderna mot något lite mer utmanande och piffar till sig mer än vanligt när hon och hennes vän ska gå på krogen, börjar Cal se på henne på ett annat sätt. Angel upptäcker att hon faktiskt inte ser så alldaglig ut som hon alltid har trott, och snart blir hon kontaktad av en modellagent. Vips så har hon blivit Englands mest kända glamourmodell och alla vill ha en bit av henne. Men den hon helst vill dela sitt liv med, Cal, verkar inte vilja veta av henne. Hon dras in i en nedåtgående spiral av dåliga pojkvänner och droger, och till slut hamnar hon på botten.

Med tanke på att det är Katie Price som har skrivit den här boken kan jag erkänna att jag inte hade några jätteförväntningar på den. Och efter att ha läst den har jag fått bekräftat att Nobelpriset i litteratur aldrig kommer att hamna i hennes ägo. Sättet hon skriver på är precis så som alla "experter" säger att man inte ska skriva för att lyckas klämma fram en bra bok. Det är mycket beskrivningar av hur människor ser ut och exakt vad de har på sig, platta dialoger som inte känns levande etc.
Det känns mer som en ungdomsbok, även om jag antar att den riktar sig mot vuxna. Förutsägbar är ett annat ord som jag tycker beskriver den bra, vilket gör att spänningen försvinner ganska omgående. Enda anledningen till att jag egentligen ville ge mig i kast med den här boken är för att den är skriven av Katie Price. Och nu undrar jag ju förstås hur mycket hon har hämtat från sitt eget liv och hur mycket som bara är rent hittepå.

Vi i villa av Hans Koppel är en märklig liten bok. Den handlar om livet i en välbärgad villaförort. Man får följa en man som på ytan lever ett lyckligt liv tillsammans med sin fru och dotter, men som i hemlighet föraktar och är avundsjuk på sina grannar och vänner och allt som de har. Så han gör det enda rätta- börjar sabotera för dem.

Jag kan ju vara rätt petig med hur böcker är skrivna. Vissa skriftspråk tilltalar mig bara inte, och det brukar i synnerhet gälla om författaren har försökt sig på något lite mer nyskapande. Den här boken liknar ingenting annat som jag tidigare har läst. Den består bara av huvudpersonen Anders tankar och reflektioner och allt ses ur hand perspektiv. När den första chocken över att boken inte var som jag förväntat mig hade lagt sig, kom jag snabbt in i hur texten skulle läsas. Och det var svårt att inte fastna i alla galna saker som Anders hade för sig.

Så betyget blir trots allt positivt. Det är en underhållande bok, och igenkänningsfaktorn är hög. Nu ska jag se till att köpa på mig Hans Koppels andra bok, som för närvarande ligger högt upp på försäljningslistorna. Det måste ju vara ett gott tecken.

Jag har nu läst ut Viveca Stens fjärde deckare om Nora Linde och Thomas Andreasson, I natt är du död. De tidigare böckerna gillade jag skarpt, och jag har gått och väntat på att den här ska släppas som pocket.

Tjugotvååriga Marcus Nielsen hittas hängd i sitt studentrum, och det hela tyder till en början på självmord. Hans mamma är dock tvärsäker på att han aldrig skulle ta livet av sig, och kriminalinspektör Thomas Andreasson bestämmer sig för att fortsätta nysta lite i fallet. Spåren leder till den nedlagda militärbasen Korsö utanför Sandhamn, och snart hittas ännu en man mördad. Även han har kopplingar till Korsö, där de gamla kustjägarna drillades till att bli elitsoldater innan militärbasen flyttades till annan plats.

Viveca Sten lyckas än en gång behålla spänningen länge, och det dröjde innan poletten trillade ner och jag förstod hur det hela låg till. Det är en skickligt skriven bok där pusselbitarna läggs, bit för bit, och sedan bildar en hållbar historia som kretsar kring hämnd, besatthet och trakasserier. Jag hade oerhört svårt att lägga boken ifrån mig och jag kan varmt rekommendera den.

I julklapp fick jag Alex Schulmans bok Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Jag läser regelbundet hans blogg, och gillar hans skriftspråk, så förväntningarna var högt ställda. Boken handlar om tiden efter att hans äktenskap med Katrin Zytomierska kraschade och hur han träffade sin nuvarande fru Amanda. Man får följa honom genom hans personliga skilsmässohelvete fram till det att hans lilla dotter Charlie föds.

Det känns stundtals nästan lite fult att läsa den här boken. Som att man smygläser någons privata dagbok. Jag fattade genast sympati för den knäckta Alex Schulman som dövar sina sorger med alkohol och dekadens. Hans fascination över den vackra Amanda Widell och hans försök att förtvivlat imponera på henne fick mig att ömsom skratta och ömsom vilja ta honom i min famn och säga att allt kommer att ordna sig. Alex Schulman har skrivit en fantastisk liten bok om kärleken till Amanda, och den påminner mig om att kärleken faktiskt är det finaste vi har.

Det enda jag irriterar mig på är egentligen att Amanda dricker vin när hon är gravid, och att hon i en av bokens dialoger även utbrister att hon hört att man inte ska göra det när man är just gravid. Det spelar ingen roll om hon bara läppjar på glaset, sådant borde man kunna hålla sig ifrån helt kan jag tycka. I synnerhet nu när den senaste forskningen visar på att det inte krävs så mycket alkohol för att risken för missfall ska öka dramatiskt. Vi får hoppas att Amanda tänker på det när det är dags att avla barn nummer två.

1998 blev den då tioåriga Natascha Kampusch kidnappad när hon var på väg till skolan, och jag kommer så väl ihåg att jag läste om det i tidningarna. I åtta år hölls hon fången i en källarhåla av Wolfgang Priklopil innan hon en dag slutligen lyckades fly.

Natascha har nu skrivit en bok om det hon var med om. Det är en skrämmande historia hon berättar, och jag är förvånad över att hon lyckades ta sig igenom de där åren i fångenskap med förståndet i behåll. Det gör ont i hjärtat att läsa om allt som hon utsattes för, men samtidigt beundras jag av hennes styrka och mod. Helt klart en bok som är värd att läsa!

För en tid sedan läste jag en bok av Jo Nesbø, Fladdermusmannen. Den föll mig inte i smaken överhuvudtaget och jag irriterade mig allt som oftast på huvudpersonen Harry Hole, som i mina ögon inte var särskilt sympatisk. Att läsa ännu en bok av Jo Nesbø kändes inte så lockande. Men så fick jag Huvudjägarna av Cathrine. Den är helt fristående från allt som har med Harry Hole att göra, och med tanke på att den nyligen blivit filmatiserad var jag övertygad om att den måste vara bättre än Holeserien.

Huvudjägarna handlar om Roger Brown, en av Oslos bästa headhunters med en osviklig känsla för vilken människa som ska tillsättas på vilken tjänst. När företaget Pathfinder söker en ny vd hittar Roger den perfekta kandidaten i Clas Greve. Att Clas Greve dessutom har en äkta Rubensmålning hemma gör inte saken sämre, då Roger "extraknäcker" som konsttjuv. Men efter att den kända målningen blivit stulen börjar allting gå utför och Roger upptäcker att Clas Greve inte är den man han utgett sig för att vara. Ordet huvudjägare får en helt annan innebörd och döden blir alltmer närvarande.

Förväntningarna var låga, men oj vad det ändrades! Det är en sanslöst spännande bok med tvära kast och sjuka intriger. Ibland undrar jag var Jo Nesbø får allt ifrån. Men ingen kan åtminstone komma och säga att boken var förutsägbar. Jag ville nästan inte lägga den ifrån mig, så spännande var den. En riktigt bra bladvändare som jag varmt rekommenderar till allt och alla. Och nu är jag än mer sugen på att se filmen.

En annan bra sak är att alla intäkter från denna bok går till Harry Hole- stiftelsen, som varje år delar ut en halv miljon norska kronor till projekt som är involverade i arbetet mot analfabetism i tredje värden. Bara det är en anledning att köpa boken.

Åsa Larssons böcker har blivit stora framgångar, och i och med att de är deckare borde de ju onekligen tilltala mig i allra högsta grad. Men. Jag har aldrig känt mig manad att läsa någon av dem. Fråga mig inte varför, men jag har en misstanke om att det är på grund av att debuten Solstorm blivit filmatiserad. Jag har väl sett trailern för den och bara känt tack men nej tack. Flera gånger harj ag stått där i bokaffären och klämt på Åsas böcker, men alltid bestämt mig för att det inte är något för mig. Så när jag i somras var på den gigantiska loppisen i Aspudden och hittade denna bok för endast tio kronor tänkte jag att det var lika bra att slå till. Tio kronor är ju inte mycket pengar om den nu råkar vara skräp.

Solstorm handlar om Kristallkyrkan i Kiruna. Kyrkans andlige ledare, Viktor Strandgård, hittas brutalt mördad i altargången av sin syster Sanna. Sanna blir snart polisens huvudmisstänkte och hon ringer till sin gamla vän Rebecka, som sedan länge lämnat kyrkan bakom sig och flyttat till Stockholm där hon numera arbetar som advokat. Rebecka går motvilligt med på att åka upp till Kiruna och möta sitt förflutna. Hennes hemkomst väcker starka känslor på bygden och snart inser hon att någon är beredd att gå långt för att tysta henne.

Tänk så fel man kan ha ibland. Solstorm var inte alls en dålig bok, tvärtom. Det är en bra och spännande story, och jag hade inte lust att lägga ifrån mig boken innan den var slut. Steg för steg nystas mysteriet upp, och även om jag hade mina aningar om vem som var den skyldige så lyckades jag inte slå huvudet helt rakt på spiken. Nu ska jag se till att köpa bok nummer två i serien. Och det är allt lite tråkigt att jag inte gett Åsa Larsson någon chans förrän nu.

Jag är en sucker för biografier och självbiografier om kända människor. Det fascinerar mig att få ta del av deras livsöden och med- och motgångar som de har varit med om. Oftast har jag ju en ganska bestämd uppfattning om en person, och när jag har läst boken om hur deras liv faktiskt har varit så ändras det där och jag ser personen i ett helt annat ljus.

För ett tag sedan läste jag boken om Jenna Jameson, som hon har skrivit tillsammans med Neil Strauss. Det var intressant att få följa hur hon tänkte och resonerade kring sitt val att kämpa för att bli världens mest kända porrstjärna, och hur hennes liv såg ut när hon var på väg mot toppen. Det var långt ifrån rosa fluff och rosor, och jag insåg att jag inte hade haft en aning om vad den tjejen har varit med om. Det var i och för sig inte helt chockerande att hon i sin ungdom bivit utsatt för flertalet hemska övergrepp, men det var ändå lite inspirerande att se att hon trots det var så stark att hon inte lät någonting stå i vägen för hennes drömmar. Även om jag kanske tycker att hon hade kunnat använda den där kämpaglöden och viljan till något annat yrke än just porrstjärna.

Jag rekommenderar!

Den här boken ska jag införskaffa så fort mitt bokköpstopp slopas. Åååhhh, jag måste läsa snabbare.

Jag snirklade mig runt bland böckerna på Akademibokhandeln igår medans jag väntade på att möta upp pojkvännen. Så mycket jag vill ha. Men att inhandla böckerna på bokhandeln ger jag sjutton i, mycket bättre att köpa dem på nätet. Man kan ju få en pocketbok för nästan halva priset, och då känns det bara dumdristigt och korkat att välja det dyrare alternativet.

Just nu har jag dock köpstopp på böcker. Har en gedigen hög som ligger hemma och väntar på att läsas, och innan den är slut blir det inget mer. Hur många fantastiska böcker jag än må snubbla över.

För tillfället får jag nöja mig med att läsa Michael Connelly Dödens Stad, trots att jag inte tycker att den är mer än halvbra. Än så länge. Men för att vara köpt för tio kronor på en loppis får jag väl ändå säga att den var ett fynd. Typ. Hade ju varit ett bättre fynd om den hade varit riktigt bra. Påminn mig om att recensera den sen.

Från alla håll och kanter hade jag hört att den här boken skulle vara helt fantastisk. Och fantastiska böcker tycker jag ju om, och med tanke på att den kommer som film om någon månad gav jag mig genast i kast med den. För det är bara dumt att läsa boken efter att man har sett filmen.

Dexter och Emma träffas på åttiotalet. Trots att det börjar med lite romantik utvecklas det till stark vänskap, och man får följa dem tjugo år framåt. Deras livsöden berättas dock med ett lite annorlunda grepp- man får bara följa dem en enda dag om året, vad som händer just då. Ibland tillbringar de dagen tillsammans och ibland på åtskilda håll.

Kanske hade mina förväntningar skjutits i höjden på grund av allt jag hört om boken tidigare, för till en början var jag inte alls så imponerad som jag tyckte att jag borde vara. Alla hyllningar på omslaget kändes vansinnigt fel. För jag tyckte inte att den var tårdrypande eller sensationell eller det bästa jag läst i år. Det fanns saker som jag irriterade mig på och som jag inte riktigt kunde tänka bort. Som till exempel hur Emma och Dexter kunde bli så vansinnigt bra vänner efter att ha umgåtts en natt. Den frågan redde tack och lov upp sig lite på slutet. Efter att ha smält boken lite tycker jag att den var bra. Definitivt läsvärd och stundtals fängslande, men jag kan rekommendera att inte bry sig om alla hyllningar på omslaget. De kan man titta på när boken är utläst.

Nu väntar jag på att filmen ska ha premiär. Anne Hathaway och Jim Sturgess i huvudrollerna.

På den stora loppisen i Aspudden för några veckor sedan passade jag på att inhandla sex böcker. De flesta kostade fem kronor styck, någon kostade tio kronor. Egentligen hade jag kunnat gå helt bananas och köpa ännu fler böcker, och tro mig en del av mig ville verkligen gå den vägen. Men det hade blivit lite väl tungt att släpa på, så jag avstod.

De här böckerna är de jag kom hem med.